Direkt från kontoret till en föreläsning. Intressant ämne och en hel del nyheter. Tyvärr presenterat som ett gott exempel på hur man inte bör hålla en presentation. Eller, om man är en viss typ av akademiker bör göra det man är bäst på och låta någon annan tala...
Det hela började med att ett gäng uppenbarligen halvdöva kvinnliga akademiker klagade på volymen och tvingade arrangörerna att höja tills den otekniska arrangörskan fick rundgång i ljudet.
Ett skäggmiffo som trängt sig in olovandes och fick eskorteras ut.
En sympatisk* men ack så svamlande professor. Ord som positivt korrelerandeoch synergieffekten varvades med upprepningar och meningslösa utfyllnads ord av typen och, eh öh, harkel till jag nästan föll i retorisk gråt.
En i sällskapet som efteråt hävdade: "Nej, jag sov inte. Jag blundade lite bara.."
Somliga gör sig uppenbarligen bäst i tryck. Eller i ett labb.
* Jag pratade lite med honom senare. Han skrev ner några rader och ursäktade sin hemska handstil. Jag tröstade honom med att alla framstående professorer skriver som kråkor.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment