Mer lördag

Åter inne i stan. Lite lagom svartklädda för att smälta in hade vi oss att smyga iväg och se en iofs intressant föreläsning ordnad av Fi. Bilda egen uppfattning. Vi går går över spångar. Över trappor. Möter massor av svartklädda kvinnor. Jag känner mig plötsligt väldigt blond.

Going undercover. Going deep, deep undercover, viskar vi till varandra och flinar. Lite sena och spontana är vi. Väntade oss tre sura feminister som skulle sitta i ett hörn. Så var det ju inte. Tyvärr utsålt, sa den trevliga tjejen i kassan. Men vi har biljetter kvar till "Klubb Slick*" om ni är intresserade? Det var vi inte.

Istället går vi och fikar i väntan på nästa evenemang, demonstrationståg med tal. V ger upp och beslutar sig för att åka hem. Sedan hon med ett menande ögonkast deponerat mig hos manlig barista på cafét. Av modell söt och flörtig. Jag dricker enorm kopp latte och bläddrar förstrött i en tidning samtidigt som jag konkluderar att det nog är en feministisk handling att flörta tillbaks. Lite iaf.

Jag avböjer att följa med honom och kolla in melodifestivalen efter hans pass (ja han var hetero, han hade inte sett den förut. Ever) Istället ger jag mig ut på spaning efter nån vettig kvinnorörelse. Ser demonstrationståget tåga sista biten övervakade av ordningsmakten. "Krossa sexismen" och andra slagord hörs. Möjligen går killarna längst bak i tåget och ropar "Vi vill ha sex", men jag kan ha hört fel..

Sen ser jag en sån där sak som gör mig så besviken. En poliskvinna som uppenbarligen blivit inkvoterad p.g.a kön och inte p.g.a lämplighet. Trodde i min enfald att det fortfarande fanns vissa krav på fysisk styrka och kroppsstorlek vid antagningen. Uppenbarligen icke så. Missuppfatta mig inte jag tycker det är jättebra att det finns kvinnliga poliser, inte minst för att hantera kvinnliga brottsoffer/brottslingar. Men borde de inte fortfarande vara personer som är lämpliga för jobbet**?

Jag anser själv att jag inte skulle vara lämplig som polis, just på grund av att jag rent fysiskt är för liten. Den här tjejen var ännu kortare än mig och rätt tunn. Såg ganska patetiskt ut i uniform. Ingav noll respekt ens hos en liten laglydig tjej som mig. Fattar inte vad syftet är, det finns ju polistjejer som ser jätteseriösa ut. Men kanske var hon en del av en ny satsning tänkt att bekämpa huligangäng bestående av anorektiska pygméer, vilka i lönndom hotar ordningen på gator och torg, vad vet jag?

Så tal. Ett gäng utländska kvinnor inleder. Helt okej. Dagen är ju dessutom internationell. Spetsar öronen och bereder mig på att få höra fördömmanden om våldtäkts milisen i Darfur. Om krigsbrott och den alarmerande trenden att föra krig mot kvinnor med hjälp av våldtäkter. Om Italien, EU landet på vår hemmaplan som börjat föra ett korståg emot kvinnans rätt att själv bestämma hurvida hon vill genomgå en graviditet eller inte. Backlash män i Sverige som hävdar att de flesta våldtäkter är hittepå från hämdlystna kvinnor.

Vad fick jag? Jo långrandiga utvikningar om kolonialismens framfart i Syd-amerika.Med brasklappen om att det ju var lite synd om indiankvinnorna som inte fick ha sina fina folkdräkter. Sedan fackföreningarnas kamp att förbättra arbetsvilkoren i New York under industrialismens barndom. Kändes ju himla meningsfullt just den dagen. Verkligen. Kvinnokampen underordnad klasskampen. Jag åkte hem. Besviken.


* I kid you not. Den hette så.
** Det samma gäller alla andra intag, av etniska minoriteter, av män till kvinnodominerade yrken osv. Och ja, jag är emot kvotering.