And they said it couldn't be done

Åter på jobbet denna vecka. Om jag vore en smula mer ung och naiv skulle jag säga att vi gick ut hårt och ökade gradvis från det. Nu säger jag istället att skrämmande tidigt morgonmöte var ett sådär lagom genomtänkt sätt att dra igång sådär första dagen efter semestern. Alternerade mellan att hälla i mig kaffe och önska att jag kunde rulla ihop mig och lägga mig under konferensbordet och sova en stund. Iaf tills Den Tråkiga Delen av Mötet var över. Detta samtidigt som jag försökte se pigg och engagerad ut. Tur att man har simultankapacitet. Och dramalektioner i baggaget.


Sen blev dagen sådär mycket bättre som bara positiva siffror* kan få den att bli. Sedan ett oväntat positivt besked från högre ort.** En chansning jag tog. Att jobba lite mindre. Få möjlighet att göra lite annat. Sånt man aldrig brukar få igenom. Så jag beslöt chansa. Men nu vet jag. Slipper svälta det närmste året iaf. That called for a celebration. Bubbel. Efter hektisk dag och lite mat. Sluta med oledolycka.¤ Lilltån. Blodvite. Hemskt mycket aj. Försöker att inte halta alltför uppenbart på jobbet.¤¤ Lets call it a sports injury, shall we?



* Ni vet det där man gjorde avslut på precis innan semestern och nästan glömt av.
** Managementet ni vet.
¤ Nej, ni vill inte veta.
¤¤ No way I'm wearing comfy shoes today. Noway.