Ännu en helg till handlingarna...

Freitag:
Femkamp med jobbet. Banka grodor och kasta bollar och slutligen, tillsammans med resten av Team Z utklassa Team Mellanchefen. Mellanchefen som sannolikt kan vara Sveriges sämsta förlorare och surnade genast till.

Tills någon frågade honom om hans sommar och han fick mala på om verandabygget en stund och stämningen lättade en aning. Sedan mat. Sedan flytande förtäring. Mest jag, kollega Z, trevliga kollegan och hon-från-ekonomin-som-är-mycket-trevligare-icke-nykter, som hängde ihop.

Sedan komma hem trött som en gnu. Då drabbas av insikten att man, om inte alltför många timmar, förväntas stå klarögd och postbeachfräsch.¤ Redo att träna. I baddräkt. Och att det då finns saker man behöver göra.

Saker som man skjutit upp en smula med motiveringen att fredagsgymet ändå uteblivir den här veckan och "det är ändå bäst att göra kvällen innan." Bara det att kvällen innan är liksom dåtid när jag hasat hem. Imperfektum.

Nu är det natten innan. Och man är sådär lagom trött och borde-undvika-vassa-saker-fumlig. Men kräm over alles känns sådär joxigt. Så man inleder lite storstilat med att kladda ner halva badrummet med kräm. Sedan tar man fram saker. Vassa saker. Och det kan naturligtvis bara gå åt ett håll. Åt h-vete. Blodvite. Som väl är har jag begåvats med betydligt bättre läkkött än framförhållning.

Hur det gick? Jodå det var kul faktiskt. Trots att typ alla utom jag tävlingssimmat. Således ingen som blev sjukt imponerad av min enastående vattenvana¤¤. Lite missnöjd där. Men lite motstånd är bra. Och det kommer definitivt bli en ny bra vana. Kändes faktiskt rätt bra efteråt.



¤ Postbeach fräsch, äkta eller fejkat dårå.

¤¤ Jämfört med amatörer är jag duktig. Jämfört med de som tävlingssimmat hela uppväxten är jag, well, en klar amatör.