Friday, June 29, 2007

Fredagsflippen

Contrary to popular belief


-Nej, Killkusinen. En zebra är inte en kriminell häst.

Ibland tror jag att jag borde skaffa mig en ny hobby..

Lunchdejt. Killkompis som har tjej. Som jag vill fortsätta vara kompis med. Bara kompis. Som det således inte är särskillt snällt att flörta med för att jäklas lite. Men kul. Väldigt kul.

Dagens sötaste


Manic Street Preachers - Your Love Alone Is Not Enough

Thursday, June 28, 2007

Less

Lunch med kollega Z och en av hennes en miljon polare. En tjej som är så spontant genomtrevlig att jag nästan blir misstänksam. Kompisen har bott utomlands i 5 år och tycker Storstaden har förändrats under tiden. Klimatet har hårdnat, människorna har blivit alltmer stressade och snäsiga. Ser mig om på lunchstället och tänker att hon har faktiskt en poäng där. Vi stressar runt som yra höns för att hinna få ihop i-lands vardagen. Jobba för att maximerar vinster och få en schysst lön. För vad egentligen? En ny platt-tv? Och framför allt. Är det alltid värt det?

Eftermiddag.
Möte med trött o sliten Chef. Ett sånt där man måste stå på sig lite. Efteråt kändes det bara så tomt. Att man alltid ska behöva slåss för/om allt. Lite trött på det. Och allmänt less.

Skulle åkt hem till en tjejkompis på andra sidan stan efter jobbet. Men det känns inte som om jag har något att ge ikväll. Bara så trött. Ska rulla ihop mig med lite lunchköpta körsbär och en dyrköpt italiensk "vuxengodis*" och tycka synd om mig själv för en kväll bara. För i morgon är det nya tider. Nytt gymkort.

*Små bitar mörk italiensk choklad. Som killen som sålde kallade vuxengodis. Som är så bra när man är sugen och bara måste ha nåt. För en bit räcker liksom .

Rubbade cirklar

Det finns människor som klamrar sig fast vid sina dagliga rutiner. Som inte klarar av förändringar. Jag brukar le i smyg åt dem. Ge mig själv en mental klapp på axeln av ren duktighet. För att jag klarar att snabbt finna mig tillrätta i nya miljöer. För att jag minsann är anpassningsbar. Flexibel.

Så ändrar gymet till sommarschema, mina fint inplanerade pass byter tider, gymkort måste förnyas och jag är plötsligt lätt desorienterad. Tillvaron gungar, fotfästen tappas. Kanske är träningen de rutiner jag behöver hänga upp tillvaron på. Är jag så banal? Eller är det bara glimten av en liten "Rainman" som bor inom oss alla?

I wanna go home- Sora

Snart dags för ett besök i Hemstaden, känns det som..

Wednesday, June 27, 2007

Stäng kranen där uppe, det droppar..

Nä nu får det räcka, 11 grader och regn är inget sommarväder. Som väl är bjudes det på italiensk restaurang ikväll. Inget värmer så som en riktig capuccino. På italienska.

Just som man trodde att man hade gjort allting rätt..


-Hade ni det kul på midsommar?" frågar hon över telefonen, kompisen med stenkoll på allt. Jag berättar om dans kring midsommarstången, silllunch, festligheter och blommor under kudden. En komplett svensk midsommar helt enkelt.

-" Rullade ni i gräset på midsommarnatten med?" Vill hon veta.
Jag:-"Eh, hur menar du?" (Hednisk fruktbarhetsrit? Que?)
Hon:-"Jo, du vet man ska rulla naken i gräset på midsommarnatten? Det ska vara bra.."
Jag:-Bra för vaddå? Lunginflammation? (I det fästinggräset-är du full eller?)

Hon:-"Nä..men då får man bra hälsa resten av året."
Jag:-"..Kej..hur många gånger ska man rulla då?"
Hon: (Med duktig röst)-" Jag brukar rulla tio gånger. Utom i fjol då vi var i NYC. Lite hårt att rulla på asfalt."

Visste väl att det var något jag missat. Fan.

Tuesday, June 26, 2007

Midsommarafton- Fest 2

Dubbelbokad som jag var, avvek jag och tjejkompis för att glädja ett annat sällskap med vår närvaro. Värden var en kompis brorsa och vi fick ett Storartat mottagande. Det fjäskades och trugades på en drinkar. Både kill o tjejbekanta kommer fram och säger så snälla saker att jag blir alldelles rörd. Och får lite dåligt samvete för att jag hört av mig så lite på sista tiden. För det är något med Kuststadens invånare som gör att det är lätt att trivas här.

Sedan följde kvällens:

*Femkamp. Med vad som troligen kan vara tidernas sämst genomförda fotbollsaktitet. Om jag säger att jag framstod som duktig, så får ni en uppfattning om hur låg nivån på vissa av deltagarna var. Men kul hade vi. Speciellt åt det fåtal riktiga fotbollsspelare som försökte styra upp det hela.


* Doktor Jäkel and Mr Hide.
Kompis pojkvän. Som vanligen ler besvärat och skruvar blygt på sig när det motsatta könet försöker prata med honom. Som när vi anlände tydligen uppnåt den ideala promillehalten. Och nu skuttar han fram och kramar om mig och är jättegulligt men småblygt pratsam. Inte den vanliga fylledyngan utan noga uttänkta vettiga små saker saker. Förvånande för att komma ifrån honom. Känner hans tjej rätt väl, men kanske har jag missbedömt honom. Kanske är han inte så präktigt tråkig som alla tror. Hoppas det för hennes skull.

*Osannolika: Jag och en Kuststadstjej. Som är så olika som två människor rimligen kan vara. Men har så sanslöst kul ihop. Varje gång.


*Fotbollssnack: Med en söt spelare. Som jag raskt förlät för att han försökte få domaren att dömma offside till hans lags förmån en stund tidigare. Men vi vann..he he.. Jag kläcker ur mig nåt, som jag själv tycker låter oerhört klyftigt, om offensiv kontra defensiv spelteknik. Därmed inte sagt att jag hade behövt höra saker som "fotbollslaget på resa". I specialversion för att få den iofs trevlige fotbollskillen att framstå som mogen. Men han är kul. Social.Globetrotter med tusen och en stories. Och tillräckligt gentleman för att låna mig sin stoora tröja när det blir kyligt i natten. En sån där stoor killtröja som man kan känna sig liten och älvlik i. Som jag ett tag saknat att inte ha någon att tjyvlåna av längre...


*Nordic Black Cocaine¤: "Or Snus, as we say in Sweden".
Populär pojkdrog i Hemstaden. Även ett allt större antal tjejer i fördärvet. Som jag alltid avböjt. Men i ett anfall av "nu ska vi minsann visa att vi har rötter i Hemstaden" i kombination med alkoholens verkningar framstod det hela som en god idé. Påssnus som verkade en aning mindre vidrigt än löst. Publik. Jordens kick¤¤. Självfallet kunde jag inte Storstadsmesigt spotta ut eländet när det började svida i tandköttet. Bytte bara diskret plats på det och lät effekten riktigt kicka in. Försäkrade att det var en barnlek. Sedan var jag tvungen att diskret avvika en liten stund. Hitta en lugn vrå och sätta mig ner tills golvet slutat snurra. Omigod. Don't go there säger jag bara. Never ever again. Håll er till sex och rock and roll istället.


*Orättvisa:

Att det på den sista festen verkade vara en lätt övervikt av killar innebar att man vid varje tillfälle hade ungefär 5 killar som tävlade om att roa en med skojiga historier. Sprida skvaller om gemensamma bekanta (som Killkusinen), reseberättelser och legendariska missöden. Först blir jag lite konfunderad. Jag är visserligen kompis med värdens syrra, men killar brukar ju alltid hålla varandra om ryggen. Men så förstår jag. Det framställs alltid som att alla andra killar är omogna skitstövlar. Själva är de grabben hela dan. Men det är sött iaf.


*Kvällens kommentartopp:

-"Men när det är nyårsafton får man vara såhär full..." (Full granntjej)
-"Du, det är typ midsommarafton idag.." (Hennes kompis)

-"Du, tror du han med geväret somnat nu så att vi vågar gå förbi och plocka blommorna nu?" (Tjejkompis till mig. )


*Sanndröm?: 7 sorters blommor under kudden. Plockade i tystnad tillsammans med tjejkompis dock långt efter midnatt... Snusspeedad och allt tog det ju ett tag innan man somnade. Men när jag väl gjorde det så drömde jag såklart om pojkar precis som Kim här på bloggen förutspådde. I pluralis.

Drömde om pojkar som spelade fotboll. Och festen kvällen innan fast med fler snygga killar. Och en som satt vid min sida som jag inte såg ansiktet på. Bara hans röda jacka.

Tack som f-n. Hur ska jag nu kunna välja? Veta vem av dem som är drömprinsen?



¤ Så fick vi veta varför Killkusinen kom hem utan snus men med ett belåtet flin, från senaste utlandsresan. Dock hade det kanske underlättat något om han upplyst de imponerade utlänningarna om att snus bör intas genom munnen.

¤¤Jodå jag är skötsam nog att få en kick av snus. Sen mådde jag illa. Fast säg det inte till nån.

Monday, June 25, 2007

Midsommarafton i Kuststaden: Fest 1

Sommarstugeområde med syrran, systersnubben och systersonen.Traditionsenlig silllunch med nypotatis, fläderbrännvin och sedan jordgubbar till efterätt. Sedan ansluter vi oss till det lokala firandet.

Dagens:

*Artigaste: Den unge affärsmannen från det fjärran landet som av oklar anledning släpats ut i bushen för att insupa lite äkta svensk kultur. Som stirrade förskrämt på den stora gröna "mobilmasten" med de blonda jättar som skuttade runt den i någon konstig rituell dans. För säkerhets skull log han och försäkrade oupphörligen att allt var "Soo beautifull and soo velly velly nice".

*Mest skrämmande: Att se en 30 årig finklädd backslick dansa små grodorna. Integration i all ära men ett par stekare runt "min" majstång är en skrämmande utveckling. Nästan så att man börjar frukta att GPS:en i båtarna kan visa annat än Sandhamn, Smögen o Troppan..

*Snyggaste shortskille: Han med röda shorts och perfekt tvättbräda. Som nästan fick ett par av oss tjejer att intressera oss för den lokala fotbollsmatchen.

* Ogenomtänkta: Jag som gav systersonen en ny frisbee. I tron att han skulle nöja sig med att vi kunde kasta lite då och då.

*Dagens Harmageddon fest: Grannarna. Redan runt 15 tiden kunde man se finfina representater för det manliga släktet* springa runt med vattenpistoler i näven.
För att sedan nödgas springa ner till bilen och byta om. In full view. Jag och syrrans kompis röstade för att gå in och be dem höja musiken. Men det beslöts att vi skulle kontra med egen när alla gäster anlänt. Så det grillas lax och kött. Pratas och skrattas.

*Dagens långnäsa: Poliserna som stoppade mig två gånger samma dag för att blåsa. Jag vet att jag borde ge dem en eloge för att de orkar sisyfosarbeta med att plocka fyllon av vägarna och samtidigt önska oss andra en trevlig kväll. Men ändå. Ingen gång fick jag de yngre poliserna. Nästa gång tänker jag vägra blåsa om jag inte får den snyggaste polisen. Och prova handbojorna. Nåt ska man väl ha för att man är laglydig.

När festen nått sin höjdpunkt var det dags att höja temperaturen genom att dra vidare till fest nr2...



* Typ 25. Vältränad.

Midsommar

Ja, det blev minnesvärt. But first things first. Systersonen har lägeravslutning och det är superviktigt att jag kommer i tid för att se honom spela. Dagen före midsommarafton. Kövarning. Så långt hade jag faktiskt tänkt. Tagit till extra tid. Däremot hade jag inte riktigt räknat med att vägen ut ur stan var upptagen med att vara parkeringsplats just då. Tillslut lossnar det och jag hinner fram i tid för att se honom men inte för att hinna käka något innan. Hinner fram och hälsa innan de sätter igång. Syrran möts av ett buttert "va gör du här morsan, gå o sätt dig". Men mig kramar han inför alla tuffa små kompisar. Fortfarande. Jag blir rörd. Och stolt. För de är så grymt duktiga att jag blir imponerad. Och en av de manliga ledarna verkar ha fått på sig en t-shirt i barnstorlek. Så att de församlade mammorna/mostrarna inte ska missa att han kämpat till sig en blygsam v-shape på gymet.

Sen åker systersonen med i min bil. Jag får höra hela historien om lägerbus och spökhistorier och kompis a och kompis b och allt annat mellan himmel och jord som han funderar på. För funderar gör han. Och jag är super-moster-mallig över allt han kan. Att han är frågvis. Nyfiken. Mindre mallig över det faktum att jag inte riktigt kan svara på vissa saker han frågar mig. Som exakt hur en raketmotor fungerar i olika atmosfärer. Nån som känner en rymdforskare runt 30 som är snygg och singel kanske?

Thursday, June 21, 2007

Glad Midsommar!

Väskan är packad. Sommarklänningen nystruken. Solbrännan påbättrad med brunutansol.Bara en seg eftermiddag av jobb och sedan lämna Storstaden för att hämta upp Systersonen som varit på sommarlovsaktiviteter. Fira midsommar med sill, nubbe och sedan fest med kompisarna från förr i deras sommarstuga. Kommer säkert bli kallt,regnigt- men roligt. Och självfallet ska det plockas blommor att lägga under kudden. Sju eller om det var nio? Och förhoppningsvis ska jag inte drömma om inbrottstjuvar detta år..

Wednesday, June 20, 2007

Dagens frågor..

1. Varför kommer allt jobbstrul nu och inte på måndag?

2. a)När blir snappssprit för gammal?*

b) Om den nu nått pensionsåldern, vem måste jag muta för att slippa köa på systemet i morgon?

3. Om man står i affären i begrepp att köpa present till en 2 åring. Varför i hela friden ringer man så ofta mig och ber om råd, istället för en auktoriserad mamma-människa?**

4. Bör man följa traditionen med tunn kall sommarklänning trots att man vet att det i princip kommer att hagla på midsommar?


* Jepp så ofta dricker jag starksprit. Midsommar eller kräftskivan ungefär..
** Om nu föräldrarna till den lille skulle råka läsa det här så vill jag poängtera att jag bad kompis kolla åldersgränsen. Och kolla efter lösa delar.

UPDATERING: Fick samtal från kompis igår strax innan sju. "Systemet har öppet till sju tydligen. Är där nu. Ska du ha något?" Självfallet var Smirnoff Ice slut. Men resten ordnades.

Sahara Hotnights - Cheek to cheek

Av någon anledning har jag den på hjärnan idag..

Igårkväll

Som den väldresserade lillasyster jag är jäktar jag iväg för att traska med Storasyster i affärer och lotsa till restaurang utan att klaga.Vad får man för det*? Jo, just som man börjat piggna till och tänka i banorna av en Long Island Ice Tea så måste hon åka hem tidigt. Så med bara mat och cola light i magen vandrar jag bitter hemåt. Köper kaffe på en coffeshop där alla kunder är söta förälskade par. Undrar om jag kommer sitta sådär igen. Hänger mig åt en stunds självömkan på hemvägen. TV visar filmen "6 points" . Med det obehagliga porträttet av den svartsjuke pojkvännen som kontrollerar sin tjej. Ryser. Känns som om jag ändå har det rätt bra.

* Ja, hon bjöd ju visserligen, ehm..

Tuesday, June 19, 2007

Syster yster

"Men om du jobbar in lunchen kan du väl smita tidigare iallafall?" Sa syster förhoppningsfullt när jag nobbat långlunchen.

"Om du kan alltså" tillägger hon, vilket ska utläsas som jamen såklart du ska.

Hon är på mellanlandning i innerstaden och har en lucka mellan jobb. Och tråkigt. Mina invändningar om att "ta det lugnt och tvätta kläder inför helgen" emottogs med en fnysning. Och övertalning. Så nu knaprar jag i halvsvält på en "GI-bar" och ska försöka lösgöra mig tidigare för att roa henne. Med något som gärna får innehålla glass eller öl. Men helst inga kalorier.


Monday, June 18, 2007

Resan: Själva dykningen dårå

Med provdyket från piren avklarat är det dags att dyka på riktigt. Vi ger oss av en tidig morgon i dykbåten, jag, Norrlänningen, två unga ryssar en engelsman som lätt skulle kunna vara nästa 007 och några inhemska dykare. Jag blir smått nervös när besättningen demonstrerar hur man hoppar baklänges i full utrustning och med huvudet före de ca 2 metrarna från relingen till vattenytan. Och herr 007 kopia plockar mancho poäng hos dykkillarna med en målande beskrivning av the british way: hur S.A.S* dykare hoppar i från helikoptrar. (Underförstått att det var så han lärde sig dyka. )

Till min stora glädje slipper jag och Norrlänningen, förmodligen skulle det vara olönsamt om vi bröt nacken redan på första riktiga dyket. Oh, I'm sure you'll be okay. Dead divers are bad for business, you know.. som någon annan turist muntrade upp oss med kvällen innan. 007 visar sin hjälteläggning och demonstrerar hur man kliver rakt ut med den supertunga packningen istället. Samt tipsar mig om att de flesta dykare inte hoppar i vattnet medelst baklängesvolter och annat trams. Får flera tillfällen att småprata med Bond kopian som är med på båda dyken vi gör från båten. Är så skönt att prata med någon som pratar mer än turistengelska och är sådär artig och allmänt engelsmanna sympatisk. Utan att se ut som engelsmän brukar.

Han berömmer våra insatser efter första dyket. Välkomnar oss in i dykvärlden. Vi pratar om Röda Havet. Dyk och snorkelplatser. Det känns som om han kör en lite mjukare stil när han pratar med mig. Det där som ofta verkar hända den trevligare sortens tuffingar när de får familj och barn. De blir liksom mjukare och mänskligare, får distans till sig själva. Det visar sig stämma. Han har tvillingkillar på 10 år och en fru. Frun är rädd för fiskar och killarna vill bara bada o spela fotboll. Så dealen är att "Daddy has to go diving, once in a while". "Or Daddy will go crazy". Får han bara det följer han snällt med på shoppingrundan sedan.

Mellan raderna har det framgått att han själv dykt i snart 20 år. Även om han dyker på egen hand när vi ankrar så känns det på något sätt tryggt att ha honom med ifall de 20 nånting-åriga dyksnubbarna f-ckar upp det hela. Självklart försöker jag framstå som artigt trevlig. Så att han ska tycka det vara mödan värt att rädda oss om det skulle behövas..

Vi dyker, matar silvriga fiskar. Får leka med sjöstjärnor och nåt som ser ut som en magsjuk gurka som utsöndrar ett klibbigt nät när den blir rädd. Det går bra, det enda som stör mig är att jag inte kan kolla av att Norrlänningen och ev. andra dykare är okej. Har fullt upp med att hålla reda på mig själv och får lita på att Dive Mastern har full koll.

Någon dag senare är det dags för det andra riktiga dyket och bland det roligaste jag gjort. Att dyka i grottor**.

Grottdykningen:
Dive Master ser ovanligt allvarlig ut. "I want nobody to panic down there." Den som har några farhågor får dryfta dem nu. Det är inte alla som fixar grottorna. Vi nickar förväntansfullt.

När jag kommer ner förstår jag hans oro. Det är smalt och trångt som bara den. Vettesjutton om jag hade velat ha en nybörjare med mig där om jag varit van dykare. Dive Master tar det stegvis. Dyker före. Pekar, visar hur man ska sätta händerna och dra sig fram. Det känns precis som när man var liten och skulle dra sig in under badbryggan för att gömma sig när vi lekte. Utom att man nu måste lägga sig platt på vissa ställen. Tänka på att inte skrapa tuberna mot klippblock i taket. Märker hur jag ibland automatiskt stannar upp och "jämkar" "tubryggsäcken" för att behålla rätt jämnvikt så fort utrymmet tillåter. Det känns som en riktigt kul lek. När det är Norrlänningens tur får jag sitta en bit bort med en annan dykare som barnvakt. Tycker det tar en bra stund, senare får jag veta att Norrlänningen fick problem med jämnvikten just när han kom ut ur grottan. Tog ett tag att fixa tydligen.

Jag har luft kvar mot slutet och tjatar till mig en vända till i grottan. Kommer upp glad, med halvdöva öron och lite näsblod. Men salig. Mr Bond kopia tar i hand när vi skiljs åt. Hoppas att vi fått mersmak på dykningen. Vi ses i Röda Havet! svarar vi.



* S.A.S- Brittiskt militärt specialförband. Som b.l.a pysslar med att smyga in i en bostad och ha ihjäl folk på ett så prydligt vis att ingen märker något förrän dagen efter då man upptäcker att offret saknas. Typ. Allt enligt Norrlänningen. Är alla så sympatiska som Bond kopian lär man dö lycklig iaf.

** Visserligen bara lightversionen, små grottor på 11 meters djup med utgång på andra sidan. Men ändå.

Friday, June 15, 2007

Resan:Dykmän

Jag och Norrlänningen var ett bra team. Han behövde någon som kunde snacka oss fram. Jag behövde manlig beskyddarverksamhet. Typ. Han retades med mig för killar som kom fram och smörade och jag trackade honom för de där turisttjejerna som flörtade med honom. Funkade ganska bra.

Nackdelen med att ha Norrlänningen med är att det gärna blir så att vi umgås och pratar en hel del med killar. Speciellt när det gäller lokalbefolkningen. Vilket är okej för det mesta.Men.

Efter en vecka har vi varit en tur i Sahara, lätt matta men sugna på nya äventyr. Dykcenter lokaliseras. Norrlänningen är eld och lågor. Jag med. Tills jag får det där som tjejer tyvärr får ibland. Som inte brukar vara något större problem. Men nu är det totalt oplanerat och jag mår fan. Har fortfarande knappt hämtat mig efter att ha druckit för lite på den långa bussresan från ökenområdet. Dessutom är det ungefär det sista jag vill förklara för Norrlänningen när han glad i hågen knackar på min dörr för att vi ska gå iväg till hamnen där dykcentrum ligger. Jag biter ihop och mumlar nåt om att jag bara ska handla en grej först.

Norrlänningen märker att det är nåt jag inte vill prata om och blir sjukt nyfiken.Vad ska jag handla? Vaddå gå själv? "Tjejgrejor", förtydligar jag och han håller äntligen käft. Tillräckligt relationstränad för att veta vad som annars kan följa. Blodiga, läskiga detaljer han helst vill slippa. Så man släpar sig iväg till närmsta affär där man försöker få den kill d-jvla expediten att fatta vad det är man vill ha. För just det ordet fick han inte lära sig på franska i skolan. Flinande slår han in dem i ett brunt kuvert innan han räcker över dem.

Jag känner mig plötsligt så less på att det är män överallt. Känner mig liten, ensamast i världen. Vill ha mina tjejkompisar. Nån som fattar. Sympati. Eller också vill jag slå ner nån. Nån glad klämkäck snubbe. Som aldrig kommer att ha en aning.

Att välja just den dagen att provdyka känns som det näst sista jag vill. Det sista jag vill är att göra Norrlänningen besviken. Så vi traskar iväg. Till dykcentret som vimmlar av vältränade äventyrskillar i 25-30 års åldern och bara ett draperi för omklädningsrummen. Bara killar i personalen. Självfallet inget papper eller papperskorg på toan. Det får letas länge efter xxs i fotstolek åt mig. Våtdräkten är killmodell. Dvs den som går över bröst och häck hänger i stora lösa sjok runt mage o midja. Eller där midjan skulle suttit om den sytts med någon. Alla dykkillarna verkar proffsiga och erfarna utom vi. Det känns onekligen lite läskigt och jag känner mig som Barbie på utflykt när vi får våra grejor. Tunga tuber, skojiga mätare och mojänger.

Så kommer Dive Mastern himself och plötsligt känns det lite bättre. Han erbjuder sig att bära mina prylar dit vi ska provdyka. Norrlänningen får däremot höra "You're a big strong man. You carry your own stuff." Vilken tur, säger jag utan att tänka mig för. Vilket gör Norrlänningen lite småsur. För han hade minsan kunnat bära bådas grejor. Hade inte den där dykkillen erbjudit sig att bära mina grejor så fort så hade han gjort det. Sådeså. Hmpf.

Han ville väl bara visa att han kunde, slätar jag över och hans uppsyn ljusnar en aning.
Så vi provdyker. Drar igenom de viktigaste tecknen. Vad man gör om munstycket tar in vatten och man har slut på luft i lungorna osv. Vi har bestämt att ta certen i Sverige så det här är bara en crash course. Var lite små darrigt när vi sitter på botten o mitt cyklop tar in vatten men annars går det bra.

Jag är mest nervös inför prylarna. Det tekniska. Tunga prylar med hårda handtag att behöva meckla med och inte bara kunna stiga till ytan o rätta till saker som när man snorklar. Hurvida det är korrekt att hugga tag i Mr Dive Master för att hålla balansen när vi står på grunt vatten på hala stenar. Eller om det är religiöst olämpligt på nåt sätt. Bestämmer mig för det sistnämda. Kan själv.Däremot är jag lugn när jag väl är i vattnet. Jag litar på att kunna kontrollera mig själv och min andning. Norrlänningen däremot har mindre vattenvana och behöver öva vissa saker mer för att känna sig lugn. Däremot tar det honom ungefär tre nanosekunder att ha koll på alla prylar. Typiskt manligt och kvinnligt tänkande antar jag..

Shivaree - Goodnight Moon

Thursday, June 14, 2007

Semesternostalgi


Ja, jag erkänner. Jag har redan gått in och tittat på nya resor. Host.

Wednesday, June 13, 2007

Jodå jag mår bara fint. Host. Harkel. Host.

Hann precis avsluta viktigt möte igår innan T-lymfocyterna åkte på fetdäng av bacillerna. Outbreak. Stod i en liten mysig affär på vägen hem. När jag kände en tår trilla ner på vänstra kinden. Sådär som de gör när man anstränger sig för att inte hosta lungorna ur sig rakt på personen mittemot. Tyckte expediten gav mig en förskräckt medlidsam blick..

Man går hem för att ta det lugnt. Blir rastlös. Att i det läget gå en långpromenad för att köpa glass* det kanske inte var min smartaste idé. Har hostat hela natten. ** Dessutom har jag lyckats tacka ja till fest med tjejgänget i helgen. Önsketänkande är nog min favoritsport.

*Glass. Jo jag vet. Men beslutade att det var så synd om mig att alla normala för- festliga dietregler upphörde att gälla. Att glass dessutom var bra för en ond hals. Botande rent av.

** Vad tror ni? Det är nog tbc va? Jag kommer automatiskt att förvandlas till Nicole Kidmans rollsfigur i Moulin Rouge. Blek, spröd och avsmimmad i Ewan Mc Gregors armar? (As opposed to not so glamourous cold-cough?)

Tuesday, June 12, 2007

H

Svåra frågor från honom. På helt fel dag.

Dite duvig

Haft sällskap i natt. Av hostan. Okejdå det överdrivna badandet i helgen kanske inte var det smartaste jag gjort. Eller att ta de där skojiga utländska pillren* som sopar igen spåren av förkylning, sminka upp mig och låtsas som ingenting igår kväll.

Kanske bara mitt undermedvetna som vill rädda mig från att träffa H nu i veckan. För nu kommer solbrännan att blekna och jag kan inte träna hårt på några dagar. Just som jag blivit solbränd och skulle dra igång med träningen. Buhu...


*ANTISNUV PILLER: Nejdå ingenting olagligt. Ingen variant som innehåller antibiotika. Bara de där kombi-pillren av c-vitamin, paracetamol och antisnuv. Som gör att man ser och känner sig fräschare, kan släpa sig till jobbet och låtsas vara frisk. Som det svenska läkemedelsverket inte vill släppa här.

Men som förekommer i länder med taskigt sjukförsäkringssystem. Som USA. Bra att ha om man bara måste gå och inte vill vara jätteförkyld inför kund. Men i längden tror jag kroppen fixar det bäst själv och det är bättre att låta det ha sin gång bara.

För att riktigt inskärpa hur syynd det är om mig:
http://wwwb.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,169005,00.html

Monday, June 11, 2007

Helgen med

Söndag:
Dags att infria ett av alla de där löftena om att åka ut och titta på nya huset. Vännerna som flyttat en bit utanför. Som av en händelse valdes de med egen pool* och badstrand nära.

Så man sätter sig i bilen och åker långt utan för Metropolen. En efter en ger radiostationerna upp. Tills bara lugna favoriter finns kvar. Då är man framme ungefär. Hundar. Grannens ungar. Min kompis och killen som fick henne att flytta ut och gärna vill att jag flyttar efter. Bilda koloni liksom.

Lantliv. Sånt där som man i svaga ögonblick kan se sig själv i. Bakandes kanelbullar omgiven av djur och barn. Sån där miljö som jag är hemmastadd i också. Möjlig framtid. Fast innerst inne vet man att verkligheten aldrig ser ut som reklamen för lantkök. Det är mörkt, kallt och långt till allt halva året. Fast just nu är det sommar. Urmysigt. Vi badar. Grillar. Snor ihop en smulpaj ihop. Sitter ute med liten vovve i knät. Njuter.


*Aningens småsnörvlig efter helgens bravader tyckte jag ändå det verkade vara en alldelles lysande idé att tillbringa dagen nedsänkt i pool. Verkligen lysande. Världsklass Ninde. Ana möjligt samband till småhostighet idag? Speciellt som jag i ett svagt ögonblick lovat H en dejt denna vecka. För att visa upp min solbränna och solblekta hår. Som han tjatat om att få se. Och visst, jag är inte döende. Men jag vill vara mitt allra bästa jag då. Snygg, sval och lagom kaxigt ointresserad.

Helgen

Lördag:

En så varm dag. Syrran o systerson på snabbvisit. Vi gör det enda möjliga. Åker och badar.


Festen. Vad man nu har på sig när det är så varmt ute. Så lite som anständigheten kräver med andra ord. Och knappt det. Det är då det slår mig att jag ofta "klär ner mig" numera. Tar det säkra före det osäkra. Något jag la mig till med under exets svartsjukedagar. Och nu när man plötsligt får sätta sina egna gränser igen är jag osäker. Frågar syrran. Som säger att jag ska ta den klänningen. Försäkrar att den inte är föör kort.



Den första jag ser är honom. Mannen med feel good faktorn, jag springer på då och då på fester hos gemensamma bekanta. Han har flickvän och det har aldrig varit en tillstymmelse till något emellan oss. Han är bara stor, bullrig, glad och trevlig, med en avslappad attityd till livet. Kommer alltid fram och kramar om mig och snackar skit en stund. Han påstår att det är orättvist. Att tjejer minsan kan klä oss fint i små tunna klänningar och remskor. Medans killar måste bylta på sig för att klara dresscoden. Vadå säger jag, det kan ni väl också ha? Du skulle säkert göra succé i liten klänning . Så garvar vi. För tanken på 190 cm av honom i de kläderna är rätt roande.



Resten av festen då? God mat. Fin miljö. Mestadels satt vi ute i den ljumma kvällen. S uteblev som väntat. Vilket jag övervägde att ha dåligt samvete för. För hon hade nog gått om jag skippat systersonen och lovat gå dit tidigare i sällskap med henne. Hållit handen. För trots att hon känner folk där har hon det där sociala-hangupset som vissa människor har. Tror att andra ska se ner på henne. Trots att hon har fler högskolepoäng och finare lägenhet än många av oss andra. Jag tänker inte så. Pratar med dem jag finner trevliga. Stör mig inte på vad folk tjänar eller köper så länge de inte tjatar oupphörligt om det.



Fick däremot nätverka en stund i början. En tjej jag känner lite sedan tidigare. En bra-att-ha-kontakt om man av någon anledning skulle vilja röra på sig. Gemensamt utbyte av skvaller om folk vi båda känner i branschen. Och vi utbyter tips lite sådär avvaktande som man gör. Underförstått.



Sedan kunde jag slappna av. Snobbnivån betydligt lägre än befarat. Några kompisar som jag älskar. Verkligen. Galningar jag gått i skolan med. Till och med kompis relativt nya befarat snobbiga kille verkade solig och avslappad. Kanske har han lärt känna oss andra mer nu. Kanske är det vädret som tinat upp folk i allmänhet.

Kul var det iaf. Den där bekräftelsen man ibland behöver och många skratt. Trots att festens två mest hemsläpningsvänliga manspersoner var sorgligt stadgade- en helt lyckad kväll.

Friday, June 08, 2007

Fredag

Var smart nog att boka ögonfransfärgning till lunchen. Därmed eliminerande alla chanser av att smita tidigare idag. Men jag kommer iallafall ha rådjursögon på festen i morgonkväll. Den som S beskrev som "fest med en massa snobbar". Jag kommer gå. Fast besluten att ha kul. Och få ett tillfälle att visa upp nya solbrännan. Om jag nu bara kunde komma på vad jag ska ha på mig..

Sandhav


Öken. En enda vidsträckt sandlåda, ett hav av sand. Som jag inte kunde se något positivt med tills jag för första gången satte foten i en för några år sedan. Det var lugnt, fridfullt..vackert. En fristad från folk och bebyggelse. Inte bara sand. Utan härdiga växter, häftiga klippformationer djur och vackra solnedgångar. Inte bara hetta utan en varm vind som fläktar i stora lösa kläder. Magi. Och en förvånande obändlig längtan ut dit. Vidare. Som en kryddigare variant av fjällvandring. En het plats att chilla på. Varva ner. Komma i fas med sig själv.

Vi tar jeep ut. Jag, Norrlänningen och några norrmän. Jag har aldrig åkt off road på det sättet förut. Nästan direkt med hjärtat i halsgropen. För det är så brant och otillgängligt på vissa ställen. Och den andra jeepen jag trodde skulle vara en garanti för hjälp om vi fastnade, försvinner i ett fjärran sandmoln framför oss, under det att vår chaufför tar allehanda omvägar för att demonstrera vilken wannabee stuntman han är. Han pressar fyrhjulsdriften till max i branten, tar oss precis upp och drar i handbromsen så att vi får väga på kanten lite...riktigt ta in stupet vi ska ner för. "Mamma, hjälp" piper jag skämtsamt. "Du, det är nock litt sent nu" säger en av norrmännen och vi skrattar nervöst bägge två. "Jag är för ung för att dö" far det genom min hjärna men jag ler krampaktigt.

Så långsamt vänjer man sig, slappnar av. Börjar tycka att det är kul. Vi åker förbi dromedarflockar som strövar fritt, åker upp på en liten höjd. Stannar, går ur, chaffören pekar in över grannlandet där det varit oroligheter. Det är nära säger han, men lugnt just nu. Han frågar om vi vill höra musik. Vi nickar entusiastiskt. Får tillbringa sista timmen till öronbedövande berbisk bröllopsmusik på maxvolym. Cool sång och trummor. Hemskt osynkat komp. Ändå känns det som helt rätt soundtrack när vi stutsar mellan sanddynorna mot hotellet.


En annan dag. Öknen som jag helst upplever den, till fots eller från kamelryggen. Ger oss av tidigt för att rida kamel. Klädda i lånad ökenklädsel, löst sittande tunika och huvudduk, den enda bekväma dressen i solen. Överallt annars kliver man ombord på kamelen när den ligger ner. Så icke här, då vi var sena. Bredvid kamelen står en glad snubbe med korsade händer och uppfodrande min. Som gammal hästtjej fattar jag att han menar att jag ska sätta den ena foten i hans händer som stöd för att sedan elegant svinga mig upp på ryggen. Kan meddela att en kamel är f-n så mycket högre. Och jag aningens mindre smidig nu. Elegant såg det säkert inte ut. Men upp kom jag.

Min vana trogen lyckas jag dessutom få en som knappt är inriden*. En treåring. Som tar små glada sidoskutt ibland och inte riktigt har pejling på att han har nåt skräp på ryggen. Märker hur jag automatiskt försöker använda häst dressyr. Sidoskänkel, vikthjälper för att få honom att inte kollidera in i andra kameler med mig på. Kamelen ser förvånad ut och gungar på i kameltakt. Öknens skepp över sanddynorna. Ganska behagligt. Men den unga kamelen är lite osynkad när han ska ner. Han liksom bara dråsar ihop i en liten hög så fort nån annan kamel gör det. Gäller att hålla i sig. Klappar honom på kinden och önskar att jag haft någon kamelgodis med mig. En smaskig bit kaktus kanske?

Blir bara lite korta turer i öknen. Vi övernattade på hotell denna gång, vill hinna med annat. Båda får blodad tand. Vill tillbaks. Vill åka på ökensafari. Sova i tält. Vi åker norrut för att rida mer kamel i grönare trakter. Med gulliga kamelföl under fötterna som hänger med för att lära sig rutten. Har en bokstavligen under fötterna som blir förtjust i remmarna på mina sandaler. Jag klappar fölet och belgarna på kamelen bakom fotar som galningar. Förhoppningsvis på kamelfölet.

* Min vana när det gäller häst alltså, det här är första gången jag rider kamel. Lyckas alltid få en halvt inriden sak när det gäller turridning. Numera har jag dock lärt mig och brukar kraftigt överdriva min vikt om jag bokar turridning. För att få något större och stabilare.



Thursday, June 07, 2007

For Rollx


"Våra" kameler som tog en tupplur i Saharas sand när vi stannade och rastade.

Povel R.I.P

Tack för alla underbara underfuniga texter du gav oss. Som när vi var i Västindien och försökte lista ut hur man öppnar en kokosnöt. Samtidigt som vi sjöng:

"Far, jag kan inte få upp min kokosnöt..inte ens med hammare och spik..."
Tills landets infödingar förbarmade sig över oss och visade oss hur.

Wednesday, June 06, 2007

Mellanspel

Mamma på besök igår. Vi äter middag. Jag mal de där mörka kaffebönorna vi båda gillar och vi dricker med lite Jasmin essens som jag fick i present i ökenlandet. Som man ringlar ner i kaffet och får det att dofta och smaka gott.



Mamma har varit några dagar i Storstaden. Träffat vänner. Kulturellat sig. Jag visar kort från resan. Iallfall de som ligger i den "offentliga" mappen i datorn. Vi går och sätter oss i parken i närheten. Njuter av solen. Pratar. Jag berättar om dykningen. "Är det så förnuftigt ?"

"Det låter farligt", tycker hon. "Nä. Men hur kul vore det att leva förnuftigt?" Invänder jag.

Hon nickar. Har gjort en och annan mindre förnuftig sak själv. Som att ensam flytta till New York. Men som syrran brukar säga. Hon måste låtsas lite halvbekymrad och säga sånt ibland. Det ingår i hennes jobb som mamma.



Så ringer kompisarna. Picque-nique på nationaldagen. Boccia och annat. Heldag i solen. Nu slut. Kanske en liten öl på uteservering ikväll. Kanske.

Updatering: Blev pasta på restaurangen igår. Men drog ganska tidigt. Lite väl mycket grabbgäng där. Som beundrade 22 män och en rund boll. Fast jag hade gärna sett klart matchen. Trodde i min enfald att det var sånt som min kanal Eurosport skulle visa... måste skaffa pojkvän snart. Som kan hålla koll på sånt.

Tuesday, June 05, 2007

Postsemestriel Checklista

Gjort på semestern..

* Laddat med små taxfreeflaskor -"Cava skumpa" för hotellbalkongen.

* Ridit kamel- Flera gånger. Både i olivlundar och över sanddyner.

* Åkt jeep i öknen. Med halvgalen manchostuntsförare. Och norrmän.

* Provat att dyka för första gången. Dykt. Dykt i grotta. Jag, Norrlänningen två ryssar, några infödingar och en James Bond look alike.

*Ätit och druckit. Mycket, billigt och gott.

* Rört på mig. Massor. På det ena hotellet var det en bra bit hotellkorridor att trava mellan havsutsiktsrummet och hotellets matsal. Mycket promenader o lite jogg längs stranden. Dykning, kamelridtur eller en vända i poolen. Sightseeingvandringar över historiska platser eller över sanddynorna i världens största öken.

*Seriöst slöat i solen. Med kamelridningsträningsvärk eller matta ben efter jogg i sanden. Singlat slant om vem av oss som skulle släpa sig till strandbaren för att hämta mer vatten. Läst i solstolen. Ströläste om Alkemisten för ökenstämningen. Och Between Males, brittiskornas chick-lit bok som jag lånade men inte hann klart.


*Paragliding. Höjdrädd som jag är, är jag stolt över mig själv att jag vågade. Utan var helt lugn. Tills vi var uppe i luften. Och jag började fundera på om remmarna man trädde om benen skulle brista. Om jag isåfall skulle orka hålla i mig eller bara dödsstörta i havet. Norrlänningen som var med var naturligtvis lugn som en filbunke. Så jag försökte göra som honom.Gilla läget. Njuta av utsikten. Så farligt var det faktiskt inte. Har givetvis redan trackat Trevliga Kollegan som svimmade innan start när han skulle pröva det en gång...

* Prutat. Hanterat trevliga och mindre trevliga försäljare.

* Orsakat stor förvirring i hjärnans språkcenter genom den språkblandning som där uppstod. Blivit tilltalad på och gjort mer eller mindre lyckade försök att svara på följande språk:

¤Franska
¤Arabiska
¤Engelska (både den brittiska, amerikanska och aningens australiensiska)
¤Tyska
¤Ryska
¤Svenska
¤Spanska
¤Italienska
¤ Norska
¤Finska
¤Nedellä..äh Holländska

* Lärt mig vilka klädkoder som gäller var. Att solskyddsfaktor 20 inte räcker långt i Sahara.
Att heltäckande är det enda vettiga just där. Eller möjligen solskyddsfaktor 40 " for kids" (and blondes.)

*Ätit underbara saker. Ätit suspekta saker. Överlevt Ali Babas hämd utan pinsamma incidenter.

* Sett en ryss med ögonbindel bli smekt av sin polare i tron att det var magdansösen som band för hans ögon.

* Åkt 40 mil i en buss med havererad luftkonditionering. Stark värme. Och en stackars kille som med jämna mellanrum returnerade maten i en plastpåse.

* Djur. Stiftat bekantskap med sånt jag aldrig sett förr i verkligheten. Ökenräv. Ulliga kamelföl. Berberhästar. Kameleonter. Falkar. Olika typer av ödlor. Fiskar och havsdjur.

* Toaletter som ofta kunde sakna papper och sittring (de infödda använder vattenslang och sitter på huk ovanpå. ) Hade du riktig "tur" var det manuell spolning. En liten gumma som gick in med en skopa vatten efter dig.. Ibland kunde man hitta hål i golvet varianten. Som faktiskt är att föredra i de förhållandena.

* Rökt chi-chka. Den traditionella vattenpipan. Och pratat om allt mellan himmel o jord. Med andra turister eller infödda. Druckit massor av mintte.

* Sett en muskulös normalbyggd man försöka hålla jämna danssteg med ett gäng balettskolade killar på typ 50 kg. Som att se en Shire häst utföra svår dressyr ungefär. Men kul.

Och mycket mycket mer....

Och nu ska jag avsluta jobbet hyfsat för att träffa mor som är i stan. Ska muta uteblivet morsdagsfirande under min resa, med middag. Och inköpta presenter.

Semester


Monday, June 04, 2007

Hjemme

Hemresa. Man landar i Sverige. På flygplatsen möts man av den där kvinnliga gränspolisen. Min favorit. Hon som ler sådär varmt och välkommenhemaktigt att jag blir glad. Varje gång. Man fortsätter hem. Med onda aningar. Förväntar sig ödelagt lägenhet. Men blommorna lever. Pappa har fått tråkigt och putsat köksfönstren. Min laptop har använts som avställningsyta för en stor tung blomma men annars är allt okej. Det ligger en prydlig lapp på köksbordet. Man kan andas ut. Tappa upp ett stort glas kranvatten o dricka utan att bli sjuk. Lyssna av ett antal telefonsvarar meddelanden* av typen" Hej! ...Har ringt och försökt nå dig på din mobil ett tag nu. Men jag misstänker att du inte har kvar den. För när man försöker lämna meddelanden så kommer det bara ett röst meddelande på typ nåt sånt här konstigt språk....."

Innan jag reste beslöt jag att lämna min kära vän filofaxen. För en riktigt soft semester.** Då jag skulle ha gäster i lägenheten gällde det hitta ett listigt gömställe för honom. Så listigt att jag i morgontröttheten inte kunde klura ut var. Sålunda är jag lätt desorienterad i tillvaron. Kramar hårt om mobilen och jobbkalendern. Mina budsförvanter i den hårda Storstadstillvaron. Som alltid tar det ungefär en halv dag att rensa skrivbordet. Updatera sig på jobbet. Blir mer om resan senare. Hände mycket. Många intryck och roliga människor. Mycket att fundera på.
Kan bli ett o annat inlägg.

*Jag och Norrlänningen ingick en pakt. Mobilen avstängd för det mesta. Bara hej-vi-är-framme-mejl. Till familjen. Annars frisk luft o uteliv.

** Jo jag talade om för henne att jag skulle resa iväg. Två gånger. Men när hon har tentaperiod har hon guldfiskminne.



Babes, I'm back..did u miss me?

Som det brukar stå i engelska romaner. Åter i fäderneslandet är jag iallafall. Brunare, blondare och gladare än på länge. Var härligt. Updatering följer så fort jag strulat klart lite jobb. Tills dess får ni gärna höja temperaturen lite ute. Måste vara nåt fel. Bara 20 grader ju. Brr...

ps. Var dock lite nära att jag blev kvar i ökenlandet. Häromdagen blev Norrlänningen erbjuden ett antal kameler och en mindre krimskrams butik för mig och stod och tvekade en stund. En i mitt tycke alldelles för lång stund...