Sunday, April 11, 2010

Hell yeah..

Var ju två manliga intervjuare, hur svårt kan det vara liksom.* Varav åtminstone den ena uppvisade solklara tecken på humor. Jag bollade såklart tillbaka. På reflex. Inte ens min egenhändigt självkristiska eftergranskning kunde komma till någon annan slutsats än att det gick bra. Att "vi hör av oss" **i det här fallet betydde ett mejl redan dagen efter. Med fortsatt intresse från deras sida. Inte klart än. Alls. Men helt klart inom mitt räckhåll nu. Om allt stämmer. Om jag vill. Vi får se.


*Är ju som bekant oftast enklare än en av varje kön. Intervjuas du dessutom av en kvinna på en mansdominerad arbetsplats riskerar du dessutom att hon kan vara bidrottningstypen. Den som hatar dig redan från början. För att du är yngre, blondare, smalare eller helt enkelt bara av fel kön för att hon ska tycka det känns helt okej att du arbetar där.

** As opposed to "vi hör av oss"= när du ringer för att du två månader senare fortfarande inte har hört något uppdagas det att vi inte ens orkat klicka iväg ett gäng standard "tack för visat interesse men.." svar.

6 comments:

Miss Baglady said...

Det där kammar du lätt hem. massa lycka till

Ninde said...

Miss Baglady: Inte klart än vad det blir i slutändan. Men det ser lovande ut iaf. Tack honey! :)

Mr E said...

Gillar liknelsen med bidrottningen. :) Ligger nått i det. Den manliga motsvarigheten på en kvinnodominerad arbetsplats är nog en tuppkyckling.

Lycka till med jobbet!

Ninde said...

Mr E: Aha, tuppkyckling. Där ser man..:) Och tack!

S said...

Jag håller tummarna! Och har en väldigt bra känsla.

Bidrottningsyndromet borde undersökas ytterligare. Inte hört uttrycket tidigare, men det är mitt i prick!

Ninde said...

S: Tack det kan behövas! Kul att alla direkt förstår vad jag syftar på iaf. Eller kul och kul. Interessant iaf. Kanske blir fler inlägg om det iaf :)