Här i Storstaden. Alltså jag fattar inte. Har Storstaden så magert Studentfirande. Eller har ingen lärt de små liven hur man gör?
I Hemstaden var och är det hela glasklart.¤ Efter den sista festprissiga tiden då slutbetygen är satta och ingenting vettigt ändå blir gjort når man äntligen mållinjen. Yearboken och studentmössan är fullklottrad. Dagen inleds med klassvis champagnefrukost i någon av Hemstadens lummiga parker. Alla tjejer i vitt och killarna i kostym. Avslutningscermonin på skolan. Efter vilken man åker kortège genom stan. Klassvis på lövade flak. Lite lagom bubbliga o glada men fullt kapabla att både stå och sjunga samtidigt. Samt ta sig hem för den obligatoriska lunch-mottagningen med släkt o vänner då man inkasserar presenter och mer eller mindre oombedd yrkesrådgivning.
Sen en powernapp. Cinderella makeover. Uppsatt hår. Balklänning. Sedan samåkning med finaste klasskompisen till kvällens bal. Stadshotellet som är abbonerat av din gymnasieskolas avgångsklasser. Där ni sitter klassvis under middagen. Trerätters. Fireworks till desserten. The works. Sedan dansar ni i stora balsalen. Baren öppnar. Och du vet redan att det här är en kväll som aldrig kommer att gå i repris. Avskedet. I morgon kommer ni att skingras. Vissa kommer du att träffa igen men många kommer du aldrig att återse. Men ikväll kommer du att dansa så att fötterna ömmar i morgon. I nya klackar. I balklänning. För första gången.
Och du har redan planer. Redan gått vidare. Redan pojkvän i Storstaden. Som du kommer träffa så mycket du kan i sommar. Samtidigt som du sommarjobbar ihop lite fickpengar. För i höst drar du från kylan och regnet. Frankrike. Rivieran. Ett år. Och du är inte ensam. De flesta tjejer i klassen ska någonstans. USA. Tyskland. Frankrike. Spanien. Storstaden. Bort. Men ikväll är det nostalgi som gäller. Och du har redan pojkvän så det spelar ingen roll. En som ger status. En Storstadskille. Du kan kosta på dig en dans med den blyga teknikerkillen. Som ikväll pratar mer än han vågat på tre år i gymnasiet. Men mest av allt är det sista kvällen med klassen. Sista natten med gänget.
Men studentfirandet här i Storstaden då? Hemstaden har ett stadshotell. Storstaden har allt. Det borde vara urhäftigt. Übercoolt. To die for. Men hur fan firar Storstadskidsen egentligen?
* Ja, vi åker schudentflak. Hundra miljoner varv var. Inte så att vi generellt kan gå ihop om ett schudentflak per klass. Nejdå. Tre slokande björkslanor för att matcha tre slokande studenter på ett hyrsläp. Tre pers som desperat försöker komma i studentstämning med hjälp av en bandare och den femte Ibizaremixen av Booten Anna. Tre pers. Som kör samma gamla raggarrunda hundra miljoner ggr hysteriskt viftande och försöker låtsas att de är en hel avgångsklass. De blir ju några stycken att irritera sig på tillslut eftersom det går ett antal flak på varje klass.
* Eller de som faktiskt går ihop och fyller ett helt flak. Dygnrauka. Inget ont i det så länge de kan stå på benen. Men de vars studentfirande går ut på att spruta så mycket öl det bara går på så många förbipasserande som möjligt tills alla i tur och ordning fallit av borde fan få gå om sista året i obsklass. Starkt jobbat. Några få idioter förstör för de som bara vill fira o ha kul. Och säkert som amen i kyrkan kommer folk få nog och börja rösta igenom en massa förbud.
* Privatflaksfirandet. Eller flak och flak. Snarare hänga ut genom fönstret på en Audi och vråla att du har tagit studenten. Individualismen i sin renaste form. ¤¤
Och balkvällen i Storstaden sen? Jag frågar en killkompis som gick ut året innan mig här i stan. Han påstår att de åkte in till stan några från klassen o gick på krogen. Som vilken fredagskväll som helst. Tänker att han är undantaget. Så jag frågar min släkting som tog studenten i år. När han satt på släkt och vänner middag på kvällen. Jodå han skulle åka in till stan och möta upp klassen. Sent på kvällen. Utgång. Gå på krogen. Nånstans. Vore ju kul om alla kom in på samma ställe. Typ. Låter ju kul. Verkligen.
Så. Snälla säg att jag fattat fel. Att jag fått det om bakfoten. Att det inte är fullt så illa. Vad gjorde du på din student?
¤ Okej nu pratar vi The Gymnasieskola in da Hemstad. Vad Lantbruksgymnasiet-långtutpålandet-för-att-bli-bonde hade för sig har jag bara vaga aningar om. Även om jag misstänker att deras firande var mer åt en dunk-en-tratt-en traktor hållet.
¤¤ Amen vafan. Alla ensamåkande flakbarn kan inte gått individuella programmet. Eller?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Det är inte utan en viss nostalgi man tänker tillbaka på den där dagen du beskriver. Med skillnaden att vi inte hade balen på samma dag. Men hallå, vad är det för fel på den där blyga teknikerkillen menar du? Kosta på sig en dans? ;) Jag var nog lite honom på den tiden. Kan ha varit lite av den fula ankungen på väg att växa upp. Så, jag kan lova att den där dansen du kostade på dig var väldigt uppskattad och värmde en stackars vilsen pojke. :)
För övrigt håller jag med dig, jag gillar helt klart din beskrivning av hur en student ska vara bättre än hur den ofta firas nuförtiden.
'Nuförtiden...' Plötsligt kände jag mig gammal.
Hmm... Ja, en somrig dag för 14 år sen så drog jag på mig en kostym. Hade champagnefrukost, sprutade av misstag ner en tjej i klassen med skumpa. (Och min egen mössa). Sen till skolan, betyg och utspring. Blommor och blad. Sen åkte alla kortege i egna bilar. Inga lastbilsflak. Mer dricka.
Sen fest på kvällen där hela skolan i princip var.
Dagen efter 0715 flög jag till Holland tillsammans med min fotbollstränare. Kräktes en gång på Arlanda, en på planet. Spelade första matchen klockan 1400. Vi vann med ett noll. Jag nickade in målet.
Tränaren lite nöjdare då.
Annars ordnade skolan en bal två dagar innan och alla avgångsklasser hade ordnat studentskivor som man kunde och gick på... Dyr månad.
Har också noterat detta storstadsfirande som något nästan vulgärt. Eller så är jag gammal. Men de känns som verkligen dyngrauka. Och glädjen. Liksom bortsupen.
Det var kanske bättre förr :) Eller så måste man bara inse att det görs lite olika. Kommer också från liten stad. Så har kanske inte förståelsen för den stora stadens firande.
På balen en vecka innan dök jag upp som enda tjej i blodröd fotsid chiffongdraperad tubklänning i havet av puderrosa, vitt och babyblått, med de diaboliskt gröna ögonen kantade av svartglittrigt sot, naturligtvis drygast på klassfotot.
På studentdagen värmde jag upp med lite moët inan champagnefrukosten, något betydligt billigare under champagnefrukosten och något som kunde ha varit jif utan att jag skulle ha märkt någon skillnad efter champagnefrukosten. Sedan hann jag både gråta, skratta, hångla (!), och dansa på flak innan jag däckade face down och missade såväl min egen middag och efterfest. Bland det sista jag hann med var också att se drygast ut på avgångsfotot, som jag har kvar till dags dato och tar fram och skrattar åt ibland.
Det var en väldigt lycklig dag, men Gud vad jag önskar att jag hade kört varannan vatten...
Mr E: Fel och fel. Troligen inget alls. Och hade han vågat säga fler än två ord på tre år hade någon kanske upptäckt det. Typ. ;)
Ha ha ja nuförtiden. Lite "på min tid var det minsann.." varning på det. Typ. :)
A: Amen vad är det för en tönt till tränare som;
1. Planerar in match dagen efter Studenten.
2. Förväntar sig att den unga talangen ska dyka upp pigg och stjärnögd morgonen efter sin student?
Men håller med dig. Dyr månad det där. Dyr och hektisk...:)
Miss Baglady: "Glädjen bortsupen" kunde inte ha sagt det bättre själv. Och kanske är det lite av båda sakerna. Bättre förr. Och bättre i småstäder?
Liz: Mod att sticka ut? Det gillar vi. Även om varannan vatten hade varit bättre...;)
Post a Comment