Grönanhelgen

Lördag. Förra helgen. Kompisar från landet på besök. Klasskompis och hennes pojkvän. När man väl lyckats lotsa dem igenom stan låter de bilen stå tills det är dags att åka hem igen. Säkrast så. Men såklart vi måste gå på Grönan. De hade ju sina lantispass att utnyttja. Norrlänningen fick följa med på ett hörn också. Så vi blev jämna par. Åka lite. Femkampa lite. Kryddhylla lite. Jag har för ovanlighetens skull inte varit på Grönan med systersonen i år. Han har blivit stor nu. Ville göra annat. Och Grönan är sig inte lik plötsligt. Scream-rides i all ära, men ihopträngda överallt?

Veteranbilarna flyttade. Pariserhjulet borta. Lugnt hörn man kan sitta o prata en stund borta. Fullt av snorungar har det alltid varit. Men nu är det på något sätt sämre. Smäckigare. Tråk-kommersiellare. Vafan. Det ska vara som det alltid har varit.* Eller i vart fall inte sämre.

Söndag. Sova. Långpromenad. Demonstrera min inbillade goda hand med djur genom att ha en bekants bekants papegoja på axeln. Samtidigt som jag försöker förtränga skräckhistorier om vad den där vassa näbben skulle kunna göra med någons fingrar. Eller nos. Nej, gojan pratade inte. Men den kunde busvissla. Typ rakt in i örat.


* Jo, jag vet. I'm having a bit of a PRO moment here. Men iaf. Grönan är ett jävla liv för mindre kul numera. Och snart ska man dit igen.