Saturday, August 30, 2008

Girl meets cowboy

Jo, jag hamnade framför första avsnittet i onsdagskväll. Upplägget var det vanliga i "Bachelor-typen" av dejting program där ett gäng tjejer ska tävla om en kille. Tryck in fyra uppsminkade Storstadstjejer i en limosin och kör ut dem på landet. Kulturkrocka dem sedan lite lagom med lantliga aktiviteter/tävlingar uppblandat med dejter med killen i fråga och lite intriger.

I det här fallet var det en 24 årig* cowboy med misstänkt snygga magmuskler de skulle fightas om. Jag brukar ibland slötitta lite på den här sortens program och le lite snett åt hur uppgjort allt verkar. Men nu kände jag för första gången, det där skulle jag baske mig kunna göra.

Både jag och syrran dagdrömmer ju ibland om just det där. Ett annat liv. Ett fritt ranchliv fullt av hästar och vacker natur. Jag fortsätter att titta övertygad om att jag lätt skulle ha sopat banan med de där brudarna.. Kan inte låta bli att drömma mig bort..

I could so totally do it. Ser framför mig hur jag skulle trippa ur limosinen i snygg kjol och höga klackar med champagneglaset i högsta hugg.I början spela hjälplös kattunge någon släpat ut i skogen, för att invagga de andra i falsk säkerhet. Jag skulle deklarera att jag aldrig förut satt min fot på bonnvischan i Montana eller suttit upp på en western häst**. Självfallet skulle jag flörta till mig lite extra uppmärksamhet och sedan imponera stort genom att svinga mig upp i sadeln och utklassa de andra tjejerna i kapplöpningstävlingen.

Jag skulle vara den som aldrig gnällde och visade entusiasm i alla utmaningar vi tilldelades. Sedan skulle jag såklart charma killen på våra "dejter" genom att droppa små hintar om hur trött jag var på kostymkillarna i stan och hur jag faktiskt kunde tänka mig att flytta ut på landet. Med en /insert menande blick på honom/ riktig man. Sen skulle jag hångla upp honom tills han insåg vilket misstag det skulle vara att inte välja mig.

Så skulle vi leva lyckliga på hans farm i alla våra dagar. Han skulle se ut som om han just klivit ur en Marlboro Classic katalog. Han skulle vara stor, stark och snäll emot djur. Jag skulle lära mig hans mammas hemliga recept på pencannöt paj men fortsätta se ut som om jag aldrig åt någon.

Vi skulle föda upp hästar och ha ett gäng hundar och kanske några köttdjur. Jag skulle berätta exotiska annekdoter om Sverige och svensk allemansrätt. Han skulle skratta gott och lära mig att den amerikanska allemansrätten stavas "Trespassers will be shoot on sight."

Det skulle alltid vara sommar och sol, aldrig snöovädret från h-vetet som sopade igen alla vägar. Vi skulle sitta på verandan med varsin Bud/Budlight** och se solen gå ner. Ibland skulle vi bjuda hem hans lika bredaxlade polare Luke och Brad med familjer på barbecue. Eller åka på logdans på någon grannfarm där de spelade sån här musik. Och sån. Alla tjejer skulle sjunga med i rader som :

"Any man of mine better be proud of me, even when I'm ugly still better love me...I need a man who knows how the story goes..

Any man of mine better disagree when I say another woman's looking better than me...
When I change my mind a million times. I wanna hear him say, 'yeah I like it that way'.."


Och männen, de stora starka och rättrådiga, skulle skratta instämmande och fortsätta bryta arm och kasta kniv eller vad det nu är Marlboro Classic cowboyer gör när de umgås.

Inte skulle vi ha några problem med en småsint byggnadsnämd när vi ville bygga större stall heller. Vi skulle bara behöva bjuda hem honom på en rejäl t-bone steak och diskutera saken. Samma sak med sheriffen. Som helst får vara cowboykillens lite lätt nepotistiska kusin. Så skulle vi leva lyckliga och få ett gäng barn. Barn som inte bara ville spela WOW och flytta till stan. Utan iaf någon som ville ta över gården. Så att vi kunde bo kvar och sitta på backstugans**** veranda och se barnbarnen växa upp..

* Okej jag brukar dra den undre gränsen vid 25 eller hellre ännu närmare 30. Lite mogenhet skadar inte.

** Att jag började rida i "engelsk stil" när jag var 4, hör ju inte riktigt till saken.

*** Jo jag vet. Bud Lite is like making love in a canoe, f...-ing close to water. Skulle såklart introducera europeisk findricka där. Så småningom.


**** Undantag. Mindre stuga man flyttade gamlingar till förut.

Länk till programmet. Och nä just den verkar inte utspela sig just i Montana.

Thursday, August 28, 2008

Högre i hierarkin

Män med kontakter. Den där klubben för de som tjänar över en viss summa. Som känner rätt folk. Manligt folk med samma fritidsintressen. Där de knyter kontaker långt utanför styrelserummen. Informella nätverk. Man kan ha hur många "Kvinnor Kan" mässor som helst det ändrar inte faktum. Det är de där informella klubbarna som är tongivande. Och det näst bästa är att känna någon som är med. Som har koll. Som H. Tvekar en stund men ringer sedan. Såklart han känner allt och alla. X är en jaktkompis, vad vill jag veta? Som tjej är det ovärderligt att känna någon som H. Någon med de rätta kontakerna. Hur fasen ska jag kunna klara mig utan det. Kommer svida på mer än ett vis om vi måste bryta kontakten helt för att det inte funkar med vänskap.

Wednesday, August 27, 2008

Helgen som var

Middag på restaurang. Med valda delar ur tjejgänget. Samt senare uppslutning av norrlänningen för att tjejkompis nya kille inte skulle behöva vara ensam kille utan våga göra sin först public appearance inför tjejens kompisar. Tjejkompis sätter honom mellan sig och mig. Mellan huvudrätten och desserten smiter vi iväg på toa.

-Nå? säger hon frågande och tillägger förväntansfullt, vad tycker du om honom då? På det finns det i stort sett bara ett korrekt svar. -Jo..han verkar ju trevlig /nicka uppmuntrande, säg nåt snällt om hur praktiskt det är med börsmäklare/jurister/bilmekare/ vad-nu-killen-råkar vara.

Ska jag vara ärlig så verkade han ju ganska okej. Inga uppenbara mentala problem eller styckmördar tendenser. Att jag hellre skulle ha gnagt av mig armen* än väckt honom om jag hade vaknat upp brevid nån som han, behöver hon inte veta. Speciellt som jag vet att hon var lite avis på åtminstone mitt senaste ex. Känns lite som om hon frågar mig extra mycket, att det blir viktigt vad jag tycker eftersom hon själv är osäker.

På vägen tillbaks passerar vi en söt max 25 årig kille i tajt t-tröja som flörtar lite diskret. ** Jag ler men bryr mig inte. Tjejkompis blir förtjust, suckar och utbrister nåt om "men åh, såg du vad snygg han var" och "det är ju tusan att man inte är singel". Ännu mer tusan att hon skulle släpa med sig nya killen till krogen tydligen. Miss i planeringen där. Verkligen. Kanske därför hon lämnar honom långa stunder i kompisars vård för att springa både hit och dit och kolla av läget. Jag fattar inte vad hon håller på med. I min bok gör man inte så. Första gången en ny kille träffar ens kompisar är man fan med och håller handen. Hela kvällen. Även om vi är rätt snälla. För det mesta.

Dramaqueen får bara ett mindre utbrott. Inte riktigt sitt vanliga sprudlande själv. Me almost worried. För trots att hon kan gå en på nerverna ibland är hon ändå min kompis. Det är bara när någon vill övertala oss om att alla ska gå vidare till Vampire Lounge som hon fräser ifrån.

Blir presenterad för en kompis kompis som är DJ. Fast inte just där och då. Istället dissade han nogsamt ställets DJ och lät mig lyssna på smakprov av hans eget handicraft. Som sig bör musik inom en genre som ingen utanför branschen någonsin hört talas om. Däremot är han som andra i nöjesbranschen ett fynd när det gäller "tio töntigaste raggningsreplikerna du hört". Hilarious.



S är däremot i sitt esse. Är inte bara jag som kommer med nya kläder och ny frisyr. Hon lät sig bjudas på tequila redan första barrundan efter middagen. Aldrig ett bra tecken. Själv dricker jag fånigt tjejiga fruktdrinkar. Bafatt. Hon drar med mig. Här ska lämnas övriga tråkmånsar och dansa. Och precis då fylls stället av män i "uniform". Sådana ansträngningar vi uppskattar. Även om de sytt dem själva, därav var vi rörande eniga. När jag blir diktator ska jag införa obligatorisk "Uniform Friday" för killar. Av ren snällhet kan man få välja mellan två sorter.
Finns få killar som inte klär i en snygg mörkblå eller vit uniform.

Har kul ett tag men får lite nog när vi blir omringade av ett gäng glada engelsmän som ska bjuda på drinkar. S blir förtjust. Jag orkar fan inte. Orkar inte stå och prata med en massa meningslösheter med killar som inte hade vågat komma fram nyktra. Köper hellre mina drinkar själv. Även om "Hi, we'd like to buy you girls a drink" är betydligt trevligare som hälsningsfras än "öh, tjena..öh..går du ofta hit?" Jag vill gå. S vill stanna. Dilemma. Man lämnar inte sin kompis ensam med ett helt gäng killar när hon druckit tequila. Även om de är engelsmän.

Stannar motvilligt en stund. Sen får jag värsta bekymret att skaka av mig en av killarna när vi ska gå vidare. Jag måste förbi garderoben och få med mig födelsedagspresenter som folk givit mig under middagen. Under det att garderobstjejen försvinner iväg halvvägs till Narnia försöker jag övertyga killen om att det visst vore en bra idé att våra vägar skiljdes åt här och nu. Ju förr dessto bättre faktiskt.


* uttryck från filmen Coyte Ugly. Inte för att han med undantag av snuset var speciellt ugly. Mer något med hans sätt... Trevlig och så. Men inte attraktiv som kille i mina ögon. Alls.
**Han jobbar ju på stället så jag utgår ifrån att det ingår i hans jobb att smöra för kvinnliga gäster. Får man tjejerna att trivas så får man automatiskt dit killarna. Eller också var han bara typen som tog alla chanser. Även på jobbet.

Tuesday, August 26, 2008

Monday, August 25, 2008

Dagens kroppsliga bestraffning

Ja det kanske inte var så smart att välja just den gymkillen som min personliga coach. Men jag tyckte väl att han såg kompetent ut (eller iaf bra ut då.) Det gör han fortfarande. Däremot är jag lite skeptisk till hur mycket han kan. Egentligen. Förutom att vara sadist. Inte en bra sorts sadist som peppar en och retar upp en så att man får värsta adrenalinkicken. Utan den tråkiga sorten.

Den som av misstag kan ge en svag tjej killnivå på övningarna och komma på sig själv först när man håller på att bryta ryggen i första försöket. Nu har jag ont i alla muskler jag inte har. Fått ett ambitiöst nytt träningsprogram som jag ska ta mig i kragen och klämma in mellan gruppträningsdagarna. Hörde jag mig själv säga iaf. Man vill ju vara en duktig flicka. Inte låtsas om att man är lite seg efter en lite tuffare tur i el-ljusspåret både lördag o söndag och allt dansande däremellan. Nädå. Man ler tappert och inleder höstsäsongen med en rivstart. Återhämtning är för veklingar.

Friday, August 22, 2008

Madonna - American Pie

Dagens drängavdrag

Kompis klagar. "- Han mejlar mig igen. Erbjuder sig att komma hem och städa hos mig. Utan kläder. Fan vad jobbigt. "

Men snart helg..

Jobb. En hel drös. Pang rakt i huvudet. Ingen panik. Alla på en gång. Varit lite mycket nu. Dessutom har jag helgen till ära åtagit mig att dra ihop gänget för den traditionella efter-sommaren-återträffen. Därav fört en udda mejlväxling med gängets dramaqueen. Specialisten på att rusa ut i affekt. Hon som å ena sidan kräver att ingen specialbehandlar henne samtidigt som hon blir upprörd om man inte gör det. Hon som inte kan komma om den eller den kommer i helgen. Med lite övertalning är hon tillfälligt pacificerad. Blir så trött bara, det tar all den där energin jag egentligen inte har. Ska åka och färga fransar. Sedan hem och rulla ihop mig och sova tidigt. Sova skönhetssömn tills i morgon.

Dagens grattis


Till Rolf-Göran Bengtsson och Ninja som tog OS-silver. Verkligen snyggt!

Ett ironiskt grattis också till SVT som än en gång bevisat vilka jubelidioter de är när det gäller att sända till och med gamla handbollsrepriser, vad som helst utom ridsport.Utom Rolf-Göran på väg till final. För sånt har ju SVT gubbarna aldrig förstått sig på. Vi som jobbar och förväntade oss ett sammandrag på nyheterna fick ungefär en halvsekund av ritten. Mitt i snabbklipptes det över till lite guppande båtar. För hästar det är ju bara en av Sveriges största sporter/hobbies. Ingenting av intresse för någon.

SVT sände handboll
Ridsport
SVD

Thursday, August 21, 2008

Like A Prayer

Utmanad av A

Då måste jag såklart anta det. Skriva om böcker. Men vad svårt. Jo jag kan läsa. Men vilka ska jag ta med då. Vilka är bra nog? Klassikerna man läst så att folk tror att man är kultiverad? Nä. Vi struntar i det. Tar de jag råkar komma på bara för hur jag än gör kommer jag säkert att glömma någon favorit. Here goes.

Vilken bok läste du senast?
Sex and the Single Vampire-Katie Mac Alister

Vilken bok läser du nu?
Just nu:
Madonna, Like an Icon- Lucy O'Brien.
(In honour of her turning 50.)

Le Grand Respir- Alan Roy

Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Läser fler och fler kvinnliga. Dock viss övervikt på manliga i bokhyllan.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv? Oftast bara när det är något jag själv inte valt att läsa utan måste läsa pga jobb eller studier. Med en bra bok tänker jag inte ens tanken.


Hur väljer du vilka böcker du vill läsa?
Handlar den om något intressant? Kan den lära mig något? Handlar den om något annorlunda? Finns det svart humor? Eller också blir jag rekommenderad av någon jag känner.

När blir en bok för lång?
Efter en sida om den visar sig vara en besvikelse. Som Flyga drake.

Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska? När det gäller skönlitteratur läser jag ofta på orginalspråket, har inga problem med att läsa det mesta på engelska. Facklitteratur hellre i en bra översättning till svenska bara för att jag vill lära mig vissa saker på mitt modersmål hellre än på något annat språk.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Sex and the singel Vampire av Katie Mac Alister. Här har man gått och trott att en alvpojke med spetsiga öron à la Legolas, vore idealet. Åsså inser man att man skulle ha satsat på en 345 år erfaren vampyrman, en "Dark One". En med lite gammaldags manchovärderingar som behöver slipas av. En utmaning.

Samtidigt en man som, om man vill, kan läsa ens tankar och modigt rädda en från för starka demoner och annat otyg. Hur ofta har man inte önskat det. Iaf tankeläsningsbiten. Skulle nästan vara värt att bli hans personliga blodgivare för. Däremot vet jag inte om jag skulle vilja dela hus med ett gäng spöken med förkärlek för dåliga tv serier. Där någonstans går även min gräns. Om man inte kan få ett spöke med städmani förståss. Dessutom arbetar den kvinnliga huvudpersonen med att åkalla spöken. Medium. Låter kul. Nästan så att jag börjar fundera på byte av yrke här. Kanske kan man extraknäcka? Efter en särdeles händelselös dag på kontoret svidar man om i ett moln av rökelse. Redo att hjälpa förvirrade spöken och kicka lite demon ass. Tror jag skulle vara en klar talang faktiskt. Var ansöker man?


Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp? Kan snabbläsa till mitten ungefär. Fast oftast skumläser jag slutet med. Bara omutifall jag skulle ha missat att den plötsligt blev bra.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls? Fakta och skönlitteratur. Färre deckare då jag är mer kräsen där, men tror det mesta finns.

Rekommendera 5 författare:(Utvecklar den lite till att lägga till några titlar också)

Marian Keyes - Börja med Vattenmelonen. Det mesta utom möjligen den senaste boken är riktigt underhållande. Irländsk svart humor när den är som bäst.
A kallar det chick-lit. Det skiter jag fullständigt i.

Boye- Kallocain. För att man bör ha läst den, speciellt nu i FRA-tider.

Shakespeare- Det mesta, helst på orginalspråk. För att han är The Main Man som alla wannabees snor ifrån. Nästa jag läser från honom blir förmodligen en lånad Julius Caesar. Från hon som pluggat engelska på riktigt och antecknat en halv roman i marginalerna.

Stieg Larsson- Hela Salander triologin om du skulle höra till de ungefär tre svenskar som inte redan läst den. För att den är spännande och underbar.

Jean P. Sasson- Princess och uppföljaren Daughters of Arabia. Allmänbildande om en annan verklighet.

Bubblare: Paulo Coelho- Eleven Minutes. Joyce Carol Oates-Blonde. Francoise Sagan-Bonjour Tristesse. Donna Woolfolk Cross- Påven Johanna. Reine Deforges-Le Cahier volé. Kicki Norman- Väninnorna och Kung Carl. Mikael Niemi-Populärmusik från Vittula. Jens Lapidius-Snabba Cash. Gabriel Garcia Marquez-Hundra år av ensamhet.Deborah Moggach-Tulpanfever. Sist men inte minst:
John Alcock- Animal behavior. Because most people could use a biology lesson.


Utmaningen går vidare till filosofia, ängeln och lilii om ni inte har gjort den. Simon kan också behöva jobba lite när han kommer tillbaks från vidderna i norr.

Wednesday, August 20, 2008

Och föressten...

Är det lite kul det där med att det plötsligt finns så väldigt många brandmän i 25-30 årsåldern. Iallafall om man går ut på krogen där var och varannan är brandman. Iallafall tills man ler sött och med en oskyldig min börjar fråga ut dem om vissa detaljer i utagningsproven. Tills de börjar skruva på sig och generat tillstå att de har mer koll på t ex var C3 eller Th* sitter än hur man släcker en brand. Låt mig bara säga som såhär. Att vara sjukgymnast** är inte töntigt. Att vara sjukgymnast och låtsas vara brandman är det däremot.


* C och Th är förkortning av olika sorters ryggkotor.
** Senaste exemplet var just sjukgymnast. Men han kan lika gärna egentligen jobba som alltifrån kontorsnisse till undersköterska.

Tuesday, August 19, 2008

Dagens: Män i uniform

Måste ju bara bli brandkåren i Newcastle. Som hamnat i blåsväder för sitt innovativa sätt att skapa en närmare kontakt med allmänheten. Eller iallafall med den kvinnliga delen. Serve and protect. And flirt. Man har helt enkelt tagit sig lite extra crusing rundor på stan för att imponera och flörta med tjejer. Avundsjukt åsedda av herr Taxichaufför. Man får ju förstå att han blir upprörd. Här har han förgäves försökt ragga stenhårt på varenda brud som bara vill ha skjuts hem. Åsså kommer de där glidarna till brandisar med hjältegloria och tjejerna blir helt till sig bara de visar sig. Nä fy bubblan vad fuskit.

Herr taxichafför har minsann följt efter, sett tjejer kliva ur bilarna. Han har fotat. Nu jäklar ska här anmälas. Fjanta runt och slösa skattebetalarnas pengar sådär.

Upprörande säger jag med. Att vi inte har det här i Sverige. Än.
Föressten tycker jag att det var länge sedan vi hade brandövning här på kontoret. Hur var det nu där nya släckarna fungerade? Ska diskutera saken över en lunch med kollega Z. Känner liksom att vi två blondiner kan behöva kräva en extra genomgång av brandsäkerheten. Av en expert. I uniform.

Hela artikeln här

Monday, August 18, 2008

Den Helg

Fredag: Lugn eftermiddag på jobbet så jag kan smita hem i god tid för att åka hem och göra mig i ordning inför kvällen. Lugnet före stormen skulle det senare visa sig.
Jag är nästan sugen på en lugn hemmakväll men S har kört stenhård övertalning. Vi sitter och njuter på en uteservering när hennes bekant G dyker upp och vi går vidare till hans båt. Av typen flytande plast med fri bar. Inget som imponerar på mig, men det är lite häftigt att se Storstaden från vattensida när det börjar mörkna. Alla lampor och känslan av att befinna sig mitt i stan men ändå lite vid sidan av. Vi kliver av nära Gamla Stan de andra ska vidare. Jag tackar för mig och åker hem. Kändes som om min kvälls kvot med alkohol och passiv rökning var fylld. Jag ville ha en kopp te och min egen säng.

Lördag: Tvungen att åka in till kontoret. På en lördag. Kris och katastrof. Allt tack vare en mindre balanserad motarbetares härjningar på andra sidan Atlanten. Tanken var att hon skulle lägga in lite nya saker för norra Europamarknaden. Inte att hon skulle orsaka oss alla en massa merarbete. Lite kul också att det är just den person som normalt skäller högljuddast på allt och alla som gör den största blundern.
Trevliga Kollegan hade vett att befinna sig på väg hem från långsemestern. Men jag och kollega Z var snabbt på plats. Beväpnade med alla elaka annekdoter vi just nu kunde komma på om folket i det stora landet i väst*, samt lyssnandes på en genuina dissningslåtar tog vi oss an uppgiften att bringa reda i röran.

Z är underbar att jobba med när det är strul. Hon har precis samma svarta humor som mig, är snabb och skärpt. När Mellanchefen sent omsider behagade dyka upp hade vi redan med hjälp av ett annat kontor fått grepp om situationen och satt med änglalika uppsyner och nynnade dissningslåten (utan orden). Mellanchefen tyckte det var så trevligt att vi tog det med en så positiv attityd att han samtyckte till att företaget betalade lunch. Flott värre bara den gesten i hans eget medelålders tycke. Således knappast Riche utan blott Sandywichar. Men alltid något.

* Vilken befolkning kan inte pricka in sitt eget land på en världskarta?
Vilka förstår inte att ett 800-nummer till staterna inte ses som höjden av service av våra kunder?
"Warning. Coffee might be hot"
"Warning. May contain peanuts" (på jordnötspåsen)
"-Hi, I'd like to place a collect call...To Stockholm, Sweden"
"-To where??"
"-Stockholm. Sweden.... Europe "
(tankfull tystnad)
"-Oh.Eeer. Is that like..overseas?"

( Okej. Det Stora Landet i väster har lyckats med mycket bra med. Bland annat en av mina bästa vänner och en hel del annat trevligt folk som är därifrån. Men ibland måste man bara få avreagera sig lite.)

Lördagens dissningslåt

Friday, August 15, 2008

Fredagsfrågan

Backvarnare på bil är?

* Ett säkert tecken på att man inte borde fått körkort överhuvudtaget.

* Säkert bra för pensionärer. Åtminstone stark pensionärsvarning på det.

* Ett måste för den som inte kan fickparkera i backe utan att svära sammanbitet.

* Bara sjukt irriterande och varnar med alldelles för god marginal. Sedan går man ur och kollar och upptäcker att det är typ en halvmeter tillgodo.

* Ett bra hjälpmedel, det sjukt irriterande plingplongljudet vänjer man sig vid.

* Kan vara det enda som står emellan dig och en buckla på något dyrt.

Dagens låt: "Story of my life"

H. Towards the end of the day

Han: Jag vill träffa dig.
Jag: Varför?
Han: Jag saknar att ha dig nära...du veet
Jag: Du saknar någon att ha sex med?
Han: Jag har saknat DIG....(bla bla bla inte bara sex)
Jag: Men stan är full av blondiner med ..-kupa.
Han: Andra blondiner ja. Vem fan vill ha ....bimbosar? Åtminstone inte i nyktert skick..
Jag: Du får väl svepa en dubbel whiskey innan då...he he.
Han: Ja eller hur..inte.

Jag:....så speciell är jag knappast.
Han: Jo. (Mitt förnamn) faktiskt är du det.
Jag: Nope. I'm just a regular blonde...
Han: Nej, det är du inte. Varken i eller utanför sängen..
Jag: Inte?
Han: Inte fan skulle jag erbjuda vem som helst äktenskap dummer..?
Så desperat är jag faan inte.

Förra veckan: På landet

Det var faktiskt skönt att komma bort ifrån stan lite. Jag behövde det. Passade på att göra lite jobb ute i landet. Tog en avstickare till Hemstaden med. Träffa päronen. Katten. Syrran med familj. Och en del av de där vänner och bekanta jag ibland försummar lite. Veckan bjöd på:

* Pojke som blivit man: Blyga yngre grannpojken. Han som brukade ha kepsen djupt nedtryckt och på sin höjd muttra ett hej när han mötte en. För att all annan kommunikation med yngre varianten av kvinnfolk fick honom att nästan avlida av blygsel. Nu varit ute i världen en vända under kontrakt. Av typen man bär uniform till.

Kom tillbaks med tio kilo muskler mer samt en förbluffande förmåga att prata hela meningar även med tjejer. Jag nästan dog av chocken när han kom över på fika och glatt babblade på hur ombehindrat som helst. Enda gången han skruvade lite generat på sig var när mamma, på mammors vis, förhörde honom om den eventuella förekomsten av flickvänner¤.

Kanske vore en affärsidé där. Skicka tafatta 20 åriga snubbar att utlandstjänsta med mer stabila 30 åriga snubbar som manliga förebilder. Som kan lära dem saker om att vara man som en ensamstående mamma inte kan.
Jag frågar om han har funderingar på att åka ner igen. Han nickar. Jag förstår, men hoppas samtidigt han hamnar i ett mindre oroligt hörn. Han är good people. Inte en kille man vill se ofrivilligt uppdelad av en mina.

* Kräftskiva Med syrran och några gamla vänner. Nygammalt skvaller om vem som vänstrat med och orsakat svallvågor i den lilla ankdam som är Hemstaden.Jag frågar inget om killen på tåget. Nästan säker på att någon vet vem han är och inte säker på att jag vill veta exakt vems kusin han var ihop med i sjunde klass osv. Den stora händelsen att morgontidningen levereras av en huligan till sommarvikarie som lyckas demolera inte bara utdelningsbilen utan även folks staket, brevlådor mm. Den teorin som fått flest anhängare är att han är en 18 årig slyngel som går direkt till jobbet efter en natts idogt dataspelande och således kör sin brutala runda precis innan går och lägger sig på morgonkvisten. Man muttrar. Men klagar det gör man inte. Man får ju trots allt vara tacksam att man fortfarande får någon tidning. Till och med på lördagarna.

* Bärtid. Man plockar kryddor och torkar. Grönsaker på frilandet och vindruvor i växthuset. Länsar körsbärsträdet. Vinbär. Krusbär. Hallon. Både vilda och tama sådana. Sen går man ut i skogen och plockar blåbär. En i munnen, en i korgen i början. I det sista ligger lite prestige. Till folk man räknar som sina vänner säger man: "-Jodå, det visst finns det blåbär i år..." (underförstått; det är bara ni amatörer som inte vet var man ska leta.) Inför maniska bärplockare håller man masken för att slippa konkurrens på sina ställen.: "-Blåbär, njae..det verkar ju vara dåligt med det i år.."
Adligast av alla bär är hjortronen. Hemliga expeditioner norrut företas av förtegna familjefäder. " I could tell you. But then I'd have to kill you" är den rådande attityden. Varje år brukar far och hans kompis försvinna några dagar. Vi vet att de har en kontakt norrut. Hemliga ställen. Det är allt vi får veta. Det och att egen hjortronsylt slår det mesta.

* Intervjuobjekt i lokaltidningen: Han. Som numera är lokalkändis man gör egen profil på där han får svara på allt från sin favoritfilm till vad han tycker om OS. Han lyckas få med både lite gratisreklam för sin musik och i en bisats skjuta in att han är singel just nu. Smart har han alltid varit. Det är det jag gillar med lokaltidningen. Den håller en uppdaterad.

* Klasskompis. Som stadgat sig. Blivit kvar. Lever ett helt annat liv än mig. Hon som inte pratar känslor direkt. Man får läsa mellan raderna. Lite som en kille ur den aspekten. Vi pratar killar. Det som var. Det som är. Hon är ett stöd. Kanske främst för att vi är så olika, vi kompleterar varandra. När jag hade problem med exet försökte hon inte analysera honom in i minsta detalj.

Hon konstaterade bara frankt att han var dum i huvudet. Att ett kok stryk skulle göra honom gott om han fortsatte bete sig så. Att hon mer än gärna skulle stå till tjänst med det.Visserligen hade hon mig veterligen inte spöat någon kille sedan hon golvade elake Erik i åk 5, men det verkade inte bekomma henne. Inte för att hon på något sätt skulle kunnat skada Exet, men jag sa att jag uppskattade omtanken när jag tackade nej. Vi äter middag vid den mysiga fiske restaurangen vid vattnet. Där ägaren pratar franska. Vi går långpromenader. Ner mot vattnet där vi brukade simma som små. Backen vi cyklade åt helsike i. Nostalgitrip. Som överallt i Hemstaden.



¤ Nä, hon frågade inte för min räkning, han är för ung. Hon fattar att han är typen man får storasysterkänslor inför. Hon är nyfiken bara. Som alla i Hemstaden.

Thursday, August 14, 2008

Förra veckan: Instant Kharma


Man kliver på tåget. Där en mamma med barn av SJ's oeminenta system blivit placerade på olika ställen i tåget. Såklart man byter sin plats så att de får sitta brevid varandra. Vilket skulle visa sig innebära att jag istället för en trött småbarnsmamma fick sitta brevid en blond kille. Inte mig emot. Snygg var han också. Trots Hemstadsdialekten. Till och med snygg nacke. Varken för smal eller för bulldoggig. Perfekt*. Man stuvar in handbaggaget. Jag drar demonstrativt fram min nya semesterläsning**, (lite "du ska inte tro att jag tänker prata med dig hela vägen bara för att du är söt" demonstration..)

Han tittar storögt. Utbrister:"- Oj, det var en tjock bok. Vad handlar den om?" Sedan nästan lite respektfullt: "brukar du läsa sådär tjocka böcker?" Urskuldar mig med att den är av typen lättläst. Jag förklarar handlingen lite enkelt samtidigt som jag försöker downplaya chick-lit faktorn en smula. Typiska Hemstadskille repliker. Jag väntar bara på att han ska avsluta med den obligatoriska harangen om hur han tycker bildtexterna i tidningen "Jakt och Fiske" är en lagom utmanande läsövning. Istället slår han mig med häpnad genom att hävda att man borde läsa mer böcker. Komma tillbaks i vanan att läsa istället för tv igen. Det blir inget bokläsande för mig den dagen. Istället pratar vi hela resan. Om husdjur. Om Hemstaden***. Om det där att man kanske borde pluggat in något mer nu. En alternativ examen. Innan man skaffar familj och binder upp sig.

* Som nästan alla snygga, trevliga killar hade han tjej. Om än på distans. Lika bra det. Hemstadskillar som inte flyr bygden direkt efter gymnasiet brukar vara notoriskt svåra att flytta på. Även om han påstår att vissa hörn av Storstaden är fina.
** Marian Keyes senaste tegelsten till bok: "This Charming Man"
Har alla hennes böcker, vissa signerade. Men ändå lite besviken. Tycker den här sista var lite rörig. För många olika personer som berättarjag. Intressant ämne i botten men för ytligt beskrivet. För plottrigt och pladdrigt. Och för lite av den smågalna svarta humorn hon brukar brilliera med. Dessutom påminner läskige charmige mannen om H. Inte i våldsamheter. Mer i förmågan att flytta folks gränser med charm.
*** Jag undviker att fråga men ser att han tänker samma sak. Åldersbestämning. Vem gick du skolan med? Varför känner jag inte igen dig? Bestämmer mig för att han måste vara drygt tre år äldre så att vi inte gick i gymnasiet samtidigt. Har en känsla av att jag skulle kommit ihåg honom annars...

Historier från Hemstaden.

Såklart jag har sådana från förra veckan. Lite försenade bara..

Pausmusik: "I'll tell me ma"

Tuesday, August 12, 2008

Föressten..det kom ett blombud också



Ekonomiavdelningen mycket nyfiken och avis vilket ju alltid känns bra.

Födelsedagsdiet

Igår:
Frukost: Macka och varmchoklad plus lite bitterhet över att inte få frukost på sängen.
Lunch: Lättyogurt och banan på stående fot i all hast på väg att hämta tårtan.

Fika: Tårta bestående av ungefär 99% ickeessentiella fettsyror och lite cacao.

Middag hemma med sällskap: Toast med smörstekta kantareller. Grillat kött med massor av café de Paris sås, haricoverts och klyftpotatis. Kaka till kaffet.

Idag:
Skamfyllt ringt och kollat nya schemat på gymet..

Monday, August 11, 2008

Idag

Ska jag bjuda på tårta och göra så lite jobbigt jobb som möjligt. Det får man väl unna sig en dag om året?

Uppdatering: Kom hem med en veckas tvätt igår och orkade inte baka så istället har jag varit ute och köpt den mest onyttiga tårta jag kunde hitta. Modell jättebiskvi. La den i fikarumskylen. Ryktet spred sig som en löpeld. Det tog inte lång stund innan tårtgamarna här på kontoret började cirkla runt den och oroligt fråga när vi skulle fika. Bäst jag går ut och plockar fram den nu innan de blir alltför desperata.

Sunday, August 10, 2008

Tillbaka i stan

Nu "hemma med halmen" som man säger i Hemstaden. Man baxar in resväskan i hallen. Still operating on Hemstadsmode. Vilket bland annat innebär att man faktiskt svarar när det ringer. Utan att först kritiskt granska om det är vänner eller bekanta.

Det visar sig vara en av de mer glammiga Storstadstjejerna i bekantskapskretsen. Som först ondgör sig över hur svår jag har varit att nå på sistone. Svarar att jag varit ute i landet. Lite jobb, lite Hemstad. Landsorten? Tja, det är väl fint, säger hon, med illa dold tveksamhet i rösten.

Sedan går hon utan förvarning vidare till att diskutera sin favorit bland Glamourmodellerna och dennas senaste plastikirurgiska förbättringar. Kanske är det biverkningarna av en veckas lantluft med suspekt hög syrehalt och betydligt mer jordnära diskussioner. Men just nu kunde jag inte bry mig mindre och måste avsluta henne med en vit lögn. Tvättstugan. Funkar alltid.

Sunday, August 03, 2008

Bloggen på sparlåga denna vecka

Kommer både att jobba mycket på annan plats samt ta lite ledigt för att hälsa på en kompis i Hemstaden så det kan bli glest med inlägg denna vecka. I'll be back.

Helgen

Fredag: Snabbt bad och picknick i det gröna på kvällen. Fajtandes med ett gäng små snorungar i yngre tonåren om utrymmet.

Lördag: Vaknar av sms från en av syrrans kompisar som ligger på bb och tydligen brann av iver att delge alla i hennes adressbok att det blev en liten flicka. Skickar--öh grattis-- nånting samtidigt som jag grubblar på om man förväntas svara eller inte.
Senare på kvällen middag hos bekanta. Där han tjänar pengarna och hon raskt investerar dem i nya klädesplagg och inredningsprylar. Själv skulle jag lägga mer pengar på upplevelser och mindre på prylar. Men det är kul att träffa dem nångång per år.

Idag söndag: Ute hos kompis för att hjälpa till med att packa grejor och lasta några hästar som ska byta stall. Kompis blir försenad och jag bestämmer mig för att ta med den enda grimman som inte är inlåst och traska ut i jättehagen för att se vad jag kan göra sålänge. Knatar fram till ledarstoet och övertygar henne om att jag är en hästmänniska man kan följa med. Hon har väldans pli på de andra yngre hästarna som lydigt lämnar betet och följer efter oss. Minsta oreda och hon gör en arg min så att de lydigt rättar in sig i ledet igen. Mycket praktiskt. När kompis dyker upp har vi knatat över jättehagen och alla hästarna står prydligt uppradade på noslängds avstånd från varandra nära grinden utan att jag behövt jobba alls. Ungefär som i arbetslivet. Får du gruppens tongivande medlem att tro på din idé är det lätt för resten att följa efter.

Lite jobb. Hem och packa.

Friday, August 01, 2008

Torsdagskvällsbelöning

Efter att ha jobbat inne med 30 gradig värme får man äntligen sin belöning. Jag och kompis tar med oss badkläder och matsäck till badsjön. Man kollar rutinmässigt in badgäststandarden. Några småbarnsfamiljer. Ett par en aning medelålderskrisande män några småligister och ett par tonårstjejer. Inget man behöver bekymra sig om.

Tonårstjejerna är av typen en smula generous och sålunda framställande oss i synnerligen gynnsam dager. Vi visar vår uppskattning genom att prata snällt med dem. Storasysteraktigt försäkra dem om att det faktum att det simmar sjöfågel i samma badsjö inte automatiskt innebär att vi som badat kommer att avlida av fågelinfluensan. Sen lämnar vi dem bakom oss och simmar längs stranden. Länge. När vi vänder tillbaks har uteserveringen i närheten börjat fyllas med folk. Finklätt folk. Känns en aning mysko att traska förbi dem på väg att byta om. Endast iklädd bikini och handduk.

Sedan går vi en bit bort och sätter oss och käkar matsäck. Som aldrig smakar så gott som när man just simmat och sitter och tittar ut över sjön.