Herrarna filosofer har
tänkt till. Inom området abort. Något deras kroppar aldrig kommer att beröras det minsta av och som de därför, av oklar anledning känner sig kvalificerade att uttala sig om. Om man silar ner det kvasifilosofiska svamlet i deras artikel så är kontentan egentligen detta.
1. Kvinnor har fått alldelles för mycket att säga till om. Det är dags att ändra på det. Här måste männen gripa in och bestämma lite. Kvinnorna har alldelles för länge kommit undan med att det här skulle vara något mellan sjukvården och den enskillda kvinnan. Äldre män från universitetets filosofiska fakulteter vet mycket bättre än sjukvården och bör således vara tongivande i dylika frågor. Det är ju bara kvinnors hälsa det gäller.
2. Vi gömmer oss lite småfegt bakom lite dammiga akademiska floskler, i hopp om att inte gemene man ska fatta vad det är vi håller på med. Nämligen att propagera för att inskränka aborträtten. Men det vågar vi såklart inte säga i klartext.
3.
"Vi vill inte begränsa kvinnors rätt till abort". Yeah right. Ni vill bara införa lite små, käcka, förändringar som i praktiken kommer att göra det svårare, dyrare och riskfylldare för kvinnor att göra abort. Fast det säger ni förståss inte rakt ut.
Mina reflektioner:
1. Jag är sjukt less på att höra män tala om vad kvinnor bör och inte bör göra med sin kropp. Som om de ens hade någon aning om vad de talade om.
2. Det är ytterst märkligt att det alltid, alltid är kvinnans rätt att själv bestämma över reproduktionen som problematiseras. Att det är aborten i sig som framställs som ett problem. När det som egentligen är problemet och det de flesta vettiga människor vill minska så mycket som möjligt är just
ofrivilliga graviditeter. 3. Själv tycker jag vi gott kan införa lite olika kategorier bland filosofer.
De som propagerar för åtgärder som fysiskt och psykiskt riskerar att skada människor pga deras kön kan tillhöra den tredje kategorin. Den som vi inte ska subventionera via skattesedeln..
