Kassörskan tittar konfunderat på kastanjerna jag lagt på bandet.
Kassörskan: -Är det här såndär lösvikt eller?
Jag: -Kastanjer.
Kassörskan: -Lösviktsgodis alltså?
Jag: -Nej. Kastanjer. Självplock.
Kassörskan: -Det är inte godis?
Jag(pedagogiskt): -Nej. Det är kastanjer*.(suck)
Från fruktdisken.
Kassörskan:-Öh. Aha. Öhum. Ursäkta. Du såg inte hur mycket de kostade?
Jag ger henne kilopriset. Hon ser fortfarande helt lost ut. Bläddrar febrilt i deras manual. Håller upp kastanjepåsen för kollega.
Kassörskan:-Kalle? Vad slår jag in de här som?
Kalle hade ingen aning han heller.**
*Och det är bara tredje gången jag upprepar det. Not too bright upstairs, are we?
**Men han gav henne iaf någon kod hon kunde använda. Samma sak upprepas varje höst när det är kastanjesäsong.
Hahaha! :D Men alltså... Nog för att man inte måste ha alla koder i huvudet, men borde det inte vara obligatoriskt att veta hur en kastanj SER UT om man jobbar i en livmedelsbutik. Som dessutom SÄLJER kastanjer?!
ReplyDeleteAlltså. Ica. Återkommande outtömliga källa till de mest bisarra upplevelserna ever.
ReplyDeleteYou gotta love it.
Jag tog mig igenom en inköpsrunda i rush hour i fredags med hjälp av mitt nyaste ica-vapen: the death glare.
Kan jag frysa en fyraåring i luften när denne är i full färd att ramma mig med sin kundvagn så ska det nog gå att stirra ut personalen tills kunskapen magiskt tar och dyker upp i huvet på dem.
Åh, visst ja !Det är ju kastanjedags JUE .De flesta av mina obotligt korkade arbetskamrater kände inte heller till vad kastanjer är .
ReplyDeleteFelicitas: Inte hemma på mitt Ica i stan. Där kan de visuellt igenkänna äpplen, bananer, gruka och tomat. I bästa fall ;)
ReplyDeleteLiz: Ha ha precis. Oh, the good old death glare. Jag måste nog träna upp min nivå lite. Småbarn brukar missta mig för snäll. Däremot har jag faktiskt lyckats instant-freeza en och annan medelålders idiot.
Lyxpiraya: Skandal! Bäst du bildar dem. *ler ett oss-finsmakare-emellan-leende* ;)