Postpåsk II

Ja, det var mer påsk också. Killkusinen som fyllde år. Och påsk och delar av hans släkt plus utlandssvensk på besök. Mat, prat, och en fotbollsentusiast. Mig vara social. Mig smälta in. Mig ha ganska trevligt. Men så den där obligatoriska ingifta medelålders mannen. Guskelov inte gift med nån jag är släkt med. Men som jovialiskt hälsar. Med kram. Som upprepar att jag "ser strålande ut". (..och hur såg jag ut sist vi träffades? Troligen då jag just brutit med Exet? En aning för smal kanske?) "Verkligen fräsch" upprepar han och granskar mig. Under det att han klämmer ingående på min överarm. Som om han försöker göra en alldelles egen BMI mätning. Hands-on. Ovanpå kavajen. What's up with that, people? Och exakt hur förväntas man bemöta det?

Hade jag varit kille hade jag vetat vad jag skulle göra. Då hade jag förhoppningsvis haft en massa svällande armmuskler att spänna och flexa med och säga nåt i stil med "öhö..man lyfter ju lite skrot hö hö.." Nu är jag ju bara en typiskt tjejig tjej. Med normala armar som jag trivs bra med. Och uppenbarligen en aning lost när det gäller gängse hälsningsritualer hos medelålders män.