Demotivation

Åter för ett kort mellanspel i Storstaden. Jobbrelaterat sådant. Vip customer. Very Non vip transport till jobbstaden due to bil på verkstad. Således SJ*. Jobbdelen okej. Dock sjukt osugen på att vistas i Storstaden vid en tidpunkt då bara lätt inavlade bönder och ett fåtal olyckligen utkommenderade o-ledia stackare är kvar. Således planerar jag göra kvick sorti i helgen. Efter lite sorti i Staden.


* Kan inte med ord uttrycka hur o-imponerad jag är av deras service. Eller kanske på sikt. Måste hämta mig ifrån chocken först.

Meanwhile in the outback

Stolt moster på promenad med lilla söta systerdotter..
I någorlunda civiliserade trakter:

"-Oj, vilken söt liten tjej. Hur gammal är hon?"

I utbyarna utanför Hemstaden:

"-Jaha. Är det avkomman det där eller?"*


I övrigt trött men bra. Småjobba under sem ingen lysande idé. Dessutom kanske sommarens mest osociala. Sagt nej till de där som kom o i princip fick rökas ut förra året som nu ringer o försöker bjuda in sig själva. Nope. I år kommer bara de Stockholmsj-lar jag själv vill umgås med. Basta.


*(= Har du utökat er släkt med ett barn nu, det var fan på tiden. Jasså din syrras dotter..)

Gone for walkabout

Semester till augusti. Morgonjogg och lata dagar på stranden. Umgås. Lite Paus. Ha en riktigt skön sommar vad du än gör!

Just idag av alla dagar..

Valde jag såklart att glömma paraplyet på morgonen. Hade jag släpat med det hade det såklart varit strålande som alla andra dagar vi nyss haft.Men nu blev det såklart regn. Och snyggt av Pressbyrån att inte ha ett enda, verkligen. Vore ju illa om ni fick sälja lite. Tror iaf jag satte nytt hastighetsrekord på sträckan Slussen- Skeppsbron. In casual business..

Midsommarhelgen i Kuststaden. Den korta versionen.

Midsommarafton
Löva midsommarstång och binda blomsterkransar med lokalbefolkningen. Traditionell sillunch med Jordgubbar. En smula drama. Ingripa avstyra något som kunde gått illa. Skälla lite. Eller mer mycket. Kalla någon vid rätt namn. J-a idiot.

Dansa kring midsommarstången och mingel. Grillkväll. Inklusive flytande förstäring. En smula i överkant för vissa. Nästan bli ihjälkramad av Norrlänningens Kusin på suprisevisit. Umgås med gamla o nya bekantskaper. Mycket trevligt. Och som alltid i Kuststaden, uppehåll. T om en hel del sol och modigt snabbdopp i havet för vissa av oss. Konstatera att någon glömt slå på uppvärmningen.

Som vanligt drömma om inbrottstjuvar på midsommarnatten. Känns ju fint att blivande drömprins har ett fritt jobb. Fria arbetstider och mycket resor sådär. Samma visa varje år. Nästan så att jag funderar på att skippa att sova på blommor nästa år..

Midsommardagen:
Vakna upp och hamna mitt i Golfturneringen från Helvetet. Med folk i vit keps och fin gata i stan som envisades med att alla handhälsa. Inte ens jordgubbar och champagne kunde uppväga vidrigheten. Om helvetet är personligt designat är det just där jag skulle hamna. På en golfturnering utan slut med det fina folket.
Så fort möjligt flydde vi. Till båtbrygga bättra på brännan. Beachvolley. Takeawaymiddag. Nyhusvisning. Och avslappad barn-hund-en-glad-lantröra umgänge.

..and how was your weekend?

"Complimentary, no strings attached.."

En sån där kväll när det känns som om man är på lite rätt plats iaf.
Champagne och snittar vid ankomst.
I början freaka ut en smula över folks sällsynt skickliga förmåga att använda ditt namn. Tills du kommer på att det faktiskt står där svart på vitt. På namnskylten du behövde bära för att komma in.


Trerättersmiddag inklusive decent vin unt avec till den lilla delikata moussen efteråt.
Liveband, DJ och annan inhyrd underhållning.
Fri bar hela kvällen..
Gratis är ju som bekant gott. Eller nästan gratis iaf. Man skulle ju vara lite social också. Som vanligt.

Trevligt totalt otippat bordsällskap med helt annan bakgrund. Marinbiolog i botten. Självfallet tvingade jag honom att prata lite jobb. Också. Kommer således framstå som sjukt allmänbildad nästa gång någon börjar prata marinekologi.*

Manlig bekant som efter en aning för frekventa besök till Den Fria Baren gjorde välmenta men småpinsamma försök att presentera mig för de kollegor han redan presenterat mig för när vi kom-check.

Privat visning av för övriga gäster off limits lokaler-check
Avslöjande om närvarande par (bägge arbetar på samma ställe) som jag önskar** att de hållit tyst om-check.

Kul inside info om Hög Chef från nära vän till honom.-check

Tappra försök att inte skratta så att tårarna rann och sabbade sminket-check

Paktskapande och listigt planerande i maskopi med spindeln i nätet på annat företag- check (Sätt två hästtjejer med samma inställning på samma fest och de kommer garanterat att gadda ihop sig genom hästprat innan kvällen är slut. Might come in handy some day. Kanske redan nästa kick off..)

Dansat i höga klackar-check (och fått skavsår)
Söt pojke som förföljer en och
talar om hur fantastiskt man är i akt och mening med att hångla upp en vid första möjliga tillfälle-check


Okänd ung herre som oombedd men stolt visade sina nya tatueringar för närvarande tjejer..***-check


..och mycket mycket mera. En typisk Storstadshelgkväll/natt med andra ord. Och din helg?



* Eller nästa gång någon försöker kolla hur sjukt bildad jag önskar att jag vore och jag behöver ett schysst villospår att leda in dem på. Typ.
** De gjorde nog de med dagen efter. Hoppas jag.
*** Tänk lite Beckham utseende fast utan den goda smaken att hålla sig till en panter.

Lunchärende i Storstaden

Inne på sju-elva för en snabb lunchsallad. Två unga killar i kassakön bakom mig. Tittar på kvällstidningslöpet om någon som sägs varit instängd i "skräcktorpet".
Kille 1,läser högt: "-När han stängde luckan tänkte jag att det var slutet."
Tankfull tystnad.
Kille 2, kollar noga på fotot:"-Meh. Hon hade ju iaf läsk.."

Dagens tidstecken!

Tack för tipset Kim!

Dagens icke-solskenshistoria

Årets hitills varmaste dag och jag ligger inte under ett parasoll. Istället ligger jag hemma och hostar och håller på att tappa rösten. Eller "jobba hemifrån" som det så fint heter. Vilket betyder att jag ber folk att ta allt via mejlen. Som om det skulle stoppa förvirrade själar att ringa och älta elände just idag. Det gjorde det ju. Not. Inte har jag någon glass hemma heller. Skandal.*

Men visst får jag mejl. Virusmejl**. Och med det en komplett adresslista från vad jag trodde var en skötsam kille i bekantskapskretsen. Så inte ämnat för mina ögon. Antingen har han som av en händelse sjukt många tjejkompisar med oseriösabimbohetmejladresser. Eller också är han ute på dåligheter big time.
Skulle väl inte störa mig så himla mycket och det inte vore för det faktum att han:
1. Är nygift.
2. Har barn
3. Att vi hade en kort historia way back ages ago när han var singel.
4. Att jag alltid trott honom om att vara en schysst kille.

* Förutom ren vanilj o sånt som inte räknas som motmedel mot ont i halsen..
** Nej, jag klickade inte på länken. I might be blond but not that blond.

Since..

* Fest i Kuststaden. Med Kuststadstjejer¤ som klätt sig fina. Lyckats avhålla mig ifrån att fälla dumma kommentarer om deras klädsmak.¤¤
-check.

* I sympati hottat upp min (i jämförelse) strika klädsel med klackarna från h-vetet
-check.

* Dansat tills klackarna från h-vetet givit mig blåsor
-check

* Blivit jättekramad av Norrlänningens kusin. (mantra: vi är bara vänner. Vi är bara vänner. Inte nojja nu..)
-check

*Slitit med jobb och kurs och fem miljoner mer halvjobbrelaterade och lika många privata projekt
-check

* Övat min franska och fått beröm.
-check

* Beundrat nybakat föl. Och människobarn. Dock inte samma familj.
-check

* Fått en beundrare som tittar på mig med hundvalpsögon och talar om för mig hur outstanding jag är på allting.
-check


¤ Kuststadstjejer av typen som bara lämnat sin hemstad under endstaka guidade bussturer organiserade av traktens enda stora arbetsgivare.
¤¤ Inte för att jag vill verka snobbig här. But let's face it. Leopardtights, lite för liten superkort studentklänning och för mycket billigt smink har aldrig varit sådär jättesmickrande på halvotränade 30åringar.

Sådärja. Det var den kort-korta versionen. And how have you been?

Paus

Jo, jag lever, tack alla ni som undrat. Massor att blogga om. Men mellan jobb, kurs och allehanda jippon och halvobligatoriska sociala aktiviteter sinade orken lite bara. I shall return shortly.

Påsk people

Så mycket att säga. Så lite tid. Nu påskpyssel på dagisnivå/kickoff med jobbet. Sedan Hemstaden och kanske en sväng i Kuststaden. Ledigt nästa vecka. Eller halvledigt iaf. Sol. Frisk luft. Umgås med människor som inte jobbar ihjäl sig. I'll be back with lots to tell. Ha en bra påskhelg vad du än gör!

Dagens: Män som vill begränsa kvinnors mänskliga rättigheter

Herrarna filosofer har tänkt till. Inom området abort. Något deras kroppar aldrig kommer att beröras det minsta av och som de därför, av oklar anledning känner sig kvalificerade att uttala sig om. Om man silar ner det kvasifilosofiska svamlet i deras artikel så är kontentan egentligen detta.

1. Kvinnor har fått alldelles för mycket att säga till om. Det är dags att ändra på det. Här måste männen gripa in och bestämma lite. Kvinnorna har alldelles för länge kommit undan med att det här skulle vara något mellan sjukvården och den enskillda kvinnan. Äldre män från universitetets filosofiska fakulteter vet mycket bättre än sjukvården och bör således vara tongivande i dylika frågor. Det är ju bara kvinnors hälsa det gäller.

2. Vi gömmer oss lite småfegt bakom lite dammiga akademiska floskler, i hopp om att inte gemene man ska fatta vad det är vi håller på med. Nämligen att propagera för att inskränka aborträtten. Men det vågar vi såklart inte säga i klartext.

3. "Vi vill inte begränsa kvinnors rätt till abort". Yeah right. Ni vill bara införa lite små, käcka, förändringar som i praktiken kommer att göra det svårare, dyrare och riskfylldare för kvinnor att göra abort. Fast det säger ni förståss inte rakt ut.


Mina reflektioner:

1. Jag är sjukt less på att höra män tala om vad kvinnor bör och inte bör göra med sin kropp. Som om de ens hade någon aning om vad de talade om.

2. Det är ytterst märkligt att det alltid, alltid är kvinnans rätt att själv bestämma över reproduktionen som problematiseras. Att det är aborten i sig som framställs som ett problem. När det som egentligen är problemet och det de flesta vettiga människor vill minska så mycket som möjligt är just ofrivilliga graviditeter.

3. Själv tycker jag vi gott kan införa lite olika kategorier bland filosofer.
De som propagerar för åtgärder som fysiskt och psykiskt riskerar att skada människor pga deras kön kan tillhöra den tredje kategorin. Den som vi inte ska subventionera via skattesedeln..

Long time no blog

Eftersom jag inte vet mitt eget bästa kändes det som ett bra beslut att läsa in en utbildning på halva normala tiden parallellt med jobb. Lite slitigt bara. Men nu äntligen helg. Kuststaden. Fest. Sittdown-dinner-n'all. Ser fram emot!

Ex nostalgi

Jag har egentligen inte tid att blogga men...

Alltså seriöst. Vad fan är det här för dravel?
Brevbäraren attackeras och tingsrätten friar för att han var tidigt ute på sin runda.
Finn fem fel här? Okej, djupt andetag. Nu ger inte artikeln alla fakta. Men generellt, den som har en fullvuxen hund som är så instabil att den flyger på folk som knallar förbi brevlådan och biter tills det blöder ska beläggas med djurförbud och hundarna ska bort omedelbart*. Punkt.

Och brevbäraren kom för tidigt? Jahadu. Nästa gång kan det vara en unge som är ute och säljer jultidningar som råkar knalla förbi.. Det är fortfarande du som ägare som har ansvaret för hur dina hundar beter sig.

Att det är småhundar gör inte beteendet mer ursäktligt. Inte heller köper jag resonemanget om staket. Har du en hund som är så aggressiv att den flyger på folk utan vidare är staket bara bara falsk säkerhet. Förr eller senare glömmer någon stänga en grind eller går staketet sönder och någon råkar illa ut.

En riktig vakthund är stabil och vet när den ska vakta och när den ska välkomna. En instabil, aggressiv hund gör det inte och är bara en olycka som väntar på att ske. Det finns ingen anledning att dalta med folk som inte klarar av sin hund.



* I vissa fall kan man rehabilitera aggressiva hundar men det kräver att någon med tid och hundvana vill ta över dem. Annars bör de avlivas.

Det är mycket nu..

Men dagens positiva. Utrymning. Brandmän. Oväntad paus.

Idag är det faktiskt allra syndast om mig

* Börja dagen med hastigt inkastat extratidigt morgonmöte. Med kasst kaffe. Kan inte nog betona hur mer gärna jag hade befunnit mig på gymet som vanligt istället. Om jag bara varit lite piggare.
* Besök hos husläkaren. Som slår mig i ryggen så hårt hon kan och frågar hur ont det gör. Nejdå kära doktorn innan hade jag inte ont i njurarna. Nu har jag det. Tack tack. Får pencillin.¤
* Tar tunnelbanan tillbaka lite lagom småstressad. Fel tunnelbana.
* Återkommer till jobbet bara för att hinna upptäcka ett extrainsatt möte på måndagmorgon jag inte räknat med. Means helgjobb. Suck.

* Återbudstid hos hudläkaren för att kolla liten prick. Good news:Prick inte det där läskiga ordet på C och kommer knappt efterlämna ngt märke. Bad news: läkarna vill ändå ta bort den. To be continued.


¤ Hur i h-vete har jag lyckats hålla mig frisk genom simträning o skidåkning hela denna finbulavinter bara för att åka på det här nu. Är det tacken för att jag ville vara lite vårfin i helgen kanske? Ska man behöva gå i skidbrallor för att överleva vårvintern nu plötsligt? Fan.

Inte för att berätta vad jag klädde ut mig till men..

Det känns som om jag har glömt något idag

Lunchen. Alla ärenden gjorda-check. Dåså. Eller vänta visst var det något mer? Visst fan. Äta lunch har jag visst glömt..

Maskeradfrågan, the sequel

Att öht be Norrlänningen om råd i en dylik fråga är lite som att sätta bocken till trädgårdsmästare. Det borde jag veta vid det här laget. Att jag ändå råkade nämna maskeraddilemmat för honom bör således ses som ytterligare en symtom på hur utarbetad jag är och hur de kosmiska makterna snart borde sända en gratistrip till någon kritvit strand med vajande palmer. Men iaf..

Norrlänningen: Så, ska du gå på fest? (ser inbjudningskortet på kylskåpet.)
Jag: Ja. Suck. Bara jag kommer på vad jag ska klä ut mig till..
Han: Meeh. Enkelt jue. Jag tycker du ska klä ut dig till Laura Croft*. Då behöver du inte så mycket kläder. Jag kan fixa vapenattrapper. Jag: Laura Croft? WTF? Tycker du jag ser ut som Tomb Raider?
Han: Ja. Eller du får väl skaffa en mörk peruk då förståss...

* Ärligt? Finns det någon heteroman mellan 20-45 som inte har en crush på Laura Croft? Någon?

Dagens I-landsproblem

Festinbjudan.
Dresscode: Klä ut dig till din favoritfilmkaraktär.

Amen vafan. När blev alla sådär pretentiösa? Vafan hände med "kom som du är bara du tar med sprit."* Hur kommer det sig att fester numera är av typen, fin middag med speciell klädsel. Där alla ska sitta fint och tala om för varandra hur jävla lyckade man vill att andra ska tro att man är? Och varför inträffar alla fester när jag har som mest att göra på jobbet veckan innan? Och frågan framför alla. Var får jag tag på ett gult skinnställ, matchande MC och ett Hattori Hanzo svärd såhär i brådrasket?



* Även kallad medtag dryck.

Så mycket att säga, så lite tid

En tröttsam mansgris att ha möte med. En fest att förbereda och hålla i. Samt så mycket jobbbellijobb att Reinfeldt skulle gråta glädjetårar åt all övertid. Fear not ladies and gents. I shall return. Kanske redan efter helgen.


Update: Inlägg om kvinnodagen inlagt här nedan. Lite i efterhand...

På Internationella kvinnodagen

Var ju lite meningen att jag som skulle skriva något långt och välformulerat här. Något konstruktivt. Men jag blir bara så trött. Trött och förbannad. På..

1. Reinfeldt och co: Har ni inget bättre att komma med än öh öh..fler kvinnliga företagare så håll tyst istället. Och kan ni ta och eliminera våldtäktsrisken så kan jag fan ta och förhandla mig själv genom eventuella löneskillnader faktiskt. Det är sånt som kommer långt, långt ner på viktiga rättighetslistan. Way bakom basal trygghet i det offentliga rummet. Och då orkar jag inte ens gå in på "Bröstpumpssmärta för kvinnor"-Ohly.

2. Att det öht finns en ständig efterfrågan på att få köpa 14åriga trasiga småtjejer.

3. Att det dessutom t om i de fall tjejen är förståndshandikappad anses inte vara något som våra domstolar ska lagföra. Alls. M a o något samhället godkänner som ett helt okej beteende av män.

4. Att det i praktiken är strafffritt att kalla en skolflicka eller kvinnlig tjänsteman för hora.

5. Principen "ju större bröst dessuto lägre straff" fortfarande är inskrivet i svensk lag 2011. Dvs ju mer "välutvecklat" försvaret kan påstå att ett våldtaget barn haft fräckheten att vara, dessto lägre straff får förövaren eftersom han mer framgångsrikt kan påstå att han visst "trodde hon var 15." Där är det dags för en lagändring, dags att se saken ur offrets perspektiv istället för gärningsmannens. Eller också får vi i konsekvensens namn börja godta att systembolaget butiker kränger öl och till minderåriga killar som har tillräckligt schyssta muskler för sin ålder, eller hur?

6. Manlig backlash. Män som försvarar mäns rätt att våldta och gå fria ifrån straff genom att sprida myten om kvinnan som den ljugande hämnerskan som "dagen efter kom på att hon ångrat sig." Män för vilka kvinnans rätt till sin egen kropp helst bör begränsas till rätten för män att köpa den. Allt annat är blott illasinnade anklagelser från Den Ondsinta Feministkonspirationen och män och kvinnor som säger emot dem har kidnappats av sagda organisation och hjärntvättats.* Och ja, den som tiger samtycker. Alla har vi ett ansvar att säga ifrån när någon kommer dragandes med unkna ideer. Precis som jag reser mig upp och går eller säger ifrån om någon sjunger sånger/talar om män på ett sätt jag inte håller med om har män ett ansvar att reagera på andra mäns beteenden.

Speciell underavdelning. Backlash på nätet.. Citat nedan från kommentator med ide om hur man kan få ännu färre kvinnor o män att våga anmäla våldtäkt genom att hänga ut dem på nätet:

"Vore det inte bättre om man hängde ut dom som anmäler i stället?
Det är ju ändå dom som ska bevisa att det dom anmäler faktiskt har hänt.
Den som är anklagad är oskyldig tills motsattsen är bevisad och bör därför inte behöva få sitt namn och bild uthängd. Det leder bara till smuttskastning som mycket väl kan drabba en oskyldig person.

Häng ut dom som anklagar och låt dom bevisa brottet i stället."

7. Att kvinnodagen kidnappats av vänstern. Nej, jag är inte feminist. Inte nej,men utan nej. Punkt. Bunta inte ihop mig i något kollektiv tack. Jag är jag och jag må ha åsikter som stundtals samanfaller med olika organisationer och samanslutningar. Men jag svarar bara för mig själv och mina åsikter. Inte någon annans. And for the record. Jag delar in mänskligheten i idioter och icke idioter. Oberoende av kön, färg, ålder, sexuell läggning, BMI osv..

8. Att det pga grav risken är lättare att testa mediciner/utföra medicinska försök på män är förståeligt. Liksom det faktum att kvinnliga hjärtpatienter inte får samma behandling som manliga hjärtpatienter är det med. Eftersom kvinnokroppen inte fungerar likadant vid hjärtproblematik ska vi förmodligen inte ha exakt lika behandling heller. Det som är skandal är att man inte för länge sedan tagit reda på vari skillnaden består och vilken behandling som är optimal för just kvinnliga hjärtpatienter. Det är hög tid att ändra på nu. Precis som det är hög tid för en diskussion om hurvida staten bör sanktionera tillverkning av äldre, beprövade mediciner som vi vet är tillräckligt säkra för gravida kvinnor i behov av medicin att använda. Istället för att släppa igenom nya mediciner som av etiska skäl inte kan testas på gravida och istället hoppas på det bästa och samla data i efterhand. Sedan kvinnor som råkat vara gravida varit tvungna att äta dem.

9. Att pressen som jagat SD med blåslampa inte satt sagda blåslampa även på deras abortinskränkningsagenda och de konsekvenser det skulle få om de lyckades driva igenom det.

10. Globalt. Let's not even go there shall we. Kanske är det alla krig. Kanske alla sönderslagna sociala nätverk. Men det känns som om våldet emot kvinnor har blivit värre. I tredje världen tror jag lösningen ligger hos kvinnorna. Kan de få tillbaks rätten över reproduktionen, över sin egen kropp kommer våldet och överbefolkningen att mattas av. Tills dess är jag pessimistisk. Tyvärr.





* Tänk en arme av hennafärgade Illuminati och rätta förskräckt till foliehatten.
Och ja, jag anser att det borde finnas en specifik mansdag också. Det kan vi gärna diskutera alla de andra 364 dagarna. Men inte just idag.

Overworked

När jag t om måste ställa in morgonträningen denna vecka är det fan illa. Inte alls nöjd. Tror jag måste skaffa mig en slav/assistent snart som kan göra det tråkigaste jobbet som jag sedan bara kan inhysta allt beröm för. Typ.

I morse på The café

Travar in som vanligt på väg till jobbet. Hejar och småpratar lite med baristan. Beställningsord överflödiga. Hon vet vad jag vill ha. Som alla mornar. Fast den här morgonen noterar jag att det är lite ny inredning. Det sitter två killar vid disken som inte brukar sitta där.

Kille 1: (Nyfiket)-Va, vad får hon för något* i kaffet? Varför fick inte jag sånt för?
Baristan:(Leende) -Det är sånt som bara stammisar får.
Kille 1: (till mig) -Va? Är du stammis? Jag har inte sett dig här förut.
Jag:(Suck. Så många ord. Så tidigt. Men okejdå)
-Jo. Är här var och varannan morgon såhär dags ju..
Kille 2: (petar till sin kompis i sidan) -Ja, titta nu vad du missar. Jag har ju sagt åt dig att vi ska börja gå hit tidigare på morgnarna...

* Kanel.

Också i helgen: Hur man marknadsför sig själv på norrländska

Man från ett annat företag i samma bransch:
-Bla bla bla jo jag är från norrland. Du kanske har såg ett tv-program för ett tag sen om...

Jag: -Eh, nej, det har jag nog inte..


Han:- Bla bla..iaf tv inspelning. Om en liten byhåla. Där det framstår som om alla i byn är helt efterblivna. Iaf så är det därifrån jag kommer...

Kick off and downhill i helgen

Ni vet ett sånt där tillfälle till påtvingat gemyt då du förväntas umgås med dina med och motarbetare under mer avslappade former. Som..

* Att ge upp försöken att förklara för Mellanchefen (aka Mr almost Never been outta town) att det inte nödvändigtvis behövs en flaska T-röd för att göra upp eld.¤

* Att försöka få Trevliga Kollegan att förstå att ingen på allvar mixtrat med hans åkdon för att få honom att komma sist i stjärtlappsracet.

* Att själv lyckas avhålla sig från att döda någon. Någon som inte har vad som alltid kommer så jävla olägligt som möjligt. När närmaste toa ligger två mil bort, längst ner för en brant trappa för att sedan skala av sig tusen lager skidkläder. Tacksomfangud. Det där planerade du bra.


* PP. Also known as PuckoPointPresentation. Men suck. Bara att konstatera att alltför många medelålders individer inte klarar av att prata o visa bilder samtidigt..

* Frisk luft och motion. Samt fri fjäskchoklad. Mainly the reason I survived.
Träningvärk efteråt. Att boka in personlig tränare på sjukt tidiga morgontiden på gymmet i tisdags var kanske inte min allra brightaste ide. Känner mig som ungefär 80 nu. In a good way. Saknat träningen. Var liksom dags. Alla varningstecknen var där. Som lite för många dagar med för mycket jobb. Dagar då jag lätt darrig vid elvatiden kommer på att jag inte ätit någon middag o rätt lite lunch.. Sånt som lätt händer mig om jag inte tränar o har mkt på jobbet.





¤ Korvgrillning the Mellanchefs way. With a touch of T-röd..Uäk.

Dagens I-landsproblem

Landgångsmacka unt bubbel till lunch, courtesy of Företaget. To go with Corporate Bullshit talk by Mellanchefen. Mellanchefen också olyckligtvis mannen bakom mackbeställningen. Z således i chock. Konsulterar mig. Macka contaminerad. Någon har lagt Salami mitt bland bland människomaten. Precis hur äckligt som helst. Inte nog med att man ska behöva bli påmind om att det finns folk som faktiskt äter dylikt utan vapenhot. Man kommer dessutom att vara tvungen att jobba i samma lokaler som deras andedräkter hela eftermiddagen sedan. Oh joy.

All Black Hearts Day

Pratar med killkompis som sitter på andra sidan jorden. Ärkecynikern. Påminner honom om det där kommersiella jippot. Han har väl inte glömt? Nejdå. Jodå han vet om det. Flickvännen hade skickat kort..

Han:- Kan inte fatta vad som har flugit i henne? Fatta att hon skickade ett alla hjärtansdagskort till mig.
Jag: - Men, det var väl snällt..?

Han: (bedrövat)- Men det var liksom änglar o glitter o skit på det. Till mig. Känner hon mig inte eller? Det är verkligen inte likt henne. Tror du det har hänt något?

Jag:-Äsch. Hon saknar dig ju bara fattar du väl. Du sitter på andra sidan jorden och hon blev väl bara lite sentimental.

Han:(misstroget)- Men då kunde hon väl ha valt ett bättre kort. Fatta. Änglar. Glitter.. Får ta ett snack med henne om det när jag kommer hem..

Jag:-Ha ha. Och vad skickade du till henne?

Han: -Äh. Äsch. Fan. Alltså..

Jag:*strängt* -Du skickade väl något iaf?

Han:*motvilligt* -Okej. Skrev några rader..typ.

Jag:*en smula skadeglatt* -Du skrev en dikt? Aha, en kärleksdikt...

Han: *småsurt* -Typ. Fast det var bara för att jag inte hittade något kort med smådjävlar på som jag egentligen ville...

Alla hjärtans dag

Jodå jag fick blommor. Från H. Och jag och kollega Z fick tulpaner av Trevliga Kollegan. Smart drag där. Minskar ju inte direkt lusten att täcka upp för honom nästa gång han behöver vara ledig om man säger så.

Dagens chock

Den där högutbildade, lätt fårade äldre* mannen som man känner igen ifrån ett tidigare jobb. Springer på honom på väg till ett möte. Han håller ett litet** sött barn i handen. Man tänker, åh vad gulligt, han måste vara ute med barnbarnet. Å så är det hans dotter. Uäk.***



* Som i minst pensionsålder fast jobbar lite på konsultbasis numera typ.
** Typ 4-5 år.
*** Okej jag har bott på Rivieran. Fullt medveten om att det finns folk som gillar konceptet äldre framgångsrik man och betydligt yngre kvinna. Blev mer lite chockad att det var just han. Han med en lite mysfarbror framtoning liksom. Känns lite som när man insåg att även föräldrar faktiskt fortfarande kan ha sex. Man inser att det nog är så. Men man vill helst inte tänka på det..

Oledolycka

Killkusinen varit på hal is och haft det glatt. Ramlat. Gjort illa tassen. Typ brutit lillfingret. Synd om honom. För att inte tala om hur synd det är om mig som nu måste vara snäll emot honom. Leverera kryapådigchoklad. Titta på röntgenplåtar och låtsas jätteinteresserad av den långa versionen av sakernas tillstånd. Hålla med om att han i praktiken just återvänt ifrån de döda. Hur jag mår? Ja, alltså jag har också op.. Eller ähvafan. Det är bra säger vi. Bara bra. I'll be fine.

"Så tjuvjaga ägg"

Appropå det där med att pochera ägg. Google är inte alltid din vän. Eller iaf inte dess svenska översättare. Don't try this at home folks..

I Helgen lärde vi oss att..

Träffade Mr Player och hans tjej på fest. Vet inte vad som var mest skrämmande. Mr Player i 80'tals tema inklusive långhårig peruk. Att flera personer försökte få mig mer välvilligt inställd till singelkille X genom att påpeka hur mycket pengar han tydligen har.¤ Att man då och då påminns om att Mr Players tjej är sjukt mycket yngre än alla andra närvarande när hon inte har samma referensramar. Eller att jag
och Mr Player, aka Mr Very Important Businessman nostalgiskt satt och försökte erinra oss texten till smurfsången. Detta utan att ens ha druckit speciellt mycket. Alls.

Sedan åka hem till kompis. Blir lite hungrig på kvällen. Komma på idé med ägg benedikte. Fast kompis utan ättika i kylen. Värsta misären. Komma på snilleblixt. Sms:a killkompis aka our nakna kocken. Jodå vit balsamvinäger borde funka. Göra ägg. Äta ett ägg. Må jätteilla. Söndag på vatten bröd o självömkan. Tacka nej till barndop i sista minuten med dåligt samvete. Tvinga mig tvätta lite. Men mest ligga ihoprullad i soffan och tycka synd om mig själv. Framför "Sense and Sensibility". Lite önska mig tillbaks till tiden då en gentlemän red runt och citerade Shakespeare och det ansågs som en helt okej sysselsättning att vandra runt och plocka snäckor och drömma om Mr Right.¤¤




¤ Och? God for him then. Gäsp.

¤¤ Män som kan citera Shakespeare idag brukar väl mest tillhöra kategorin 55 åriga engelskalärare med lärarrumsandedräkt. Tyvärr.

Momento Mori Moment

Nej, det blev inte bättre, tvärtom. Så med någon möda tillbaks ner i Storstaden, där jag åker in igen. Till min vanliga läkare som skickar mig till akuten som inte skickar mig nånstans utan lägger in mig direkt. Så. Inget äta dricka. Bara duscha, ligga standby i op mundering med dropp. I vad som skulle visa sig bli nästan ett dygn. Första dagen tillbaks efter långledigt. Stressig morgon och det var inte många timmar jag han ta tag i saker och ting. Verkligen poppis. Employee of the Month I shant be.


Jag som brukar släpa med mig hela City-tjej-överlevnadskittet. Som dagen till ära lämnat hemmet utan vare sig mobilladdare, extralinser, eller ens något att läsa. Ligger på en sjukhussal. Med en mobil jag måste bränna mesta batteriet med att ringa och styra upp jobbet jag fick gå ifrån. Avboka möten osv. Enda kontakten ut. Vågar inte privatsurfa. Ensam i en op mundering som väl närmast kan betraktas som kinky om nån nu har den läggningen (tänk halvkort vit sjukhusrock unt lårlånga strumpor då.) Med en Metro och smärtan som enda sällskap.

Och en liten röst som påminner mig om risker med att rota runt i magen på unga tjejer, nåt man i det längsta undviker. En röst som påminner mig, "Ännu är ingen skada skedd. Du kan fortfarande gå härifrån. Ain't nothing to it. Just put one foot in front of the other." Och jag skulle. Oj, vad jag skulle. Om jag bara inte hade så ont. Kanske lika bra att hoppa ut genom fönstret direkt. Put an end to my misery. Om jag bara orkade se efter om det gick att öppna. Så. Spara på smärtstillande. Distansera dig. Lets just lay here counting flowers on the wall, shall we?


Egentligen är det tänkt att de ska försöka operera under kvällen. Men sen blir det kris och katastrof. Bilolyckor o gud vet allt. Och när en trött och bekymrad läkare som ringts in från bakjouren kommer in för att undersöka och op planera/dra worstcasescenarion fattar jag vinken. Villintevillintevillinte. Realitycheck. Spelar ingen roll hur bra grundfysik du än har. En kunnig, och framförallt någorlunda utvilad kirurg begår färre misstag. Ja, jag kan vänta på dagteamet. Ja, jag säger till om det blir ohållbart. Ta du hand om bilolyckorna. Och sköterskorna är underbara och muttrar förvånat om hur de inte kan förstå hur han prioriterar. Medkänsla i deras ögon. Tittar till mig då och då lite lätt bekymrat sådär. En lång jävla natt utan något att läsa ens.

En natt då jag försöker att existera så sparsamt som möjlig. Inte prata för att inte gråta. Folk jag skulle kunna ringa men jag vill inte prata med någon. Faktiskt. Så fort det öppnar ringer jag biblioteket. Ber dem skicka nåt. Försöker förklara att det inte spelar nån som helst roll vad. Att jag är desperat. Behöver text. Ska närsomhelst in på op och tar vad som helst. Utom gårdagen Metro som jag redan läst. Ett antal gånger. Måste ha låtit övertygande* för de skickar omgående en liten kurirdam i gråsparvsmundering**. Ärkebibliotekarien.

Lite senare på morgonen kommer dagteamet, rätt kirurg och hans enormt proffsiga team. Och när jag får ont igen går det extremt fort ner på op. Snabbt och proffsigt. Räckte med det mindre ingreppet. Människor som har stenkoll på läget. Adekvat smärtlindring efteråt. Så som det alltid borde vara. Bara precis innan jag åker hem det fallerar. Inhyrd personal. Ingen som vet nånting om nånting. Så jag åker hem och tar det nog inte så lungt som jag kanske borde. Men det läker. Som allt annat.

Mest lycklig är jag när kirurgen kommer in och säger att det var lyckat. Och nej, inget annat i magen har kommit till skada. Prover är tagna. Senare får jag veta att det inte är cancer. Inte någonstans. Så visst Gud. Tack ska du ha. Fast ge mig lite lugn o ro ett tag nu är du snäll. Bara lite, okej?



*Eller också har de lärt sig det lönlösa i att tjafsa med folk med svår läsabstinens i kombinatione med morfininducerat hjärnsläpp.

** Får alla som gått bibliotekhögskolan lova dyrt o heligt att aldrig mer klä sig i något som inte går ton i ton med gråbrunt damm, innan de tar examen?

Not for the faint-hearted

Pending: Inlägget jag kommer bli tvungen att skriva

Såhär lite i efterhand då. Hade tänkt hoppa över den här biten. Intesåhär iaf. Men orden kom till mig ändå. Propsade på att bli nedskrivna. Kommer i ett nytt inlägg. Snart.

2011

Tja, det började ju bra det här. År 2011 gick ut hårt direkt. Knappt hann man skaka silverkonfettin ur håret på nyårsdagen innan prövningarna började. Det började med att vattenpumpen strulade. För den som alltid bott i lägenhet kan jag upplysa om att en fungerande vattenpump är rätt bra skit om man bor i en liten stuga i skogen och det dessutom är minusgrader och snö ute. Utan vatten funkar som bekant ingenting.* Inklusive toaletter. Ska inte tråka ut er med detaljer. Men kan konstatera att tekniskt kunniga män i släkten är rätt bra att ha ibland. Samt en fungerande backventil.

Sen blev det värre. Magsmärtor. Ont när jag sitter ner. Ontsomfan. Och jag tänker hallå, har du blivit senil däruppe gubbe? Lägg av med det där. Jag trodde vi hade en deal. I'm right here. Är du missnöjd med mig är du välkommen att droppa ett isblock i skallen på mig anytime så jag tvärdör. Eller en nedmejad av en bil eller vafan som helst som går lite snabbt. Anytime. Men det här har jag fan inte förtjänat. Inte på långa vägar.

Försöker ignorera det. Yrochiprenharingen effekt ont. Biter ihop. Intalar mig att det går över. Ringer den del av släkt o vänner som bor i grannstaden o gör dem besvikna genom att meddela att jag inte kommer idag. Jag vill. Men det finns bara inte på kartan.


Blir värre. Ringer upplysningen. Upplysningen säger åk in. Och det är då jag inser två saker. 1. Jag kan fan inte ens köra in i det skicket.** 2. Om jag ens tar mig ut. Det har snöat rätt duktigt de senaste timmarna sedan mörkret föll. Ringa syrran. Snälla systersnubben skjutsar in. Men vi måste åka nu. Medans vi kan ta oss ut. Komma Hemstadsakuten. Stappla in genom dörren dubbelvikt av smärta.


Sammanbitet förklara för mannen i kassan att jag väntade så länge jag kunde innan jag åkte in. Tänkte det skulle gå över. Han nickar i samförstånd. Vet redan att jag var på väg. Att det var upplysningen som sa åt mig att åka in. Underförstått, det är så vi gör här i Hemstaden. Här åker vi minsan inte in i onödan. Lugn kväll på akuten. Mest fyllon. Gemene man har tydligen inte hunnit plocka fram knivar och knytnävar än. Plågsam men kort väntan i litet väntrum medan enda läkaren lokaliseras. Yr av smärta.


Tänker på att sist jag var på den här akuten bar jag ridkläder o min klasskompis mamma jobbade här då. Ages ago. Försöker förgäves lista ut hur dryckesautomaten fungerar när sjuksyster av modell ängel kommer ut. Tar prover. Säga kanske kirurgi. Komma doktor. Enda doktorn i tjänst. Säga avvakta. Du är så ung. Allt annat utom det som gör ont*** ser finfint ut. Det kan försvinna av sig själv. Erbjuda sig lägga in mig för observation över natten men inte göra så mycket just nu. Bättre vänta. Åka in i Storstaden istället. Jag åker hem istället. Elfte budet. Du skall icke i onödan uppta en sjukhusplats. Vacklar ut i den plötsligt klara natten. Med en liten påse starkare värktabletter i handen. Lite lättad för att jag slapp ut. Samtidigt som jag inte vet hur jag ska ta mig in snabbt om det börjar snöa sådär jättemycket igen. Eller hur fan jag ska ta mig hem till Storstaden igen med bil om det inte blir bättre o den fortsätter röra på sig.





*Note to self. Skaffa vattendunk med vred på så du slipper försöka lyfta svintunga dunkar o hälla nästa gång. Eller en stark man.
** Tänk dubbelvikt-dizzy.
*** Cysta. Och det var sista jävla gången jag åt insjö/Östersjöfisk, tack så väldigt mycket.

Nyårsafton

Jodå. Not quite my old self. Sånt som bara de allra närmaste märker. Middagsplaner på det. Nyårsmiddag. Hej prestationsångest. Hej Stepfordwife fast singel tendenser. Fixa skaldjur. Fixa älgkött via snäll Tjejkompis. Somewhat delegera. Fixa trerätters plus tilltugg. Fixa eldkorgar i snön. Fixa takkronor med levande ljus.

Duka svart-vitt-silver klassiskt. Jodå. Vackert och stämningsfullt. Liten stuga out in nowhere. Mycket snö. Första året på evigheter som jag inte skålar in det nya året i Kuststaden. Lite ovant. Lite nystart. Men ändå helt okej att vara omgiven av barndomsvänner. Folk från samma ridklubb, som jagat samma rosetter. Några respektive med kompis. Lagom många. Lagom lugnt.


T om en tjejkompis vanligtvis tillknäppte pojkvän blommade upp. Sa flera meningar efter varandra. Nytt rekord. Mycket skratt. Nostalgiska historier varvat med framtidsplaner. Tolvslaget. Gå ut i snön o skåla i skenet ifrån eldkorgen. Njuta av den vanliga vackra utsikten plus fyrverkerierna. Ändå. Lite skönt att få inkorgen full av sms från Kuststaden med "vi saknar dig här". Somehow heartwarming.

Och sedan ett nytt år 2011. Ett år där jag lovat mig själv att bli mer organiserad. Planera och framför allt prioritera bättre. År 2011 är en bitch I'm telling you. Drog igång hårt redan från början. Kan således bara bli bättre. Or at least so I'm telling myself.

Morgonmåndagsmöte på jobbet

Dagens mantra: Inte svimma. Inte svimma. Inte...

Helgens irländska

Internhumor

Kollega Z: "Sjukskriven", you say? Nejdå. Inga problem. Glöm inte att DHL:a Managementet tre vidimerade kopior av din dödsattest bara som vanligt, ok-ay?

Kollega Z. Gotta love her.

Just kickstarted da new year..

With emergency surgery. Doing okay. Just need some rest and a bunch of painkillers. Babes, I'll be back.