Friday, February 11, 2011
Oledolycka
Killkusinen varit på hal is och haft det glatt. Ramlat. Gjort illa tassen. Typ brutit lillfingret. Synd om honom. För att inte tala om hur synd det är om mig som nu måste vara snäll emot honom. Leverera kryapådigchoklad. Titta på röntgenplåtar och låtsas jätteinteresserad av den långa versionen av sakernas tillstånd. Hålla med om att han i praktiken just återvänt ifrån de döda. Hur jag mår? Ja, alltså jag har också op.. Eller ähvafan. Det är bra säger vi. Bara bra. I'll be fine.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Man måste inte vara norrländsk hela tiden. :)
Vilken tur att du kan skriva av dig på bloggen då. :)
De där karlarna är ju inte kända för att vara bra lyssnare...
Visst är dom nära döden, männen, med sina tillbud och sjukdomstillstånd? :-)
Krya på dig, och ta hand om dig själv som du gör med lillkusinen!
Jag tycker iaf mest synd om dig
(så länge jag håller mig frisk)
404: Ha ha nä kanske inte precis hela tiden..;)
Kim: Exakt. Lite därför jag vill ha kvar den..
lacatte: Ha ha ja vissa sorters män iaf..;) Som söndercuralde Killkusinen. Tur att han numera har flickvän som kan skämma bort honom.. Och tack. Bättre nu i magen :)
Royal: det tackar vi för! :)
Post a Comment