Skriver han dikter till dig måste du ligga med honom ju! Säger M och garvar avundsjukt. Nej, och visst blev jag glad i början, när MJ skrev om allt möjligt, jag älskar ju hans sätt att skriva.
Men nu, när det bara är kärleksdikter där jag är "en ängel", känns det mest vemodigt.
Vill ju inte såra, tycker om honom men bara som kompis och det har jag förklarat för honom.
Sagt att jag inte kan ge honom mer än vänskap, att han inte ska binda sig vid mig o hoppas.
Han säger att det gör honom lycklig bara att ha min vänskap, ger honom styrka o energi att klara av vardagen.
Jag tror honom mindre o mindre, hjälp vad ska jag göra? Fan, kan det inte vara enkelt någongång? Eller är det mig det är fel på? Jag gillar honom, han är vacker att se på, snäll, omtänksam...och alldeles för medgörlig i mina ögon. Han är tre år yngre än mig men det känns som mer, även om han har egen lägenhet o bra jobb känns han liksom...mer som en yngre kille.
Just nu vet jag varken ut eller in, vill inte förlora honom som vän!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment