Dagens diss. Fejjan. Jo faktiskt. Jag var tveksam i början. Gav efter för tjat. Och kompis som grundat en så kul grupp. Jo, lite kul var det då. Kolla upp en massa löst folk man tappat kontakten med. Inse att kontakten kanske i de flesta fall var bäst tappad. Kolla hur gamla/feta folk som gått i samma skola i Hemstaden blivit på bild. Småskratta åt Mr Players spänniga badpojkebilder på tjejmiddagen.* Gå med i en och annan grupp. Men sedan.
Hundramiljoner fåniga tävlingar och rankingar. Mer eller mindre meningslösa symboler som ska bollas fram och tillbaks. Nätverk du inte bett om, med folk som du aldrig skulle orka träffa i verkligheten. Småsunkig bildpolicy.** Saker du inte orkar sitta och slösa tid på med ett jobb att sköta. Så man slänger in ett städat kort. Håller låg profil. Addar inte folk i onödan. Försöker hålla tillbaks sitt vanliga sociala jag en smula för att inte drunkna i vågen här. Funkar ganska bra rätt länge. Tills helt nyligen.
Tredje stora Facebook vågen når Hemstaden och folk börjar adda en hejvilt*** In väller kusiner från landet. Tjejkompis kille som jag inte träffat på ett par år, har noll gemensamt med, och noll intresse av att facebooka med.¤
Och nu har Norrlänningens kusin börjat skicka en massa fjantiga hjärtan också. Vafan liksom, trött jag blir.¤¤ Kunde han inte bara skicka det senaste hockeyskvallret¤¤¤ som vanligt?
*Jo, han har klätt på sig lite nu sedan han gifte sig i somras. Vi håller tummarna för att det håller. Faktiskt.
** No way att den sorts privata familjebilder som en del gör, på ett ställe som Fejjan som hävdar rättigheterna till dem.
*** Ja, nu, men grattis redan liksom, kommer ni nu när vi andra hunnit tröttna.
¤ Till saken hör att jag (liksom de flesta av hans tjejs kompisar) tycker han är ett stort svin sedan en rätt osnygg otrohetshistoria för några år sedan. Ingen aning hurvida han vet att jag vet eller inte. Visst, kan hans tjej förlåta honom får vi andra hålla god min. Men känns lite långsökt att han letat upp mig på Fejjan, speciellt som hans tjej och jag inte umgås så ofta utöver lite jobbluncher.
¤¤ Jo, det var jag som fick honom att gå med. Han skötte sig exemplariskt i början. Skickade små korthuggna meddelanden. Men nu plötsligt detta.
¤¤¤ Om vår favorithockeyspelare och hans lag. Favorit av olika skäl visserligen. Men ändå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
11 comments:
Du får genast gå med i gruppen Sorkensvänner.
Den är inte så stor.
Består faktiskt bara av dig, när du gått med.
Sorken
Gruppledare
Ps. I övrigt känner jag väldigt väl igen mig i det du skriver.
Det har funnits skäl att man tappat kontakten med vissa. Det är ett väluppfostrat sett att be dem dra åt hel.... Ds.
Woohoo. Som du svär, unga dam! Ja, det finns en massa fånerier men jag blockerar dem bums. Och jag tänkte just på det där med att vissa har man brutit kontakten med och det borde ha stannat där...
Sorken: Låter bra! :)
..ha ha det har du faktiskt rätt i..
Kim: Jag vet. Förlåt. Måste vara det hårda Storstadslivet som bryter igenom ibland. Säg inget till mamma är du snäll? :D
Lite kul är det ibland....bara att ignorera och inte ta emot alla hjärtan och sånt...Det bästa är long lost pals som tror någon är intresserad av att dom "diskar" eller "tittar på TV och myser"
det var jag
Royal
Royal: "tittar på tv och myser". För det är man ju verkligen interesserad av. Not *LOL*
Jag har idag berättat för alla mina nära vänner på fejjan att jag har drabbats av svininfluensan. (Rakt igenom osant, men en väldigt manlig förkylning) Fler har hört av sig än när jag fyllde år. (Sant, gör det en gång per år) Fascinerande.
Sen får du använda den gamla klassiska metoden. Acceptera dem som vänner och radera dem direkt efter. De får aldrig veta något :-)
Den här är toppen: Ett gammalt ex addade mig. Visst, det kan ju va helt ok. Men inte om vederbörande hellre slänger sig ner och kryper utmed golvet för att undvika ögonkontakt för att slippa hälsa när vi ses på stan. Och då undrar man: Va f-n addade han mig på fb för? Förklaring?! Nä, just det. Finns ingen. Så visst finns det fog för att dissa fejjan...
:)
Det BÄSTA med FB är att kolla in gamla klasskamrater som blivit lite tjocka. Jag är lite besatt av en tjej som gick i min klass i lågstadiet och nuförtiden satsar ALL sin tid på sina två hundar, golf och SingStar. Sjukt fascinerande.
Håller lätt med Peppe. Det bästa är att spana in alla från förr när man växte upp och inse att man kanske inte har det så tokigt ändå. :)
Skadeglädje? Nejdå...
A: Jo den metoden har man eh.."hört talas om." Eller nåt ;)
Vindvirvel: Ha ha vilken klassiker. Varför? Låt mig gissa: för att det ska se ut som om han har massor av vänner. Även om hans sociala fobi hindrar honom en smula i att umgås IRL? ;)
Peppe/MR E: Word! Eller som vi säger i Hemstaden: "Skadeglädjen är den enda sanna glädjen" ;)
Post a Comment