Friday, November 30, 2007

Gårdagskvällen: Svampexcursion i Bratskogen

Utgång på en vardag. Igen. För att hålla på min ordentliga jobbimage smet jag hem och bytte om till den nya gröna toppen, svarta byxor och kavaj. Uppsatt hår och matchande smink. Blev faktiskt nöjd med resultatet. Med att inte behöva "klä ner mig" längre. Att inte längre bo ihop med någon som man behöver lugna jämt, som ifrågasätter varför jag gör mig så fin om jag bara ska ut och äta med en tjejkompis. Som anar ugglor även i mossar där det inte finns några. Så skönt att slippa.

Träffar klasskompis är från Hemstaden. En av de få som lyckats göra karriär och får åka till Storstaden ibland på businezz. Innan hon kom så långt åkte hon inte utanför Hemstaden i onödan och har således begränsad (för att inte säga obefintlig) lokalkännedom här i stan.

Hon säger: "bestäm du vart vi ska träffas. Men ta någonstans dit man hittar." Okej. Man hittar till följande ställen: Spottkoppen på t-centralen. Åhléns City (stora entreen endast), samt Den Där Stora Betongsvampen(svampen vid stureplan.) Allt annat är överkurs och kan resultera i att du får ordna skallgångskedjor efter förvirrade Hemstadsmänniskor som klivit på fel tåg och missuppfattat t-bane uppgångar osv. Således Svampen. Hon är i god tid, jag är exakt på klockslaget. Med andan i halsen. Precis som i skolan.

Första stället vi går in på är lite för trendigt. Höga barstolar eller små soffbord att balansera maten på. Självservering. Som i skolmatsalen viskar hon. Brat-alert nine o'clock svarar jag. Hon skrattar. Tittar fascinerat på två backslick som glider förbi. Lokala sevärdheter att återberätta när hon kommer hem.

Föreslår East. Som faller på sin stora sushi disk vid entreen. Kompis backar skräckslaget mot utgången. Sushiskräcken lyser i ögonen. Inga löften om att det även finns varm mat, kan blidka henne. Ute regnar det iskallt regn. Jag ger mig. Förelår närmste italienska ställe. Rekorderlig mat som alltid går hem hos Hemstadsfolket. Själv är jag nöjd bara jag får sitta inomhus. Utan att behöva klättra upp på en två meter hög barstol först. Helst med minimalt antal backslick i omgivningen.

Tredje stället gillt alltså. Blond servitör som kallar oss "flickor" och inte visste hur väl han ville oss. I väntan på ett ledigt bord sitter vi i bardelen med varsitt glas mousserande. Som vi fått beställa sedan servitören först noga försäkrat sig om att vi båda var över arton. För att hans chef krävde att han skulle fråga alla han inte var säker på.. Redan där hade han gjort sig förtjänt av dricksen. Fjäsk går hem.
Om inte annat så att han kan köpa nya linser..

Sedan:

* Pasta med portabello och lax i tryffel nånting sås.Kötträtt åt fiskhatande kompis. Plus vin. Plus mera vin. Plus capuccino så att åtminstone någon av oss skulle hitta hem.
* Massor av skvaller.
*Två praktical jokes utförda av servitören. Som först låtsades servera fisk till erkänt fiskofobisk kompis (hennes min var obetalbar.) Sedan när jag hånskrattat klart låtsades han tappa en capuccino. Som jag fångade. Och till min förvåning visade den sig innehålla papper. Min min var nog ganska obetalbar den med.


* Kompis som i halvtid tittar på klockan och krasst konstaterade:
"Jaha, nu har nog Johan somnat framför tv:n hemma. Sen så vaknar han vid 2 tiden av att han fryser. Eller också kom han ihåg filten och då vaknar han på morgonen i tv soffan..."
Okej, alla som undrar varför jag lämnade Hemstaden och Hemstadsmännen så fort jag kunde efter gymnasiet. Där har ni svaret. Johan är ändå snäll. Lättroad. Äter allt man sätter fram åt honom. Säger att det är gott. Tar om tre gånger. Har fast jobb. Men det är hon som står för karriären i den familjen. För framtidsplanerna. De har köpt hus. Planerar barn. Det kunde ha varit mitt liv. I bästa fall. Om jag hade valt att stanna kvar.


* Affärsmän. Som ville ha med oss och fira. Oklart vad. Det fick de inte.

* Ett gäng unga engelsmän. Som katten klätt upp. Och släpat in. Men de var trevliga.

Ett par turer senare försöker jag avrunda med att förvissa mig om att kompis hittar sista biten tillbaks till hotellet själv. Det gör hon inte.
Hon (efter ett par glas vin å vilse i Storstaden): "Meen dit kan vi väl gå? Där är ju en massa folk? (pekar diffust uppåt en upplyst Grev Tureg)
Och om jag går ditåt så kommer jag väl till hotellet så småningom?
Jag (som hade hoppats kunna vika av ner i t-banan) Pedagogiskt: Neej. De är parallella gator. Du vet som i aldrig korsande? *suck*
Slutade med att jag fick följa henne tills vi såg hotellet. Lantisar är fan otroliga ibland..

Kul kväll var det iallafall. Mindre kul när jag släpade mig till träningen tidigt i morse. Ikväll blir en lugn kväll. Omladdning.

Thursday, November 29, 2007

Dagens lärdom

Om du dristar dig till att luncha med någon åt det ärkeekonomiska hållet. Du tycker du har byggt upp din cred med att i förbigående nämna bokföringslagen samt droppa ett och annat namn tillhörande folk som gillar att redovisa saker.Gjort ditt yttersta för att framstå som en med-full-koll-och-alla-papper-i-ordning-människa.

Så du slappnar av. Skämtsamt slänger du ur dig att det känns tryggt att ha någon med oss som kan granska restaurangkvittot redan på plats. Och människan gör det. Noga. Och naturligtvis är det fel klockslag på kvittot. Flera minuter. Am so sorry I ever said something..

Men ikväll ska jag iallafall hem och svida om lite snabbt. Going green. Efter mycken tvekan. Men det är ju årets färg. Kan passa bra inför kvällen. Blir Svampenexcursion i Bratskogen.

Wednesday, November 28, 2007

Helgen som var

Lite lätt dubbelbokad i valet och kvalet mellan att åka ut på middag och övernattning långt ut i spenaten¤. Eller att åka till en mer stadsnära spenat, umgås med fyrfota hovdjur och hjälpa kompis. Intaga middag närmare stan. Blev de två sistnämda.

Vad tror du..? sa kompis bekymrat och pekade på hästtransporten.
Du behöver någon som kan...instämde jag. Läget var en smula prekärt. En vecka senare skulle häst transporteras. Transporten skulle vara i toppskick. Det var den inte. Vi behövde en man. Inte vilken man som helst utan en som kommer med tillbehör. Som skruvdragare och el-behörighet. En handyman helt enkelt. Vi slog våra kloka huvuden ihop och jag lyckades med konststycket att lura ut en ur bekantskapskretsen.

Han kom. Tog sig en titt på släpet. Muttrade något om klåpare och hemmapulare och att det var ett under att det alls rullat. Men, jo visst skulle han nog kunna fixa det. Vi "hjälpte" naturligtvis till.

Vi tittade beundrande. Räckte över verktyg. Hämtade fler stall tjejer som kunde titta beundrande. På respektfullt avstånd. Ety en handyman i arbete icke bör störas-endast överösas med berömmande kommentarer och kvinnlig beundran.

Temperaturen sjönk. Vi gick in och borstade häst. Gick då och då ut för att fråga om vi kunde hjälpa till med något och få ett nekande svar. Och nej, han sa sig inte frysa (officiellt fryser inga riktiga handymän. Bara kärringar.) Möjligen kunde han tycka att det var förbannat irriterande att fingrarna skulle fara och domna i kylan.

Inte behövde han gå in och värma sig inte. Däremot kunde han låta sig övertalas att bjudas på fika. Om vi ändå skulle ha. Sålunda lurade vi in honom till stallets fikarum för upptining och allmän beundran. Det hela ordnade sig. Kompis lyckades tom backa tillbaks släpet på rätt plats utan att demolera något stort och dyrt på vägen.

Sedan:

* Stiftade bekantskap med Sveriges kanske mest hariga häst. Nästan 500 kg som till och med är rädd för stallkaninen. Minsta vindprassel fodrade ett veritabelt pepptalk för att lugna ner honom.

* Pussad av någon med fyra ben och hö-aktig andedräkt. Sen hem och duscha och svida om.

* Middag på lördagkväll. "Jamen då har vi en dejt då". Sa hon. Kändes inte helt rätt. I slutänden blev vi en kombo av par och singlar. God mat. Och jag hade med mig Beujolais Noveau¤¤ från vinkvällen med jobbet. Juryns utslag blev att den vanliga var drickbar och Village varianten (den lite dyrare) var rent av riktigt god. Lite hallon och vaniljton. Utmärkt med en krämig Camembert.

* Snälla, nästa gång jag tar fram mobilen efter ett par glas vin- stoppa mig. Har lyckats lova mig till utgång kvällen innan min egen fest. Among other things...

¤ Så långt som pendeltågen går. Och sista biten ko-stig. Typ.
¤¤ Årets vinskörd. En tradition jag har med mig ifrån Frankrike tiden. Varje år, tredje torsdagen i november. Brukar snabbt ta slut i butik i innerstaden men finnas kvar längre i ytterområdena där lådvinsfolket dominerar.

And she just closed a deal

Ibland går det lätt. Som i morse. Kund från igår som sovit på saken. Nu morgonpigg i luren. Själv satt jag mest och blinkade förvånat. Hade precis hunnit in till kontoret. Utan att ha passerat kaffeautomaten.

Tuesday, November 27, 2007

Sadness

Jo det var en helg. Men det är H som upptar mina tankar just nu. Strul. Jag tänker att det här är inte värt det. Inte något av det. Han ber om ursäkt. Skickar blommor. För ovanlighetens skull rosa tulpaner istället för röda rosor. Det kanske är ett tecken. Jag vet bara inte hur mycket jag bryr mig längre.

Monday, November 26, 2007

Dagens frågeställning:


Är Plupp lik Björk? Eller Björk lik Plupp? Eller nä. Gå in på Verbals blogg och rösta:
http://lifeishardafterallitkillsyou.blogspot.com/

Jo föressten,

-Jag har en blogg, avslöjande hon som jag inte träffat på ett tag.
-Åh, va kul, det har jag också...nä det sa jag inte. Men det var bra nära. Tur att man kan hålla käft. Ibland.

Istället var jag ju tvungen att ställa ett antal mer eller mindre korkade frågor när hon berättade om sitt bloggande, innan jag kunde rusa hem och kolla in den.

Friday, November 23, 2007

Thursday, November 22, 2007

Drama

S: Blä, känner mig ur form faktiskt.
Jag: Mmm..Jag har slarvat med träningen på sistone. Dåligt samvete. Nu blir det fan hårtkörning innan jul.
Tjejkompis S: Skojar du, jag med. Och inte blev det någon motion förra helgen heller.
Jag: Jasså? Det var inte vad jag hörde..
S: Ha,ha inte sån träning. Som man gör på gymet iaf. He.He.
...

S: Du jag tänkte, på den där glöggfesten du har varje år? Hade du tänkt bjuda X då?
Jag: Troligen, något emot henne eller?
S: Äh, hon äter ju fan aldrig någonting. Petar mest runt maten på tallriken och klagar på den. Får mig att känna mig hemsk. Och tjock.


Till saken hör att S och X egentligen inte känner varandra. De råkar bara känna samma människor. Sist de stötte ihop var på en fest för 8 månader sedan. Där X tydligen lyckats reta upp S. Vilket S nu i detalj redogjorde för.Deras diamentralt olika personligheter hade kolliderat. S hade blivit försmädligen åtfnyst. Hade hon inte helt fel hade X dessutom i smyg rynkat på näsan åt henne. Som om hon inte vore fin nog*. S hade beslutat sig för att ogilla X för X var i hennes tycke en snobb.

Jag förklarar att X är speciell men har sina goda sidor med och att jag antingen bjuder bara några få. Eller alla. Inte alla utom X.

S säger att hon förstår. Att hon minsan inte skulle försöka säga åt mig vem jag ska bjuda eller inte bjuda på min fest. Inte då. Hon säger bara att hon lyckades hålla sig från att säga ett sanningens ord till X då inte betyder att hon lyckas göra det nu. Det kan hon inte lova. Men för all del beslutet var ju mitt**.

Och jag som bara tänkte att vi skulle träffas och dricka lite glögg...


* S är en social klättrare. Schysst men lite taggig. Med mindervärdeskomplex. X är elegant. Smart. Och ibland lite snar att dömma andra.

** För er som inte hängde med. Tänk er två länder i konflikt med varandra. Varav båda har kärnvapen. Som på intet sätt vill försöka påverka FN's säkerhetsråds beslut. Fast om det blir till nackdel för deras land så kan de å andra sidan inte lova att inte bomba det andra landet sönder och samman. Men för all del, de ska inte lägga sig i rådets beslut, så har ni ungefär läget.

Den amerikanska varianten av Blossas träningsläger-Santa Claus Boot Camp

Breakfast at Tiffany's

Wednesday, November 21, 2007

Dagens: You've come a long way babe

Vi är båda från Hemstaden. Bodde i närheten av varandra. Hon brukade fråga mig hur saker stavades och skrevs, jag brukade fråga henne hur man avbildade dem. När vi sist träffades på en fest i Storstaden berättade hon om sitt senaste projekt. Lovade att skicka mig ett ex av nya numret. Idag kom en tidning till jobbet. Med hennes namn i tryck. Brevid ordet chefredaktör. Det känns stort på något sätt. Som om det är på väg att bli folk av oss med. Speciellt dig. Grattis gumman, jag vet att du har slitit för det här.

Mera Helg

Söndag:

* Städdagen som belönades med shopping. Smink, tomtenisse och nya färgade linser.
* Fotmassage. Säkert första gången jag betalade för en. Hela tjugo kronor.

* Träffar Norrlänningen för en latte på favoritcafét. Som av en händelse är det den sötaste blondaste baristan som jobbar. Hon som alltid är superglad och trevlig. Hon känner nog igen mig vid det här laget och vi byter tre ord.

Norrlänningen hänger på och önskar henne trevlig kväll och har sig. Självfallet mobbar jag honom för det efteråt. Äsch,vaddå hon är ju bara barnet ju, protesterar han generat. Men han ser glad ut. Sådär skär om kinderna glad. Så jag påminner honom om hur ung Mr Players nya tjej är. Allt för att peppa Norrlänningen lite. Och kanske förtjäna mig själv lite gratis kaffe i framtiden..

Tuesday, November 20, 2007

Helgen

Lördag:

Het dejt. Med elljusspåret. Minus vinterskodon. Tänk Bambi på hal is den första biten.

Lagar spagetti bologense tillsammans med tjejkompis S. Hon som varit singel sedan förra istiden ungefär. Som minsann tjatade på oss andra att bli singlar igen när vi var sambos. Som inte sa sig ha tid för att träffa någon ny. Nu sig skaffat ny pojke. På distans. Som naturligtvis är fantastisk.

Trots att han bor i fel stad. Med "fel" jobb. Offentlig sektor. Taskig löneutveckling och dåliga karriär möjligheter. Sånt som just S brukat ha järnkoll på. Lite ödets ironi att jag som inte bryr mig på samma sätt verkat snubbla över precis motsatta killar sedan jag blev singel. Fast S vet inte detaljerna om H. Bara att vi känner varandra.

S var det skojiga singelskapet personifierad. Nu när hon fallit ifrån, vem ska nu dra ut mig på dåligheter? Mest av allt är jag ändå glad för hennes skull. Ser fram emot att få träffa underverket. Bara jag slipper höra mer om hur fantastisk han är i sängen.

Send me an angel

Monday, November 19, 2007

Dagens manlig forskning: Blondiner gör män blåsta

En fransk (vad annars?) forskare vid namn Tierry Meyer, har låtit män titta på bilder av olika kvinnor och sedan göra kunskapstester. De män som fick titta på bilder av blondiner presterade sämre på kunskapstestet än de som fått titta på brunetter.

Nu framgår det inte hurvida det fanns män i testgruppen som inte föredrog blondiner, eller om samtliga brunetter var av typen som har mustach.

"De beter sig mindre intelligent eftersom de omedvetet härmar stereotypen av en dum blondin, hävdar Tierry. " Jo, jo. För tvärtom kan det ju aldrig vara. Att dumma blondiner ibland mycket medvetet matchar stereotypen av blåsta män med fragilt ego?

Men vi tackar professor Tierry för hans livsavgörande bidrag till forskningen. Då vet vi äntligen svaret på varför män presterar sämre på högskoleprovet. Har inget med bristande ordförståelse att göra. Nope. Kommer inte att hjälpa att ändra provet. Det är blondinernas fel. Nu vetenskapligt bevisat. Nästan så att man skulle ta och göra provet igen. Passa på innan de slänger in mer matte. Sånt där som vi typiska blondiner inte sägs förstå oss på.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_607891.svd

Friday, November 16, 2007

Fredagsflippsmusik- Mika

Igår

Möte. Gällande något som egentligen är mer min kollegas kompetensområde än mitt. Men eftersom han är hemma och snörvlar har det plötsligt landat på mitt bord att göra en insats. Börjar med att se till att det hämtas kaffe åt mig. Med små mörka chokladbitar kollegan skvallrat om att det här företaget har. Finns inget så sweet som att få köra lite med en kostymman i 30 årsåldern. Sedan le rart. Ställa rätt frågor på rätt ställen. Göra diskreta anteckningar till kollegan om sånt som han får ta upp närmare. Lite på djupt vatten. Men jag tror jag gjorde bra ifrån mig. Kändes så.

Förra helgen-den sista hösthelgen

Lördagen:

Biocheckar som behövde brännas. Vi enades om Råttfilmen. Råttatouile. Om den var bra? Tja, de använder sig flitigt av "gullighets aktivator" nummero uno. Litet gulligt pälsdjur med stoora ögon. Låt det sedan ängsligt fälla ner öronen och se ledsen ut. Jag kan bara konstatera att det funkar på mig iaf. Pålitlig som en betingad reflex tänker jag "åh stackars lilla gulliga råtta/kanin whatever"

All in all. Jo. Den var bra. Kul vinkel med fransk kökshierarki och snorkiga recensenter. Absolut sevärd även om du är vuxen. Iaf i den engelska versionen.

Inspirerade av filmens restaurang miljö med ljus på bordet och rutiga dukar, beslutar vi oss för att uppsöka något åt det hållet. Vandrar in på grekisk restaurang i Hötorgshallen. Enkelt och bra. Suverän service av trevliga unga kypare. Den typen som har så full koll på alla kvinnliga blonda gäster att man bara behöver titta åt deras håll och le för att de ska komma ilande. Me like. God tzatsiki. Fullt drickbart rött vin med en ton av aprikos*. Åsså lammkött. På menyn förståss.

Avrundades med en godkänd capuccino och mycket prat.


Söndagen:
Höstmat med M. Vi äter krabba. Som förvisso delades i affären. Som inte kunde krossa klorna.
Hem. Tittade på klorna. Tittade på min fina i tjej-hammare**. M fick idé. Jag protesterade. Min fiina hammare. Kommer lukta krabba. M föreslog allehanda obloggbara saker som skydd. Så kom jag på det. Plasthandskar. Engångs. Som man trär på hammaren innan man krossar klor och ben på den redan mycket döda krabban. Mission completed. Under mycket flams o trams. Gott blev det i slutänden. Med hemgjord hovmästarsås.

Nu är det snart helg igen. H har redan åkt. Utan mig. Jag tyckte det var bäst så.


* Tyckte själv att det nästan lät proffsigt när jag hasplade ur mig det. Man har ju haft vinprovning på schemat i Frankrike. Typ hela två gånger.
** Liten snygg färgad sak. Rosa och blå. Mycket praktisk.

Thursday, November 15, 2007

Extreme makeover mejl?

Och vafan hände med min hetmejl nudå? Någon liten uppgraderingshungrig Joltcolian har oombedd givit den ett nytt utseende. Den ser magsjuk ut. Som om den har drabbats av något skumt Vistavirus. Jag gillar inte Vistas utseende. Saker på fel platser.

Joltcoliansk logik. Tid som behöver tas från annat för att lära om rutinsaker. Istället för att ta det gamla utseendet och bygga på det så flyttar vi om lite hej vilt som vi tycker. För det är så kul att leka lite i våra fina små fleecetröjor. Nästa offer var alltså hetmejlen. Sedär ett par minuter av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaks. Uppgraderingsmiffon.

Friends: The Pretenders perfoming Angel of The Morning

Jill Johnson - Angel of the morning

Wednesday, November 14, 2007

Idag

Sol, snö och ett frestande erbjudande. Kan du ta ledigt fredag em? Över helgen bara. Resa och hotell ingår..

Tuesday, November 13, 2007

Let it slask?!

Meen.Trött man blir. Sluta fibbla med Den Stora Vädertermostaten nu. Switch to winter mode. Ska vi nu ha vinterväder så ska vi ha några minus och snö.Vindstilla. Kallt och torrt. Inte kallt och blött med blåst och snöslask. Det är Mordorväder.

Ibland kan man undra om det inte sitter en 9 årig snorunge vid väderspakarna.
Ja, just som de vant sig vid en varm höst så drar vi ner temperaturen. Så att alla får panik för att de har sommardäck. Sen slänger vi in lite snö. Sen drar vi upp temperaturen någon grad så det bli slask. He,he titta så de springer runt och hoppar mellan pölarna i sina finskor därnere. Hm, undrar vad som händer om jag trycker på den där knappen. Den som hastigt fryser ner snöslasket? Hm..måste nog testa lite

Let it snow

Första riktiga snön. Jippie! Snöbollskrig anyone?

(Lufsar med motvilliga vuxna steg mot mötet)

Monday, November 12, 2007

Jodå helg rapport kommer..

Fars dag, middag och råttfilm. Fast i omvänd ordning. Men först ska jag ikläda mig de bästa intentioner och verka påläst, kunnig och engagerad. Blir sen kväll. Fast just idag känns det som om jag saknar två saker. Motivation. Och en Red Bull Light.

Det som borde vara så självklart

"Statligt förslag kan göra smygtagna bilder straffbart
I framtiden kan det bli straffbart att fotografera eller filma någon i en situation som upplevs kränkande." Ur dagens DN
.


Man smygfotar inte. Inte in genom grannens fönster. Inte femtonåriga tjejer i bikini på stranden eller den som ankrat på festen och lätt kan fotas utan kläder. Tar inte närbilder på privatpersoner hur som helst utan att be om lov.

Offentliga personer får naturligtvis tåla lite mer, men inte heller de bör vara helt rättslösa tex i hemmet eller på sjukhus. Ska det vara så j-a svårt egentligen? Vi borde inte behöva nya förbud, men här verkar det inte finnas något annat sätt.

Vissa manliga fotografer ja. Suck. Nejtack, jag vill inte "bli känd". Inte vara med i tidningen.Gäsp. Inte i din fotoutställning. Inte vill jag vara med i din film heller.

Speciellt inte de där "konstnärliga" "jomen-det-är-ett-seriöst-projekt" filmerna på Rivieran som rekryterade blondiner på bankkontoret. Non, merci. Been there, been asked by them all. Seså, gå nu och kryp tillbaks in under stenen som du kom ifrån.

Friday, November 09, 2007

I lördags: festen

Man kommer dit. Kramhälsar på vännerna. Får ett stort glas välkomstbål i handen och blir sedan ivägföst av värdinnan för att presenteras för ett antal okända. Sedan det där dilemmat. I köket står en skock människor nyfiket uppradade och granskar nykomlingarna. När exakt kan man säga att de är så många att man inte behöver handhälsa och presentera sig för var och en? Känns aningen fånigt, deras namn kommer gå in i genom ena örat och ut ur det andra på mig¤. De däremot kommer dyka på mig på någon fest tre år senare och ha stenkoll på mitt namn. Så är det alltid.

Sedan:

*Jo det blev lite bråttom. Jag hann inte med någon middag innan. Det stod "förtäring" på inbjudan. Fick bli två små snittar, några salta pinnar och lite frukt från välkomstbålen. Nästan hela kostcirkeln. Typ.

* Råkar en stund hamna i fiendeland. Smug-married-couples. Hon med handen på magen. Han med armen beskyddande om henne. Pratandes köksrenoveringar och barn/karrär planering. Snäll som jag är räcker jag den gravida en kudde att lägga bakom ryggen. Hennes snubbe blir jätteimpad. Hur kunde jag veta det? (Duh.Jag är tjej.)Hade jag barn? (ser jag ut som ett gammalt avelsto eller?) Men barn fanns i planeringen av framtiden iaf? ( Skit i det du, så lever du längre..) Jag inser att han nog träffat mig på en fest för några år sedan och fortfarande tror att jag är ihop med exet. En tid då jag var lite f ö r smal. Men bara för att jäklas lite putar jag ut med magen, klappar den demonstrativt och säger med ett ljuvt leende: nej, jag ska inte ha barn. Jag har bara slarvat med sittupsen. Men tack för att du påminde mig. Snubben blir röd som en tomat i ansiktet, och hans tjej håller på att garva ihjäl sig. Sen går jag.

* Ägnar en stund åt lite nostalgiskt Hemstadssnack med några gamla kursare. Passar på att intervjua en mediamänniska om lite inside info om de senaste skandalerna.

* Blir pratad på av en blond singelkille, som verkar trevlig till att börja med. Pratar tillbaks tills jag tröttnar på att han pratar mer med min urrigning än mina ögon.

* Vid halvtid känner jag för ovanlighetens skull att jag desperat behöver mer sprit. Får rå ångest av alla 30åriga snubbar med rutig skjorta och begynnande mage som drömmer om radhus i suburbia. Jag är ingen radhusmänniska. Jag vill inte bli en sån som bara kan prata renoveringar, barn och karrär. Gaah.Dryftar saken med en halvfransyska som tycker jag ska flytta utomlands i stället.


* Värdinnan drar med oss ut på dansgolvet och vi skakar loss ett helt gäng medan de rutiga skjortorna står i köket och dryftar sina framgångsrika karriärer och radhusköp. Bara så skönt att dansa med ett gäng kompisar. Jag och en tjej sneglar oroligt efter mediamannen och skämtar om att den fria baren de dukat upp, nog kan vara en fälla. Bäst att ta det lite lugnt. Annars kanske vi dyker upp i en serie om alkoholens skadeverkningar innan vi vet ordet av. Man kan aldrig så noga veta med mediamuppar..

* Kvällens trevligaste kille:
Han var pojkaktigt söt. Ungefär i min ålder. Snyggast klädd av killarna. Lite gullig på nåt sätt. Nästan så att jag ville adoptera honom. Vi hade setts på någon annan fest tidigare, men ingen av oss kunde komma på var. Och ja, han var gay. Min gayradar är inte den bästa, efter åren i Hemstaden¤¤. Men annars är han den första heterosnubbe jag mött som har stenkoll på olika stewarders frisyrpolicy.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Och nu är det dax för helg igen. Möjligen en lite lugnare variant än den förra.


¤ Jag är dålig på att minnas namn. Om de inte är ovanliga eller om jag sett dem i skrift, då minns jag nästan alltid.
¤¤ Hemstadens gaydefinition täckte in de flesta icke manchomän.

I lördags I

Sent omsider återuppstånden efter fredagens festligheter gav jag mig på lördag eftermiddag ut för att göra de sista ärendena* samt få en nypa luft innan det återigen var dags att dra på sig festkläder och ställa in sig mentalt på ett helt annat festtema.

Fulllastad med kassar kryssar jag jäktad genom köpcentret på väg att möta upp kompis, då en ung man stoppar mig och på artig engelska ber om min hand. Att få se på den alltså. Lydigt** sträcker jag fram tassarna under hans granskande blick, samtidigt som jag sneglar efter dolda kameran. Sedan börjar han korsförhöra mig om när, var och hur jag brukar applicera det ofärgade nagellack jag bär samtidigt som han berömmer mina naglar och gör sig reda för att pitcha någon sorts fantastisk "nailshine". När han sträcker sig efter Acetonflaskan och ett annat lack ser jag min chans och flyr. Aceton på mina kära små naglar. Aldrig i livet.

Lattefikar med kompis som också ska med. Inser att jag för ovanlighetens skull är lite nervös inför kvällen. Kommer vara en stor fest där jag bara känner några stycken. Vilket brukar vara helt i sin ordning, jag kan snacka för mig. Men ryktetsvägen har jag hört att den här festen kommer innehålla lite för mycket mediafolk för min smak.


* I sista minuten inhandla födelsedags/inflyttningspresent. Jo jag visste vad jag skulle ha. Hade bara inte orkat ta mig dit tidigare.
** Sitter i sen jag var liten och jag tjatade mig till att i likhet med mamma och Storasyster få ha långa naglar. Det fick jag, på ett vilkor-att jag själv skötte dem snyggt.

Dagens oväntade

I morse på väg till jobbet. En gammal tant. Här snackar vi med-en-fot-i-graven-gammal, iklädd tantkappa och stadig handväska. Med värsta rocklåten som ringsignal på mobilen. Respect!

Thursday, November 08, 2007

Hur man inte marknadsför sin son

"Bonde söker.." nörden Fredriks mamma talar ut om sonens svårigheter att träffa tjejer och känsliga mage. Nu undrar jag bara, är det normalt att 24 åriga killar dinerar med sin mamma varje dag? Varför är grisen med på bilden? Om han nu träffat en tjej genom programmet, kommer han fortsätta äta middag med mamma varje dag?

Hela artikeln:
http://www.expressen.se/noje/1.914137/han-hade-lite-svart-med-tjejer

Tuesday, November 06, 2007

Som en fe i fredagsnatten

Skyndade jag mig hemifrån. Jodå det blev lyckat. God mat i ännu godare sällskap. Jag, M och ett antal andra galningar bland den krets vänner jag helst umgås med. Alla för kvällen utklädda i fantasifulla kreationer.

Avslappad atomsfär fylld av så mycket babbel och skratt att serveringspersonalen fick kämpa för att fånga vår uppmärksamhet. Några har fyllt år och det smusslar fram presenter och kramas och flamsas. Och jag tänkte att det är just de här människorna som är mina rötter i Storstaden, som får mig att stå stadigt när det blåser. Som får Staden att kännas som hemma. Sedan:

* Pratar en stund med en kompis lillebror. Den där lilla knubbiga killen som brukade sitta o leka med sina bilar och buttert heja när man hälsade på hans syrra. Han som nu vuxit upp och börjat träna som f-n och nu ser riktigt bra ut. Dessutom har han lärt sig prata. Med tjejer till och med.

Nickar emot bartendern (som är iklädd byxor, bodypaint och svans) frågar vad han o hans polare skulle säga om chefen krävde en sån dresscode. Lillebrodern säger att det vore väl okej..Sen tillägger han sorgset, om man hade haft en sån där platt mage¤. Men vafan ska normalviktiga killar börja viktnojja nu också? Trodde det var vi tjejers uppgift här i livet.

Fylld av dåligt samvete måste jag säga snälla saker och berömma hans träning. Tills han ser lite gladare ut och jag kan återgå till att säga spydiga saker i stil med "ja, det är en bra låt. Fast den var väl före din tid.." Varpå han spärrar upp sina ljusblå och hävdar harmset att han visst minns, att han minsann inte är så många år yngre. Ordningen återställd.

*Det obligatoriska samtalet till de som av diverse mer eller mindre fjantiga skäl uteblivit från kvällen. Som hon som dejtade en kille hon träffat på någon matchmakingsajt. Nu åkt ner för att träffa honom. Eftersom det är allmänt känt att alla¤¤ som smyger runt på Internet är fullblodspsykopater var vi ju tvugna att mobilterra henne tills hon förvissat oss om att han verkade normal och vi inte behövde kapa en taxi och starta räddningsaktion.

* Dans. Mer dans. Diverse galningar och tråknötter¤¤¤ som inte ens klätt ut sig. Note to self: Inte sjunga med i refrängen till Eminem's "Shake that ass". Inte.

* Jag håller på att få en snygg djävul i famnen. Bokstavligen. En söt djävulspojke snubblar till i trappen. Instinktivt sträcker jag ut händerna för att ta emot honom så att han inte ska falla handlöst i det hårda golvet. Man är ju en snäll tjej trots allt.

I sista stund får han tag i ledstången med ena handen o min arm med den andra o återfår balansen. Och ja, han var nykter faktiskt. Självfallet kom han fram och tackade ordentligt. M var förbluffad, grälade på mig för att jag "kunde ju gjort mig illa." Oss emellan var hon nog mest avis för att hon inte kom på det själv.


¤ Nä varken sixpack eller ninepack. Men såg ändå ut som om man skulle kunnat knäckt ett ägg på den utan problem.
¤¤ Present company excluded of course. Alltså inte du. Men alla di där andra..
¤¤¤ Appropå hantverkare. En man som kan hantera en hammare är cool. En rörpulare som envisas med att för helt okända människor berätta i detalj om yrkets "worst case scenarious" är det inte.

Nej, det finns ingen ursäkt för det här.

Uppemot 70 kor har hittats vanvårdade till döds på en gård i Uppland. Skaffar du djur är det ditt ansvar som djurägare att tillgodose deras behov och se till att de inte lider. Det står dig fritt att sälja, ge bort eller i sista hand låta avliva djuren om du inte kan ta hand om dem. Jag skiter faktiskt i om ditt hus brunnit ner och din familj kidnappats av utomjordingar. Dina djur är fortfarande ditt ansvar.


Hela artikeln:
http://www.aftonbladet.se/uppsala/article1174326.ab

Young Dubliners - If I Should Fall from Grace with God

Monday, November 05, 2007

Vilken helg!


Två riktiga utekvällar på raken. Sov bort halva lördagen. Kändes sådär härligt syndigt dekadent att jag nästan fick dåligt samvete...

Friday, November 02, 2007

Happy Halloweenig helg!


Feer, alver, djälvar, häxor och annat oknytt, vi ses där ute i nattmörkret!
Ser ni en ond blond fe så kan det vara jag..

Fredagsfunderingar


Funderade på häxa först. Tänkte mig lite som hon den där blonda goda häxan Belladona i barnboken "Which Witch*?" Dock tycker jag häxor fått lite oschysst pr de sista milleniet ungefär så det lutar åt någon sorts ond fe**.. Ska försöka smita tidigare från jobbet idag. Hem och vässa den svarta kajalpennan.

Dagens bästa(från kompis som bär Halloweenkläder på jobbet idag.)

"-Att vi ska vara utklädda, betyder det att det bara är fritt fram att knalla in till chefen och slänga ur sig 'bus eller höjd lön?'"
"-Nja. Du kanske bör kolla att han fattar att du syftar på 'trick or treat' först"
"-Hur menar du?"
"-Om jag säger såhär. Om han vid ordet 'bus' skiner upp och börjar ta av sig kavajen så är ni inte riktigt på samma linje där.."



* "A childrens book for Halloween" Recension på:
http://www.amazon.com/review/product/0141304278/ref=cm_cr_pr_redirect/104-6605993-1335144
** Ond fe. Som en god fe. Fast ondare och snyggare.

Kul idé



Moderna museet och en konstnär har sammankopplat hötorgsskrapornas belysning med en humörbarometer på internet. Ljus i olika färger kommer att beskriva stockholmarnas humör dag för dag.

Hemsida: http://www.emotionalcities.com/


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=711782

Thursday, November 01, 2007

Haft mycket idag

Insåg att kön utanför Buttiken skulle ringla lång innan jag kom loss från mötet. Fiffig som jag är kom jag på en snilleblixt. Norrlänningen skulle vara i de krokarna idag. Ja, jag delegerar uppgiften! Jag ger honom instruktioner om teatersmink och sen får han välja* någon klänning han tycker verkar snygg. Han har redan ringt tre gånger. Ändå vägrar han säga vad han valde, kommer droppa det här på kontoret innan jag går hem. Sitter över lite. Har varit hos tandläkaren tidigare idag.

Har problem med en tand. En och samma illasinnade tandelände. Alla de andra tänderna står i snygga prydliga lätt blekta rader och uppför sig exemplariskt. Inte han. Först försökte jag ignorera honom, skylla på att det nog bara var inbillning. Sedan prövades en lösning som inte smärtade plånboken fullt så mycket.

Han höll sig lugn ett tag. För att komma igen och bråka med mig när det passade som minst.Lite feber. Inflammation. Nu är måttet rågat. Den jäveln måste dö. Efter helgen. Beslut är fattat av en enhällig jury. Tills dess ska jag göra mitt bästa för att inte reta honom i onödan. Samtidigt som jag ska gå på två fester. Good planning indeed. Men sprit är bra har jag hört. Bakteriedödande.


*För säkerhets skull gjorde jag redan på förhand klart att alla kläder av typen som består av en trikå, kaninöron och liten vit svans hör hemma under något helt annat tema..samt att jag redan ägde en syndig-mördad-nunna-outfit.

Surprise

"Hej. Jo jag kom på en sak. I morgonkväll. Sa jag att det var maskerad?"

Nej. Det sa du inte.

Förslag emottages tacksamt. Halloweentema.

Is this a sign?

I natt. Halloweennatten. Jag drömde om Lejonkillen. Att vi av någon underlig anledning var i Hemstaden tillsammans. Vaknade med en stark känsla av att vara nära honom. Han ringde mig i morse. Out of the blue. "Jag har saknat dig. Drömde om dig i natt..." Fatta, han drömmer om mig. Jag drömmer om honom. Samma natt. Liknande dröm.

Vad är oddsen för det?