Pojkhelg

Hem och städa i fredags när S ringer. För att förvissa sig om att jag kommer på lördag. För om jag inte gick så tänkte inte hon gå heller. För sitta och lyssna på Glamour Girl och Co diskutera sina glammiga semesterplaner orkade hon ju bara inte med om det inte fanns nån vettig att prata med också. Till hennes stora förvåning meddelar jag att jag inte ska med. Men att de får ha så kul utan mig.

Sen skyndar jag mig att avsluta samtalet lite snabbt innan hon börjar korsförhöra mig om Norrlänningens kusin som planerade att kasa ner från de nordliga viddernas rike för att hälsa på mig på lördagen. Han hade skapligt lång resväg och startade tidigt. Ringde när han var en dryg timme ifrån Storstan. Då hade jag just klivit ur duschen# och stod och nojjade över dagens outfit.

Är ju det där dilemmat när man vill ha något hyfsat-snyggt-men-ändå-såpass-avslappat-att-det-inte-ser-ut-som-om-man-har-klätt-upp-sig plagg.* Ja, ni vet ju alla svaret på den gåtan eller hur? Jeans och t-shirt. Klappat och klart redan där. Men vädret hade andra planer. Efter en stunds nojjande** framför helfigurspegeln i hallen fick det bli kjol och linne. Fanns liksom inget annat om man inte ville se halvsmält ut.

Sen sprang jag runt och fixade i ordning fika när telefonen ringde igen. En annan kompis som ville kolla med mig exakt var det var vi skulle träffas någonstans. Lite småstressad upplyser jag om att jag visserligen var med och planerade det hela i begynnelsen men nu fått ändrade planer och inte skulle med. Bad henne ringa Glamour Girl istället. Då ber hon om numret till henne. Tydligen ingen som klarar av något om inte jag är med.***

Men Norrlänningens Kusin i min lägenhet i Storstaden då. Ungefär så långt ifrån hans naturliga habitat som man kan komma. För att göra omställningen en smula mindre brutal drog jag med honom ut en park. Iaf natur. Om än med suspekt sydländska lövträd istället för barriga skogsskiften. Gå långpromenad. Ligga på en filt på gräset och slöprata. Han berättar om sin vardag. Om jobb och det som varit hans stora intresse sedan han var liten. Sport.

Numera som i att åka iväg med juniorerna. Som han fått hejda på bussresan efter två timmars oavbrutet sjungande på "Vår Busschaufför, vår busschaufför, det är en man med glatt humör...." var inte deras busschaufför på något speciellt gott humör längre. Snarare hade han för Norrlänningens Kusin klargjort att den glada ramsan måste upphöra om de inte ville att det här skulle bli en enkel resa där de fick gå hem.

Han frågar om min träning jag frågar honom om hur det går med kickboxningen. Han har tydligen paus. Gjort illa ryggen. För mycket 20 åriga jädra killar där. Han kände sig som 80 på det 30:e just nu. Deprimerande insikt.

Så går vi hem och käkar gott istället. Pratar gamla minnen. Om den där gången vi var utomlands ett helt gäng o hyrde minibuss. Och han och jag hade båda slipade solglasögon. Väldigt mörka solglasögon.## Väldigt coola och snygga glasögon. Tyckte vi själva iaf. Väldigt praktiska med. På ditvägen. Not so praktiska när vi skulle hemåt och det plötsligt blev lika becksvart ute som våra solglasögon var. De andra fick köra. Vi satt längst bak och var coola. Stencoola. Bara lite halvblinda.

Vi pratar om livet. Hur det var. Hur det blev. Men hur alla i det gänget gör olika saker idag. Sällan eller aldrig ses. Vissa gick bort för att de mest var exets kompisar, vissa gör andra saker idag o man tappar kontakten. Men kul hade vi. Då.
Sen frågar han mig om jag läst några roliga böcker på sistone. Och jag blir liksom sådär spontant glad. En utomhus-grabbig-kille. Som läser. Och inte bara Claes Ohlssonkatalogen och Biltema. Utan böcker. Med liten text. Bara en sån sak.**** Även om jag skamset måste erkänna att det är jag som läser ovanligt lite numera, speciellt sista tiden. Tyvärr inte tagit mig tid. Trevligt att träffa honom igen iaf. Kanske blir något kul i sommar ihop. Kanske klättra lite. Om jag inte vore så höjdrädd.





# Tog lite extra sovmorgon. Typ.

## Den sortens som inte blir ljusare när det blir mörkare ute. Måste ha varit en av få gånger jag inte hade linser med som backup.

* Jo, när man träffar honom i hans rätta element är det vanligen inget problem. Men fjällvandringsutstyrsel skulle kännas en aning mal place här i Storstaden.

** Vitaste benen i stan satt visst på mig, upptäclte jag då. Och min favvo brunutansol-räddare-i-nöden hade inte bara tagit slut. Den har slutat tillverkas med. Skandal. Charmat till mig lite prover men inte hunnit testa in någon ny favvis.
Inför valet mellan att riskera en obehaglig överrasskning i form av morotsfärgade ben valde jag att ha dem vita. For now. Vafan han har sett mig förr. Bakis. I bikini.

Fick bara lite halvpanik när han visade sig ha kameran med. Tog kort på mig i kjol. Before solbrännan kort. Inte alls nöjd. Jag ba' "amen vad gör du, du kan ju inte ta kort på mig i kjol nu ju. Är ju så blek att det är skrämmande. Åtminstone får du inte visa dem för nån snygg singelkille." Ha ba' "Meh, tror du dom bryr sig om sånt?" Lätt för honom att säga. Han är ju kille. Med så mycket päls på benen att de knappast blir solbrända iaf.


***Who am I kidding. Visst, just då hade jag egentligen inte tid att prata med henne. Men egentligen är jag ju oftast rätt bekväm med spindeln i nätet positionen socialt. Är ju inte Lejon för intet.

**** Jo, jag har alltid lockats av böcker. Lockats av kunskapen, lockats av historierna de bär på. But let's not tala om det högt. Är ju trots allt från Hemstaden. Där bokläsning med få undantag är nördigt.