Hemstadsjulen 2009. Att komma hem igen var sannerligen ingen schlager. Snarare mer åt Skinnarmo äventyr hållet.
Först ta sig dit. Passera igenom en vit vägg av snö. Köra själv eftersom Killkusinen skulle på hedersuppdrag i Storstaden hos flickvännens familj.* Nattkörning. Vad gör man inte för att slippa trängas med kreti och överlastade barnfamiljspleti när lådfolket ska lämmeltåga ut till landet. När jag tagit mig om en kolonn idiotiska gasa-bromsa människor anföra av en bucklig 240 var det jag, vägen och två plogbilar som körde i skytteltrafik.
En liten bit utanför Hemstaden mötte jag upp Systersnubben och vi kolonnkörde sista biten. Vilket skulle visa sig vara en himla tur. Jag börjar ana oråd redan sista slingriga milen. För mycket snö. För sent. För längesedan plogat. Snö som skrapar mot bilens underrede.
Det är vid den sista lilla backen upp till stugan där jag har tänkt sova som det tar stopp. Tvärstopp. Fullastad bil. Mitt i natten. Minusgrader och snöfall. Inte direkt drömläge att lasta ur och gå sista biten.
Jag tänker, f*ck miljöbilselände. Ge mig en stor fet fyrhjulsdriven med nya dubbar och vinsch. Eller en riddare i skinande traktor. Med snökedjor.** Men jag hade iaf Systersnubben. Värsta coola snubben. Rör inte en min. Muttrar lite bara.
Jag är så imponerad av hans lugn att jag inte säger högt det jag tänker. Att det aldrig kommer att gå. Att vi kommer köra i diket/snöa över och frysa ihjäl. Alternativt att jag kommer att frysa ihjäl och sedan snöa över på väg mot stugan med julklapparna i handen. Sluta mina dagar som en av de där Narnianerna som råkat gå i vägen för den Elaka Vita Häxan.
Systersnubben som snällt erbjudit sig att se till att jag kom fram provar. Samma klena resultat. Muttrar lite. Det är då jag plockar fram de nya bilstrumporna. Och jodå. Upp kom vi. Det tog bara en kvart eller så. Preparatus supervivent# som det heter. Framme och redo för julfirande.
# Den förberedde överlever..
* Som tomte. Kanske inte den jag först skulle se som tomte. Varken tjockmagad eller speciellt förtjust i att dela ut presenter till andra än sig själv.Men han tog tydligen uppgiften på fullaste rollspelande allvar. Förväntade mig nästan att han skulle ha en släde med renar parkerad någonstans på balkongen.
** Inte riktigt läge att väcka någon sådär sent. Eller snarare tidigt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Du hade nog behövt en redig jeep.
En sån där som märkligt nog syns lite väl ofta i storstan.
Bilstrumpor?? Do tell. Ang snö, jo fyrhjulsdrift, extraljus och höjd på bilen är bara några saker jag funderar på just nu *drömmer om att köpa gård*
Det är alltid läge att väcka mamma om man kommer hem över jul. Hur ska man annars få någon mat när man kommer fram. :D
Huuu! Skönt att slutade bra, och cred till den tålmodige killen, jag kan bara föreställa mig att min egen reaktion hade innehållit något fler okvädesord och framförts i en helt annan tonart...
Men jo, fyrhjulsdrift är fint. Så fint att varje miljötok borde försättas i obehagliga vägcenarion några gånger för att sluta predika sin ofta skenheliga miljöpropaganda.
God fortsättning!
Kim: Sant. Även om snöröjningen här i stan är under all kritik är det rätt få dagar man behöver en SUV här...
msn00b: Bilstrumpor. Som en sorts hjulstrumpor du drar på för att klara dig upp för en hal backe eller liknande. Snökedjor de light liksom. Första gången jag använde mina. Fick dem i (h)julklapp så jag vet inte var de är köpta men typ sånt här..
http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/bilar/article53746.ece
Såklart. Extraljus, höjd, fyrhjulsdrift. Och en sån där engelsk överklass oljerock. Kanske några hundar i baksätet när man svänger in på gårdsplanen, ha ha. I syrrans o min vision iaf...;)
A: "Alltid läge att väcka mamma". Din lilla bortskämding. Skulle jag aldrig göra mitt i natten. ..Åtminstone inte nu när jag bor i lill-stugan och inte i samma hus..;)
Liz: Ja systersnubben är en klippa när det krisar faktiskt. Lugn som en filbunke. Som vanligt har du rätt. Lite realitycheck har aldrig skadat någon. Och god fortsättning du med! :)
Post a Comment