Gårdagen i korthet

Vakna med lite lätt näsblod* och ont i magen. För ovanlighetens skull lite smånervös. En sån där dag då man inte direkt brinner av iver att kasta sig ut i Rat Racet. Dessutom dag att nätverka¤. Försöka se snygguntproffesionell ut. Bilda pakter. Dag då jag inte riktigt är mitt übersociala själv. Efter en stärkande frukost bestående av bananer och mineralvatten,** samt en extra nogrann sminkning är man nästan redo att ge sig ut.

Man kommer dit. På något sätt lyckas man hamna mitt i gruppen The Young And Successfull. Fast så jädra Young är man ju själv inte längre tydligen. Among other things. Vilket man efter en stund inser när två tjejer man suttit och pratat med börjar ondgöra sig över folk i andra åldrar. Och det är då man inser att, inte nog med att man själv är äldst, de andra tror dessutom att man är minst ett par år yngre. Och man nojjar lite tyst för sig själv. Och det är nästan skönt när en sliten karriärig 35+ åring kommer fram och pratar lite. Så man själv kan känna sig som yngst och nyponrosigast i jämförelse. Ordningen återställd. But all in all. I think I did good. Försiktig optimism än så länge.

Sen ringer S. För att tala om att helgens efterlängtade bio kanske inte blir av. Att jag är brädad av en nyträffad Toy Boy.¤¤


* Inte den sortens nosblod som brattiga Storstadsbor får av för mycket suspekt pulver. Utan den sortens som overworked and underpaid Hemstadsflickor ibland får som tecken på att det är dags att ta det lite lugnare.

¤ Sånt där kontaktsakapande, Plan B, idkande som är viktigare än någonsin nu när tiderna är lite tuffare.

** Ingen matlust men jag vill verkligen inte börja käka Losec igen.

¤¤ Hon vägrar avslöja hur gammal han är. Bara att han är alldelles för ung. Très skumt.