Festen hos kompis i helgen

Man kommer, kramar värdinnar. Blir kramad av värden. Får sitt vita glas vin och assiett med tilltugg. Ger sig ut och minglar.
Blandat med folk. Verkligen. Som:

* Hjärngänget. Bokstavligen. Ett gäng utländska kursare/utbytes akademiker någonting. Tjejer från länder som ligger väldigt långt borta och där folk är väldigt små. Inte någon var längre än mig. Ingen vägde över 40 kilo. Värdinnan föser ihop mig med en av dem. För att jag är "ju van att prata engelska i jobbet". Visst. Den ena ville diskutera importtullar och vad jag ansåg om vad hon framhöll som EU's protektionalistiska hållning i frågan.

Den andra hade just fått lägenhet och ville att jag i detalj skulle förklara det svenska lagstiftningen/systemet med "the Bostadsrättsförening." Helst i jämförelse med USA. Där hon bott i ungefär tre veckor.

Den tredje hade en teori om varför folk från hennes Mangarika Hemland var så små. För att de satt på knä på sina små kuddar vid sina små små bord. Hon demonstrerade genom att knyckla in benen under sig, där hon satt på stolen. Hennes teori var att benen slutade växa om man satt så med starkt böjda knän mycket. Jag anförde att jag trodde att den traditionella dieten hade ett visst finger med i spelet. Att den västerlänska dieten däremot fått folk att expandera på alla ledder på senare år. Men hon höll fast vid sin stolteori. För i Korea, förklarade hon, hade folk suttit högre i alla tider. Därför var de också längre. Minsann.

Där kände jag att det behövdes mera vin och passade på att smita. Hamnade i Barbieland istället..

* Ett gäng blonda små barbiesar inbjudna därför att deras kompis var någons flickvän.
Hälften spenderade sin tid med att på Komvux plugga in den matte de valt bort i gymnasiet. Här åtnjöt man status som matematiskt bildad om man klarat matte C. Sedan dissar vi de nya stringjeansen och det faktum att man blir väldigt snurrig på väldigt lite om ens middag som nu består av fyra gurkbitar, tre morotsbitar och lite dipp.

* Sedan dyker karriärskompis upp. Hon med skvaller om "stjärnan" som inte kan skillnad på äkta och fejk. Och om den nyskiljda manliga chefen i femtioårsåldern. Han som tar igen åren som gift med att träna som en galning och dejta fem olika kvinnor. Samtidigt. Han trasslar in sig när han inte kan hålla isär vad han sagt till var och en av damerna som givetvis inte vet om varandra. Än. Företagets kvinnliga personal får allt svårare att hålla masken och inte skratta ihjäl sig åt honom. Givetvis är en av damerna sjuksköterska, en flygvärdinna osv. Vad annars..

* Tjej som gjort mer än dansat med Mr Player. Tvingar mig att visa alla kort jag har på honom i mobilen. Samt vill att vi andra ska granska dem kritiskt i jakt på eventuella nytillkomna 30+ defekter.

* "Åh, vem fan har bjudit Donatella Versace?" Utbrister M. Jag följer hennes blick och kan inte låta bli att stirra misstroget. En människa med väldigt mycket nedbantning och smink. Barbiestilen. Fast på någon som är alldelles för gammal för att passa i den. Får dåligt samvete för mitt fånstirrande och tvingar mig att byta två ord med människan och säga något snällt om hennes iögonfallande smycken. Jo, det kanske märks att jag gillar bling-bling säger hon. No shit. Det klirrar när hon går iväg.

* Kompis pojkvän. Han som är jordens stiffaste kostymnisse i nyktert vardagsskick. Nog den enda person jag träffat som blir klart trevligare ju mer han dricker. Han vill diskutera 1700-tals kostymer med mig. Jag ger honom numret till den yngre generationen. Såna som lajvar sig.