Gift

Inte som i den där tvåsamhetsunionen där två människor lovar att göra livet surt för varandra tills dess döden skiljer dem åt. Utan som i betydelsen present på anglikanska då. Närmare bestämt födelsedagspresent till Killkompis som fyller år i helgen.

Som om jag inte hade annat att göra just nu. Men men. Needs must. Och jag hade en vattentät plan. Om jag slängde i mig en macka på stående fot skulle jag kunna fara ner som ett litet skållat troll på lunchen till den där pojkklädesbutiken*, handla och sedan snabbt tillbaks. Hur smidigt som helst. Or so I thought. Visade sig att det låg en heelt annan sorts butik där nu. Så ofta handlar jag Killkläder numera.

Fick bli Plan B och en annan butik lite senare istället. Där jag irrar in på herravdelningen. Det tog ungefär två nanosekunder innan söt manlig expedit kom skuttandes och undrade "om jag ville ha smakråd?" Jag har iofs en ganska bra uppfattning om vad Killkompis gillar och ogillar i klädväg. Samt en vag aning om storlek. Men fjärran vore det mig att säga nej till en manlig expedit med hundvalpsblick och sådär precis lagom pojkrufsig frisyr. ** Så jag ler snällt och svarar snällt på hans ledande fråga, att jo, det är en present. Till en Killkompis. ***

Vi inleder lite fint med en diskussion om manlig kroppsbyggnad. Om storlekar och hurvida saker skulle kunna vara för trånga i ärmarna eller inte. Allt illustrerat med att Söt Manlig Expedit dystert konstaterar att han ju inte direkt har det problemet¤ att kläderna är för trånga över bicepsen.¤¤ Fylld av medkänsla med honom letar jag förtvivlat efter rätt ord när jag ska beskriva Killkompis kroppsbyggnad. Muskulösare? Nej, det är taskigt. Större? Hm. Lite hm större än dig och lite kortare?

Jag petar lite försiktigt i en trave tröjor jag vet att Killkompis skulle gilla.
Manlig expedit: -Bra, val, de där är jättesnygga. Och sköna att bära. (Bra där killen. Bygg in en positiv känsla..)
Jag: (uppmuntrande) -Uhum. (Snygg. Ser nästan hetero ut faktiskt. Fast i Storstaden kan man kanske jobba i klädaffär även som heterokille. Eller?)
Manlig expedit (mindre föreläsning) : Bla bla bla det där är en känd designer de använder faktiskt fast de går inte ut med det, bla bla bla prisvärt. (Han sa designer. Betyder det att han är bög? Han står bara o ler uppmuntrande och viftar med ögonfransarna för att det ingår i säljrollen. Så måste det ju vara. )
Jag: (kastar en blick på några t-shirts)
Manlig expedit:- Känn på dem får du känna. Hur mjuka och sköna som helst.
Jag (fingrar på tyget): -Jo, jättesköna. Skulle nästan vilja ha en själv. (Men hallå där blondie. Vem skriver mina repliker egentligen?)
Manlig expedit (frestande): - De finns i tjejmodell med. Ska jag gå över till tjejsidan och hämta några åt dig? (Damn he's good. Lite tur att han inte jobbar med mitt favvomärke. Kunde bli dyrt.) Jag avböjer artigt. Han småpratar glatt hela vägen till kassan. Tar god tid på sig och slår in. Förlänger bytesrätten. Ber mig vänta lite. Går över till tjejsidan. Kommer över med ett litet parfymprov på en ny parfym. Tänkte jag kanske skulle passa i den. Jag ler smickrat¤¤¤. Är glad i säkert hela tre minuter innan jag börjar smånojja över varför han inte gillade min nuvarande deo.








* Ja, herr då. Fast herr ger väl lite väl gubbe-med-hatt vibbar , i det här sammanhanget va?
** Han skulle ju kunna bli ledsen om jag inte ville ha hans hjälp. Förkrossad rentav. Och så kan vi ju inte ha det, eller hur?

*** Måste ju ha en rimlig förklaring till att jag vet storleken mer på ett ungefär än exakt.
¤ Tänk lång och smal. Fast snyggsmal. Inte spinkig.

¤¤ Men vafan. Du är kille. Sluta tjejnoja om bicepsen. Eller flytta till Hemstaden. Där kan du se ut hursomhelst som kille. Bara din bil har rätt antal hästkrafter.

¤¤¤ But wait. You forgot to reinforce the customer. Är ju här du skulle ha nickat och sagt något beskäftigt om vilket bra val kunden gjort/att du är säker på att killkompisen/pojkvännen/mannen/brorsan/Belzebub blir glad över den.