Monday, November 29, 2010

Yankeeleaks

Jahapp. Wikileaks har alla möjligheter att göra en insats, avslöja förbrytelser i det godas tjänst. Och så väljer de att publicera skvaller och diplomatiska kladdlappar som knappast kommer som någon överaskning för någon det minsta insatt i internationella relationer.

Ja, man kan le lite skadeglatt åt att det trots all säkerhetsteater och dog-eats-dog mentalitet som brukar prägla amerikanska arbetsplatser kan läcka som ett såll ifrån deras diplomatiska kretsar. Men i det här fallet håller jag med Carl Bildt, den här sortens läckor kan bara skada den internationella diplomatin. En diplomat är ju som bekant utåt en person som tänker sig för två gånger innan han ingenting säger. Just därför är den inofficiella diskussionen under den diplomatiska ytan dessto viktigare. Tystnar den har vi förlorat ett viktigt vapen att ta till för att hindra en konflikt att eskalera och det kommer knappast att leda till ett öppnare samhällsklimat. Men det kanske å andra sidan inte är Wikileaks mål.

Thursday, November 25, 2010

Veckans Handymanpris

Går till de mycket kompetenta Elektrikerkillarna som valsat runt i för små t-shirts här på kontoret nu i veckan. Kompetenta som inte helt oävna då. Som i såg bra ut när de arbetade. Liksom sådär kärvt handyman manligt. Slängandes sig med rätt terminologi fyllt av ord som kopplingsdosor och faser hit och dit. Dessutom lyckades de både flörta och se ut som de jobbade samtidigt. Utan att orsaka kortslutning någonstans. Helt klart proffs.

Kollega Z och jag är rörande eniga om att elprylarna måste börja gå sönder lite oftare på det här stället.

Tuesday, November 23, 2010

Helgens frågeställningar..

Invigningsfest. Mingel. Småsnittar. Champagne som den bör vara. Kall och gratis. Tvärtemot gängse mingelpraxis bra sort i välfyllda glas. Would have been such a shame to waste..*


Sedan goodiebag. Med smycken. Ny tidning. Mörk choklad. Underbar tvål.
Jo, jag hade kunnat köpa det där själv. Men varför blir man så sjukt glad för just Goodiebags? För att det är gratis?

Säljare av den typ som ger övriga dåligt rykte. Som attacksmörar för dig från det att du stigit in genom dörren. Tills hon, mitt i en mening ser ett ännu interessantare offer att tvångsknyta lite kontakter med och du kan andas ut.


Hur j-vla svårt kan det vara för grannen högst upp att lära sig stänga dörren till hissen efter sig så att jag slipper knata högst upp och göra det nästa gång en tant med rollator ska ut o åka hiss efter dem..

Är det bara jag som kan gå på mingelpartyn om ngt helt annat o hamna i diskussioner om varseblivningsteorier inom psykologin?


* Note to self: Även lite gratischampagne* kan tydligen ta hissen rakt upp direkt efter en hektisk dag där yttepyttesnittar ska föreställa middag.

Friday, November 19, 2010

Recap...

Veckan som gick i korthet. Jobb. Host. Strul. Mer jobb. Host.

SATC filmen: Mja. Kul. Precis så lättsmält småglittrig som jag orkade med efter en jobbig dag och några klunkar extrastark hostmedicin. Samma gamla SATC gäng i ngt äldre version. Bättre än förra filmen. Gaywedding med svanar, vardagsliv, the usual i ny fräsch förpackning. Men Abu Dhabi. Stort men. Var de verkligen tvugna att köra på det gamla slitna "spånigjänkarbrud som tror att hela världen ska anpassa sig till henne när hon reser utomlands"-spåret. Jag blir bara så trött. Ja, man får tycka precis vad man vill om andra seder och bruk. Men. Man tar baskemig seden dit man kommer. Punkt. Like it- or leave it, as they say. Suck.


Mina pensionärsgrannar är bara för söta. Har spridit ut att jag är på jakt efter en lite större lägenhet i samma område. Liksom hintat att de borde göra en insats om de vill ha mig kvar i samma kvarter. Så nu har de gått ihop. Lokaltidningen hann inte mer än utdelas innan pensionär nr 1 ringde med andan i halsen och meddelade att han hittat något som kunde vara av interesse. Åtgäldade gesten med att meddela honom att han gjorde bäst i att hålla sig undan för mig ett tag nu, I'm carrying plague. Vill inte gärna dela med mig av det till spröda små gamlingar. Så nu håller de sig på respektfullt avstånd. Vinkar glatt på avstånd. Och ringer och frågar hur det går med lägenheten. Och jag vet inte riktigt hur jag ska säga till de som glatt hoppas att jag ska bli deras nya grannar att jag inte kommer att ta den* utan att krossa deras små förhoppningsfulla pensionärshjärtan.


Förövrigt kan jag bara säga att det är sorgligt hur maktfullkomlig och inkompetent man kan vara och fortfarande inneha en tjänst i myndighets Sverige. Hey, you're supposed to work for people. Not against them. The same people that are paying your salary, remebah? Suck. Dags att förbereda för att ta det hela ett steg vidare. Dammat av lite mediakontakter. Called in a few favours. Hoppas att jag inte behöver använda dem.

Så. Helg snart. On the positive side. Beaujolais Noveaun 2010 har anlänt. På minussidan, den bör tydligen inte kombineras med den där superstarka hostmedicinen. Inte om man vill fortsätta andas iaf.

ps. Och ja. Jag ska svara på kommentarerna nu i helgen. Har haft sjukt mycket att göra bara.



* Badrummet behöver kaklas om omgående. Plus att grannen under röker. Fröken kräsen står över.

Monday, November 15, 2010

Sickleave

Men kan man få vara sjuk på det här stället kanske? Vad hände med den där gamla goda tiden då sjuk betydde bädda ner dig i soffan med en kopp te och en bra film tills du blir frisk? How I miss those good old days. I motsats till att smälla i sig artificiella substanser och tvingas stappla till jobbet ända till fredagen då man kan crasha i säng hemma. Nåväl. Fått vila upp mig lite i helgen iaf. Återkommer om jag någongång slutar hosta lungorna ur mig.¤ Med en recension av den senaaste SATC filmen. Av mina kära små pensionärsgrannars flyttplaner. För mig. Samt den där extrastarka hostmedicinen jag överdoserat en smula den senaste tiden. Blir nog bra.*Host* Bara jag får lite tid till. *Host* Tid att sova.


¤ Tänk Nicole Kidmans rollfigur ur Molin Rouge här. Blek, skör, svimningsbenägen hostandes lungorna ur sig. Fast tyvärr utan Ewan Mc Gregors armar att svimma i...

Tuesday, November 09, 2010

Sen i helgen har jag tackat nej till..

* En natt i gamla stan.

* Att följa med Killkusinen och hans kompis till den däringa Spelmässan dit alla fanatiker vallfärdade i helgen. Blev dock en kaffe i all hast när vi alla tre var på väg åt samma håll. Toppad med veckans mest otippade diskussion. Kattpsykolgi.

* Överambitiös söndagsträning med tysk träningfanatiker som tolkat mitt jo, det vore ju kul nångång som bokstavligt. Som i söndagen efter festen. Hördes på tonen att hon tyckte det var svagt av mig att backa för lite feber. Som jag faktiskt vaknade upp med i söndags.

* Specialinbjudan till middag med kvinnligt nätverk way outta my league. Svider som fan när man vanligen är den där supersociala. Men jag har ingenting att komma med. Än. Bara en massa lösa trådar. Hoppas på en ny chans när de jag knutit upp några av dem.

* Fika med en kompis/ Vinkväll med Tjejkompis. (Vafan hör folk bara av sig när man redan är upptagen. Murphys?)

Mr Players fest

Sådär lagom pigg. Men hade ju lovat. Värsta festen. Sova lite middag. Starkt kaffe. Klä ut sig till pigg och partyprinsessig wearing black.

Sammanstråla med Mr Players Storebror och hans tjej lite innan. Som är världens gulligaste göteborska som dessutom just gjort mig en stor tjänst. Som jag har mycket svårt att lojalitetshata bafatt en av mina Tjejkompisar sort of var ihop Storebror Player när de började umgås. Äh vafan. Tjejkompis umgås med folk jag helst inte umgås med. Så jag berättar vart jag ska för S. Och med vilka. Sen får hon föra det vidare att jag och Mr Players tjej har kontakt ibland. Big deal.

Och festen...

* Mr Players pappa. Hälsar som hastigast på honom. Tror inte han kommer ihåg mig. Undrar om han har någon aning om hur vi såg på honom då. Hur cool vi tyckte han var, hjälten med värsta häftiga jobbet och coola stilen. När Mr Player just gått ut gymnasiet och han var några och 40. Han var ju sällan hemma när Mr Player bodde hemma men när han nu var det han den goda smaken att hålla sig i bakgrunden när sonen hade kompisar hemma. Minns att han brukade tassa in och diskret vattna blommorna och upplysa om att frysen nu fyllts på med glass. Precis de uppgifter man i den åldern tyckte var lagom lämpliga för föräldrar. Minns att en av tjejerna i gänget som var där råkade säga högt det vi andra tänkte. "Fan vilken snygg pappa du har¤." Blev lite konstig stämning där ett tag. Undrar om han hade någon aning.


* En av Mr Players kompisar. Skitglad o trevlig. Tills någon råkar påpeka för honom att han har likadan frisyr som en halvslemmig kändisadvokat.

* Killbekant som gjorde idoga försök att sälja in en av sina singelkompisar genom att upprepa argumentet "meen, han är jättesnäll..".

* Tjejkompis med badbreakup-syndrome. Funderar på att skita i relationer och skaffa barn via Danmark istället. For real.

* Försök att få mig att uppvisningssabrera en Henkell Trocken. Ja ba "Meen pliis, don't insult me.." Å andra sidan var det kanske lika bra. Sabrering gör sig bäst tidigt på kvällen. Innan säkerhetstänket spårar ur.


¤ Och då hade hon inte ens sett honom i uniform. Och det vid en tid då man tyckte de flesta över 30 var typ osynlig gubbe.

Thursday, November 04, 2010

Workload.Partyload. Overload...

Jobb. 110% och sedan kvällsmöten på det. Sen tidigt morgonmöte. Sen hem och möte i bostadsrättsföreningen. Jobbigt. Utdraget. Hamna brevid han den där grannen som ser så pojkaktig ut. Som jag trodde var runt 30. Istället för drygt tio år äldre. Han som skyndar sig att klämma sig ner på stolen mellan mig o tjejen i porten brevid.


Han ser sedan jävligt nöjd ut när hon kuttrar på om att han inte ser en dag över 22 ut och vill få mig att instämma. Jag nickar en smula disträ. Petar håglöst i jättemackan jag raskt ångrade att jag tog i tanken att den skulle föreställa middag. Den där alla andra slukade raskt. För mycket. För trött. Två tuggor räckte och nu försöker jag diskret begrava den i servetter och hitta ett smart sätt att bli av med den.

Som vanligt den obligatoriska träskallen som varken läst mejlen om extramötet eller överhuvudtaget fattat vad föregående talare just förklarat men ändå finner för gott att delge oss andra sina åsikter över vad han uppfattat som dagens diskussionsämne. Det finns alltid en. En.

Ordföranden som trots träskallen och gör sitt bästa för att upplysa oss om alla byråkratiska turer han haft med myndigheterna på sistone. Tillståndsformalia och stelbenta byråkrattjänstemän in absurbdum. Vid min bordsände utbyter vi leende menande blickar och han i styrelsen som själv är någonsorts byråkrat muttrar om "och där sitter ni från det privata näringslivet och flinar minsan."

Sedan. Hinna fransfärgning. Hinna klippa luggen. Hinna inpackning. Hinna hitta kläder inför Mr Players fest.