Friday, September 29, 2006

Den kvinnliga intuitionen

Säger åt mig att ta omvägen över city, in och reafynda på Esprit. Basvaror varje flicka behöver som tighta t-shirts, linne och kofta. Två tyska killar kommer fram och vill snacka, jag låtsas inte förstå. Sedan står de bakom mig i rulltrappan och beklagar sig över att inga svenskar/(or?) vill prata tyska.

Passar på att solduscha på vägen hem, hittat en sort som ser
naturligt solbrun ut.

Hinner inte mer än hem förrän dejtkillen ringer, definitivt intresserad, definitivt trevlig. Får hans flygnummer och hotell. Ska träffas utanför hans hotell då han måste simulera lite jobb först. Krav från min sida att han inte bara åker hit för min skull. Vi diskuterar allt från franska språket till u-båts filmer.

Känns oroande bra. Han ringer en gång till senare. Vi har båda just framlevt jobbdag med tankarna på heelt annat håll. Själv zoomade jag liksom in och ur en konversation om Zimbawes inrikespolitik, samtidigt som jag hade honom i mina tankar.

Jag mms:ar ett nytaget foto, han säger igen att jag är vacker,
att jag har har fina ögon.
Det är inte sant, möjligen söt, möjligen behöver han glasögon.
Det är inte förrän vi lagt på som jag kommer ihåg att middagen
står kvar i micron - oäten.

Känner på mig att morgondagen blir spännande...

Dagens kommentar

-"Får jag besvära om en bra dag och en trevlig helg?"

Sagt av kund, gentleman i 50 års åldern (jo, han brukar vara så fyndig).

Vad svarar man på det, obildad barnunge som man är?

-"Åkeej-då-rå"

( Skall utalas med Storstads dialekt, blängandes under lugg).


Nu jobb, sedan helgpermis från Företaget. Får jag besv... äsch:

Trevlig Helg!

Walkabout

Pratar med dejtkillen i tfn. Han undrar om jag skulle ha lust att gå en promenad innan middagen, titta lite på Storstadens vackrare delar. Klart jag har, Ninde gillar att röra på sig. Men vänta nu...inte i klackarna som gud glömde. Gaah, där missade du något mannen klackhöjden sjönk just till hälften.
Annars är outfiten spikad, nu ska jag bara fokusera på att inte äta nåt tills i morgon så är vi "home free".

Om jag ska vara ärlig så är jag lite nervös, rädd att han ska vara
för bra, rädd att falla för någon igen.
Har fortfarande inte lyckats limma fast alla delar från senaste gången hjärtat slog i asfalten. Tänkte jag borde göra det först. Bara ha kul nu. Har jag riktig tur kanske vi har en kul kväll, garvar och går vidare som vänner.

Blev medtjatad ut av två tjejkompisar igår, aspartam-cola och sallad och senaste nytt. Har inte berättat att jag ska träffa dejtkillen denna helg dock. Han är ingen av de där stereotyperna man vill analysera sönder, vill ha honom för mig själv ett tag.
Trodde jag skulle buas ut som tråkig när jag ville bryta upp, men just då säger min kompis det där jag inte trodde jag skulle få höra av någon jämnårig.

-" Nä, om man skulle ta och tänka på refrängen, det är en dag i morgon med.
WTF? "det är en dag i morgon med?!"
Det är ju min mammas replik när man var 5år och inte ville gå och lägga sig.
Herregud hur ska det då bli när hon blir 30-nånting? Hem till aktuellt 21.00?

Wednesday, September 27, 2006

Houston we have a problem

Ponera att vi rent hypotetiskt sett har en dejt.I helgen. Med vad som förefaller vara en helt normal kille, som inte bor i samma Storstad. Som vi inte träffat på ett tag. Som eventuellt skulle kunna vara trevlig, som förletts att tro att jag är trevlig. Som dessutom skulle hårdgranska mina skor (perverst särintresse).

Lägg därtill ett väder som inte stämmer med årstiden. En garderob som vid inventering visar sig innehålla kläder av typen "kort urringad sommarklänning", Office bitch set, jeans och vita toppar.

Vad i hela friden skulle jag då ha på mig?

Tom i bollen

Mer än vanligt alltså, timmen efter möte med pratiga kunden är det tommare än vanligt i huvudkontoret. Tvärdrag. Mega intensiv människa, tusen ideer och bollar i luften samtidigt. På samma gång roande och extremt tröttande. Började med att sova dåligt sedan morgonpass på gymet, jobbig förmiddag och sedan honom. Men nu har han (grazie Dio) gått. Så om ni ursäktar ska jag bara gå och banka huvudet i väggen en stund så att hjärncellerna kvicknar till liv igen.

Tuesday, September 26, 2006

Nu gladare

Allt som behövdes var lite kreativt tänkande och en tekniker som åtminstone lät snygg på tfn (troligen bergatrollet live men iaf).

Problemet tillfälligt åtgärdat.
Men Dells kundfokus är fortfarande suddigt som f-n.

Igår

Var jag så arg att smet tidigare för att hinna en vända i joggingspåret, blängde argt på alla jag mötte. Kände ett starkt behov av att utöva fysiskt våld emot någon försvarslös. Så ser jag dem, ett helt gäng flugsvampar som stått och sett uppkäftiga ut en längre tid. En snabb blick bakåt....sedan banzai! Om du såg en liten arg blondin masakrera ett gäng svampar medhelst jämfotahopp så var det jag. Till den bärsärk som just nu gråter sig till sömns i svampsaknarsorg vill jag bara säga: "-Trust me, they had it coming".

Det kändes faktiskt lite bättre efteråt, lite lättare att spela mogen och välbalanserad.

Ninde dissar

Dell-hell som påstår att det tar en vecka att skaka fram en vanlig j-a sladd. Som de inte ens har en extra av, att hämtas i Lapplandsväsby, nejdå det vore ju enkelt. När ni väljer att placera lagret på Irland av kostnadsskäl, inte f-n ska kunden behöva vänta en vecka på en enkel baspryl! Vad skickar ni dem med, kanot?

Vill ni pressa priser? Vara kostnadseffektiva? Fine, det finns säkert någon ledig lada i västernorrlands inland som är ännu billigare, då ingår dessutom nedtransport av sladden med traktor på u n d e r en vecka, fiffigt va?

Dessutom är det väl fint att er försäljningsavdelning inte kan svara på prisförfrågningar om era egna produkter.

Och tacksomfan tidigare kollega för att extrasladden är borta, tacksomfan för att vårt sortiment av extrasladdar stoltserar med 4 trasiga.

Så nu sitter jag här och bitterbloggar från en kass lånedator och funderar på vem av mina kollegor jag tycker minst om.
Om jag snor reservdelar från en kollegas dator är jag då?

1) En kreativ problemlösare
2) J-vligt taskig och kommer drabbas av dålig karma

Monday, September 25, 2006

Helgens resultat

Antal lyckade fester, 1 st

I detalj diskuterade skurkstreck/oförätter begågna i årskurs 3, 5st

Antal barnprogram från vår barndom som nostalgidiskuterats
med ett antal 25+ are, 7 st (professor Baltazar, vart tog han vägen?)

Helt i onödan feströkta cigaretter, 1 st (nej,jag röker inte annars)

Antal i onödan druckna vinglas 1 (det sista)

Antal personer som ber mig om kostråd 2 st

I onödan ätna dessertostar för att bevisa att jag faktiskt äter
onyttigt ibland, 2 bitar (möggelost och brie av den goda sorten,
ca 1 milj kcal var)

Antal politiska diskussioner kryddad med personligt skvaller
om vissa politiker, 2st

Helt nya bekantskaper jag skulle kunna umgås med igen, 1st (tjej)


Antal attraktiva killar på festen 7
Antal av dessa som var singlar 1 (fast övriga singelkillar var trevliga iaf).


Nykära par 1 st (sååå gulliga), andel singlar 30%

Antal avskräckande förlossningshistorier jag och en allt blekare
kille tvingades lyssna till 1 st (vad f-n är det för fel på folk,
sånt berättar man för sin syrra och närmsta kompisar, inte på en fest!)

Antal nya festinbjudningar 2st
Antal löften om att ses oftare 100st
(antal som kommer infrias 10?)

Tid varvid N och M lämnar festen, strax efter midnatt (oh, I am such a party girl.)
Någon frågade om vi (hippa singlar) skulle fortsätta till
något annat ställe men en kopp te och sängen drog mer (shit I'm boring)

På hemvägen:

Antal djupt störda satanister i samma vagn, som omväxlande uttalade
besvärjelser/dunkade huvudet i fönstret 1 st (härligt med storstaden)

Antal söta pojkar som erbjuder sig att följa med hem 1st (tackade nej)

På det hela taget en lyckad lördag

Friday, September 22, 2006

Killkusinen

Är 21 och just nyinflyttad i storstaden, dyker då och då upp vanligtvis för att låna något eller på annat sätt strula till min tillvaro. Han är snäll men att ha honom runt fötterna är ungefär som att ha en stor hundvalp som man måste passa. Sist fick jag hejda honom i sista minuten i färd med att käka upp min tvål (ok Luush ser lite godislik ut).

Nu han sms terrat mig i ett par dagar om att komma över med "en-grej-bara", så igår släpade jag mig motvilligt förbi hans lägenhet på väg hem från träningen.

Där får jag ett prydligt inslaget paket och ett grattis i efterskott (fyllde år i augusti). Inuti ligger ett nytt fint "Texas hold'em" set komplett med "brickor" och allt. Jag hade tydligen nämnt att jag och kompisarna brukar ha spelkvällar ibland.

Och nu känner jag mig rätt dum....

Thursday, September 21, 2006

Den slutgiltiga lösningen

Kom med sms reklam från nån beauty salong jag i ett svag ögonblick gett mitt nr. Den löd: Ta bort generande hårväxt på kroppen för alltid. Utförs på alla hår och hudtyper. Hudtyper? *gaah* kan inte låta bli att fundera på hur det går till.

Skjuter man sönder hårsäckarna med laser eller tar man helt sonika bort huden som i "när lammen tystnar?". Kommer slutresultatet att bli kinesisk nakenhund eller Malibu Barbie? Vill man oåterkallerligen ta bort allt hår? Kan det komma en framtid då man ingår i en Nordpolsexpedition och faktiskt behöver eh.."päls"?

Hur förklarar man slutresultatet för eventuella framtida avkommor? Jo mamma hade hår på kroppen en gång i tiden med men betalade en massa för att utrota det?

Fast det vore ju skönt att slippa joxa med krämer o annat sjuttioelva ggr i veckan.
Nja, är för feg tror jag. Dax att dra till gymet och kickstarta lite endorfiner.

Torsdagsblues

Träffade MJ igår, ett krossat hjärta som han försöker dölja, skuldkänslor från min sida. Vi försöker vara vänner, jag är orolig för honom han begraver sig i träning och börjar bli läskigt stor. Precis så brukade exet göra och det skrämmer mig lite. Önskar att han skulle gå ut och parta järnet, glömma mig istället. Jag kan inte trösta honom, vågar inte ens föreslå en bio av rädsla för att han ska börja hoppas. Sagt att vi kanske inte ska ses på ett tag.

Datakillen har hört av sig, han är jättetrevlig men jag försöker ligga lite lågt där.
H har jobbkris, just när man behöver honom som bäst, så är det alltid för oss.

Känns som om jag gör alla ledsna just nu, som om allt jag rör vid blir till elände.

Ska smita ner och köpa en dubbelesspresso på cafemojen bredvid och ge mig på ett gäng av jobbets gamla surdegar, känns som läge för det idag.

Wednesday, September 20, 2006

Hej älskling!

Säger kollega Z på interna telefonen, en fin liten tradition vi har.

Det säger mig två saker: 1) ingen "betydelsefull person" finns inom hörhåll.

2) Mellanchefen hovrar diskret i bakgrunden med spetsade öron och lyssnar förundrat på vad han trodde var ett privatsamtal utvecklas till ett högst normalt jobbsamtal. Det roar oss ofantligt att se honom försöka luska ut vem hon talar med.

Om ingen av betydelse är inom hörhåll där jag sitter händer det att jag svarar hej älskling tillbaka och Z vet då att det är okej att prata privat med. Trevliga Kollegan är numera invigd i skämtet och slipper bli skär om de nyfiket spetsade öronen när han försöker luska ut om jag har någon ny på gång. Numera kan jag lugnt kalla alla för darling/älskling och han tror att det är Z.

Skulle tagit långlunch med H idag med han fick ställa in. Fattar varför men det känns ändå surt, jag tackar nej till lunch med en trevlig bekant för hans skull och så måste han ändra i sista minuten. Kan inte komma ifrån känslan att jag håller på att anpassa mig efter en man igen trots att jag sa att jag skulle vara min egen ett tag. Blev sushi och yougurtglass med Z och Trevliga Kollegan som tröst, så nu känns det bättre.

Tuesday, September 19, 2006

Just another brick in the wall

Råkar slözappa mig in i programmet "hundra höjdare" igår. Filip och Fredrik som skrämmer upp excentriker landet runt. Hm, udda människor k a n ju vara intressant.
Får en att känna sig i en normal omgivning i jämförelse.

Programmet inleds med en liten skitglad man som är besatt av dill, hm okej.
För att sedan övergå i en kvinna som är besatt av murar, sk. objectum sexuell hon tänder på saker som Berlin-muren som hon gift sig med (jo, tydligen). I huset finns ett mysigt litet giljotin museum.

Hon lever med ett gäng katter, staket i sovrummet (!)
Tror på fullt allvar att staketet kan känna sig åsidosatt om hon pysslar för mycket med ett annat staket eller med sin skalenliga Berliner-Mauer kopia.
Som för att fortsätta på ett redan urspårat spår avslutar reportrarna med avtt fråga henne om hon brukar "stoppa upp" muren öh...nånstans hö hö? Och sedan tvinga henne att kramas.

Jag försöker förstå men det går inte så bra, så jag stänger av och missar de andra dårarna. Går och gör Bärbara Datorn svartsjuk genom att ägna Mr Mobiltelefon all uppmärksamhet.

http://www.kanal5.se/templates/page.aspx?id=15308

Vad vi lärde oss i helgen

S fick barn direkt efter gymnasiet, jag fortsatte att vara ett barn. Hon lever familje liv, jag är nybliven singel i storstaden. Vi är så olika som två personer
kan vara och ändå är vi vänner. Att umgås med henne är som att kika in i ett kalejdoskåp, att se hur mitt liv kunde ha varit om jag valt annorlunda.

S: Du kan väl hänga med på äventyrsbadet med mig och ungarna på söndag?
N: Ok, visst ska bara träna först. (Big misstake, huge misstake).

Man är ju singel och måste underhålla kapitalet he he...
Så man kör ett lättare entimmespass innan badet, lite styrketräning, löpband, simning. Sedan ska man ju bara leka lite med barnen, hindra dem från att dränka sig själva och andra, fiska upp flytleksaker och plaska runt lite.

Ingen match för en god simmare med lättare livräddningskunskaper, bara att stajla på och imponera stort på medföljande föräldrar.

Jo tjena....

Efter 500 omgångar i vattenrutschbanan, 10 simmningar runt i vattengrottorna skulle vi tävla på flytleksaker...ni vet såna där som även vuxna barn kan plaska runt på.
Inför två miljoner småglin och ett par lätt medelålders pappor ska jag sedan elegant dra mig upp ur vattnet och upp på flytgrunkan. Det går bara inte! Armarna strejkar och jag måste fuska och klättra upp på land för att sedan graciöst som en gravid flodhäst hasa mig ombord. Orkar ett race innan jag ankrar i bubbelpoolen.

Avböjer att åka med hem till S. efteråt. Hon fattar, jag är ju en glamorös singeltjej som säkert har tusen dejter på en söndageftermiddag.
Sanningen att säga var jag helt knäckt, orkade bara dra i mig en macka och stupa i säng. Vila middag som en annan dagisunge och missade min heta dejt med tvättstugan.
Fattar inte hur föräldrar orkar....

Monday, September 18, 2006

Denna färg den var blå....

Whoa yeees, jag fixade datorn. 30 min av kallsvett och jag grejade det u t a n att ringa o fjäska för El Data guru. Nu ska jag bara hitta ett sätt att få kollegan att sluta nynna "denna färg den var blå....blå blå känslor i natten" med ett nöjt flin.

Antingen det eller så måste jag tvinga honom att bjuda på öl på en måndag.

Så var det kokta valfläsket stekt?

Eller nåt åt det hållet, i en fortsatt partipolitisk obunden anda nöjer jag mig med att konstatera att jahapp, det blev egg head som vd för Företaget Svea tillslut.
I ett skiftande Blåmärke bestående av en odrägligt nedlåtande dagisfröken, en "com-hem Robert-kopia", ett lätt tilltufsat lejon, och mannen med stort M och liten medkänsla.

Vi slapp ratatouillen av grönmöglet, kommunistkalle och HSB med stort ego och än större odräglighet.

Ute: Inne:
Rött -Blått
Medkänsla -Individens eget ansvar
Förmynderi - Egoism
Centralisering -Decentralisering och lokala initiativ
Folkrörelser -Inofficiella nätverk

Ninde: Anti mot alla idag, leker dataspecialist på jobbet långt utöver min förmåga. Finns en viss risk för att jag måste ringa data killen och låta v ä l d i g t trevlig, hm...

Friday, September 15, 2006

Lång dags färd mot fredagkväll

Nada fredagsflipp idag, däremot alla strulkunder och mellanchefen på det.
Ett datasystem som segar ner och jag och Trevliga Kollegan som bara vill gå och dränka oss i närmsta bar.

Får ett kaxigt sms från H som börjar: " Miss your cute ass honey..."
Svarar nåt kaxigt om män som älskar yta men inte personen under ytan.

Han ringer så fort jobbet lugnat ner sig, "tvingar" honom att prata politik och uppföra sig som den gentleman han hävdar att han är. Vägrar vara nåns leksak, men ger honom gärna svar på tal, tror han gillar lite mothugg.

Nu är det en öl med kollegorna sedan, mat med M, äntligen helg!

Thursday, September 14, 2006

Då och Nu på Gymet

Då:

-Hej, du jobbar här va, får jag fråga dig? ( Ängslig nybörjare)
-Hej, är det du som ska leda passet ( På väg in i aerobics salen)
-Glömt vattenflaskan, amen det är bara att ta en bakom disken, du vet ju var de står (spontankomentar från personal).

Inkluderad i personalens interna skämt.

Nu:

-Nämen hej det var länge sen..
-Nämen Ninde, jag kände inte igen dig ( vi gick på samma pass förra året)
-Hej, är du också ny här? (ängslig nybörjare)

En hårsmån från att v a r a personalens interna skämt.

Ok, alla ev. misstankar om att jag fortfarande skulle vara grymt sund o vältränad kan härmed avskrivas...buhu jag som nästan gått på det själv.

Wednesday, September 13, 2006

Ninde dissar

KS-Konstiga sjukhuset

Ok. Vi har ett sjukt hus, 30 miljoner back i budgeten. Personal som kämpar för att göra sitt jobb, personal som säger upp sig, sjukskriver sig, inte längre orkar bry sig.

Ett pressat schema gör att de slarvar med handtvätt och således överför infektioner mellan patienter. Patienter som behandlas respektlöst, slussas runt, fel som uppstår.

En sjukhusledning som avgår i protest, politiskt ansvariga som ideligen omorganiserar, ändrar. Otydlig ledning och prestige in absurdum.

Överlåt driften åt något annat storsjukhus där man uppenbarligen vet att leda sjukhusskeppet trots sparkrav. Fråga "ditt" parti vad de tänker göra för att säkerställa driften av ditt sjukhus, ordna en dräglig arbetsmiljö och återinföra patientsäkerheten.

Och snart är det val...

Tuesday, September 12, 2006

Catfight?

Helgen började ju så bra, skulle ta det lugnt, vandra i solen på skeppsbron. Äta italienskt med M och gänget, inte parta vidare i lördagsnatten. Fast som nybliven singel är jag fortfarande osäker på vad singelreglerna säger om stugsittande en lördagskväll, och dansa är ju motion*L*.

Så jag går med ut, quietly minding my own business. Fram kommer en tjej jag jag vagt känner igen som en av MJ's tjejkompisar, 40kg människa, 5kg silikon, 5 kg smink ungefär.

Tränar på samma gym som MJ och har länge haft ögonen på honom. Har lyssnat sympatiskt på hans utläggningar om mig, bidat sin tid och kan nu inte motstå att komma fram för lite lindrigt nyktert "sanningssägande".

Hon: Nämen hej, så det är du som är Ninde jag hört så mycket om..(granskar mig ingående på jakt efter ev. defekter )

Jag: Hej..(shitvahettehonnu) MJ's kompis? X?

Hon: Asså du ska ba' veta vad du gjort med MJ, han har varit såå kär i dig, helt såld, men det är slut med det nu..

Jag: Du, MJ och jag är överens om att vara vänner, punkt. (Om du tror att jag tänker diskutera hans känslor med dig så tror du fel, önskar inget hellre än att se honom med en trevlig tjej men snackar inte om honom med nån jag knappt känner).

Hon: Du tror att du är så oslagbar men jag vet hur jag ska ta honom, har känt honom längre än dig, det kommer bli han och jag.

Jag:(ironiskt) Amen, fint...lycka till hörru.(Såja, vara vuxen, inte gå i konflikt grrr...din dumma brud du kunde f å t t honom på walkover om du var en trevligare person).

Dagen efter får jag ett sms där hon skriver att jag "kommer förlora big time", pedagogiskt förklarande hur hon ska få honom att glömma mig. Passar på att ta en fika med MJ och visa honom sms:et, han blir rosenrasande på henne.

Hoppas verkligen att MJ träffar någon ny kärlek snart, det här börjar bli jobbigt.

Ikväll vässar Ninde klorna och insuper visdomsord från "Desperate Housewives".

Monday, September 11, 2006

Same procedure as last year

Vi är inte supernära vänner, bor numera på var sin sida Atlanten. Så den här dagen 2001 råkade jag vara den första som fick veta att han inte fanns ombord UA93 som planerat.

Vi hörs av sporadiskt, men varje år den 11 september är det som en ritual att vi hörs av, jag lever, lever du. En liten stund av ödmjukhet och eftertanke innan vi irrar vidare i våra respektive liv.

I övrigt öh, grattis på klamydia måndagen ni som slarvat ute i helgen.

Friday, September 08, 2006

Beam me up Scotty?

Grattis alla Star Trek fans!
Idag 8 september är det 40 år sedan det första Star Trek avsnittet sändes i USA. Min alien frälsta kompis är i extas över helgens förestående firande i SCI-FI kretsar.

Då jag visat en viss Star Trek böjelse försöker hon tjata med mig som moraliskt stöd. Men jag vet inte, en hel kväll med män klädda i Star Trek mysdress som citerar udda avsnitt, nja. Fast lite gulliga är de allt, hängivna som tusan en gammal kultserie.

Hittar ni någon lost liten alien därute så bör hans flock befinna sig i närheten av Medborgarplatsen i den kungliga hufvudstad, dirigera honom dit utan att sno hans rymdskepp är ni bussiga.

Tuesday, September 05, 2006

Mannen som lät en klappa vargar

Sitter inte i ledningen på detta företag, tyvärr.

Begär inte att få spaka ett stridsflyg eller åka upp till roligt men dyrt ishotell när det blir dax för kickoff med Företaget.

Men, golf *pensionärsbandy* med jobbet dag, jippie...näää liksom.
Jag flyger gärna vad som helst, klättrar, simmar, rider, sjöfar men golfar gör jag av ren princip inte. Oavsett hur kundrelationsvårdande socialt klister det sägs vara, oavsett hur många reklam peggar och annat otyg jag får.

Trevliga kollegan och jag är eniga där, i år har vi dessutom en plan. Vi fick tips av en kund på denna sida som vi anonymt tänkte "glömma" på chefens bord vid lägligt tillfälle. Det är ett företag som sysslar med att ordna skojiga aktiviteter, som chefer (och rika dejter) borde lägga på minnet. http://www.liveit.se/

R.I.P Steve Irwin

Krokodiljägaren som retade och roade en hel värld med sitt "C'mon ya big fellow". Som klättrade i berg, dök, hanterade vildmark och vilda djur, inte minst brottades med alligatorer för att besegras av...en stingrocka.

Världen är en sann entusiast fattigare.

Monday, September 04, 2006

Femkampsfredag

Femkamp med kollegor, jag Trevliga Kollegan och två andra tjejer utklassar ekonomidamerna häh... Trevliga Kollegan skjuter som Robin Hood medan jag å andra sidan är en fena på att banka grodor. Blir lagom kul, lagom sent.

Lördag kommer Stora Syster och systerson för att gå på Gröna Lund (igen). Systersonen och jag ska ställa in oss på mental ålder 11år, rocka loss och åka allt som åkas kan. Fylla på med tomma kalorier och sockrat vatten och upprepa proceduren.

Varför skriker dom så?

Säger Systersonen kaxigt vi spänner fast oss för att åka flygande mattan.
För att "folk" tycker det är läskigt kanske säger jag?
Men vi ska inte skrika bara skratta, visst då Ninde?
Ehrm...svarar jag samanbitet.

En många många åkturer senare kan följande konstateras:

* Nej, jag skrek inte, jag garvade...utom i berg o dalbanan där jag skratt-skrek hysteriskt när jag inte var tyst av fasa. Systersonen är kallaste killen i stan o garvade sig igeom allt utom spökhuset.

* Jag är inte längre 11år och således lätt mörbultad efter att ha åkt mer och skakigare saker än jag tänkt mig. Alla inre organ är omplacerade ner på molekylnivå.

*Jag får svindel när Pariserhjulet stannar där uppe, är dum nog att höja blicken och skärskåda bultarna i taket som korgen sitter fast med, nojja över sprickor.

* Jag vill aldrig nånsin mer åka berg-å-dalbanan. Däremot gärna mesiga saker som kättingkungan (o kärlekstunneln med annat sällskap).

*Det är kul att "flyga jaktplan" i spelhuset, mindre kul att navigera syrran med bil från innerstaden.

Friday, September 01, 2006

Fredagsflipp

Är det bara i min hörna av världen som folk får lätt fnatt på fredagar? Lite galet småglada över att vi snart ska slippa se varandra på två hela dagar skämtas det och sprätts gem i en anda av samförstånd. Till och med Ledningen har dagen till ära höjt ribban för exakt hur sunkigt man får klä sig utan att behöva söka nytt jobb och påbjudet "casual friday". Detta medför att tom Chefen ibland kan synas i jeans som en vanlig man.

Lugna fredagseftermiddagar brukar arbetsmoralen sjunka till glädjande låga nivåer, speciellt om det råkar vara en "vinkväll med jobbet fredag".

Undrar alltid om det skulle gå att upprepa bedriften en annan veckodag? Om man rent teoretiskt lyckades förmå både kunder och kollegor att förbli sådär äckligt positiva resten av veckans dagar? Skulle det med hjälp av positiva förväntningar och allmän vänlighet gå att skaka fram ytterligare 4 helt okej arbetsdagar? Skulle det funka om alla kom överens om det? Skulle vi rent av bli mer produktiva i slutänden? Eller måste vi ha 4 tråkigt Lutherska "jobba seriöst dagar" för att kunna uppskatta fredagsurladdningen?

Bästa Bortförklaringen

"Jag kan inte diska, jag har för stora bröst" (Carolina Gynning)
-Jepp, så ere, redan vid c kupa är man tyvärr oförmögen till aktiviteter såsom städning,diskning och momsredovisning. He, he go ego girl go...