Men Festen

Ja den med stort F. I lördags. Två tjejer, ett badrum. Ett under att vi hann både fixa festlooken och samtidigt hålla i alla trådar. Anlända till festlokalen. Ta emot catering. Prata trevlig catering chef. Samtidigt dirigera övriga festfixare och hjälparbetare. På något sätt bliva supervisor*. Springa runt och smågreja lite överallt och se till att allt flyter. Utan att behöva ta i slavgörat. Som att bära tungt eller blåsa upp femtio ballonger.**

Plocka fram alla eventuella chefsegenskaper. Sätta rätt person på rätt plats. Berömma. Gå bra. Very Smidish. Börja tycka delegering bra shit. Utse databegåvade sysslingen till arbetsledare. Att rapportera direkt till mig i san nepotistisk anda. Hejda mig innan jag börjar peka med hela handen. Don't want to overdrive här liksom.***

Få krissamtal på mobilen från tjejkompis. Född utan något som helst lokalsinne. Hade jag vetat att hon skulle ta bilen hade jag ordnat någon att följa med som ledsagare. För med bilen vet jag av erfarenhet att hon kan hamna precis var som helst. Nu är hon någonstans i trakterna av Hornsgatan. Senochiupplösningstillstånd. För någon har stängt av nån tunnel och hon kom ifrån den enda vägen hon hittade. Och nu vet hon inte hur hon ska köra. Alls.

Eftersom jag inte riktigt har tid eller tålamod att leka GPS åt henne¤ letar jag raskt upp han-som-kör-mycket-i-innerstan-i-jobbet. Han lotsar henne tålmodigt till festen. Hummar lungt o förtroendegivande i luren. Då och då med små kommentarer i stil med "nej, inte där, där är det bara bussfil, nej inte in där, det är enkelriktat." Sen lämnar han tillbaks mobilen med ett förundrat, jag tyckte du sa att hon var härifrån stan?¤¤

Ta emot gäster. Krama och säga roligt att ni kunde komma. Ungefär 500ggr. Sätta sig sist av alla, jag o tjejkompis. Börja inse lite snärjigt hinna äta, vara social o hålla i allting. Samtidigt. Börja inse fördelen med att bara vara gäst. Nån kommer på allergi. In midst of dinner. Lyckas sätta vedebörande i förbindelse med cateringfirman för koll av ingredienser. Samtidigt ge klartecken till mr livemusik att gå upp på scenen.

Efter middagen. Hinna andas lite. Ta lite vitt vin. Umgås lite med folk från förr jag faktiskt saknar. Interna skämt. Nattsvart humor. Saker som är underförstådda för vi har känt varandra sedan vi var medlemmar i samma ponnyklubb. Klubb vars namn vi ristade in på utländskt inneställe. Very Kilroy was here. Förslag om att göra om de bravaderna. Some day.

Mingla lite. Se till att alla ha det bra. Försöka hinna prata med allt och alla. Blir lite trött. Och Norrlänningens kusin kommer fram. Kramar om. Sån där uppmuntrande jag-ser-att-du-är-trött-nu-men-bra-jobbat-kram. Som han gör ibland. Och det känns helt okej. Sen bli lite orolig när han står kvar med armen om mig. Som den naturligaste sak i världen.

För även om jag tror mig veta att han inte menar något speciellt är det många med kopplingar till Hemstaden där. Som tittar nyfiket. Och jag tänker att jag inte vill att någon ska tro något som inte är. Inte behöva dementera det första jag gör när jag åker hem i sommar. Så kommer jag på mig själv. Hur fånig jag är. Åratal sedan jag bodde där. Och Hemstaden har inte släppt sitt grepp om mig än. Jag har fortfarande det där med att hålla snygg profil i bakhuvudet. Att odla ett bra rykte.¤¤¤ Fan.

Sen får jag fullt upp med festavslutet. Snudd på exorcismera de där som aldrig vill gå någongång. Avstyra en expedition för att pryda en gravsten med överblivna ballonger "för han fyllde ju år idag ju, den stackaren¤¤¤¤. Typ."

Sedan konstatera lyckat. Trött. Glad. Donera överbliven mat till välgörande ändamål. Samt lite till Killkusinen. Som tydligen har en alldelles särskild extramage för tårta. Sedan vila söndag. Vinka av sällskap. Ladda om för nästa fest. Redan på måndagen. Sedan massor av jobb o en AW vin och medelhavsmat en kväll nu i veckan. Sova får man göra när man blir pensionär.


*Insåg på ett tidigt stadium att vi måste vara några stycken. Så jag såg till att vi delegerade/outsorcade jobbet en aning. Sen tyckte jag synd om de jag delegerat till och delegerade lite till. Så att inte ett par stackars eldsjälar skulle få dra hela lasset som vanligt. Slutade med jag hade ett större gäng ideela hjälparbetare som sprang runt. Samma som redan dagarna efter hörde av sig och tackade för en urtrevlig fest. Am Evil Knievel of making people work hard apparently.
** Till en femkamps lek.
*** Svengelska made in Hemstaden.
¤ Har väl inte världens bästa lokalsinne jag heller om vi ska vara ärliga. Lite som en halvblind ska leda en blind där. Men jag kan läsa skyltar iaf.
¤¤ Hon är född och uppvuxen i Storstaden. Fast det är svårt att tro ibland. Och hon kan köra bil. Förutom att hon borde ha "endast fordon med GPS" som vilkor på sitt körkort.
¤¤¤ Smågalen kompis som genat över kyrkogård i närheten häromdagen. Råkat få syn på gravsten med snarlikt namn. Och dagens datum som födelse.
¤¤¤¤ Drog till Stockholm en sommar i gymnasiet. Lyckades där bli ihop med den snyggaste kille stan kunde uppbringa. Varpå jag raskt tog hem o visade upp honom på ett större evenemang i Hemstaden. Finns fortfarande folk som kommer ihåg mig som hon-med-den-skitsnygga-killen. (Och jo, han var snygg. Väldigt snygg. Typ jeansmodell med djupblåögon, perfekta vita tänder och rufsigt hår. Och gitarr. Hade han inte varit så förtjust i att prova spetsnattlinne tillhörande ägarinnan av den lägenhet jag lånade hade vi kanske rentav haft en framtid ihop..)