En dryg vecka kvar till deadline i EU valet

Jag har fortfarande inte bestämt mig. Och i min inbox blir de föga subtila antydningarna om vad kompis anser att jag bör rösta på bara fler o fler.

Imse Vimse

I fikarummet i morse. Trött och med huvudet fullt av jobb närmar jag mig fruktfatet. Där en väldigt liten, väldigt gul spindel glatt klättrar runt. Just som jag ser mig om efter något lämpligt tillhygge att fånga den med ropar kollegan att det ringer på mitt direktnummer och jag rusar tillbaks för att ta samtalet jag väntat på.

Blir indragen i jobb. Glömmer därpå raskt bort den lille gule. Knallar tillbaks, tar en frukt. Hinner sätta i mig hälften innan jag plötsligt kommer ihåg odjuret. Går tillbaks och kollar. Kollar noga. Han är borta. Puts väck. Då är frågan...

1. Satt han gömd i frukten jag just satt i mig. Isåfall är han ätlig? Kommer han att bita mig inifrån?

2. Liftade han med till mitt skrivbord och ligger där i bakhåll med ett ondskefullt leende. Redo att bitas när jag minst anar det?

3. Är han i själva verket en hon. En gula änkan just nu i färd med att grunda en ny spindelkoloni i fikarummet?

4. Hittade Mellanchefen den och dödade den, hence dagens regnskur?*

5. Och sist men inte minst. Exakt hur giftiga är pyttesmå ljusgula spindlar? Är det här bleka dödens minut? Mitt sista blogg inlägg? Gaah...



* Det sägs ju att det börjar regna om man dödar en spindel.

Dagens dumhet..

Muffarnas ordförande Niklas Wykman har tänkt till och tycker Sverige ska gå in och frita lite. Funkar ju skitbra på film.

Ja, det är möjligt att Eritrea inte är världens rättssäkraste land att sitta fängslad i. Ja, det är till viss mån förståeligt att svenska journalister i kollegial solidaritet använder sitt yrke för att driva detta. Men egentligen. Varför är det mest synd om just Dawit? Mer synd om än någon av de otaliga människor världen över som straffas för sitt yrke, sin läggning, sitt kön eller sina åsikters skull.

För att han är journalist? För att han är svensk medborgare? Och varför är det bara Eritrea vi isåfall ska ge oss på av alla länder med tveksam pressfrihet? Varför inte börja med Ryssland? Jasså, inte det om vi vill ha någon krigsmakt kvar? Röstar för att vi skickar Niklas Wykman. By himself. Med hagelbössa.

Bara i Hemstaden

* Kan man som privatperson kliva in för första gången på en affär och få köpet fakturerat bara sådär. Sedan man först kommit överens om priset. Kombinerat rabbatkoder. Säljaren har visserligen aldrig träffat mig förut. Men släktingar till mig är stamkunder. Och det såg han ju direkt att jag liknade dem så inte var det något problem inte. Jag kunde väl bara skriva ned namn o fakturaadress, var jag bussig? ¤

* Kommer ni ihåg den där reklamslogan "Ring billigare-skrik"? Well, i Hemstaden har vi vår egen variant. Samtala genom ombud. Lämpligen mammor eller kompisar man möter på ICA. P, en kille jag lekte med när jag var liten¤¤, och jag har kört med det ett tag nu. Inte pratat med varandra direkt på flera år. Istället brukar vi hälsa genom andra, sådär lagom avmätt coolt. Nu hade han sprungit på min mamma på ICA härom dagen. Förhört sig om hur det gick för mig i Storstaden. Hälsat. Mamma hade såklart frågat ut honom med. Och hälsat genom honom till hans mamma. The Hemstaden way.


* Mammalogik. Alltså vad fasen är det med mammor och döttrar egentligen? den här gången: Mamma tittar kritiskt. "Jag tycker du har blivit smal.." ¤¤¤ Är det inte för smal så har man gått upp. Man skulle ha blivit kille. Dem är hon mycket snällare emot. Tog demonstrativt en stor portion blåbärspaj till efterätt. Så kanske hon får anledning att vara kritiskt mot det motsatta istället. Suck.

* Kan en förbipasserande bil kommenteras med orden: "-Ja, titta där kommer Börje. Nu ska han till macken och köpa Expressen och en dosa snus, nämen är klockan redan ett..."¤¤¤¤

* Kommer din mamma vid varje besök debriefa dig om vilka jämngamla Hemstadianer från din gamla skola som fått barn sen ditt förra besök.

* Lider nästan alla vuxna män av svårartad sjukhusskräck. Får man en knöl eller märke med suspekt utseende gås det inte till doktorn. Det odlas skägg över det hela bara. Syns inte-finns inte. Frågar en släkting om hans klassåterträff:
"-Varför var inte X på klassåterträffen?"
"-Tja, han ville väl inte raka av sig skägget?"
"-Jasså varför inte?"
"-Nja, han har tydligen nån sån där knöl..."





¤ Jag sa aldrig att vi var släkt. Var han som gissade vems yngsta dotter jag var. Jag sa bara att han gissat rätt. Han bad aldrig om leg, men jag gav honom mitt visitkort. Nästan rörd över förtroendet.

¤¤ Han bodde granne med min farmor. Jag lekte ofta med honom o hans lillasyrra när jag var där och hälsade på. Tills vi blev större o jag började tycka att det var pinsamt att leka indianer och cowboys med honom. Plötsligt blev jag medveten om att han var kille och att det vore skämmigt om nån trodde vi var ihop eller nåt. Först ville jag inte tälta ensam med honom längre utan hans lillasyrra. Som var så mörkrädd att vi fick tälta på deras gård. Så hon kunde springa in om hon blev rädd. Han fattade inte alls varför vi plötsligt skulle ha med den jobbiga ungen och inte tälta på stranden eller nåt annat kul ställe.

Sen från en dag till en annan ville jag inte leka med honom alls mer. Han fattade ännu mindre. Idag är vi vuxna och jag har funderat på att hälsa på honom. Lite nostalgitripp för att prata barndomsminnen sådär. Var faktiskt på väg att hälsa på honom för några år sedan. Träffade hans dåvarande tjej på den lokala beachen. Visade sig att hon var en kompis kompis. Hon sa att han skulle tycka det var kul om jag kom förbi. Han hade ju berättat att vi lekte ihop som små. Hade varit perfekt. Blev aldrig av bara. Och nu har de gjort slut så nu har jag ingen förevändning att titta förbi. Vill ju inte att nån ska tro att jag är interesserad av honom eller så.

¤¤¤ Nja. Rasade en del när det var mycket jobb för ett tag sen. Men nu gått upp lite väl. Däremot behöver jag äta mer nu när jag börjat öka på träningen.

¤¤¤¤ Börje har alltid åkt samma tid. Köpt samma saker. Så länge någon kan minnas.

En långhelg som denna

Lämnade jag självklart stan och begav mig till mobilskuggans dal*. Hemstaden. Long overdue for a visit. Vara ute och röra på sig i friska luften. Grilla. Träffa nära och i varierande grad kära. Dock hade ingen talat om för mig att det plötsligt skulle bli sommarvarmt. Strålande sol ifrån klarblå himmel.

I all iver att komma bort från Stan hade jag glömt vissa detaljer i packningen. Som tandborste**. Och sommarkläder. Således tillbringat helgen iklädd omväxlande gamla slitna jeansshorts*** och värsta retro jeanskjolen som jag i hastigheten grävt fram från forntida lämningar. Sen passade jag på att kompa ut måndagen med. Because I was worth it.


* Jodå. På vissa ställen har man täckning. Men säg det inte till min chef. Officiellt måste jag åka till närmaste tätort för att kunna nås på mobilen. He he.
** Tack mamma för att du alltid har extra.
*** Med revor så stora att den blivit så kort att den inte lämpar sig för offentligt bruk längre men som jag samtidigt inte har hjärta att kasta för den sitter snyggt över häcken fortfarande.

Manlig logik vi inte förstår ett jota av del 138

Dejtkillen. Ja, han som inte ger upp. Säg att jag klargjort att jag inte är interesserad av att inleda någonting med honom*. För säkerhets skull tackat nej till "bara en kopp kaffe då?" sms:en. Sen slutat svara överhuvudtaget. Så träffas vi på en AW grej, mitt bland en massa annat löst folk.

Och nej, han tjatade inte om att vi skulle gå ut och äta middag. Istället försökte han få mig i säng direkt. Verkar ju fullkomligt logiskt eller?** Nu har jag en inbox full av "förlåt mig, jag menade inte så"-mejl/sms. Och jag sitter och funderar på ett svar. Frågan är om "dra åt h-vete" är tydligt nog? ***



* Jepp. Those were my exakt words.
** Nä, så mycket vin fick vi inte att han kan skylla på det.
*** För artigare omskrivningar funkar ju uppenbarligen inte..

30-års fest i helgen

Arriving fashionably late. Nackdelen med att gå ihop om en present med tre andra personer*. Förmodligen lika bra att vi kom lite sent, stämningen var en smula stel där i början. Innan välkomstdrinken/arna börjat verka.** Kvällens...

¤ Lookalike I:
Jag, tydligen.Kille jag aldrig sett förut:
"-Du, vet du att du är jättelik en tjej jag pratade med häromdagen..."
"-Alltså, helt otroligt. Det måste bara vara din syster. Visst jobbar din syrra på (namnet på en flygplats)" ? Jag dementerar. Talar om att syrran dessutom inte jobbar alls just nu utan är hemma med knodd. Han låter sig nöja. Ett tag. Senare kommer han tillbaks igen.

"- Amen ni är sjukt lika alltså. Vad häftigt. Du borde hälsa på henne..Allvarligt" (Och säga vaddå? Ursäkta om jag stirrar på dig en stund men en galning på en fest i lördags sa att vi var så lika varandra.)

Och ännu lite senare.. "-Vet du att du skulle passa jättebra i sån där uniform som hon har?" (Jamen hoppsan, inte bara grodor som hoppar ur din mun utan hela fetishkatalogen också...) "-Eller sån där flygvärdinneuniform...om du vet vad jag menar" (Jo, jag vet det. Knallat fram och tillbaks på en jädra flygplans trappa och stått och vinkat fånigt med påklistrat leende i sån en gång. Ungefär fem miljoner gånger. I reklamsyfte. Finns bildbevis på det.)

¤Lookalike II: Han som hade kort i plånboken han visade för alla och en var. På sin pappa. Som såg ut som Robin Williams. Eller snarare en smått neddekad Robin Williams med tredagars stubb.

¤ B-kändis***: En kille som är släkt med Killkusinen på hans mammas sida. Således inte med mig. Tydligen den släktens svarta får. Ringde mig out of the blue för ett tag sedan när han hörde att jag skulle till festen. Under någon vag jobbförevändning. Inte riktigt på det klara med vad han vill egentligen. T o m hans tjej som jag aldrig träffat förut kom fram på festen och var skitsmörig. Mitt cyniska jag antar att han vill tillbaks in i umgänget och med en del människor och att han tror att jag vore en lämplig person att börja med. Känner många utan att vara släkt med honom. Känns lite skumt iaf. Även om jag kanske inte borde dömma folk efter hur de betett sig i någon töntig dokusåpa.

¤ Nojjigaste: Födelsedagsbarnets 30-årskrisande kompis som rakat av sig håret i skräck för att ertappas med ett flyende hårfäste. I början av kvällen beklagade han sig skämtsamt över hur jobbigt det var att fixa frisyren på morgonen numera. Not. **** Lite senare gick han runt och tjatade om sina "vikar" där håret dragit sig tillbaks och försökte demonstrera genom att peka ut dem på det numera slätrakade huvudet.

¤ Arbetslinje: Födelsedagsbarnets bror. Träffade honom på en fest för bra precis ett år sedan. Då stod han och berättade hur bra det gick i jobbet. Hur de hade fått tacka nej till jobb för att de inte kunde ta allt. Nu stod han och berättade hur han bytt jobb två gånger sedan dess. Uppsagd på båda. Nu skröt han om hur han lyckats få nytt jobb båda gångerna, även om han fått gå ner på mindre tjusiga alternativ. Innan han ens hunnit lyfta A-kassa.The times really are a-changing.




* Varav två inte skött sin del så jag och kompis fick ta en extra tripp till blomsteraffären.
** Släpp in ett gäng supposedly välanpassade nästan-vuxna som inte känner varandra i alltför stor utsträckning. Släng in lite överambitiös live-musik/underhållning lite för tidigt på kvällen och se folk trycka i sig små snittar och se allmänt obekväma ut. Ett tag.
*** Eller kanske rentav C-kändis. Den sänds ju inte längre.
**** Rakapparat och dammtorka huvudet då och då med en fuktig trasa?

All work...

"Ett väl utfört arbete skänker en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar." * Eller också en enorm trötthet¤. Kurs dessutom. Jobbrelaterad sådan. Dela upp oss två och två för fånig övning. Enda ljuspunkten att snyggaste killen teamade upp med mig. Trevlig var han också.** Nu helg snart iaf. Hem och dö en stund innan omladdning för morgondagens fest.



¤ Intalar mig att jag inte alls känner av gårdagens baciller. Att det bara är inbillning.
* Från Karl-Bertil förståss. Men det visste ni redan, eller hur.
** Nä, blandar inte jobb och privatliv. Men alltid kul med lite bekräftelse sådär.

Dagens pestråtta

Ja, vi hade kunnat ta det över telefon. Men vi tyckte båda att det var både enklare och trevligare att sitta mittemot varandra och få alla papper klara. Sådär mano a mano*. Så jag åker över halva stan kånkandes på den bärbara. Jag tror först att du är ledsen. Lite lätt rödögd sådär. Så jag frågar inte. Tills du plockar fram en ihopknycklad pappersnäsduk och återanvänder den. För femte gången.

Och sen har du mage att sitta och klaga på hur jädra förkyld du är. Hur du varit sjuk sedan förra veckan och dina barn med och bla bla bla. Jamen, vad fint att du delar med dig av bacillerna sådär. Du kunde inte ha ringt och talat om att du var urförkyld så hade vi kunnat ta det över telefon och mejl istället. Eller kanske rentav tvättat händerna innan du tog i hand.

För är det nån gång jag inte får bli sjuk så är det just nu. Med tusen och en sak att göra och noll tid att vila. Så tack för omtanken. Verkligen. Och nu ska jag gå och ilskeäta lite huvudvärkstabletter. Fan.


* Inte den blekaste vad femininumformen kan heta. Men ni fattar.

Ninde dissar¤

* Fort men fel. Sjukvårdsupplyserskor som får bonus för att hålla samtalen korta. Nä, det hjälper inte om de kan ta emot fler samtal per sjuksköterska om ingen blir hjälpt av dem. Ibland får man helt enkelt välja emellan kostnadseffektivitet och patientsäkerhet.

* Det här spelet. Och när kommer spelet där man nitar producenterna av våldtäktsspelet, doppar dem i tjära och rullar dem i fjädrar?

* Meningslösa föreskrifter för att Göran Hägglund ska kunna låtsas att han har gjort en insats.

Ja, det är för jäkligt om det nu är så att det finns blivande föräldrar som gör könsselektiva aborter utan medicinska orsaker. Men att hindra sjukvården att upplysa om kön kommer inte att göra varken till eller från, så länge de som vill kan få informationen privat. Det enda det leder till är kollektiv bestraffning av den stora massan som bara vill ha ett barn vilket som. Det egentliga problemet vi borde tala om är knappast den fria aborträtten utan snarare själva anledningen till att vissa människor väljer bort flickor.

* Den franska fildelningslagen. Dumt. Förutom att jag inte kan låta bli att undra hur den rent praktiskt är tänkt att hindra den som vill att ta sig ut på nätet.

¤Ja, igen. Finns ju bara så mycket dumt på tapeten just nu att det känns motiverat.

Helgen som var

Träna. Träffa Tjejgänget. Prata löst om Spanien med Glamour Girl. Instämma i det faktum att vi inte alls ses tillnärmelsevis så ofta som vi skulle vilja nuförtiden. Tyngst suckar hon som är ett par år äldre och mest åt villa,vovve, volvo hållet av oss. Eller på god väg iaf. Hon har just lagt någon miljon på en grop* och känner sig i stort behov av en glittrig paus ifrån byggdamm och byggarebob och hans polare. Känns jäkligt långt ifrån min verklighet. Så vi gör upp planer. Samt inhämtar senaste nytt från vänner, bekanta och Hon Som Vi Inte Umgås Med Längre.**

Söndag em ringer det på dörren. Killkusinen. Han har just vaknat. Jodå, han hade haft kul kvällen innan. Men nu var det mest synd om honom i hela världen. Han hade vaknat, dragit på sig solbrillorna och hasat ner för att köpa en sedvanlig Kebab. Han favoritbakismat. Inte fått i sig den. Vek och svag hade han fått retirera till sängen igen. Var inte det ett i sanning olycksbådande tecken? Och huvudvärk hela dagen dessutom. Han var helt säkert döende. Men här kom han förbi med tårtfatet o tårtspaden han fått med sig hem. Diskade var de också. Var han inte duktig? ***

Han spatserade ogenerat in i lägenheten. Sniffar i luften, oj, höll jag på att laga middag? Jodå, han kunde gärna ta lite.. Sedan han gått på mitt förråd av mineralvatten och huvudvärkstabletter kom han plötsligt på att han nog skulle leva ett tag till iaf. Speciellt som han skulle på bio med en tjej han träffat kvällen innan. Som han inte ringt och tackat nej till för säkerhets skull. Ifall han skulle känna sig bättre och få tråkigt. Jag hoppas att han inte andades på henne.

Dessutom ringer min telefon när han är där. Hör Killkusinens öron bli större och större samtidigt som jag dementerar att jag skulle ha tid att gå på dejt nästa helg.¤ Killkusinen tycker att jag ska satsa på en av hans kompisar istället. Påstår att han sagt att jag var söt. Att vi skulle passa så bra ihop. ¤¤¤



* Ingick tydligen mer än bara själva gropen. Typ sånt som är bra att ha om man har tänkt sig ställa ett hus där sedan.
** Jobbig tjej. Nåns kompis en gång i tiden. De hade värsta catfighten för några år sedan och sedan dess har vi sluppit henne. Hennes fd. kompis har dock stenkoll på vad hon gör numera skvallervägen och förmodligen vice versa.
*** Tänk belåtet grin. Tänk baktanke.
¤ Vad tror han, jag är en upptagen flicka just nu.
¤¤ För att inte tala om hur praktiskt det vore för Killkusinen att hans kompis flyttade in hos en tjej i samma kvarter som honom själv istället för att bo på andra sidan stan.

Ninde dissar

*Det här. Kastar man sten på räddningspersonal är det inte synd om en, då är man enbart seriöst störd och förtjänar att sitta i ett brinnande hus och vänta förgäves på den hjälp som inte vågar åka in. Evakuera alla som inte har med saken att göra och ge resten egen släckningsutrustning och låt dem sköta sig själva. Vem, vet kanske kan de rentav turas om att tända på och släcka?

* Att äldreäldre inte får gå ut om de vill. Många djur har det. Kriminella har det. Rätt till daglig utevistelse. Men inte riktigt gamla människor. Varför byggs så många älderboenden så att det är så svårt som möjligt för gamla skruttar att komma ut i friska luften? Killkusinens mormor bor på ett nybyggt hem i enplan där bara personalen orkar gå de långa korridorerna för att komma ut.

Istället för att alla gamlingar hade varsin balkongdörr o uteplats att sitta på och kunde komma ut lättare. Ta ett gäng friska 30 åringar och stäng in dem utan möjlighet att gå ut och trist storköksmat. De kommer också att bli bensköra, trötta, deppiga och tappa aptiten.


Länk.

Fler saker som suger..

* Att fina planer verkar gå i stöpet. Låt oss säga att jag är med om att planera någonting. Hittat den perfekta lokalen. Som inte får hyras ut på undervåningen därför att några gamla stötar abbonerat övervåningen för att sitta och pimpla vin och inte vill bli störda av några "ungdommar".

* Att det är vecka 2 av självpåtaget chokladförbud. Och jag är sjukt glasssugen. Dessutom.

* Att dejtkillen som aldrig ger upp hört av sig igen och undrar vad jag gör en viss helg. Någonting säger mig att han inte riktigt fattat vinken.

Veckans personlighetsförändrade

1. Mamma. Min ordentliga mamma. Vi har våra traditioner. Du påminner mig i god tid om att inte glömma att deklarera. Jag suckar, himlar med ögonen, frågar om du verkligen tror mig om så lite. Samtidigt som jag med en tyst suck lufsar iväg och drar fram pärmen märkt "S.T"* ur bokhyllan och motvilligt sätter mig att internetdeklarera. Jag trodde vi hade en deal där mamma.

Men i år. Här går jag och väntar på att du ska påminna mig i god tid så jag skulle hinna deklarera innan jag åkte iväg för helgen. Men vad får man? Ett ynka sistaminuten mejl på söndagkväll. Som om jag vore vuxen eller nåt. Skandal.

Ja, du kan gott ha dåligt samvete. Kunde gått illa det där. Jag kunde ha glömt deklarera. Blivit jagad av fogden. Bötfälld. Fått gå från hus och hem. Fått sparken. Börjat knarka och stjäla och allt. Kunde jag visst det. Sådeså. Skärpning där.

2. Killkusinen. Nyhemkommen i söndagskväll. I jeans, håret på ända, utan smink och med fortfarande lätt rödbränd nos hasar jag hem från affären. För sent för att ta en omväg upptäcker jag dem. Killkusinen och naturligtvis hans två snyggaste polare. Det ska inte bara hälsas. Det ska pratas med. But of course. Killkusinen måste ju skryta lite.Hemkommen från lajvande som han är.

Mycket nöjd med sig själv och sin prestation. Really did get into character this time. Såpass att han liksom hade svårt att släppa den nu när det hela var över.** Självfallet hade han varit överklass. En riktig snobb. Så nu ska man behöva dras med en Killkusin som fått för sig att han plötsligt är adlig med. Som om man inte hade nog ändå. Inte alls nöjd.***




* ST står för SkitTrist. Eller Så Trist om någon mamma frågar. Innehåller kontrolluppgifter och annat själadödande.
** Här kan jag iofs ha antytt något om var folk med multipla personligheter hör hemma. Samt att jag minsan aldrig haft de problemen på dramalektionerna.
Ever.
*** Och i hemlighet är jag lite småsugen på lajv. Ibland.

Valborgshelgen, sol och ny systerdotter

Ja och så systersonen förståss. Systersnubben. Och Systeryster herself. Samt alla andra mer eller mindre saltstänkta individer i Kuststaden med omnejd där jag tillbringade helgen som bland annat bjöd på..

* Sol. Och mer sol. Någon kom visst äntligen ihåg att tända lyset en trappa upp ungefär samtidigt som vintern förhoppningsvis rasat färdigt för säsongen.

* Galningar med ännu mer baddjävulska egenskaper än mig. Utmanad att bada. Vidhåller att havet var alldelles för kallt. Self would probably freeze to death. Även fast jag skyllde på något annat. Hade inte tid. Typ. Fick bli en annan gång (när det är mer än tre plus i vattnet tack.)

* Systerdottern. Snodde omgående och drog iväg på promenad med. Hon är söt som socker och folk flockades. Bebisar funkar tydligen som hundtricket. Fast tvärtom i mitt fall. Mest halvgamla tanter som skiner upp och kommer travande. Ingen av motsatt kön med undantag av en och annan kräkfläcksstylad småbarnspappa som ger en ett matt kollegialt leende i förhoppning att man kanske är en av dem.

Men det blir nog bra. Ska lära lilltjejen att kalla mig moster högt o tydligt bara. Ska nog inte vara något problem, hon verkar ju vara en smart tjej. Fast jag kanske får ge henne ett halvår eller så.¤ Under tiden hon inte kan protestera passar jag på att sjunga för henne. På franska. Om en stackars gås som skulle plockas.¤¤ Se där ett trauma hon kommer att behöva ta upp i terapin när hon blir stor.

* Efter min succé med syrrans yngsta fick jag plötsligt ytterligare en au-pairig uppgift på halsen. En av systersnubbens polare som hade sin dotter med. En liten energisk 5 årig tjej som han mer eller mindre dumpade i knät på mig. För att jag råkade vara tjej och han utgick från att jag då var en solklar barnvaktstalang och då var det liksom inte lönt att fråga någon av systersnubbens bröder ens.¤¤¤ Nu råkade tjejen i fråga vara jättegullig. Om än frågvis till tusen. (Vadbordu?Vilketfinthalsbandduhar. Vadlångthårduhar.Vemärdinstorasyster?Vadharduiväskan?Ärdetdärsaft?)#

Av någon anledning blir jag ofta lite idol för småtjejer i åldern 5-12 år. Sen brukar de hitta någon häftigare att beundra. Hade tom en egen fanclub av småtjejer ett tag när jag tävlade för ponnyklubben. Med eget plakat och allting. Den här tjejen var lite samma stuk. Tittade storögt och frågade hela tiden om allt.

Lite kul att konversera en verbal 5 åring. Man får liksom ett annat perspektiv:
Pigg 5 åring: "-Är det där din bebis?"
Jag: "-Nej, jag har bara lånat den."
Pigg 5åring: "-Aha." Paus "-Ska du lämna tillbaks den?"
Pigg 5åring: "-Vet du, när vi skulle åka båt förut. Då stannade båten. Då fick morfar och mormor komma och hämta oss. Sen fick pappa ro hem. Det tog jättelänge. "¤¤¤¤

* Hav. Glittrande vågor. Bränna nosen lite lätt på bryggan. Ta en tur med båten. Beundra havsörnar som cirklar. Se naturligt obruten horizont. Andas syrerik luft. Grilla. Dricka ett gott glas vin på verandan. Beundra årets kollektion av söta pojkar i röda sportbilar med cab. Inte vilja åka hem igen.


¤ Eller när nu hon planerat att börja prata med mig.
¤¤ Jamen mitt förråd av franska vaggvisor är lite begränsat faktiskt.
¤¤¤ Lilltjejen var inga problem. Mer principen som irriterar mig. Finns killar som är jättebra med barn och tjejer som inte är det lika mycket som det omvända.
# Nej det var inte saft. Åtminstone inte enligt min mening. Det var t-röd på dunk. Till friluftsköket någon Kuststadare använde ibland.
¤¤¤¤ Den där sista repliken vältajmat levererad just som den frånvarande fadern återvände och i närvaro av minst tre infödda Kuststadsbor med båtvana som stod och log försmädligt åt landkrabban.