Tuesday, June 22, 2010

Bröllopsyra i helgen

Lördag: Shopping. Haircut unt uppsättning. Tragiskt nog inte av min vanliga eminenta klipptjej då jag inte hunnit förboka och hon hade den dåliga smaken att vara utomlands ett tag. Fick nöja mig med en tjej hon rekommenderat. Vilket i sig var en nära döden upplevelse innan jag upptäckte att hon var inte var en total katastrof. Iaf.



Sedan klä upp sig. Ta bröllopschokladen under armen och bege mig för att joina tjejerna för middag. Halloumiost, grönsaker och kött med fransk potatissallad. Och bubbel. Massor av bubbel. And glamour.



Europas kungligheter. Och klänningarna. Ack de klänningarna...



1. Victorias. Vi enas om att det var helrätt att balanser upp den slöjan och de smyckena med en stilren klänning med vackert fall. Att Engsheden är om inte en gud så åtminstone en halvgud.

2. Madeleines ljusare blå. Som iaf hon passar sjukt bra i.

3. Att Ebba von Sydows kungsblå är skitsnygg i all sin enkelhet. Den svarta hon bytte till var inte heller fel alls. Vill. Ha. Nu.



Och talen...

1. Prins Daniels. Helt enkelt kungligt. Bättre reklam för monarkin kunde ingen ha önskat sig. En prinsessa som sitter uppe en hel natt för att skriva 30 kärleksbrev till sin älskade och en prins som i ett glödande vackert tal tackar henne för det. Det är sånt som får en att känna hopp för världen igen. Och bli lite tårögd om vi ska vara ärliga.

2. Pappa Westlings. Något så ovanligt som en svensk som kan det där med att hålla tal. Sådär så att man blir glad av det. Muchos ethos där.

3. Kungens. Ja han är ju Kungen. Alltid sympatiskt men lite stel. Dock inte för mycket begärt att han får tala på svenska och att utländska gäster får en översättning att följa. För allas skull.



Och brudparet. Åh. Bara åh. Det där är fan äkta. Äkta, tår i ögatframkallande romantik. Not just me being a romantic at heart.

Saturday, June 19, 2010

Kungligt bröllop 2010

Dagen alla magsura republikaner länge fruktat är här. Låt dem sitta och sura i ett hörn. Vi andra gläds. Gläds över att bo i ett land där pojken från landet kan få sin kronprinsessa. Över att två personer som älskar varandra ska gifta sig. Över ett sagobröllop som sprider pompa, ståt och diplomatisk strålglans över Sverige. Över ett levande kulturarv och mängder med skickliga yrkesmänniskor som förvaltar det väl. Men mest av allt över att ett avslappat, högst mänskligt par väl värda all lycka äntligen ska få gifta sig. Grattis Victoria och Daniel!

Wednesday, June 16, 2010

Men Schudenten

Här i Storstaden. Alltså jag fattar inte. Har Storstaden så magert Studentfirande. Eller har ingen lärt de små liven hur man gör?

I Hemstaden var och är det hela glasklart.¤ Efter den sista festprissiga tiden då slutbetygen är satta och ingenting vettigt ändå blir gjort når man äntligen mållinjen. Yearboken och studentmössan är fullklottrad. Dagen inleds med klassvis champagnefrukost i någon av Hemstadens lummiga parker. Alla tjejer i vitt och killarna i kostym. Avslutningscermonin på skolan. Efter vilken man åker kortège genom stan. Klassvis på lövade flak. Lite lagom bubbliga o glada men fullt kapabla att både stå och sjunga samtidigt. Samt ta sig hem för den obligatoriska lunch-mottagningen med släkt o vänner då man inkasserar presenter och mer eller mindre oombedd yrkesrådgivning.


Sen en powernapp. Cinderella makeover. Uppsatt hår. Balklänning. Sedan samåkning med finaste klasskompisen till kvällens bal. Stadshotellet som är abbonerat av din gymnasieskolas avgångsklasser. Där ni sitter klassvis under middagen. Trerätters. Fireworks till desserten. The works. Sedan dansar ni i stora balsalen. Baren öppnar. Och du vet redan att det här är en kväll som aldrig kommer att gå i repris. Avskedet. I morgon kommer ni att skingras. Vissa kommer du att träffa igen men många kommer du aldrig att återse. Men ikväll kommer du att dansa så att fötterna ömmar i morgon. I nya klackar. I balklänning. För första gången.

Och du har redan planer. Redan gått vidare. Redan pojkvän i Storstaden. Som du kommer träffa så mycket du kan i sommar. Samtidigt som du sommarjobbar ihop lite fickpengar. För i höst drar du från kylan och regnet. Frankrike. Rivieran. Ett år. Och du är inte ensam. De flesta tjejer i klassen ska någonstans. USA. Tyskland. Frankrike. Spanien. Storstaden. Bort. Men ikväll är det nostalgi som gäller. Och du har redan pojkvän så det spelar ingen roll. En som ger status. En Storstadskille. Du kan kosta på dig en dans med den blyga teknikerkillen. Som ikväll pratar mer än han vågat på tre år i gymnasiet. Men mest av allt är det sista kvällen med klassen. Sista natten med gänget.

Men studentfirandet här i Storstaden då? Hemstaden har ett stadshotell. Storstaden har allt. Det borde vara urhäftigt. Übercoolt. To die for. Men hur fan firar Storstadskidsen egentligen?

* Ja, vi åker schudentflak. Hundra miljoner varv var. Inte så att vi generellt kan gå ihop om ett schudentflak per klass. Nejdå. Tre slokande björkslanor för att matcha tre slokande studenter på ett hyrsläp. Tre pers som desperat försöker komma i studentstämning med hjälp av en bandare och den femte Ibizaremixen av Booten Anna. Tre pers. Som kör samma gamla raggarrunda hundra miljoner ggr hysteriskt viftande och försöker låtsas att de är en hel avgångsklass. De blir ju några stycken att irritera sig på tillslut eftersom det går ett antal flak på varje klass.

* Eller de som faktiskt går ihop och fyller ett helt flak. Dygnrauka. Inget ont i det så länge de kan stå på benen. Men de vars studentfirande går ut på att spruta så mycket öl det bara går på så många förbipasserande som möjligt tills alla i tur och ordning fallit av borde fan få gå om sista året i obsklass. Starkt jobbat. Några få idioter förstör för de som bara vill fira o ha kul. Och säkert som amen i kyrkan kommer folk få nog och börja rösta igenom en massa förbud.

* Privatflaksfirandet. Eller flak och flak. Snarare hänga ut genom fönstret på en Audi och vråla att du har tagit studenten. Individualismen i sin renaste form. ¤¤

Och balkvällen i Storstaden sen? Jag frågar en killkompis som gick ut året innan mig här i stan. Han påstår att de åkte in till stan några från klassen o gick på krogen. Som vilken fredagskväll som helst. Tänker att han är undantaget. Så jag frågar min släkting som tog studenten i år. När han satt på släkt och vänner middag på kvällen. Jodå han skulle åka in till stan och möta upp klassen. Sent på kvällen. Utgång. Gå på krogen. Nånstans. Vore ju kul om alla kom in på samma ställe. Typ. Låter ju kul. Verkligen.

Så. Snälla säg att jag fattat fel. Att jag fått det om bakfoten. Att det inte är fullt så illa. Vad gjorde du på din student?


¤ Okej nu pratar vi The Gymnasieskola in da Hemstad. Vad Lantbruksgymnasiet-långtutpålandet-för-att-bli-bonde hade för sig har jag bara vaga aningar om. Även om jag misstänker att deras firande var mer åt en dunk-en-tratt-en traktor hållet.

¤¤ Amen vafan. Alla ensamåkande flakbarn kan inte gått individuella programmet. Eller?

Tuesday, June 15, 2010

Studentfestfredagen

¤ Festföremålet verkade actually glad att se mig.Inte som jag trodde att det kanske mest var hans syrra och mammas idé att bjuda mig. Iofs gladare och gladare ju längre kvällen och promillehalten löd. Hoppas han var i form för efterfesten med klassen sedan.

¤ Surprise. Festföremålets syrra. Den där osäkra lilla tjejen som vuxit upp till värsta baben. Med fortfarande lika gullig personlighet. Sådär så att man inte ens kan hata henne för att hon har tio mil ben till minikjolen även utan klack.*

¤ Festens snyggaste kille. Dessutom närmare 30. Är självfallet upptagen . såklart.

¤ Mitt bordsällskap under middagen. Den lille mannen Made in Hong Kong. Som promt skulle diskutera Kinas företags/bygg och provincialpolitik/ Ikeas östasiatiska etablering med mig. På lindrigt förståelig svenska som inte blev bättre efter lite vuxensaft. Vet ni hur ansträngande det är att försöka få i sig lite mat på ett elegant sätt. Samtidigt som man, lagom fredagstrött, förväntas deciffrera hans aningen språkligt utmanande meningar. Dessutom kläcka ur sig något fyndigt om kinesiskt byggfusk på lätt och pedagogisk svenska. Utan att låta direkt förståndshandikappad. Hade inte hjärta att be honom gå över till engelska mer än tillfälligt. Ville ju inte gärna vara den som får en asiat att tappa ansiktet och begå harakiri med en slö svensk matkniv.**

¤ Det obligatoriska vuxensamtalet med Festföremålet. Ni vet det där man som varande supposedly äldre och mognare (insert misstroget skratt här) än Festföremålet förväntas ställa lite frågor om den nyss lyckligen avslutade gymnasietiden. Inte så mycket att det blir korsförhör. Bara såpass mycket att du kan låtsas som om du menade det när du säger saker som att ekonomi är aaaldrig bortkastat. Det har du säkert använding ab. Och han kan låtsas att han tror dig..

¤ Djupa diskussioner kvinnliga släktingar emellan om hurvida Festföremålet var lite eller sjukt mycket pilotlik i sin studentmössa.








* Okej, kanske skulle sett lite kul ut med den benlängden till någon som är ungefär en dm kortare iofs. Men ändå.

** Eller just harakiri kanske mer gällde Nippons söner när jag tänker rätt på det hela såhär efteråt. Men iaf.

Friday, June 11, 2010

Jisses vilken vecka..

Måste nog kolla mitt horoskop för veckan. Am suddenly Miss Popular. Men först smita iväg lite tidigare. Så jag hinner fixa blommor och ombyte. För att gå på Studentfest.*



* Härtill är jag nödd och tvungen. Som släktens presentbärare.

Thursday, June 10, 2010

Lördagen. Fest med Mr Player o co

* Undgick med en hårsmån att bli kramad av en nyduschad och lagom blöt Mr Player när jag anlände. Minus skjorta.

* Pratade snällt på nuvarande Ms Player samt säga rätt namn utan att sammanblanda henne med någon annan Mr Player dam. Guldstjärna till mig där. Verkar dock vara seriöst mellan de två numera gifta. Peppar peppar ta i trä. Den obotliga romantikern i mig vill ju gärna tro att de ska leva lyckliga i alla sina dagar.# Även om jag inte är helt förtjust i uppgiften att behöva göra ett antal tjejer besvikna genom att meddela dem att de kan sluta hoppas nu.

* Kvällens Generation-Kill-Kille. Peka-med-hela handen, kalla sina polare vid efternamn och tycka lumpen var livets höjdpunkt-kinda guy. Nu annonserade han att han hade skaffat ny mejladress. Med värsta Top Gun feelingen. Via en server modell jättegrön. Precis hur tufft som helst. Dessutom hade han fått sig en uppgift tilldelad. Of da Band of Brothers. Tropa de Elite. Nu kunde vi vanliga dödliga f***a runt med våra löjliga hot- och gmail konton. Han hade sitt på det torra. Med fullgod säkerhet.

* Kvällens återseende. En av Mr Players killkompisar. Som jag inte sett på ungefär 5 år.5 år han uppenbarligen tillbringat med alldelles lagom musklerbefrämjande träning. Some grow old. Some grow up real nice. Precis som när jag såg honom för 5 år sedan var han i Mr Players närhet i egenskap av att sälja någon av Mr Players fem miljoner statusprylar. Fortfarande lyckligen ihop med samma tjej sen gymnasiet. Verkar som om Mr Player har den effekten på vissa av sina av sina killkompisar faktiskt. Kanske för att han själv är lite av ett avskräckande exempel. Eller var. Hoppas vi.

* Lärt mig vad hattbrätte heter. På tyska. Och ytterligare en avdelning av hjärnans minnesbank har fått något fullständigt oviktigt att sysselsätta sig med.##

* Utgång. Senare. Där träffa på Datakillen av alla människor. Som inte är någon typisk datasnubbe. Så svårt att föreställa mig honom knattra på tangentbord. Mer byggd för att krossa dem med bara händerna. Stor stark kille. Spelat rugby och byggd för det. Typen som obehindrat skulle kunna lyfta upp och bära runt på en tjej en hel kväll tills hon bad om att bli nersatt igen. Dock hur snäll som helst och nästan lite blyg.¤ Fattar inte grejen. Hundra kilo och vekare psyke än de flesta 50 kilostjejer jag känner. Om jag vore sådär stor och stark skulle jag inte backa för någonting.¤¤ Rätt förtjust i mig sen ett tag tillbaks. Spenderade tiden med att tala om för mig hur snygg, smart och rent allmänt fantastisk han tycker att jag är. Sen vilken bra idé det vore om jag följde med honom hem.

* Tjej. Bekantas bekanta. Som inleder med att annonsera att hon blir asjobbig och jättelabil när hon dricker. För att sedan utan att tveka beställer en Long Island Icetea.



# Som i lyckliga bara de två då. Utan att Mr Player har ett gäng andra damer parallellt. Would be a first for him.
# # Hutkrempe. För den som av någon obskyr anledning undrat.

¤ Inledde med att tala om att han inte hört av sig på ett tag. För att han inte vågat ringa. Ifall jag skulle tyckt att han var jobbig.
¤ ¤ Skarpladdade vapen och 20 rabiata fotbollshuliganer med baseballträn undantagna. Möjligen.

Monday, June 07, 2010

Helgens fylle-sms

"Du är fin, mjuk men endå vild och lite otyglad.... en oslagbar kombination... "

Saturday, June 05, 2010

..och sen

Jodå. Han som inte kunde bestämma sig ringde på fredag em. Hade väl inte riktigt bestämt sig. Undrade om han kunde få fundera lite till. Fanns det någon möjlighet att han kunde få tänka någon dag till? Sen ringa mig på mobilen. Om det var okej att ringa en söndag. Och det tog all min självbehärskning för att inte svara; Sure. Why not. Det är ju inte som om jag har ett liv utanför jobbet eller så. Lever för att jobba helg för velputtar som inte kan bestämma sig men ändå vill få allt klart innan måndagsmötet. Verkligen.

Nu ska jag gå en långpromenad i solen och tröstshoppa lite. Och sen gå på fest och dränka mina sorger.

Friday, June 04, 2010

Taggarna utåt

En sån där vecka när det känns som allt man gör är att klösa och fräsa åt folk. Fast man brukar vara den där smidiga. Som får saker gjorda ändå. Men den här veckan sitter man fast i en massa elände. Rutiner som inte funkar och oreda som måste redas upp innan sommaren. Som att vada uppströms i sirap. Helst vill man bara gå och gömma sig.

Men man kavlar upp ärmarna, kramar hårt om vuxenvällingen* som enda tröst och ger sig ut på slagfältet. Och just när man tror att allt är ordnat ska nån jävel ändra sig. Och tala in ett meddelande klockan sju på morgonen att han ringer efter tre för att diskutera eländet. En fredag. Whopedido. /insert dark thoughts here. Very dark thought of self pity/

Man är, kort sagt, kanske inte på sitt allra mest strålande mest social humör. Men eftersom det av någon obskyr anledning bär en emot att jobba sådär hårt på att förtjäna titeln veckans bitch, så anstränger man sig ändå för att få med sig fotfolket. Är extra trevlig mot de stackars underhuggare som tvingas jobba i den här röran varje dag.¤ Betonar att det på intet sätt är just deras fel att organisationen överlag är åt h-vete. **

Så en liten del av mig beklagar det faktum att jag inte har en position där jag helt sonika kan be folk dra åt helvete ibland. För jobb är jobb och en hel del måste man svälja ner under en professionell yta. Tyvärr. Brukar sällan vara något problem för mig. Enstaka idioter rör mig inte i ryggen. Men en hel organisation med såna rutiner retar gallfeber på mig. Min svaga punkt. Och en av anledningarna till att jag aldrig kommer arbeta på något statligt verk. Så. Sugar on your lips, murder in your heart. Snäs och fräs strax under ytan. Allmänt irriterad på allt och alla.


Så när killen jag pratat lite med förut i veckan kommer förbi igen. Och försynt undrar om han gjort bort sig nu, om jag tog illa upp. Då fattar jag först inte vad han menar. Sen inser jag plötsligt att det där mobilnumret han liksom bara råkade lämna hade en icke jobbrelaterad avsikt. Oh.***




* En dubbellättlattemedkanel, tack.

¤ Tack gode gud att det här är högst tillfälligt. Och förhoppningsvis inget jag kommer behöva återvända till.

** Att det här upplägget inte direkt är optimalt då om du är finkänslig.

**** Som jag då bara lite vagt småirriterat tyckte var överlopps då jag inte behövde kolla något mer med honom. Allt var klart. Och ja. Jag är trögare än trögast när jag är på mitt bitchigaste humör.

Hellweek

Trött. På att på sistone behövt vara den som tar smällen. Den som ifrågasätter Rutinerna. Den som sticker ut hakan och talar om för pompös manlig chef att det här fungerar fan inte. * Och med mig har jag Mesproppen Orvar som gör sitt bästa för att diskret hålla sig i bakgrunden så fort det hettar till.

Men nejdå. Han håller med mig. Jo, han fattar att saker behöver ändras. Ställa egna frågor till pompös manlig chef? Men det gjorde ju jag så bra. Faktiskt allt han undrade över frågade jag. **Tillslut ilsknar jag till och gör klart att jag skulle uppskatta om han kunde backa mig en smula i det läget.*** Varpå Mesproppen säger förlåt.¤ Jodå. Han lovar tänka på det. Såklart. Mötet är ju överspelat. Låg risk att han behöver infria det.






* Kanske inte just i de ordalagen då. Aningens inlindat. Men ni fattar.

** Eftersom han själv inte öppnade käften en enda gång under mötet så.

*** Nån jävla gång åtminstone humma lite instämmande istället för att låta alla andra ta smällarna han inte vågar ta.

¤ Å vem fan använder ordet "förlåt" i jobbsammanhang, really?

Wednesday, June 02, 2010

How to loose 5kg in less than 5 days

Nä ni vill inte veta. Vi kan nöja oss med att konstatera att bulimi inte kommer att vara en sysselsättning jag kommer satsa på. Någonsin. Huga.



Som en extra bonus inträffar allt när det är som rörigast på jobbet. Knappt återhämtad drar den här veckan igång med en rivstart och jag får den tvivelaktiga förmånen att stifta bekantskap med företaget där majoriteten av de ansvariga redan har nått upp till sin inkompetensnivå. Och det spelar liksom ingen roll att sekreterare/assistenterna springer runt som yra höns och smörar och trugar på en kaffe och smörgåsar. Jag är här för att jobba. Sen har jag annat som väntar. Slösa inte bort min tid bara för att ni inte kan enas om vem som har ansvar för vad och vem som eventuellt kan underteckna vad. Get your shit together. Fan.