Trött. På att på sistone behövt vara den som tar smällen. Den som ifrågasätter Rutinerna. Den som sticker ut hakan och talar om för pompös manlig chef att det här fungerar fan inte. * Och med mig har jag Mesproppen Orvar som gör sitt bästa för att diskret hålla sig i bakgrunden så fort det hettar till.
Men nejdå. Han håller med mig. Jo, han fattar att saker behöver ändras. Ställa egna frågor till pompös manlig chef? Men det gjorde ju jag så bra. Faktiskt allt han undrade över frågade jag. **Tillslut ilsknar jag till och gör klart att jag skulle uppskatta om han kunde backa mig en smula i det läget.*** Varpå Mesproppen säger förlåt.¤ Jodå. Han lovar tänka på det. Såklart. Mötet är ju överspelat. Låg risk att han behöver infria det.
* Kanske inte just i de ordalagen då. Aningens inlindat. Men ni fattar.
** Eftersom han själv inte öppnade käften en enda gång under mötet så.
*** Nån jävla gång åtminstone humma lite instämmande istället för att låta alla andra ta smällarna han inte vågar ta.
¤ Å vem fan använder ordet "förlåt" i jobbsammanhang, really?
skip to main |
skip to sidebar
Singel efter långt förhållande med kontrollfreak. Träffar H (gift man). Jobbar som säljare i väntan på att bli mogen och vuxen, veta vad jag vill med mitt liv. Läs gärna min blogg med glimten i ögat.
4 comments:
Vilka töntar et finns asså. Att de inte ens vågar backa upp, De behöver ju inte ta den hårda smällen. Sicka töntar. Jag typ dör.
Se det som att du är modig! Någon av oss måste göra skiten, ibland är det du och jag :)
Du är bäst!
*slår mig för pannan och himlar med ögonen*
Vissa människor klarar helt enkelt inte av vuxenansvar.
Miss Baglady: Man gör det. Dör. En smula. Varje gång..
Lucky: Right back at ya! :)
Jonna: Huvudet på spiken där!
Post a Comment