Thursday, January 31, 2008
Wednesday, January 30, 2008
7 sanningar om Ninde
Utmanad av Simon. Ok here goes:
1. Jag är omåttligt förtjust i läppglans av olika kulörer men har sällan vanligt läppstift.
2. Jag har slutat kalla mig feminist. Utom när jag vill retas med män som H.
3. Jag har tagit nattvarden i både protestantisk och en katolsk kyrka. Dessutom närvarat på kvinnosidan under en fredagsbön. Kommer troligen orsaka system failure när jag går hädan.
4. Jag hatar radioteater. Gillar vanlig teater och de flesta bokuppläsningar. Men radioteater låter bara som tröttsamt överspel i mina öron.
5. Jag skulle aldrig bära minkpäls eller annan päls som snotts från nån som farmats i bur eller skjutits enkom för att bli kläder.
6. Jag är värderingsmässigt färgblind. En idiot är en idiot är en idiot. En trevlig person är trevlig. Oavsett kulör.
7. Jag är grym på att bedömma röster. Efter ungefär tre sekunder med nån i telefon har jag bildat mig en uppfattning om personen i fråga. Skulle aldrig kunna bli ihop med någon med en trist röst som saknar värme.
Skickar vidare till alla som vill och inte gjort den redan. Speciellt du. Skriv in en kommentar om du tar den på din egen blogg.
1. Jag är omåttligt förtjust i läppglans av olika kulörer men har sällan vanligt läppstift.
2. Jag har slutat kalla mig feminist. Utom när jag vill retas med män som H.
3. Jag har tagit nattvarden i både protestantisk och en katolsk kyrka. Dessutom närvarat på kvinnosidan under en fredagsbön. Kommer troligen orsaka system failure när jag går hädan.
4. Jag hatar radioteater. Gillar vanlig teater och de flesta bokuppläsningar. Men radioteater låter bara som tröttsamt överspel i mina öron.
5. Jag skulle aldrig bära minkpäls eller annan päls som snotts från nån som farmats i bur eller skjutits enkom för att bli kläder.
6. Jag är värderingsmässigt färgblind. En idiot är en idiot är en idiot. En trevlig person är trevlig. Oavsett kulör.
7. Jag är grym på att bedömma röster. Efter ungefär tre sekunder med nån i telefon har jag bildat mig en uppfattning om personen i fråga. Skulle aldrig kunna bli ihop med någon med en trist röst som saknar värme.
Skickar vidare till alla som vill och inte gjort den redan. Speciellt du. Skriv in en kommentar om du tar den på din egen blogg.
Tuesday, January 29, 2008
Mer i helgen
Tja, hem och slänga överblivet mutgodis i en skål och sig själv i säng ungefär. Sedan solig söndag. Orkade inte stressa iväg till elljusspåret så det fick bli en långpromenad istället. Glad i hågen knallade jag ut och powerwalkade i solen på väg till närmsta park. Tyckte det stämde väl in med min nya sundhetsdrive.
Det tyckte jag ända tills blåsten och bildammet skyfflat in större delen av vägbeläggningen i mina andningsvägar. En påminnelse om varför jag ogillar vårvintern i Storstaden och borde befinna mig på någon varm grönskande plats istället för dammhålet som gud glömde. Med tungt lastade flimmerhår rosslade jag hemåt för att sanera mig så gott det gick för att titta på ett nytt litet pyre.
En halvnära kompis fick barn i helgen. Kompis som även Norrlänningen känner. Fick samtalet i lördags. Vore bara kul om jag tittade upp på bb och hälsade på, jag kunde ju ta med mig Norrlänningen. Jag inhandlade det obligatoriska presenterna, som mjukisdjuret att ha med. Jag hade röstat för en liten gullig sak i bebiskramformat. Tyvärr hade jag varit dum nog att rådfråga Norrlänningen som på killars vis snöat in på "ju större dessto bättre".
Sålunda travade vi och "The oversized bunny" in på avdelningen och hittade kompis och bebis bakom en skärm. Pappan hade åkt iväg för att hämta nån släkting.
Allt hade gått bra, mamman lyckligtvis av snitt typen som besparar en de läskigaste detaljerna. Bebin är ursöt och yttepytteliten. Vi dösnackar lite och jag tänker på hur annorlunda det är när någon man är jättenära får barn och när det bara är en kompis man umgås med ibland.
Ändå är jag lite rädd att hålla i bebisen för länge. Finns risk att man börjar tänka konstiga saker då. I stil med "en sån här skulle jag också kunna tänka mig." Biology messing with the brain. Norrlänningen är helcool faktiskt håller det lilla pyret helt rätt, lugn som en filbunke. Barn och djur funkar han hur bra som helst ihop med. Det är bara längre förhållanden han verkar ha svårt för.
Övergår till att diskutera namnfrågan med den nyblivna mamman när en sköterska blötsligt travar in. Tydligen skiftbyte eller något. Åh, jag ser att du har besök säger hon och hejjar glatt på mig. Sedan får hon syn på Norrlänningen och utbrister glatt: "-Och det här måste vara den lyckliga fadern?" Vi dementerar och norrlänningen blir en aning skär om öronen. Mumlandes något om att "hämta kaffe" retirerar han förskräckt iväg ut i korridoren.
Det tyckte jag ända tills blåsten och bildammet skyfflat in större delen av vägbeläggningen i mina andningsvägar. En påminnelse om varför jag ogillar vårvintern i Storstaden och borde befinna mig på någon varm grönskande plats istället för dammhålet som gud glömde. Med tungt lastade flimmerhår rosslade jag hemåt för att sanera mig så gott det gick för att titta på ett nytt litet pyre.
En halvnära kompis fick barn i helgen. Kompis som även Norrlänningen känner. Fick samtalet i lördags. Vore bara kul om jag tittade upp på bb och hälsade på, jag kunde ju ta med mig Norrlänningen. Jag inhandlade det obligatoriska presenterna, som mjukisdjuret att ha med. Jag hade röstat för en liten gullig sak i bebiskramformat. Tyvärr hade jag varit dum nog att rådfråga Norrlänningen som på killars vis snöat in på "ju större dessto bättre".
Sålunda travade vi och "The oversized bunny" in på avdelningen och hittade kompis och bebis bakom en skärm. Pappan hade åkt iväg för att hämta nån släkting.
Allt hade gått bra, mamman lyckligtvis av snitt typen som besparar en de läskigaste detaljerna. Bebin är ursöt och yttepytteliten. Vi dösnackar lite och jag tänker på hur annorlunda det är när någon man är jättenära får barn och när det bara är en kompis man umgås med ibland.
Ändå är jag lite rädd att hålla i bebisen för länge. Finns risk att man börjar tänka konstiga saker då. I stil med "en sån här skulle jag också kunna tänka mig." Biology messing with the brain. Norrlänningen är helcool faktiskt håller det lilla pyret helt rätt, lugn som en filbunke. Barn och djur funkar han hur bra som helst ihop med. Det är bara längre förhållanden han verkar ha svårt för.
Övergår till att diskutera namnfrågan med den nyblivna mamman när en sköterska blötsligt travar in. Tydligen skiftbyte eller något. Åh, jag ser att du har besök säger hon och hejjar glatt på mig. Sedan får hon syn på Norrlänningen och utbrister glatt: "-Och det här måste vara den lyckliga fadern?" Vi dementerar och norrlänningen blir en aning skär om öronen. Mumlandes något om att "hämta kaffe" retirerar han förskräckt iväg ut i korridoren.
Sunday, January 27, 2008
Rapport från fronten
* Antal medsnodda pennor: 5 (Man vill ju inte verka girig. Ehm.)
* Antal verkligen minnesvärda föredrag:1
* Antal alkoholhaltiga drycker: 0. Till och med alkoholfritt firningsbubbel. (Vita veckor)
* Antal koppar kaffe: 0 Ville inte ha. Mest levt på grönt te och ramlösa. Tror det blev nåt fel på mig efter den där detoxkuren. Tror ni det går att bota?
* Antal kaffebröd: 0 Iofs motsvarar en ostmacka kalorierna i en normalnyttig varm lunch. Men kändes karaktärsstarkt iaf.
* Antal bloggbara synder-1: Fnyste åt mutgodiset i två dagar. Den tredje trillade jag dit på Marianne följt av Gröna Skumsvampar. Verdemt också.
* Antal nedgångna kilon efter helgens övningar:-1kg(!)Skumsvamparna måste öka på förbränningen. Eller nåt.
* Helgens trevligaste kille hade sin pojkvän med. Jag hade gärna pratat mer med dem men hade Trevliga Kollegan på släp som fnyste nåt om deras otrendiga stil. Som om han någonsin kollat in killar. Eller kläder överhuvudtaget.
* Helgens språkförbistring: Den där känslan man får när man pratar med en oklanderligt klädd, leende yrkesmänniska. Ställer en fråga. Och får svar på något helt annat. Och du plötsligt inser att människan framför dig inte har en aning om vad hon/han just svarat på. Och det är då du artigt måste få personen att inse att ni verkligen måste gå över till engelska. Or bad things will happen.
* Helgens udda complimentary gift; Fick något "lukta-gott-åt-eukalyptus hållet- grej". I en påse. Ingen aning om vad det är. Men hon som gav mig det instruerade mig att öppna påsen bryta itu innehållet och hänga påsen i badrummet eller i en garderob. Jag har inte vågat titta i den än. Ifall den lever.
Roligaste:
Att träffa en av de elakaste och mest kunniga personer jag jobbat med. Igen. Som hälsade hjärtligt och gav mig det senaste skvallret om assistenten och den höga chefen hos en konkurrent. He he. Och he.
Mest tröttsamt:
Delad förstaplats mellan..
* Grabbarna Grus i 30 plufs åldern. Som helst står och skvallrar om afterskiin i Åre så att alla ska höra och tycka de är såå häftiga. Fastän de knappt skulle orka upp på en bräda längre. Inte på så mycket annat heller.
* "You can't kid a kidder" Inte heller bör du ödsla Storasäljshowen på mig. Är jag inte intresserad från början kommer jag bara att recensera din retorik. Been there, done that. Kanske tom bättre än dig. Gäsp.
* Antal verkligen minnesvärda föredrag:1
* Antal alkoholhaltiga drycker: 0. Till och med alkoholfritt firningsbubbel. (Vita veckor)
* Antal koppar kaffe: 0 Ville inte ha. Mest levt på grönt te och ramlösa. Tror det blev nåt fel på mig efter den där detoxkuren. Tror ni det går att bota?
* Antal kaffebröd: 0 Iofs motsvarar en ostmacka kalorierna i en normalnyttig varm lunch. Men kändes karaktärsstarkt iaf.
* Antal bloggbara synder-1: Fnyste åt mutgodiset i två dagar. Den tredje trillade jag dit på Marianne följt av Gröna Skumsvampar. Verdemt också.
* Antal nedgångna kilon efter helgens övningar:-1kg(!)Skumsvamparna måste öka på förbränningen. Eller nåt.
* Helgens trevligaste kille hade sin pojkvän med. Jag hade gärna pratat mer med dem men hade Trevliga Kollegan på släp som fnyste nåt om deras otrendiga stil. Som om han någonsin kollat in killar. Eller kläder överhuvudtaget.
* Helgens språkförbistring: Den där känslan man får när man pratar med en oklanderligt klädd, leende yrkesmänniska. Ställer en fråga. Och får svar på något helt annat. Och du plötsligt inser att människan framför dig inte har en aning om vad hon/han just svarat på. Och det är då du artigt måste få personen att inse att ni verkligen måste gå över till engelska. Or bad things will happen.
* Helgens udda complimentary gift; Fick något "lukta-gott-åt-eukalyptus hållet- grej". I en påse. Ingen aning om vad det är. Men hon som gav mig det instruerade mig att öppna påsen bryta itu innehållet och hänga påsen i badrummet eller i en garderob. Jag har inte vågat titta i den än. Ifall den lever.
Roligaste:
Att träffa en av de elakaste och mest kunniga personer jag jobbat med. Igen. Som hälsade hjärtligt och gav mig det senaste skvallret om assistenten och den höga chefen hos en konkurrent. He he. Och he.
Mest tröttsamt:
Delad förstaplats mellan..
* Grabbarna Grus i 30 plufs åldern. Som helst står och skvallrar om afterskiin i Åre så att alla ska höra och tycka de är såå häftiga. Fastän de knappt skulle orka upp på en bräda längre. Inte på så mycket annat heller.
* "You can't kid a kidder" Inte heller bör du ödsla Storasäljshowen på mig. Är jag inte intresserad från början kommer jag bara att recensera din retorik. Been there, done that. Kanske tom bättre än dig. Gäsp.
Friday, January 25, 2008
Branschdagar
Trött. Glad. Ännu en dag ska tillbringas genom socialisera med gamla kollegor och sno reklampennor. I could get used to this.
Wednesday, January 23, 2008
Det vore inte en dag för tidigt
Om integritetsskyddskommitténs nya förslag om att förbjuda smygfotografering i privata miljöer går igenom. Jag har skrivit om det tidigare* och tycker fortfarande att det är rätt ynkligt att det alls ska behövas. Det borde vara självklart.
*
http://ninde-blondinensbetraktelser.blogspot.com/2007/11/det-som-borde-vara-s-sjlvklart.html
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_800629.svd
*
http://ninde-blondinensbetraktelser.blogspot.com/2007/11/det-som-borde-vara-s-sjlvklart.html
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_800629.svd
Tuesday, January 22, 2008
Denna vecka
Dags att på allvar skaka liv i de där nyårslöftena, t.ex:
* Inget socker utom frukt på ett tag.
* Ingen alkohol på ett tag.
* Tillbaks till nyttigt käk igen. Mer protein och grönt.
* Börja trappa upp träningstiden.
* Extra morgonpromenader de dagar jag inte tränar på gymet.
En vecka i taget, nu kör vi inför beach 2008. Är du med?
* Inget socker utom frukt på ett tag.
* Ingen alkohol på ett tag.
* Tillbaks till nyttigt käk igen. Mer protein och grönt.
* Börja trappa upp träningstiden.
* Extra morgonpromenader de dagar jag inte tränar på gymet.
En vecka i taget, nu kör vi inför beach 2008. Är du med?
Lördag-Söndag: Detox
Dags att detoxa lite av den senaste tidens synder. Således på helgens meny :
* Inget socker utom frukt
* Inget kaffe eller svart te (hello headache)
* Inga snabba kolhydrater och väldigt få långsamma
* Ingen alkohol
Istället fil, soppor, grönt/rött te och fruktdrinkar efter recept från Cosmopolitan som:
* Het smoothie: Avocado, morot,äpple,persilja och cayennepeppar. Går ner men ingen kulinarisk höjdare.
* Fruktsmoothie: 10 jordgubbar, banan, apelsin, lime och 19 blå druvor¤ enligt receptet. Tog 20 röda druvor bafatt. Blev gott faktiskt.
The good news: Jag har inte saknat annat än kaffet än så länge.
The bad news: Saknade kaffet. Hade huvudvärk hela helgen och var skitseg. På söndagkvällen var jag i princip redo att sniffa näskaffe. På måndag bestämde jag mig för att ransonen en stor latte är mitt existensminimum för att inte falla i koma på jobbeftermiddagarna.
På söndagen släpade jag mig ut till kompis ort och el-ljusspår för att idka lite motion. Vi valde det spår som brukar vara glesast befolkat. Tyvärr fick vi snart sällskap av ett gäng trikåklädda amatörer som med panik i blicken skenade runt mellan kontroller. Har aldrig fattat det där med orientering.
Jag gillar att gå i skogen. Jag gillar det meditativa i att springa på stigar/spår. Jag tycker tipsrundor kan vara kul. Men tillsammans?! Vitsen med att springa är för mig att slippa tänka och bara vara en stund. Eller att knata fritt runt i skogen att hinna uppleva den, att varva ner. Men att stressad snava runt bland ris och sten samtidigt som man ska försöka hålla reda på var sjutton man är någonstans? Eh?!
¤ Blå druvor sägs rena njurarna. Banan för magnesium o B vitaminer som kroppen använder i förbränning av fett o kolhydrater. Fan vet vad röda druvor gör.
* Inget socker utom frukt
* Inget kaffe eller svart te (hello headache)
* Inga snabba kolhydrater och väldigt få långsamma
* Ingen alkohol
Istället fil, soppor, grönt/rött te och fruktdrinkar efter recept från Cosmopolitan som:
* Het smoothie: Avocado, morot,äpple,persilja och cayennepeppar. Går ner men ingen kulinarisk höjdare.
* Fruktsmoothie: 10 jordgubbar, banan, apelsin, lime och 19 blå druvor¤ enligt receptet. Tog 20 röda druvor bafatt. Blev gott faktiskt.
The good news: Jag har inte saknat annat än kaffet än så länge.
The bad news: Saknade kaffet. Hade huvudvärk hela helgen och var skitseg. På söndagkvällen var jag i princip redo att sniffa näskaffe. På måndag bestämde jag mig för att ransonen en stor latte är mitt existensminimum för att inte falla i koma på jobbeftermiddagarna.
På söndagen släpade jag mig ut till kompis ort och el-ljusspår för att idka lite motion. Vi valde det spår som brukar vara glesast befolkat. Tyvärr fick vi snart sällskap av ett gäng trikåklädda amatörer som med panik i blicken skenade runt mellan kontroller. Har aldrig fattat det där med orientering.
Jag gillar att gå i skogen. Jag gillar det meditativa i att springa på stigar/spår. Jag tycker tipsrundor kan vara kul. Men tillsammans?! Vitsen med att springa är för mig att slippa tänka och bara vara en stund. Eller att knata fritt runt i skogen att hinna uppleva den, att varva ner. Men att stressad snava runt bland ris och sten samtidigt som man ska försöka hålla reda på var sjutton man är någonstans? Eh?!
¤ Blå druvor sägs rena njurarna. Banan för magnesium o B vitaminer som kroppen använder i förbränning av fett o kolhydrater. Fan vet vad röda druvor gör.
Monday, January 21, 2008
Fredag: Mingel och Mary
Först tidigt från kontoret för lite socialt mingel. För som kompis helt riktigt påpekade, varför trappa ner när man kan tvärsluta med allt onyttigt. Men nu var det fredag och jippot var jobbrelaterat och "förtäring ingick." Gratis är som bekant aldrig så gott som i slutet på eländes januari. Plockmat och vitt vin. Mer vin än mat. Naturligtvis springer jag på Datakillen* av alla människor. Som nyligen slutat tämja den keltiska tigern och gör sitt bästa för att sälja på mig idén att vi borde gå ut och ta en drink eller äta middag någon kväll.
Avböjer att gå vidare ut med ett gäng kollegor. Istället möter jag som utlovat tjejkompis M för lite hederlig "filmtajm." Musikalen Mary Poppins med Julie Andrews och skulle det visa sig, mer vitt vin**. Första gången jag såg den och jag var inte ens nykter. Intressant upplevelse, måste jag säga.
Försök själva att säga "Supercalifragilisticexpialidocious" riktigt fort efter några glas vin så får ni se hur lätt det är. Men kul hade vi***. Fick nästan lust att Mary-Poppinsa-till min vardag lite. Börja åka uppför ledstänger, sjunga duetter med fåglar, förklara "att jag aldrig förklarar någonting"när folk ställer dumma frågor. Klippa av dem med ett: "That will be quite enough of that, thank you!" om de ändå envisas.
*Vem?
http://ninde-blondinensbetraktelser.blogspot.com/2007/03/datakillen.html
** Casillero del Diablo 2006. Chilenskt Chardonnay. Courtesy of kund och således ingen dyrgrip men klart drickbart med lätt vaniljton. (Notera avsaknaden av fint vinprovarvokabulär. )
*** Jo den var lite kul faktiskt, enligt M första gången de på allvar blandade tecknat och spelfilm. Minns sångerna från när vi var små, här fick vi dock köra den engelska versionen för den svenska versionen var pinsamt dålig i jämförelse.
Avböjer att gå vidare ut med ett gäng kollegor. Istället möter jag som utlovat tjejkompis M för lite hederlig "filmtajm." Musikalen Mary Poppins med Julie Andrews och skulle det visa sig, mer vitt vin**. Första gången jag såg den och jag var inte ens nykter. Intressant upplevelse, måste jag säga.
Försök själva att säga "Supercalifragilisticexpialidocious" riktigt fort efter några glas vin så får ni se hur lätt det är. Men kul hade vi***. Fick nästan lust att Mary-Poppinsa-till min vardag lite. Börja åka uppför ledstänger, sjunga duetter med fåglar, förklara "att jag aldrig förklarar någonting"när folk ställer dumma frågor. Klippa av dem med ett: "That will be quite enough of that, thank you!" om de ändå envisas.
*Vem?
http://ninde-blondinensbetraktelser.blogspot.com/2007/03/datakillen.html
** Casillero del Diablo 2006. Chilenskt Chardonnay. Courtesy of kund och således ingen dyrgrip men klart drickbart med lätt vaniljton. (Notera avsaknaden av fint vinprovarvokabulär. )
*** Jo den var lite kul faktiskt, enligt M första gången de på allvar blandade tecknat och spelfilm. Minns sångerna från när vi var små, här fick vi dock köra den engelska versionen för den svenska versionen var pinsamt dålig i jämförelse.
Friday, January 18, 2008
Dagens Eeew
Ytterligare en påminnelse till varför man inte bör åka kollektivt på sistone. T-banan. Ungdjävlar av stor och liten sort. De små med skitiga skosulor vilandes mer på sina medpassagerares kläder än på golvet ackompagnerade av tunnelseende pappor/mammor. De större inbegripna i lättare slagsmål och förolämpningar med bruten målbrottsröst. Verbalitet av typen nööh..öhh..fan..*smäll* men nööh va fan ööh??! Nej, jag ingrep inte. Så länge alla garvar och ingen blöder tolkar jag upp det som nån sorts yngre manlig umgängesform. Förmodligen avsedd att visa sin tapperhet och sitt mod inför tonårstjejerna en bit bort.
Sen hamnade jag mittemot en man av den sort som nog såg bra ut. För ungefär 40 år sedan. Han tittar och ler. Jag tittar bort. Till slut måste jag titta upp och han flinar med hela ansiktet och blinkar så att jag blir rädd att någon ska tro att jag på något sätt känner honom. Idiot.
Sålunda mild och vänligt inställd till mänskligheten anländer jag till gymet för ett nytt pass. Tog mig ungefär 30 min innan jag slutade fantisera om att ge den där nya brevid mig en fet smäll om hon kom för nära. Idag är jag bara trött. Och träningsvärkig. Redo för en helg av detox och försakelser. Starting tomorrow. Möjligen ett glas vitt vin ikväll.
Sen hamnade jag mittemot en man av den sort som nog såg bra ut. För ungefär 40 år sedan. Han tittar och ler. Jag tittar bort. Till slut måste jag titta upp och han flinar med hela ansiktet och blinkar så att jag blir rädd att någon ska tro att jag på något sätt känner honom. Idiot.
Sålunda mild och vänligt inställd till mänskligheten anländer jag till gymet för ett nytt pass. Tog mig ungefär 30 min innan jag slutade fantisera om att ge den där nya brevid mig en fet smäll om hon kom för nära. Idag är jag bara trött. Och träningsvärkig. Redo för en helg av detox och försakelser. Starting tomorrow. Möjligen ett glas vitt vin ikväll.
Thursday, January 17, 2008
Ledsen Manne
Någon däruppe lämnade lyset på idag
Säkert av misstag. Men ändå, man blir glad. Lite sol underlättar.
Wednesday, January 16, 2008
Pink Rifle Association?
Tuesday, January 15, 2008
Dagens orättvisa
Januarivardag. Mörkt morgon och kväll och regntungt grådisigt däremellan.
Då. Ett sms:
"-Hej! Ligger vid poolen med en iskall drink i handen och njuter av den 27 gradiga värmen... "
Svarar: "-Din lilla gris! Här är mörkt, regntrist och alla är panka och bantar.."
Hon: "-Tack!"
Då. Ett sms:
"-Hej! Ligger vid poolen med en iskall drink i handen och njuter av den 27 gradiga värmen... "
Svarar: "-Din lilla gris! Här är mörkt, regntrist och alla är panka och bantar.."
Hon: "-Tack!"
Helgen: Fiskmiddag. Goda gärningar och Karneval
Jo, helgen var bra om än en smula rörig. En röra med :
Lördag förmiddag:
* Lite qualitätstid med systersonen som främst spenderades med att spela kort, åka kana i strumpläster¤ samt redan nu inviga honom i den fina gamla seden att sätta föräldrar på undantag och själv ta över boningshuset.¤¤.
Lördag em:
* Sedan till vänner och bekanta för firande av födelsedag för både junior och senior. Samt dagens goda gärning med att hjälpa junior installera vanligt säkerhetspaket på nya datorn. Som till och med en blondin som jag fattar ingår i abbonemanget till skillnad från den skiten ungen hittade själv i burken som går ut om en månad. Föräldrarna runt 50 med så dålig koll att man blir mörkrädd. Borde nog ha lagt in föräldrakontroll på datorn men knatten såg så förkrossad ut när jag nämde det så jag hade inte hjärta.
Sen övade jag franska med bekants barn som börjat läsa det i skolan. Var riktigt kul. Jag lärde mig att jag jag bott i Frankrike utan att kunna att libero hette un libero. Vet fortfarande inte exakt vad det är varken på svenska eller franska dock. Min flitiga elev lärde sig förhoppningsvis lite mer. Speciellt när jag lät henne läsa mina franska julmejl. Gick riktigt bra. Det föreslogs att jag skulle omskola mig till franskalärare. Visst. Så snart de får bära tjänstevapen.
* Långpromenad längs stranden. Upptining framför levande brasa. Kockens egen fångst. Fiskgryta med sik och regnbåge och pressad potatis. Kännde mig som en bortskämd katt.
* Byte av miljö och kläder. Bilfärd i annan riktning när kompis drar med mig på Vinterkarneval. Massor av lindrigt nyktra människor i skojiga kläder. Kul. Återfärd sent. Känner mig lite lätt yr på Hemvägen och vi kommer på att vi inte intagit någon fast föda på väldans länge. Det är sent. Endast Statoil är vaket. Scannar trött menyn. Suspekta korvar, godis och annan otjänlig föda. Ingen sallad. Inte så många näringsämnen att det direkt stör. Slutar med vit formfranska med räkgegga och aspartamcola. Not exactly the cornerstone of a healty diet.
¤ Var ju tvungen att prova om jag hade vuxnat ifrån det ännu. Det hade jag inte, det var fortfarande kul. Misstänker att det är så jag kommer bryta lårbenshalsen som gammal.
¤¤ Syster och systersnubbe sig skaffa hus. Med ännu litet uthus. Dit jag och systersonen smider planer på att flytta dem när de blir för gamla. Vilket, fick jag inskjuta, komner dröja ett tag. Han måste ju hinna gå i skola och skaffa examen och välbetalt jobb först. Så att moster kan försörjas ifall hon nu inte skulle skaffa massor av egna barn/pensionstryggare.
Monday, January 14, 2008
Tappade chanser blues
Det finns ingenting som grämer mig så mycket som den där känslan av att; jo, jag hade faktiskt chansen. På riktigt. Jag tog den inte och nu kan det vara för sent.
Nu ska jag gå och slå något hårt i skallen. Fan.
Nu ska jag gå och slå något hårt i skallen. Fan.
Friday, January 11, 2008
Igår: Annorlunda mat och klippning
Jag skulle ju klippa mig. Men först middag med kompis på restaurang. Nåt nyttigt, sa jag. Annorlunda, sa hon och föreslog en sån där meny där rätterna har namn som låter som läskiga sjukdommar. Tro mig, redan som liten lärde jag mig äta allt från cous-cous till kräftor, få är de maträtter som jag aldrig provat. Jag brukar få vara den som översätter menyn och förklarar vad saker innehåller.
Nu var det alldelles för mycket konsonanter i fel ordning i rätternas namn för att jag ens skulle kunna uttala namnet snyggt. Misstänksamt frågade jag ut kompis om ingredienserna och kände mig som Fru Svensson på charter.
Den är god, sa kompis om en färsrätt med ajvar relish, solrosgroddar, lök och potatiskaka. Det var den. Iallafall i början. Tills jag kom till det röda partiet. Vad du petar i maten, klagar kompis. Är det rödbetor i eller, säger jag och pekar anklagande. Äsch, det är säkert ingen fara, säger kompis. Det är bara upplockat från Ica Maxis golv, ompaketerat och skickat till restaurangen.. Nejdå, jag är mätt, sa jag när servitören frågade om jag inte ville ha mer. Ibland orkar man bara inte klaga.
Med lite tur har jag fått någon liten kaloriätande parasit så att jag kan spendera januari framför en dvd istället för späkning och extratid på löpbandet och ändå bli sjukt smal.
Klippningen blev bra. Guld/rågblond toning för extra glans. Hårbottenmassage, någon annan som tvättar håret åt en. Me like.
************
Nu helg. Som jag egentligen skulle velat spendera framför tv:n. Men jag hade ju lovat saker, påmindes det om. Så det var bara att rusa ut på lunchen och köpa presenter till folk som fyllt år. Och folks barn. Det tar f-n aldrig slut.
Dagens tröstköp till mig själv: "The devil wears Prada- couture edition"
Nu var det alldelles för mycket konsonanter i fel ordning i rätternas namn för att jag ens skulle kunna uttala namnet snyggt. Misstänksamt frågade jag ut kompis om ingredienserna och kände mig som Fru Svensson på charter.
Den är god, sa kompis om en färsrätt med ajvar relish, solrosgroddar, lök och potatiskaka. Det var den. Iallafall i början. Tills jag kom till det röda partiet. Vad du petar i maten, klagar kompis. Är det rödbetor i eller, säger jag och pekar anklagande. Äsch, det är säkert ingen fara, säger kompis. Det är bara upplockat från Ica Maxis golv, ompaketerat och skickat till restaurangen.. Nejdå, jag är mätt, sa jag när servitören frågade om jag inte ville ha mer. Ibland orkar man bara inte klaga.
Med lite tur har jag fått någon liten kaloriätande parasit så att jag kan spendera januari framför en dvd istället för späkning och extratid på löpbandet och ändå bli sjukt smal.
Klippningen blev bra. Guld/rågblond toning för extra glans. Hårbottenmassage, någon annan som tvättar håret åt en. Me like.
************
Nu helg. Som jag egentligen skulle velat spendera framför tv:n. Men jag hade ju lovat saker, påmindes det om. Så det var bara att rusa ut på lunchen och köpa presenter till folk som fyllt år. Och folks barn. Det tar f-n aldrig slut.
Dagens tröstköp till mig själv: "The devil wears Prada- couture edition"
Thursday, January 10, 2008
Nyårsafton II
Fest II: Inte barntillåten. Alls.
*"..Vi träffades visst på förra nyårsafton", säger jag och känner mig duktig. Ja, du var den som gjorde störst intryck på mig förra året hävdar hon och kallar mig vid förnamn. Jag minns henne. Jag minns att vi dansade och hade partyprinsessigt kul ihop. Delade Cava och cigarr. Dock hade jag nu verkligen inte den blekaste aning om vad hon hette förrän någon annan ropade på henne och jag kunde snappa upp det. Hah.
* Överskott av nyseparerade singelkillar med desperationen lysande i ögonen. Word of advice: att för okända tjejer utmåla ditt ex som the Wicked Witch of the West är inte ett smart raggningsknep. Om du verkligen mådde "bara bra" skulle du knappast traska runt till alla och i detalj redogöra för precis allt ditt ex gjort och sagt det sista halvåret på ett sätt som ska få dig att framstå som ett oskyldigt offer.
* Saker som man inte vill veta om kompisars pojkvänner. Som hur Svenne Banans hemsnickrade version av sensuell salsa är. Efter två låtar var jag tvungen att gå iväg lite. Men jodå jag skulle komma tillbaks. Visst. Vilket år som helst.
* Det obligatoriska svartsjukedrame paret. Han en overbal hunk. Hon snygg och bitchig. Han anklagar henne för att flörta med andra, hon provocerar tillbaks. Drama. Konfliktlösning av vänner. Drama igen... Försöker hålla mig utanför deras spel men blir uppbjuden. Av henne. Normalt när man som tjej dansar med en annan tjej¤ så uppstår frågan om vem som ska föra och det kan vara lite förvirrande. Här var det liksom ingen tvekan att det hon var som förde. Förmodligen hemma med. Vi dansade. Han satt på en stol och tittade på. Kanske var hon inne på "amen titta, jag dansade ju med en tjej med, det är bara du som är överspänd." Kanske var det bara ett led i något spel dem emellan. Weirdos.
* Champagneskål. Obligatoriska suddiga fest Sms/MMS:en till syrran och några kompisar. Snubblande nära att skicka fatalt sms till den här killen men tom i det tillståndet insåg jag att det kunde tolkas som intresse och raderade. Very proud of self for that.
* Cigarrklubbens årliga sammanträde. Jag och några kompisar som turas om att införskaffa cigarrer som vi kan röka in det nya året med. Är någon av oss frånvarande måste den röka och MMS:a bevis. Vi brukar stå i en klunga och krama varandra gott nytt år och sammanfatta våra nyårslöften. Oftast kringstrykna av oinitierat folk som sniffar nyfiket i luften och undrar vad vi gör. Traditionen startade med en box cigarrer som Glamour Girl, inspirerad av Madonna, plockade hem från Västindien och lärde mig röka. Året efter var det min tur och på den vägen är det.
* Killen som sprang runt med kameran och knäppte ungefär en miljon kort. Först ignorerade jag honom bara. Sedan var jag tvungen att be att få kolla på vad han tagit egentligen. Till min förvåning blev ett par riktigt bra. Ännu mer förvånad blev jag när han mejlade dem sedan.
* Stora snälla Killkompis som bott för länge i Stan och plötsligt skulle prata känslor. Om det där jobbiga. Om Exet.Som envisades trots mina undanglidande svar. Och den där masken jag burit så länge krackelerade lite grand. Kände en plötslig lust att berätta för honom, att det är saker han inte vet, att det var långt värre än han vet om. Vill få vara svag, släppa allt och bli tröstad. Men vafan då för egentligen, är inte ute efter att få honom att tycka ännu sämre om exet.
Blinkar bort en tår och sväljer. Han klappar tafatt tröstande och blir alldelles blank i ögonen han med och jag hejdar oss båda och ber honom prata om något annat innan vi sitter där som två bölande idioter. Det är varken rätt tid eller plats. Jag är inte typen som sitter och gråter över dumma killar på fester. Speciellt inte snyggsminkad på nyårsaftonsnatten. Inte min stil. Dessutom vill jag inte att någon ska se oss två och tro fel saker. Vet hur rykten sprids på små orter och vill inte pajja hans singelchanser.
* Återvänder till dansgolvet. Lite alkohol senare halkar vi in på Irlandsspåret. Det som ledde till att jag firade det nya året genom att lära två singelkillar att dansa Riverdance. Klockan fyra på morgonen. Hoppas som f-n att det inte finns film på det.
¤ Förslag på nobba-dansarepliker som kan användas på tjejer emmotages tacksamt.
*"..Vi träffades visst på förra nyårsafton", säger jag och känner mig duktig. Ja, du var den som gjorde störst intryck på mig förra året hävdar hon och kallar mig vid förnamn. Jag minns henne. Jag minns att vi dansade och hade partyprinsessigt kul ihop. Delade Cava och cigarr. Dock hade jag nu verkligen inte den blekaste aning om vad hon hette förrän någon annan ropade på henne och jag kunde snappa upp det. Hah.
* Överskott av nyseparerade singelkillar med desperationen lysande i ögonen. Word of advice: att för okända tjejer utmåla ditt ex som the Wicked Witch of the West är inte ett smart raggningsknep. Om du verkligen mådde "bara bra" skulle du knappast traska runt till alla och i detalj redogöra för precis allt ditt ex gjort och sagt det sista halvåret på ett sätt som ska få dig att framstå som ett oskyldigt offer.
* Saker som man inte vill veta om kompisars pojkvänner. Som hur Svenne Banans hemsnickrade version av sensuell salsa är. Efter två låtar var jag tvungen att gå iväg lite. Men jodå jag skulle komma tillbaks. Visst. Vilket år som helst.
* Det obligatoriska svartsjukedrame paret. Han en overbal hunk. Hon snygg och bitchig. Han anklagar henne för att flörta med andra, hon provocerar tillbaks. Drama. Konfliktlösning av vänner. Drama igen... Försöker hålla mig utanför deras spel men blir uppbjuden. Av henne. Normalt när man som tjej dansar med en annan tjej¤ så uppstår frågan om vem som ska föra och det kan vara lite förvirrande. Här var det liksom ingen tvekan att det hon var som förde. Förmodligen hemma med. Vi dansade. Han satt på en stol och tittade på. Kanske var hon inne på "amen titta, jag dansade ju med en tjej med, det är bara du som är överspänd." Kanske var det bara ett led i något spel dem emellan. Weirdos.
* Champagneskål. Obligatoriska suddiga fest Sms/MMS:en till syrran och några kompisar. Snubblande nära att skicka fatalt sms till den här killen men tom i det tillståndet insåg jag att det kunde tolkas som intresse och raderade. Very proud of self for that.
* Cigarrklubbens årliga sammanträde. Jag och några kompisar som turas om att införskaffa cigarrer som vi kan röka in det nya året med. Är någon av oss frånvarande måste den röka och MMS:a bevis. Vi brukar stå i en klunga och krama varandra gott nytt år och sammanfatta våra nyårslöften. Oftast kringstrykna av oinitierat folk som sniffar nyfiket i luften och undrar vad vi gör. Traditionen startade med en box cigarrer som Glamour Girl, inspirerad av Madonna, plockade hem från Västindien och lärde mig röka. Året efter var det min tur och på den vägen är det.
* Killen som sprang runt med kameran och knäppte ungefär en miljon kort. Först ignorerade jag honom bara. Sedan var jag tvungen att be att få kolla på vad han tagit egentligen. Till min förvåning blev ett par riktigt bra. Ännu mer förvånad blev jag när han mejlade dem sedan.
* Stora snälla Killkompis som bott för länge i Stan och plötsligt skulle prata känslor. Om det där jobbiga. Om Exet.Som envisades trots mina undanglidande svar. Och den där masken jag burit så länge krackelerade lite grand. Kände en plötslig lust att berätta för honom, att det är saker han inte vet, att det var långt värre än han vet om. Vill få vara svag, släppa allt och bli tröstad. Men vafan då för egentligen, är inte ute efter att få honom att tycka ännu sämre om exet.
Blinkar bort en tår och sväljer. Han klappar tafatt tröstande och blir alldelles blank i ögonen han med och jag hejdar oss båda och ber honom prata om något annat innan vi sitter där som två bölande idioter. Det är varken rätt tid eller plats. Jag är inte typen som sitter och gråter över dumma killar på fester. Speciellt inte snyggsminkad på nyårsaftonsnatten. Inte min stil. Dessutom vill jag inte att någon ska se oss två och tro fel saker. Vet hur rykten sprids på små orter och vill inte pajja hans singelchanser.
* Återvänder till dansgolvet. Lite alkohol senare halkar vi in på Irlandsspåret. Det som ledde till att jag firade det nya året genom att lära två singelkillar att dansa Riverdance. Klockan fyra på morgonen. Hoppas som f-n att det inte finns film på det.
¤ Förslag på nobba-dansarepliker som kan användas på tjejer emmotages tacksamt.
Wednesday, January 09, 2008
Nyårsafton I
Som i år inte var en fest utan två i enlighet med principen "If you can't choose, do both".
Fest I. Barntillåten: Middag i stugområde. Vanliga dödliga Kuststädsmänniskor och Storstadsbor i exil om vartannat. I år är ett Storstadspar vi inte träffat förr med. Två tjejer som har stuga i närheten. Stolt berättar Kuststadsfolket att tjejerna minsann är ihop. I småstadslogik betyder det att Kuststaden transiterat från fördomsfull avkrok till trendig småstad. Man hänger med, liksom. Fast tänk, säger en Kuststadstjej till mig, det ser de faktiskt inte ut som. När jag frågar vad hon menar med det förtydligar hon: "Ja, alltså om man såg dem en o en skulle man ju inte kunna tro att de var... Ja, alltså de ser ju ut som vilka vanliga normal söta tjejer som helst.." Suck.
Folk hade barn med. Knattar. Elaka dvärgar. Småfolk ni vet. Farsoten småbarnsföräldrar som promt ska släpa telningar överallt och tror att alla ska vara intresserade av deras blöjdiskussioner. Vissa av syrrans kompisar till och med. Vi hatar, eller hur? sa tjejkompis. Absolut sa jag. Förutom systersonen, syrran och systersnubben ska vi ignorera dem. Det tog ju inte lång stund innan den föresatsen gick åt fanders. Bekantas bekantas dotter som får syn på mig och kommer rusande. Av någon anledning har hon blivit förtjust i mig. Tror hon ser mig som någon slags levande Barbiedocka. Hon kommer springandes och sticker en liten saftklibbig hand i min och drar i väg mig o ska visa mig runt. High score för social skills redan, lilltjejen. Jag som är för blödig för mitt eget bästa följer snällt med. Tittar på alla rum. Klappar katt. Klappar medhavd docka. Flätar hennes små blonda hårtestar och låter henne trassla till mitt hår lite. Bonding.
Så kommer han fram till mig. Singlewhitemalewithkid running around here somewhere. Åh, vad söt hon är. Ja, visst är hon, ler jag i tron att han känner föräldrarna. Lika blonda lockar som sin söta mamma säger han och ler fånigt. XX? Säger jag och nämner lilltjejens mammas namn. Nej, du menar jag.. säger han och nickar mot mig och ler förväntansfullt. (Jag? Lika söt som sin mamma? Känner han min mamma? Hinner jag tänka innan den hemska sanningen går upp för mig. Han tror att jag..visserligen är lilltjejen sötare än spunnet socker. Men iaf. Skulle jag se ut som en Mamma- människa? Som om jag kalvat för drygt tre år sedan? Oh. The horror..)
Avvek efter god middag och gick och såg Grevinnan och Betjänten med systersonen istället. För första gången på jag vet inte hur många år. Cherio, miss Sophie, den håller än. Lite raketsmällsövervakande i förtid emedan man ännu är nykter nog. Sedan dags att dra vidare till nästa fest.
Fest I. Barntillåten: Middag i stugområde. Vanliga dödliga Kuststädsmänniskor och Storstadsbor i exil om vartannat. I år är ett Storstadspar vi inte träffat förr med. Två tjejer som har stuga i närheten. Stolt berättar Kuststadsfolket att tjejerna minsann är ihop. I småstadslogik betyder det att Kuststaden transiterat från fördomsfull avkrok till trendig småstad. Man hänger med, liksom. Fast tänk, säger en Kuststadstjej till mig, det ser de faktiskt inte ut som. När jag frågar vad hon menar med det förtydligar hon: "Ja, alltså om man såg dem en o en skulle man ju inte kunna tro att de var... Ja, alltså de ser ju ut som vilka vanliga normal söta tjejer som helst.." Suck.
Folk hade barn med. Knattar. Elaka dvärgar. Småfolk ni vet. Farsoten småbarnsföräldrar som promt ska släpa telningar överallt och tror att alla ska vara intresserade av deras blöjdiskussioner. Vissa av syrrans kompisar till och med. Vi hatar, eller hur? sa tjejkompis. Absolut sa jag. Förutom systersonen, syrran och systersnubben ska vi ignorera dem. Det tog ju inte lång stund innan den föresatsen gick åt fanders. Bekantas bekantas dotter som får syn på mig och kommer rusande. Av någon anledning har hon blivit förtjust i mig. Tror hon ser mig som någon slags levande Barbiedocka. Hon kommer springandes och sticker en liten saftklibbig hand i min och drar i väg mig o ska visa mig runt. High score för social skills redan, lilltjejen. Jag som är för blödig för mitt eget bästa följer snällt med. Tittar på alla rum. Klappar katt. Klappar medhavd docka. Flätar hennes små blonda hårtestar och låter henne trassla till mitt hår lite. Bonding.
Så kommer han fram till mig. Singlewhitemalewithkid running around here somewhere. Åh, vad söt hon är. Ja, visst är hon, ler jag i tron att han känner föräldrarna. Lika blonda lockar som sin söta mamma säger han och ler fånigt. XX? Säger jag och nämner lilltjejens mammas namn. Nej, du menar jag.. säger han och nickar mot mig och ler förväntansfullt. (Jag? Lika söt som sin mamma? Känner han min mamma? Hinner jag tänka innan den hemska sanningen går upp för mig. Han tror att jag..visserligen är lilltjejen sötare än spunnet socker. Men iaf. Skulle jag se ut som en Mamma- människa? Som om jag kalvat för drygt tre år sedan? Oh. The horror..)
Avvek efter god middag och gick och såg Grevinnan och Betjänten med systersonen istället. För första gången på jag vet inte hur många år. Cherio, miss Sophie, den håller än. Lite raketsmällsövervakande i förtid emedan man ännu är nykter nog. Sedan dags att dra vidare till nästa fest.
Koldioxidens Vänner 1
Finns en 2 och 3 med. Reklam inför SLU's klimatförnekelsekampanj signerad Stendahls...
Om ovanstående
Jag puffar inte för någon reklam. Titta. Döm själv.
Om Al Gore..
* Att det inget egentligen är riktigt sant förrän det sägs av en amerikan. Tydligen. Let's face it - Biolog Bertil har stammat så gott han kan om hotande miljökatastrofer och arternas utarmning utan att speciellt många har lyssnat förrän Gore drog igång sin roadtrip. För sådär direkt medial är sällan Bertil.
Om reklamkampanjen för miljön..(SLU-Sveriges Lantbruksuniversitet)
* Att syftet med kampanjen nog är lovvärt även om det som så ofta blir lite väl svartvitt. Vi har alla mött dem, bakåtsträvarna, de som inte vill veta av någon förändring. De redan miljöfrälsta kan titta på filmklippen, le igenkännande och känna sig såå duktiga när de cyklar till affären för att där packa ner de ekologiska bananerna och det rättvisemärkta kaffe i den medhavda tygpåsen. Om nu det var syftet är det lyckat.
* Är syftet istället att dra igång en konstruktiv dialog och sansad debatt saknas det någon i andra ringhörnan. Den militanta miljömuppen som lider av akut miljöångest och saknar överdriven kontakt med den verklighet många lever i. Som att det är skillnad på att avvara bilen beroende på om du bor i stan eller mitt ute i obygden med noll kollektivtrafik. Den som alltid vet bäst hur andra bör leva.
En debatt dem emellan hade inte varit helt fel..
http://www.resume.se/nyheter/2008/01/07/positiv-kampanj-for-utslap/
Om Al Gore..
* Att det inget egentligen är riktigt sant förrän det sägs av en amerikan. Tydligen. Let's face it - Biolog Bertil har stammat så gott han kan om hotande miljökatastrofer och arternas utarmning utan att speciellt många har lyssnat förrän Gore drog igång sin roadtrip. För sådär direkt medial är sällan Bertil.
Om reklamkampanjen för miljön..(SLU-Sveriges Lantbruksuniversitet)
* Att syftet med kampanjen nog är lovvärt även om det som så ofta blir lite väl svartvitt. Vi har alla mött dem, bakåtsträvarna, de som inte vill veta av någon förändring. De redan miljöfrälsta kan titta på filmklippen, le igenkännande och känna sig såå duktiga när de cyklar till affären för att där packa ner de ekologiska bananerna och det rättvisemärkta kaffe i den medhavda tygpåsen. Om nu det var syftet är det lyckat.
* Är syftet istället att dra igång en konstruktiv dialog och sansad debatt saknas det någon i andra ringhörnan. Den militanta miljömuppen som lider av akut miljöångest och saknar överdriven kontakt med den verklighet många lever i. Som att det är skillnad på att avvara bilen beroende på om du bor i stan eller mitt ute i obygden med noll kollektivtrafik. Den som alltid vet bäst hur andra bör leva.
En debatt dem emellan hade inte varit helt fel..
http://www.resume.se/nyheter/2008/01/07/positiv-kampanj-for-utslap/
Monday, January 07, 2008
Back to Business as Usual
Första samtalet för dagen. Den alltid lika artiga och glada kunden. Som hoppas att helgen varit bra och önskar god fortsättning. Jag vet vad som komma skall redan innan han fortsätter i samma jovialiska anda :
"..och ska vi dra igång det nya arbetsåret direkt med ett problem kanske?"
Ja..whoho. Vad kul. Verkligen.
Update: ..och när det är löst och jag får tid ska ni få höra mer om nyår. Hur småbarnspappor raggar och cigarrklubbens årliga sammanträde.
"..och ska vi dra igång det nya arbetsåret direkt med ett problem kanske?"
Ja..whoho. Vad kul. Verkligen.
Update: ..och när det är löst och jag får tid ska ni få höra mer om nyår. Hur småbarnspappor raggar och cigarrklubbens årliga sammanträde.
Friday, January 04, 2008
Thursday, January 03, 2008
Räddningsaktion
Jag kommer körande i mörkret längs en liten slingrig lantsortsväg upp till släktingar, saktar in vid deras grannar som har får. Ser att ett får står vid grinden, på fel sida av stängslet. Bromsar in och kliver ur för att släppa in henne igen. Hon travar snällt in till sina bräkande små kompisar utan att tala om var hon smet ut någonstans. Ägarna är inte hemma så jag går tillbaks till bilen för att hämta en ficklampa o går en lov för att kolla om staketet är trasigt i närheten någonstans.
Det är mörkt o jag muttrar tyst över folk som inte kan hålla koll på sina staket och jag minsann kollade staketet stup i ett när vi hade hästar..Det är en stor hage och jag har ingen större lust att snubbla runt i mörkret o leta nedrivet nät för att någon annan inte kollat sitt staket. Kollar att de har hö o vatten o börjar fundera på att ge mig av till mina bekanta när jag plötsligt får en känsla av att något är fel. Räknar fåren. Räknar igen. En fattas. Dessutom verkar de oroliga o bräker mycket. Som om de ropade på någon. Släcker ficklampan o sätter mig tyst ner på huk. Först hörs inget. Sedan hörs ett ynkligt litet bräkande en bit bort i hagen.
Jag tänder ficklampan och går på måfå bort längs staketet, ett slags nät man har ström i på sommaren, det är becksvart o ganska snårigt. Jag är glad att jag bytte från kjol till jeans innan jag åkte. Så plötsligt ser jag att en bit nät rivits ner... Ropar men får inget svar. Bävar för vad jag ska hitta när jag slutligen skymtar något grått ur ett stort dike. Hon rycker till när hon hör mig komma, jag saktar av på stegen. Som hästtjej har jag hört alla skräckhistorier om hästar som trasslat in sig o slitit sönder benen i panik. Närmar mig försiktigt för att inte skrämma henne i onödan. Använder min snällaste lugna-rädda-hästar-röst och sträcker artigt fram handen för att hälsa.
Hon nosar på handen men ligger lugnt o stilla med benen i vädret halvägs ner i traktens största jäkla krondike. Fullkomligt intrasslad i stängselnät är hon, tänk en ullig kassler så har ni bilden klar. En av anledningarna till att vissa på vischan ständigt knallar runt med en morakniv i bältet.
Det är inte riktigt läge att lämna henne så det är bara att klappa henne lugnande på kinden och försiktigt försöka trassla ut henne. Först huvudet...sedan har hon lyckats få nättråden ett par varv runt halsen. Det sista sitter som fan. Jag får dra henne neråt i diket för att få loss det genom all päls. Sedan är det bara frambenen kvar att trassla ut. Som genom ett under ligger hon helt still. Kanske fattar hon att jag försöker hjälpa henne. Kanske har hon bara givit upp. Får äntligen loss henne och hon ligger fortfarande stilla. Benen känns hela och hon verkar oskadd.
Jag tar några steg bort, sparkar undan tråden och väntar. Fortfarande ingen reaktion. Jag är ingen expert på får men har ändå för mig att det inte är speciellt bra för dem att ligga uppochner någon längre tid. Stor och tung är hon, dessutom i sorglig avsaknad av handtag. Ok. Work with what you've got-kroppstyngden.
Muttrandes kliver jag ner i krondiket och hjälper till att puffa henne på rätt köl. Fortfarande ingen reaktion. Då jag mer är bevandrad i kommunikation med mänskliga fårskallar alternativt hästar, beslutar jag att behandla henne som en liten korkad häst. Jag smackar uppmuntrande. Smackar uppfodrande. Schasar. Då reser hon sig tveksamt. Ställer sig upp och glor på mig. Jag ställer mig mellan henne och staket och schasar iväg henne i riktning mot de andra, vill inte ha henne på fel sida staketet.
Knyter upp tråden och trycker ner stolpen så gott det går. Det får duga så länge. Fåret som fastnat rör sig obehindrat och står lugnt och proppar i sig hö när jag passerar. Mission completed. Jag avslutar kvällen hos mina bekanta där tre busiga unghästar med torvdammiga mular lortar ner min stalljacka helt. Sedan till släktingars kök för efterlängtat kokkaffe och en stor blandrashund som somnar på mina fötter. Lantlycka.
Det är mörkt o jag muttrar tyst över folk som inte kan hålla koll på sina staket och jag minsann kollade staketet stup i ett när vi hade hästar..Det är en stor hage och jag har ingen större lust att snubbla runt i mörkret o leta nedrivet nät för att någon annan inte kollat sitt staket. Kollar att de har hö o vatten o börjar fundera på att ge mig av till mina bekanta när jag plötsligt får en känsla av att något är fel. Räknar fåren. Räknar igen. En fattas. Dessutom verkar de oroliga o bräker mycket. Som om de ropade på någon. Släcker ficklampan o sätter mig tyst ner på huk. Först hörs inget. Sedan hörs ett ynkligt litet bräkande en bit bort i hagen.
Jag tänder ficklampan och går på måfå bort längs staketet, ett slags nät man har ström i på sommaren, det är becksvart o ganska snårigt. Jag är glad att jag bytte från kjol till jeans innan jag åkte. Så plötsligt ser jag att en bit nät rivits ner... Ropar men får inget svar. Bävar för vad jag ska hitta när jag slutligen skymtar något grått ur ett stort dike. Hon rycker till när hon hör mig komma, jag saktar av på stegen. Som hästtjej har jag hört alla skräckhistorier om hästar som trasslat in sig o slitit sönder benen i panik. Närmar mig försiktigt för att inte skrämma henne i onödan. Använder min snällaste lugna-rädda-hästar-röst och sträcker artigt fram handen för att hälsa.
Hon nosar på handen men ligger lugnt o stilla med benen i vädret halvägs ner i traktens största jäkla krondike. Fullkomligt intrasslad i stängselnät är hon, tänk en ullig kassler så har ni bilden klar. En av anledningarna till att vissa på vischan ständigt knallar runt med en morakniv i bältet.
Det är inte riktigt läge att lämna henne så det är bara att klappa henne lugnande på kinden och försiktigt försöka trassla ut henne. Först huvudet...sedan har hon lyckats få nättråden ett par varv runt halsen. Det sista sitter som fan. Jag får dra henne neråt i diket för att få loss det genom all päls. Sedan är det bara frambenen kvar att trassla ut. Som genom ett under ligger hon helt still. Kanske fattar hon att jag försöker hjälpa henne. Kanske har hon bara givit upp. Får äntligen loss henne och hon ligger fortfarande stilla. Benen känns hela och hon verkar oskadd.
Jag tar några steg bort, sparkar undan tråden och väntar. Fortfarande ingen reaktion. Jag är ingen expert på får men har ändå för mig att det inte är speciellt bra för dem att ligga uppochner någon längre tid. Stor och tung är hon, dessutom i sorglig avsaknad av handtag. Ok. Work with what you've got-kroppstyngden.
Muttrandes kliver jag ner i krondiket och hjälper till att puffa henne på rätt köl. Fortfarande ingen reaktion. Då jag mer är bevandrad i kommunikation med mänskliga fårskallar alternativt hästar, beslutar jag att behandla henne som en liten korkad häst. Jag smackar uppmuntrande. Smackar uppfodrande. Schasar. Då reser hon sig tveksamt. Ställer sig upp och glor på mig. Jag ställer mig mellan henne och staket och schasar iväg henne i riktning mot de andra, vill inte ha henne på fel sida staketet.
Knyter upp tråden och trycker ner stolpen så gott det går. Det får duga så länge. Fåret som fastnat rör sig obehindrat och står lugnt och proppar i sig hö när jag passerar. Mission completed. Jag avslutar kvällen hos mina bekanta där tre busiga unghästar med torvdammiga mular lortar ner min stalljacka helt. Sedan till släktingars kök för efterlängtat kokkaffe och en stor blandrashund som somnar på mina fötter. Lantlycka.
Bara i Hemstaden med omnejd
* Kan folk fortfarande hyllas eller förkastas för händelser som inträffat när de gick i lågstadiet.
* Träffar man ständigt på grannen på vars marker vi fick rida när vi var små. Han som ser ut ett dansbandselände vid namn Sjögren. Han frågar om jag fortfarande rider flera gånger i veckan. För det är ju så trevligt med ridsport. Kul att många tjejer tränar. Gott så. Men meningen om vilken bra träning det är för baken kunde han gott ha utelämnat. Taktiskt nog håller jag inne med hur patetisk syrran och jag tycker han är. Kan ju tänkas att man plockar hem en häst någon sommar och kan behöva välvilliga grannar med bra ridmarker.
* Är tre ordinarie expediter för lite för att bemanna en kassa. Ingen av dem har koll på hur kassan fungerar. Trycker på fel knappar. Mellandagsreakön växer. Eftersom det är i Hemstaden är folk dock mer hjälpsamma än aggressiva. Kunderna kommer med "goda" råd. "Tryck ctrl+alt+delete" "Nej, prova release" "Nä, ryck ur sladden vettja, det brukar jag göra..." Storasyster och jag har svårt att hålla oss för skratt när vi får veta att affären minsann har en ny modern kassaapparat. Det är folks kreditkort det är fel på. Jo, jo. Vi betalar med jämna pengar för att inte orsaka ytterligare förvirring.
* Gör man paus för att uppsöka det enda Hemstadsfik som sägs kunna uppbringa en hyfsad latte. Vänta här, säger gulliga blonda cafétjejen och går iväg till kaffemaskinen. (Eh, jag har inte fått en latte på länge, tror du jag tänker försvinna?) En stund senare kommer hon ut och är uppriven för att skummet inte blivit tillräckligt skummigt eller nåt. Jag försäkrar henne att det inte gör något.(Vem bryr sig. Ro hit.) Folk i servicebranscher i Hemstaden finns i två kategorier. Antingen tröga puckon eller synnerligen hjälpsamma och gulliga. De otaliga mellanvarianter man möter i Storstaden lyser med sin frånvaro.
* Kan en man en tidig morgon peka i riktning emot sin i hans tycke Ville Vessla lika granne och ilsket muttra. "Titta bara, där ligger han och sover på sitt onda lilla Vessleöra. Den där. Och vilka historier han drar sen..hmpf."
* Möjligen midnattsmässa sa jag. Inte julotta. Det blev julotta. Inte ens i Hemstaden utan i en byhåla utanför. Perverst tidigt uppvaknande. Mor var taktisk. Skickade in den alltid lika morgonpigga Grå Katten med orden "gå nu in och väck dem..." väl medveten om att han är för söt för att bli arg på. Dessutom måste man duscha. Och sminka sig som fan för att vara redo för det egentliga syftet¤ att träffa avlägsna släktingar och gamla klasskompisar man inte sett till på år och dag.
Tre klasskompisar och en släkting senare sitter jag i kyrkan och mimar med uttråkad min till några gamla psalmer med omöjliga melodier när någon möter min blick. Hon nickar, jag hejjar tillbaks. Så är det ofta. Folk känner igen mig. Jag tycker det är något vagt bekant med dem. En lång stund senare kommer jag på var vi senast sågs. En lokal hopptävling för en massa år sedan. Min häst och hennes som inte tålde varandra. Vilket enligt min möjligen partiska bedömning berodde på att hennes häst var en riktig surkärring som muckade med alla och stod och gjorde fula miner så mitt söta sto till sist tappade humöret med.
Naturligtvis blev vi placerade, jag kom tvåa, hon trea och skulle försöka stå brevid varandra på prisutdelningen utan att någon träffades av en järnskodd hov. Det såg lite kul ut på foto. Min häst och den häst som vann står nära, sedan är det ett ordentligt säkerhetsavstånd till hennes sto som står och surar för sig själv.
¤ Okej jag ska inte bara gnälla. Prästen läste riktiga julevangeliet också. Den gamla versionen. Inte den nya översättningen gjord av en dyslektisk högstadieklass med begränsat ordförråd.
* Träffar man ständigt på grannen på vars marker vi fick rida när vi var små. Han som ser ut ett dansbandselände vid namn Sjögren. Han frågar om jag fortfarande rider flera gånger i veckan. För det är ju så trevligt med ridsport. Kul att många tjejer tränar. Gott så. Men meningen om vilken bra träning det är för baken kunde han gott ha utelämnat. Taktiskt nog håller jag inne med hur patetisk syrran och jag tycker han är. Kan ju tänkas att man plockar hem en häst någon sommar och kan behöva välvilliga grannar med bra ridmarker.
* Är tre ordinarie expediter för lite för att bemanna en kassa. Ingen av dem har koll på hur kassan fungerar. Trycker på fel knappar. Mellandagsreakön växer. Eftersom det är i Hemstaden är folk dock mer hjälpsamma än aggressiva. Kunderna kommer med "goda" råd. "Tryck ctrl+alt+delete" "Nej, prova release" "Nä, ryck ur sladden vettja, det brukar jag göra..." Storasyster och jag har svårt att hålla oss för skratt när vi får veta att affären minsann har en ny modern kassaapparat. Det är folks kreditkort det är fel på. Jo, jo. Vi betalar med jämna pengar för att inte orsaka ytterligare förvirring.
* Gör man paus för att uppsöka det enda Hemstadsfik som sägs kunna uppbringa en hyfsad latte. Vänta här, säger gulliga blonda cafétjejen och går iväg till kaffemaskinen. (Eh, jag har inte fått en latte på länge, tror du jag tänker försvinna?) En stund senare kommer hon ut och är uppriven för att skummet inte blivit tillräckligt skummigt eller nåt. Jag försäkrar henne att det inte gör något.(Vem bryr sig. Ro hit.) Folk i servicebranscher i Hemstaden finns i två kategorier. Antingen tröga puckon eller synnerligen hjälpsamma och gulliga. De otaliga mellanvarianter man möter i Storstaden lyser med sin frånvaro.
* Kan en man en tidig morgon peka i riktning emot sin i hans tycke Ville Vessla lika granne och ilsket muttra. "Titta bara, där ligger han och sover på sitt onda lilla Vessleöra. Den där. Och vilka historier han drar sen..hmpf."
* Möjligen midnattsmässa sa jag. Inte julotta. Det blev julotta. Inte ens i Hemstaden utan i en byhåla utanför. Perverst tidigt uppvaknande. Mor var taktisk. Skickade in den alltid lika morgonpigga Grå Katten med orden "gå nu in och väck dem..." väl medveten om att han är för söt för att bli arg på. Dessutom måste man duscha. Och sminka sig som fan för att vara redo för det egentliga syftet¤ att träffa avlägsna släktingar och gamla klasskompisar man inte sett till på år och dag.
Tre klasskompisar och en släkting senare sitter jag i kyrkan och mimar med uttråkad min till några gamla psalmer med omöjliga melodier när någon möter min blick. Hon nickar, jag hejjar tillbaks. Så är det ofta. Folk känner igen mig. Jag tycker det är något vagt bekant med dem. En lång stund senare kommer jag på var vi senast sågs. En lokal hopptävling för en massa år sedan. Min häst och hennes som inte tålde varandra. Vilket enligt min möjligen partiska bedömning berodde på att hennes häst var en riktig surkärring som muckade med alla och stod och gjorde fula miner så mitt söta sto till sist tappade humöret med.
Naturligtvis blev vi placerade, jag kom tvåa, hon trea och skulle försöka stå brevid varandra på prisutdelningen utan att någon träffades av en järnskodd hov. Det såg lite kul ut på foto. Min häst och den häst som vann står nära, sedan är det ett ordentligt säkerhetsavstånd till hennes sto som står och surar för sig själv.
¤ Okej jag ska inte bara gnälla. Prästen läste riktiga julevangeliet också. Den gamla versionen. Inte den nya översättningen gjord av en dyslektisk högstadieklass med begränsat ordförråd.
Wednesday, January 02, 2008
Åter
Jag har inte riktigt landat än. Men jag är här igen. Åter efter den årliga turnen bland släkt och vänner i landet. Efter att ånyo ha firat jul med nära och i varierande grad kära släktingar i Hemstaden kan jag bara konstatera följande:
1. Jag älskar mina föräldrar
2. Jag skulle bli galen om jag behövde bo med dem igen. Det skulle troligen de med.
* Systersonen är en cool liten kille. Jag blir hur stolt som helst över att han fortfarande tycker det är okej att hitta på saker med moster på julhelgen. Även om jag nog ska låna hockeyskydd nästa gång vi ska åka kana på isen. Aj.
* Grå katten uppskattade julklappsmössen. Däremot inte tanken på att han skulle leka själv med dem. Med en förväntansfull min väntar han på att man ska kasta dem så han kan fånga dem i luften och skickligt dribbla runt med dem. Zlatan med morrhår. Nästan lika rolig var papperkassen från Ica som han omgående la beslag på så snart jag tömt den på julklappar. Där satt han sedan lugnt och betraktade uppståndelsen när vi sprang runt som yra höns och packade upp.
* Det obligatoriska julpusslet inhandlat för att tillse intellektuell stimulans mellan julfirandet. Pusslande som förlöper under djupt koncentration och trivsamt smågräl: "Jamen vem har lagt alla lätta bitar och lämnat de svåra till mig? Finns ju inga som passar...det är sånt här man blir vansinnig av va? Nä, nu går jag snart och hämtar lövsågen..."
* Same procedure as last year. Mat. Mer mat. Långa promenader och lek med katt och systerson för att motverka den obligatoriska rastlösheten som sätter in när man ska ställa om från Storstadsstress till Hemstadsjul. Folk att besöka som är kul att träffa igen. Folk man beslutar att inte "hinna med". Julklappar. Kalle och Karl-Bertil.Julotta.Mellandagsrea. Mellandagsutgång. Inspektionsrundor för att titta på folks nya hus/barn/djur. Ganska trivsamt. Men en gång om året räcker. Hur var din jul?
1. Jag älskar mina föräldrar
2. Jag skulle bli galen om jag behövde bo med dem igen. Det skulle troligen de med.
* Systersonen är en cool liten kille. Jag blir hur stolt som helst över att han fortfarande tycker det är okej att hitta på saker med moster på julhelgen. Även om jag nog ska låna hockeyskydd nästa gång vi ska åka kana på isen. Aj.
* Grå katten uppskattade julklappsmössen. Däremot inte tanken på att han skulle leka själv med dem. Med en förväntansfull min väntar han på att man ska kasta dem så han kan fånga dem i luften och skickligt dribbla runt med dem. Zlatan med morrhår. Nästan lika rolig var papperkassen från Ica som han omgående la beslag på så snart jag tömt den på julklappar. Där satt han sedan lugnt och betraktade uppståndelsen när vi sprang runt som yra höns och packade upp.
* Det obligatoriska julpusslet inhandlat för att tillse intellektuell stimulans mellan julfirandet. Pusslande som förlöper under djupt koncentration och trivsamt smågräl: "Jamen vem har lagt alla lätta bitar och lämnat de svåra till mig? Finns ju inga som passar...det är sånt här man blir vansinnig av va? Nä, nu går jag snart och hämtar lövsågen..."
* Same procedure as last year. Mat. Mer mat. Långa promenader och lek med katt och systerson för att motverka den obligatoriska rastlösheten som sätter in när man ska ställa om från Storstadsstress till Hemstadsjul. Folk att besöka som är kul att träffa igen. Folk man beslutar att inte "hinna med". Julklappar. Kalle och Karl-Bertil.Julotta.Mellandagsrea. Mellandagsutgång. Inspektionsrundor för att titta på folks nya hus/barn/djur. Ganska trivsamt. Men en gång om året räcker. Hur var din jul?
Subscribe to:
Posts (Atom)
