Igår morse. Steg upp i vad jag trodde var god tid. Duschade. Tvättade håret. Obsessade över klädvalet. Jag har någon sorts naiv föreställning om att jag på morgonen ska öppna garderobsdörren och där ska den hänga. Den perfekta outfiten, nystruken och färgkordinerad i väntan på Viktiga mötet. Nog hängde den där alltid. Men..
* Behövde den inte strykas på lite? (Slita fram strykbräda och strykjärn)
* Prova blusen först efter att jag omsorgsfullt strukit den. Inse att den sitter lite väl tajt över ett område som inte är midjan och skulle kunna väcka viss oönskad uppmärksamhet. Byta kläder ytterligare tre gånger innan jag är någorlunda nöjd. Som plåster på såret hade jag en sjukt bra hårdag. Bara torka håret, borsta och sätta upp.
* Inse att jag inte kommer hinna både frukost och allt annat. Prioriterar omsorgsfull men diskret make-up och hinner käka en halv banan under tiden jag bläddrar i mina papper och försöker påminna mig själv vad jag vill ha ut av dagens möte.
Skänker en tanke till manliga chefer. De måste ha det svårt på morgonen. Hm.. Den blå eller den grå slipsen? De svarta eller de andra svarta lågskorna. Hm.. vilken av mina vita skjortor har frun strukit och lagt fram till mig idag då?*
Anländer till jobbet och finner leende chef. En sån där dag när han är oslagbar. Han gick på min linje och den duktiga flickan i mig sträcker stolt på sig. Jag behövde den där bekräftelsen av någon jag respekterar som yrkesperson. Utan att gå in på detaljer så fick jag sy ihop en kompromiss. Inte ideala förutsättningar men som jag ser det den enda möjliga lösningen. Lite djupt vatten för mig men han höll med mig och det känns bara så skönt. Jag är på rätt väg.
Passade på att sondera semesterterrängen när jag ändå hade medvind, lite för att jämna marken innan jag lämnar in ansökan. Vi avslutar mötet med att diskutera flodbåtsfärder i Amazonas. En dyr dröm. Mycket dyr. Att infrias så fort chefen fattat piken och chockhöjer bonusen eller arvet efter en okänd släkting ramlar in.
* Jo jag vet att det finns de som stryker sina skjortor själva. Fler än vad man tror enligt H. Man kan ju alltid hoppas.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Nu är jag ju förvisso en bi-A-tch, men Niclas stryker alltid sina skjortor själv.. ;)
Jag försökte lära Torsten att stryka mina skjortor, men den hårige lille fan vägrade med hänvisning till att han saknade tummar.
Fegt. Mycket fegt.
Stryker allt själv. Ingen vill hjälpa till alls. Trist attityd...
felicitas: Låter som om du lyckats med en riktigt bra ordning där! :)
simon: Så det är därför du vill kasta ut honom? You think the little bitch will do it for you.. ;)
a: Du får väl muta kiwitanten? Du käkar frukt om hon stryker dina kläder...;)
Jag köper hellre nya än stryker dem.
Illa, jag vet.
Post a Comment