Jobb. 110% och sedan kvällsmöten på det. Sen tidigt morgonmöte. Sen hem och möte i bostadsrättsföreningen. Jobbigt. Utdraget. Hamna brevid han den där grannen som ser så pojkaktig ut. Som jag trodde var runt 30. Istället för drygt tio år äldre. Han som skyndar sig att klämma sig ner på stolen mellan mig o tjejen i porten brevid.
Han ser sedan jävligt nöjd ut när hon kuttrar på om att han inte ser en dag över 22 ut och vill få mig att instämma. Jag nickar en smula disträ. Petar håglöst i jättemackan jag raskt ångrade att jag tog i tanken att den skulle föreställa middag. Den där alla andra slukade raskt. För mycket. För trött. Två tuggor räckte och nu försöker jag diskret begrava den i servetter och hitta ett smart sätt att bli av med den.
Som vanligt den obligatoriska träskallen som varken läst mejlen om extramötet eller överhuvudtaget fattat vad föregående talare just förklarat men ändå finner för gott att delge oss andra sina åsikter över vad han uppfattat som dagens diskussionsämne. Det finns alltid en. En.
Ordföranden som trots träskallen och gör sitt bästa för att upplysa oss om alla byråkratiska turer han haft med myndigheterna på sistone. Tillståndsformalia och stelbenta byråkrattjänstemän in absurbdum. Vid min bordsände utbyter vi leende menande blickar och han i styrelsen som själv är någonsorts byråkrat muttrar om "och där sitter ni från det privata näringslivet och flinar minsan."
Sedan. Hinna fransfärgning. Hinna klippa luggen. Hinna inpackning. Hinna hitta kläder inför Mr Players fest.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Ja, det finns alltid en. Jag vet. Örfilen hänger i luften.
Man måste ta det lugnt emellanåt också, det vet du va?
Så man inte springer in i väggen
#hon som tar det lugnt numera
Kämpa på och unna dig lite extra kul på festen.
Kim: Japp. Och där hänger den bra. Än så länge..;)
Baglady: Lugnt? Kan du..*host* bokstavera ordet? ;)
royal republic: I did..:)
Post a Comment