Only in Hemstaden

Kan man vara ute och springa en åsktung morgon. Lite lagom svettig och osocial. Nästan hemma. Ska bara ned till sjön* och ta ett snabbdopp. Sen hem och duscha. Det sista man vill är att stanna och prata med någon. Självfallet möter man en bil** som inte bara saktar in.¤ Den tvärnitar. Och ut rusar en bekant. Som jag inte pratat med. På ganska precis 12 år. Och kastar sig om halsen på mig. Upprepar hur kul det är att se mig. Frågar fyra gånger hur länge jag är i Hemstaden. Babblar på om sina barn.¤¤ Släpper mig sedan hon först försökt få mig att lova att traska över till henne på en fika någongång. Typ i dagarna. Hon skulle hem och baka direkt.

Till saken hör att min mamma och hon är, som mamma skulle säga "not on speaking terms."
De umgicks förut. Sedan hände något. En typisk Hemstadskonflikt. Som egentligen inte involverade någon av dem i första hand. Men där det skulle väljas sida. Och de hamnade på fel sida. Min mamma påstår att hon är oskyldig i det hela. Att det var hon den där som slutade prata med henne. Inte tvärtom.

Fast nu är saker alltså som de är. Fortfarande krig. Även om ingen skjuter.

Och jag är lite osäker på vad Hemstadsetiketten kräver. Att nonchalera en så uppenbar inbjudan vore uppenbart Storstadssnobbigt. Å andra sidan kanske den överdrivna vänligheten bara är ett tecken på allmän nyfikenhet. Att de börjat få slut på samtalsämnen och vill bli hembjudna till min stuga. Hm. Får nog tänka på det där. Ett tag.




* Som man kallt räknat med är folktom före kl 12 på dagen.
** Två i en följd på byvägen räknar som rushhour i Hemstaden. Alternativt någon som fyller jämt.

¤ Var lite orolig att folk skulle köra förbi jättefort på vägen en bit bort och damma och köra ihjäl katter o ungar o sånt på besök. I needed not worry. Med undantag för några sommargäster saktas det in. De flesta av lokalbefolkningen har utvecklat den krypkörningsteknik som endast mycket nyfikna och uttråkade lantsortsbor praktiserar. En av dem har t om gått över till att köra gräsklippartraktor. För att kunna köra extra sakta förbi oss andra. Iaf enligt byskvallret.

¤¤ Tråkiga ungar från stan som syrran, P och jag ibland lekte med på sommrarna . Tills han lurade i dem att några kvigor i en hage var tjurar. Tjurar som kunde bli galna av ilska och plöja igenom staketet och stånga folk de inte kände. Speciellt folk på cykel. Sen slapp vi se dem mer den sommaren.