Mission uncompleted

Killkusinen ska vara med på festen med stort F. Han fick en uppgift. En. Att ta de sista inbjudningskorten och lägga dem på lådan. Postlådan som ligger på bekvämt krypavstånd från hans lägenhet.

Klarade han av det? Inte då. Hittade han dem ett par veckor senare i en jackficka när jag, fylld av onda aningar, ringde för att kolla att han verkligen lagt dem på lådan.* Hur Killkusinen reagerade? Förkrossad? Fylld av ursäkter? Nja på det. Istället betonade han hur man inte fick skälla¤ på folk med svåra inre skador**. Inre blödningar*** rent av. Kunde gå illa då. Mycket illa.

Tror han fick lite dåligt samvete sen. Först kom ett "Förlåt.." sms som jag inte svarade på. Sen ett "Vill du att jag ska ringa...?". Svarade lite halvkort. Tänker köra lite talande tystnad och låta honom svettas någon dag till. Som straff.


* Sedan pratade jag med ett antal människor som hävdade att anledningen till att de inte svarat var att de faktiskt inte fått någon inbjudan. Alls. Att de visserligen hört talas om Festen men inte /insert lätt förorättat tonfall/ trott sig vara bland de utvalda. Fick använda all min charm sen när jag ringde tillbaks för att övertyga dem om att de inte alls var utfrysta.

¤ Jag kan ha erbjudit honom att ordna lite matchande yttre blödningar om han inte slutade gnälla. Samt betona hur himla lite jag såg fram emot att ringa runt och höra om folk kunde ta ledigt och åka X antal mil med kort varsel bara för att han inte klarat av att posta några inbjudningskort.

** Sviterna efter att han på midsommarafton tydligen sammandrabbat med en enligt honom plötsligt fientlig skåplucka.

*** Man kunde, om man tittade riktigt, riktigt noga (vilket han tvingade alla o envar han beklagade sig för att göra) se en liten, liten röd prick i hans hårbotten.