Crazy Partyweekend

I fredags. Kvällen innan Festen. Den med stort F. Hektiskt in i det sista på jobbet. Kompa ut lite, fixa det sista. Vackert väder. Ta emot långväga gäster som anländer redan dagen innan. Dela ut extramadrasser med ena handen och idka telefonrådgivning med andra handen.

Försöka avråda syssling från landet som ska sova hos andra bekanta att ta bussen som går ända fram, istället för att gå ifrån närmaste t-bane hållplats. Att det inte alls är "1km lagom promenadavstånd¤." Utan i verkligheten snarare ungefär 2 rätt bökiga km med motorvägskorsningar och annat du inte vill ta tillfots. Han framhärdar. Gå från t-bane hållplatsen blir jättebra. För det har han sett ut hemma på sin lilla dator.* Och på Eniro har de bra kartor minsann. Eniro kan man lita på.**

Natten innan. Gammal hästklubbskompis från Hemstaden ockuperar bäddsoffa. Mycket trevligt sällskap. Long time no seen. Mycket prata allt möjligt. Fast mest häst. Nejdå hon behöver inte ha fönstret öppet***. Och ja tack, en extrafilt blir bra.
Kompis byggd som en run-way modell¤¤. Noll underhudsfett. Som att ha en lång, gracil gasell skuttandes hemma i lägenheten ungefär. Konstigt nog har jag aldrig avundats henne det. Aldrig egentligen velat vara längre. Inte på allvar. Enda gången jag var avis var när hon med sina långa ben alltid fick fullstor häst om vi var någonstans o red. Och fanns det nån liten ponny brukade jag åka på att få den. Fast mest av allt är vi kompisar. Då som nu. Och jag var glad att hon var här till festen. Både som hjälp och festsällskap.




¤ Km? Jo, ni vet. Sånt där som folk från landet räknar avstånd i istället för i tid/hållplatser som Storstadsfolket gör.
* Ja, gissa vad han jobbar med.
** Jo han kom till rätta. En hundpatrull från de han skulle sova hos hittade honom tillslut, vandrandes en smula förvirrad på helt fel väg.
*** Det är så varmt ute att t om jag vågat släppa duntäcket.
¤¤ Faktiskt lite lik nån Supersmal modell i nån klädkampanj som gick för ett tag sedan.

Hur man vet att man är stammis

Jo, det var en sak till.. Jag har klippt lite själv. Mest luggen och så. Blev tvungen..

Söta duktiga klipptjejen: Okej, klipp inte mer innan vi träffas. Jag fixar till det till Festen..

Giltigt förfall

Hon: -Jag är jätteledsen, men jag tror inte jag kan komma på festen. Beror iofs på när jag blir utskriven...
Jag: -Utskriven..?!
Hon: -Jag ligger på intensiven just nu...*
Jag: -Men herregud...(men skit i festen, se till att bli bra bara.)
Hon: - Men jag hade verkligen sett fram emot den här festen. Fan.

Okej, folks. Där har vi lagt ribban för no-shows.



* Tänk jäkligt läskig komplikation på mindre ingrepp. Tänk ambulans i ilfart till intensiven. Tänk stark antibiotika och morfinsprutor. Tänk possibly dödlig utgång om man inte får sjukhusvård. Tänk såpass allvarlig att t om svensk sjukvård vill ha patienten kvar på sjukhus.

Mission uncompleted

Killkusinen ska vara med på festen med stort F. Han fick en uppgift. En. Att ta de sista inbjudningskorten och lägga dem på lådan. Postlådan som ligger på bekvämt krypavstånd från hans lägenhet.

Klarade han av det? Inte då. Hittade han dem ett par veckor senare i en jackficka när jag, fylld av onda aningar, ringde för att kolla att han verkligen lagt dem på lådan.* Hur Killkusinen reagerade? Förkrossad? Fylld av ursäkter? Nja på det. Istället betonade han hur man inte fick skälla¤ på folk med svåra inre skador**. Inre blödningar*** rent av. Kunde gå illa då. Mycket illa.

Tror han fick lite dåligt samvete sen. Först kom ett "Förlåt.." sms som jag inte svarade på. Sen ett "Vill du att jag ska ringa...?". Svarade lite halvkort. Tänker köra lite talande tystnad och låta honom svettas någon dag till. Som straff.


* Sedan pratade jag med ett antal människor som hävdade att anledningen till att de inte svarat var att de faktiskt inte fått någon inbjudan. Alls. Att de visserligen hört talas om Festen men inte /insert lätt förorättat tonfall/ trott sig vara bland de utvalda. Fick använda all min charm sen när jag ringde tillbaks för att övertyga dem om att de inte alls var utfrysta.

¤ Jag kan ha erbjudit honom att ordna lite matchande yttre blödningar om han inte slutade gnälla. Samt betona hur himla lite jag såg fram emot att ringa runt och höra om folk kunde ta ledigt och åka X antal mil med kort varsel bara för att han inte klarat av att posta några inbjudningskort.

** Sviterna efter att han på midsommarafton tydligen sammandrabbat med en enligt honom plötsligt fientlig skåplucka.

*** Man kunde, om man tittade riktigt, riktigt noga (vilket han tvingade alla o envar han beklagade sig för att göra) se en liten, liten röd prick i hans hårbotten.

What sign are you?

Sommartider. Den tid då arbetsmoralen tenderar att sjunka i takt med att allt fler går på semester. Eller väntar in den. Med att fylla vänner och bekantas inbox. Veckans Horoskop från kompis som uppenbarligen har för lite att göra just nu...

Midsommarafton

- Grannarna som lånat ut huset till den egentligen utflyttade äldste sonen och hans polare. Folk som släpar ut högtalarna på gräsmattan redan tidig kväll för att tvinga alla i kvarteret att lyssna på låteländen som "Relax, taaake it eeeasy..." femhundra gånger borde dömmas till straffarbete i nån kolgruva. Allraminst.

+ Att de hade som kompensation för den i år uteblivna manliga stripteasen vid bilen skaffat bubbelpool. Utomhus. *

- För Novosibirisk väderlek på själva midsommaraftonen. Visserligen uppehåll. Men brr..
+ För bättre väder senare i helgen. Vackert väder att ligga på bryggan vid båthuset och sola o slöprata med grannen i.
- Lite lätt solröd nos. Som jag nu måste sminka över på jobbet. Att jag aldrig lär mig..

+ Mycket god mat. Skärgårdslunch m sill o grillat med gott vin på kvällen. Yummy!
- Mycket god mat. Just insett att jag snart kommer stå inför ett större gäng människor tillsammans med någon som trots att hon är äldre än mig inte vuxit ur cl storlekarna än. Oh. The ångest.

+ För killar som lånar ut stor härligt varm pojktröja. Som man kan känna sig liten och späd i. Hög gullighetsfaktor där. Mycket hög. ¤¤

- Att jag i år inte lyckades plocka blommor att lägga under kudden. Hade annat för mig.**

- Att jag trots att jag inte sov med blommor under huvudkudden drömde om samma sak som jag jämt drömmer om på midsommarafton.*** Kriminella killar. I år var det visst organiserad brottslighet med. Måste vara mitt undermedvetna som försöker få in mig på badboy spåret här....

/ Kvällens sämsta: "Bättre att ha parkinson och spilla ut halva drinken än att ha alzheimers och glömma var man ställt den..."

- Att det märkligt nog blir fler självutnämnda DJ:s ju längre kvällen lider. Som är dessto mer oense. Tre sekunder var av tio låtar är ingen höjdare.
- Hur någon ens kan komma på tanken att föreslå att jag skulle köpa ut. Om än för att ge bort och göra en god gärning. Skulle aldrig falla mig in. Vill inte ha sån skit ens temporärt i min ägo. Nästan säker på att större innehav är snudd på åtalbart.¤¤¤

+ Folk som alltför uppenbart försöker "nätverka" på en privat fest.

+ För trevligt Kuststadsfolk. Och söta fotbollskillar.

+ Sova över o slippa ta bilen hem o kryssa mellan alla fyllekörningar på natten.
- Sova borta flera nätter i rad. Sova över hemma hos syrran o systersnubben är väl en sak. Men att postfestum behöva prata med en massa människor man knappt känner på väg till badrummet på morgonen. Innan man ens passerat en spegel. ¤¤¤¤

- Killen som biltakssurfade på allmän väg. Inte för att grabbgäng på några och 20brukar höra till de som är bäst på riskbedömning. Men allvarligt, hur tänkte de innan?
"-Nööh, vafan om vi skulle hitta på nåt kul. Så alla kollar på oss?"
"-Öhh, jomen jag vet. Du kan ju lägga dig på biltaket och hålla fast dig i fönstren så åker jag runt och tutar som en galning?"
"- Öhh, skitbra Macke, we'll be famous. Brudarna kommer bli skitimpade..."
Blev vi inte, kan jag meddela. Tror det snällaste omdömet var "men idiot."



* Ja, vi blev erbjudna att komma över.
¤ Nä inte xs eller xxs. That I can relate to även om jag inte skulle komma i det nu. Utan cl. Som i barnstorlekar.
¤¤ Sånt man saknar när man är singel. Nån att låna tröjor o possibly rakblad av. Nån som äter upp resten av bakelsen/godiset åt en när man inte orkar mer.
** Främst det där med att man inte får prata sen då.
*** Ett år drömde jag om fotbollsspelare men frånsett det. Tänk inbrottstjuvar, charmiga hitmen, maffiosos. Och bara på midsommarafton. Alltid trott att det berodde på blommorna.
¤¤¤ Vi snackar dansbandsmusik här. Som i "Best of samling". Heavy stuff. Skulle kunna kontaminera hela musikanläggningen genom sin blotta närvaro.
¤¤¤¤ Folk. Samt i ett fall en morgonpigg nyfiken granne som bara passade på att titta förbi.

Midsommar

Kör till Kuststaden i hällande regn under det att jag upprepade mantrat "det kommer vara mycket bättre väder i Kuststaden." Det var det också, som vanligt.

Träffa systerson just hemkommen från läger. Med tusen och en bloddrypande spökhistorier han och hans kompisar tydligen kört på kvällarna varvat med diverse practical jokes. Han börjar bli stor nu, lillkillen. Börjar bli mycket kompis si och så och saker som helst ska låta en massa och gå rätt fort. Han är lite grabbig och småtrulig och på väg nånstans dit jag inte har varit förut, den där killplaneten. Men skrapar man på ytan är han samma lilla godhjärtade ständigt optimistiska kille som alltid. Som fortfarande kan kommunicera med mig på sitt eget lilla vis. Känns som om det kommer gå bra för honom. Mig stolt moster.

Umgås med systersnubben syrran och lilla söta systerdotter. Passa systerdotter lite. Sjunga lite visor för henne. Efter textrader som "..men ingen sorg och ingen nöd, för pojkar det finns det i överflöd..." log hon sådär rart* i samförstånd. Smart tjej. Självfallet fattade hon vad jag menade. Har ju lovat henne att lära henne alla tricks i boken men hon verkar ju vara på god väg själv redan. Redan lindat storebror och alla andra runt sitt pyttelilla lillfinger.

Träffa syrran. Hinna umgås lite bara vi två kvällen innan midsommaraftonen. Prata lite. Som förr.

* Syrran hävade att hon bara log tillbaks för att jag log. Inte då.

Men nu är det midsommarhelg

Mot Kuststaden torsdagkväll. Medtagandes troligen alldelles för tunn sommarklänning. Troligen hällande regn och kallt just därför. För det är ju så traditionen bjuder. Vad gör ni?

H. The sequel

Take it from me, what seems easy never is. Lunch med H då. Som vill prata. Och han är kvar på "Varför släppte vi varandra, hur dum får man vara?"-spåret. Jag säger tajmingen, tajmingen var fel för oss. Han säger, vi var fega. Allt annat är ursäkter. Att vi är så jävla polerade att vi inte kan göra ett rätt val även om det är obekvämt för oss.

Kanske har han rätt, och det vore så enkelt att halka dit igen. Men jag vill inte. Har gått vidare. Det hoppas jag att han också ska. Jag säger, vi kanske inte ska ses på ett tag. Om det bara får dig att tänka på vad som kunde ha varit. Han säger att det är okej attvi träffas. Jag vet inte om jag tror honom. Varför kan det aldrig någonsin vara enkelt för? Varför kan inte jag vara en av de där som bara "nä, vi blev bara mer och mer som kompisar efter ett tag "-breakupen. Fan.

Tisdagskväll i Storstaden

Dinner with the girls. Inte tjejgänget. Några andra. Lite nätverkande sådär. Prata jobb, prata privat. Nästan för privat. Glad över förtroendet. Äta urgod kycklinggryta med curry och grönsaker. Vara duktig. Dricka mineralvatten. Ha sällskap på hemvägen av kille ur bekantskapskretsen. Säga rätt saker. Komma ihåg att hälsa till flickvän. Till och med säga rätt namn på flickvän.** Very proud of self for that.

Slå på mobilen. Sms. Från H. Lunch? Jag anar ugglor i mossen. Stora Ugglor.


*Han som är lite lik svensk modell. Eller åtminstone var. Lite stiff men egentligen en schysst kille.
** Ingen egentlig bedrift iofs då de tre senaste har haft samma förnamn. Vilket jag med lätt namn-alzheimers är rätt tacksam för.

Syns inte, finns inte

Hon: -Ursäkta att jag ringer dig på jobbet. Jag skulle bara kolla om i morgon..

I morgon? Vaddå i morgon..Shit, var det det som jag glömde föra över till nya kalendern? Nu minns jag..


Jag: -Jo, eh...kul. Ja, vi syns där...


Jag som trodde vi var överens om att allt som inte stod i min kalender inte fanns på riktigt

Of all the stupid things that we do...

I am logistics. Vi har vallat fullständigt hjälplösa medelålders svenskar på field-trip i Utlandet. Inte bara överlevt. Fått beröm godkännt. Men det här.

Går med på att hålla i lite trådar. Nätt liten tillställning. Inte ens 100pers. Så kallade vuxna människor. Borde vara enkelt. Kakbit. Jomenvisst...

* Lokal fixad. Gästantalet konfirmerat.
* Catering 1 fixad och catering 2 prelbokad.
* Musik vidtalad. Foto vidtalad.

Nema problema så långt. Sen var det en liten detalj till då. Det här med inkvartering. Amen herregud så trött jag blir...

X kan inte dela rum med Y.

A kan inte dela rum med B, trots att de är ihop. För A snarkar enligt uppgift så taket lyfter sig.¤ Antar att han sover ute i hundkojan hemma hos dem.

Killkusinen kan inte tänka sig att dela rum med någon ö.h.t. Som inte är en ung snygg singeltjej. Som straff har vi bestämt att det vore en lämplig uppgift för honom att bära lite backar och annat tungt. Vi ska bara komma på en lämpligt motivationshöjjande ultimatum först så han inte smiter som vanligt när det blir jobbigt.

C har så dåligt notoriskt dåligt lokalsinne att hon (och de stackare som åker med henne) kan hamna precis var som helst om hon inte får bo på ett visst ställe. Enda stället hon hittar till. Varför någon valt henne som designated driver är fortfarande i högsta grad ett mysterium.

Jobbiga paret som själva bor på pendlingsavstånd frågar efter gratis sängplats. "-För det vore ju så bekvämt att sova över.." (Nä, och du tror inte de som åkt 4-5 timmar längre än er behöver den bättre då? )

30 årig singelkille i släkten¤¤ får egentligen inte plats någonstans. Med list och charm inkvarterad till sist. Och idioterna han sover hos ska vara med på festen men just bestämt sig för att åka med någon helt annan dit istället för att ta egen bil. Och oj, plötsligt finns det inte plats i den bilen för honom. Men tacksomfan för det.

Dessutom har jag lyckats inkvartera en almost-nykteriskt hos någon som lovat ta väl hand om honom. Med orden "honom ska vi supa under bordet".

Men människor. Nästa som gnäller om inkvartering bli satt på kökstjänst. Eller också slumpar jag ut platserna utan någon som helst hänsyn till vem som vill dela rum med vem. Just because I can.

Som pricken över i har min Yrvädrigaste tjejkusin# till allas förvåning tackat ja. Samt till allmän bestörtning meddelat att hon tänker anlända solo. ¤¤¤ Utan barn och man. Att hon verkligen är på festhumör. Jag var med på hennes möhippa. Jag vet hur hon kan bli.## Things will break.

Slutligen folk som gärna kommer. Men helst inte lyfter ett finger. Men mer än gärna har synpunkter på hur alla andra borde kunna hjälpa till. Kommer bli som vanligt. Samma personer som erbjuder sig som vanligt. Som alltid gör det. De man helst inte vill be i onödan. Det blir nog bra i slutändan. Även om det är mycket just nu. Och min stubin kortare än vanligt.


¤ Någon som vet hur man får en snarkare att sluta snarka lite snabbt, så han kan dela rum med andra? Silvertejp?
¤¤ Tänk lite småexcentrisk datatek..öh..nånting. Smart. Rätt snäll. Lite vilsen utanför sitt naturliga habitat.
# Hon är som en tecknad figur eller nåt. Sjukt mycket smågalen destruktivitet förpackad i liten tjej med oskyldig uppsyn.
## Note to self. Kolla vad försäkringen på lokalen täcker.
¤¤¤ Hon skärper sig när hennes kille är med. Eller hennes lilla 3 åring.

H.

Vi pratar om hur det var, hur det blev. Och för att han tar upp det, hur det kunde ha blivit. Jag frågar vad han menar, vad skulle han ha gjort annorlunda om vi kunde hoppa tillbaks några år i tiden.

Han säger: Då hade jag bett dig gifta dig med mig långt tidigare. Då. På en gång. Och du hade accepterat?
Jag säger: Jag tror det, om du hade satsat helhjärtat ända från början. Utan att backa. Utan att tveka. Då..
Han säger: ..då hade vi haft barn nu.
Jag säger: Mmm..kanske det. Kanske. Om inte du hade tvekat. Om inte jag hade släppt dig.

Han säger: Det var ett så stort steg. ..uppfattade det som att du verkligen skulle ha blivit totalt och förbehållslöst min helt enkelt.Och det skrämde mig lite då. Jag var inte säker på oss då. Inte som jag blev sedan. Inte som jag är nu.
Jag säger: ..och nu är det för sent.
Han säger: Livet är inte slut än.
Jag säger: Nej, men du vet vad jag menar. Det är över nu..
Han säger att han grämer sig lite. Att han, att vi inte vågade ta risken då, genast. Jag säger, visst finns det saker jag skulle ha gjort annorlunda idag. Men jag säger, gräm dig inte. Jag gör det ju inte. Jag är bara glad att jag träffade dig. Jag har lärt mig massor av dig. Mognat.

Men samtidigt är jag på ett sätt glad att det inte blev vi. Att han skulle kunnat göra mig så illa om han hade velat. Han säger, vet du hur liten den risken är, för att inte säga obefintlig? Jag säger jo. Men iallafall. Den där sitsen med någon som har helt andra kontakter och ekonomiska muskler än mig själv. Den där ojämnlikheten. En alfa till på köpet. Ska mycket till innan jag sätter mig i en sådan sits igen. Minns hur jobbigt det var när exet flippade ur. Och han var en vanlig kille. Utan H's kontaktnät. Han säger att han förstår. Förstår att jag vill ha lite kontroll. Inte vara beroende.

Jag säger: Ja. Och nu...?

Han säger: Jag tar vad jag får..

Jag säger att han har min vänskap. Så länge det funkar med eventuella nya respektive. För det är jag tveksam om det kommer funka när jag blir ihop med någon ny. Och han kommer också att träffa någon ny. Förr eller senare. Han svarar att han vill att vi ska hålla kontakten. Vill att det ska funka. Den som lever får se.
Sen pratar vi lite jobb och han berömmer mig. Säger "that's my girl, precis så hade jag också gjort." Och jag ler lite snett och säger, "well, not anymore, eller hur?". Och det känns lite bitterljuvt sådär. Att det är dags nu. Dags att gå vidare.

I söndags

Träffa H.

I lördags

Nationaldagen. Som egentligen borde vara midsommarhelgen. Men iaf. Kör på i nytraditionella hjulspår och bakar nationaldagsbakelse iaf. Med blågult godis på som dekoration. Same procedure as the last couple of years. Tar med till kompis. Vi käkar middag några stycken och tittar på nationaldagsfirandet på tv4. Med Kristin i röd klänning och Peter Jihde i fånig kostym*. Skandal.

Det minsta man hade kunnat begära på självaste nationaldagen hade väl varit att få se Peter Jihde stå och svettas i knätofskläder** av tjock vadmal. Kunde väl vara en ny fin tradition. Trots att han kommer från ett litet sydligt och småsnålt land.***

* Kan iofs ha varit Peter som var fånig och kostymen som var en helt vanlig småtrevlig kostym och icke nödvändigtvis nån gammal studentkostym på rea hos Dressman, det låter jag vara osagt.
** a.k.a Folkdräkt.
*** Småland.

All fighting and struggle

En sån dag idag. Dessutom regnar det. Oh joy.

Freitag

Först lite AW*. Mot bättre vetande. Sedan smita lite. Träffa smarta kompis J. Ventilera våra respektive jobbsituationer. Köra reality check. Köra "what's wrong with this picture"? Kunna lita på svaret. Kunna motivera svaret. För J och jag har känt varandra sedan Barbieåldern och kört rak kommunikation ever since. Vi pratar. Om hennes chef. Om branschen.

Om det där jobbiga molnet som seglat upp på min himmel igen och suger en massa energi jag behöver så väl till annat just nu. Det där jag trodde var överspelat nu. Vatten under broarna. Men tydligen icke så. Skönt att prata med J iaf. Hon känner till dramaqueen från skoltiden men är inte en av tjejerna i samma gäng. Hon är min kompis. Bara.

Och när J säger att jag gjort allt rätt. Att jag inte ska bry mig. Alla vet att dramqueen har en skruv rätt så lös om hon fortsätter älta. Trots att jag släppt det**. Så känns det lite bättre. Lite.



* Eller "vinkväll med jobbet" som Mellanchefen envisas med att kalla det när han pratar med sin fru.
** Eller försökt.

Ja, det är fredag

Och personen som jag skulle behöva få tag på innan helgen har dragit utomlands. För att där återuppleva och bearbeta sin spädbarnstid i terapisyfte till det gentila priset av tio tusen kronor. Tydligen var hon just nu i färd med att räta på sin dåvarande rygg* och fick inte störas. Kvar på kontoret finns kollegan** som har fullt upp med att bearbeta alla frågetecken hon lämnat efter sig.


* Från ihopkrupen i magen tills sin nuvarande skrivbordshållning I guess?
** Hennes kollega som jag råkar känna rätt väl. Hence the details.

Dagens lobbyist

Hon frågar mig om jag har röstat än. I EU valet. Jag svarar att jag visserligen av princip brukar rösta. Men att jag inte har bestämt mig än. Då tittar hon indignerat på mig och utbrister något om att jag ju måste kryssa för bla bla bla och sedan något namn på en kvinnlig kandidat.
Jag: (lyssnar med ett halvt öra och svarar) "-Mmm...Piratpartiet menar du?*"
Hon: (Lätt upprört) "-Neej, Miljöpartiet. Förståss."
Jag: (Trött) "-Vem ?"
Hon: (entusiastiskt) "-Jomen henne måste du kryssa. Hon är jätteskärpt..."
(Sedan följde lång utläggning om sagda dams bildning. Som kan ha handlat om hav. Och valar. Inte helt säker. Zoomade ut där ett tag om jag ska vara helt ärlig.)
Jag: "-Jomen..." (Ifrågasätter ett utrikespolitiskt uttalande från en partikollega...)
Hon: "-Nä, det har inte jag hört. Det måste vara fel. Men du måste kryssa henne. För framtiden. För miljön. För våra barns skull.."
Jag: "-Vilka barn?"
Hon: "-Men i framtiden." (Nu entusiastisk. Drar samma visa igen. Om hur sagda dam inte egentligen är miljöpartist. Egentligen. Utan mer en skärpt tjej som valt det partiet som sin plattform. Och så någonting som kan ha handlat om valarna. Igen.)

Jag tittar på partidebatten. Blir inte mycket klokare. Alls. Men tröttare. Still undecided.

* Trodde hon menade den där Amelia öh..inte Adamo, utan öh Någontingannat som kandiderar för piraterna. Ni vet.

At the end of the day

Säg att man erbjudit sig att hjälpa Syster Yster att hålla koll på lite inbjudningar. Helt okej där. Syster Yster har liten krävande knodd. Jag har..eh damråttor. Just nu börjar jag dock undra vilket klientel hon lyckats bjuda egentligen. Just tvingats svara på ett mejl* som lyckades med konststycket att innehålla "kramiz", "pussis" och "hi,hi". I ett och samma mejl. Och nu mår jag lite illa. Eeew.




* Från en tjej som inte är 15. Snarare dubbelt så gammal.

Russingnäll

Just spenderat tid i möte med en PRO hangaround. Som nog egentligen borde ha gått i pension för länge sedan. Så nu vet jag att allting iallafall var bättre förr. Ju förr dessto bättre. Och jag tänker på hur olika vi människor åldras egentligen. Somliga som vin. Andra som vinäger. Vinäger för vilka livet är en ständig uppförsbacke. Nu trött. Dränerad på energi. Måste ladda på nytt. Eller gå och självdö i något hörn någonstans.

Pojkhelg

Hem och städa i fredags när S ringer. För att förvissa sig om att jag kommer på lördag. För om jag inte gick så tänkte inte hon gå heller. För sitta och lyssna på Glamour Girl och Co diskutera sina glammiga semesterplaner orkade hon ju bara inte med om det inte fanns nån vettig att prata med också. Till hennes stora förvåning meddelar jag att jag inte ska med. Men att de får ha så kul utan mig.

Sen skyndar jag mig att avsluta samtalet lite snabbt innan hon börjar korsförhöra mig om Norrlänningens kusin som planerade att kasa ner från de nordliga viddernas rike för att hälsa på mig på lördagen. Han hade skapligt lång resväg och startade tidigt. Ringde när han var en dryg timme ifrån Storstan. Då hade jag just klivit ur duschen# och stod och nojjade över dagens outfit.

Är ju det där dilemmat när man vill ha något hyfsat-snyggt-men-ändå-såpass-avslappat-att-det-inte-ser-ut-som-om-man-har-klätt-upp-sig plagg.* Ja, ni vet ju alla svaret på den gåtan eller hur? Jeans och t-shirt. Klappat och klart redan där. Men vädret hade andra planer. Efter en stunds nojjande** framför helfigurspegeln i hallen fick det bli kjol och linne. Fanns liksom inget annat om man inte ville se halvsmält ut.

Sen sprang jag runt och fixade i ordning fika när telefonen ringde igen. En annan kompis som ville kolla med mig exakt var det var vi skulle träffas någonstans. Lite småstressad upplyser jag om att jag visserligen var med och planerade det hela i begynnelsen men nu fått ändrade planer och inte skulle med. Bad henne ringa Glamour Girl istället. Då ber hon om numret till henne. Tydligen ingen som klarar av något om inte jag är med.***

Men Norrlänningens Kusin i min lägenhet i Storstaden då. Ungefär så långt ifrån hans naturliga habitat som man kan komma. För att göra omställningen en smula mindre brutal drog jag med honom ut en park. Iaf natur. Om än med suspekt sydländska lövträd istället för barriga skogsskiften. Gå långpromenad. Ligga på en filt på gräset och slöprata. Han berättar om sin vardag. Om jobb och det som varit hans stora intresse sedan han var liten. Sport.

Numera som i att åka iväg med juniorerna. Som han fått hejda på bussresan efter två timmars oavbrutet sjungande på "Vår Busschaufför, vår busschaufför, det är en man med glatt humör...." var inte deras busschaufför på något speciellt gott humör längre. Snarare hade han för Norrlänningens Kusin klargjort att den glada ramsan måste upphöra om de inte ville att det här skulle bli en enkel resa där de fick gå hem.

Han frågar om min träning jag frågar honom om hur det går med kickboxningen. Han har tydligen paus. Gjort illa ryggen. För mycket 20 åriga jädra killar där. Han kände sig som 80 på det 30:e just nu. Deprimerande insikt.

Så går vi hem och käkar gott istället. Pratar gamla minnen. Om den där gången vi var utomlands ett helt gäng o hyrde minibuss. Och han och jag hade båda slipade solglasögon. Väldigt mörka solglasögon.## Väldigt coola och snygga glasögon. Tyckte vi själva iaf. Väldigt praktiska med. På ditvägen. Not so praktiska när vi skulle hemåt och det plötsligt blev lika becksvart ute som våra solglasögon var. De andra fick köra. Vi satt längst bak och var coola. Stencoola. Bara lite halvblinda.

Vi pratar om livet. Hur det var. Hur det blev. Men hur alla i det gänget gör olika saker idag. Sällan eller aldrig ses. Vissa gick bort för att de mest var exets kompisar, vissa gör andra saker idag o man tappar kontakten. Men kul hade vi. Då.
Sen frågar han mig om jag läst några roliga böcker på sistone. Och jag blir liksom sådär spontant glad. En utomhus-grabbig-kille. Som läser. Och inte bara Claes Ohlssonkatalogen och Biltema. Utan böcker. Med liten text. Bara en sån sak.**** Även om jag skamset måste erkänna att det är jag som läser ovanligt lite numera, speciellt sista tiden. Tyvärr inte tagit mig tid. Trevligt att träffa honom igen iaf. Kanske blir något kul i sommar ihop. Kanske klättra lite. Om jag inte vore så höjdrädd.





# Tog lite extra sovmorgon. Typ.

## Den sortens som inte blir ljusare när det blir mörkare ute. Måste ha varit en av få gånger jag inte hade linser med som backup.

* Jo, när man träffar honom i hans rätta element är det vanligen inget problem. Men fjällvandringsutstyrsel skulle kännas en aning mal place här i Storstaden.

** Vitaste benen i stan satt visst på mig, upptäclte jag då. Och min favvo brunutansol-räddare-i-nöden hade inte bara tagit slut. Den har slutat tillverkas med. Skandal. Charmat till mig lite prover men inte hunnit testa in någon ny favvis.
Inför valet mellan att riskera en obehaglig överrasskning i form av morotsfärgade ben valde jag att ha dem vita. For now. Vafan han har sett mig förr. Bakis. I bikini.

Fick bara lite halvpanik när han visade sig ha kameran med. Tog kort på mig i kjol. Before solbrännan kort. Inte alls nöjd. Jag ba' "amen vad gör du, du kan ju inte ta kort på mig i kjol nu ju. Är ju så blek att det är skrämmande. Åtminstone får du inte visa dem för nån snygg singelkille." Ha ba' "Meh, tror du dom bryr sig om sånt?" Lätt för honom att säga. Han är ju kille. Med så mycket päls på benen att de knappast blir solbrända iaf.


***Who am I kidding. Visst, just då hade jag egentligen inte tid att prata med henne. Men egentligen är jag ju oftast rätt bekväm med spindeln i nätet positionen socialt. Är ju inte Lejon för intet.

**** Jo, jag har alltid lockats av böcker. Lockats av kunskapen, lockats av historierna de bär på. But let's not tala om det högt. Är ju trots allt från Hemstaden. Där bokläsning med få undantag är nördigt.