Fp Birgitta får kritik för att hon väljer att hoppa på tjänsten som EU minister samtidigt som hon planerar att föda barn. Låter som rätt risigt prioriterat i mina öron. Men det är hennes val. Skulle jag ha sagt samma sak om det hade varit en man mitt i karriären? You bet.
Så vad skulle jag ha gjort om Birgitta hade hetat Bengt och han bad om råd? Jag skulle ha frågat honom om han verkligen tyckte det var så lämpligt att storsatsa på en ny krävande tjänst med utlandsanknytning just nu, när de alldelles snart ska ha barn. Nu när hans fru kan behöva hans stöd mer än någonsin. Om inte karriären höll för att vänta ett år innan han la in den där högre växeln igen. Visst, de kan ha barnvakts back-up, visst allt kan gå planenligt. Men det är inte helt ovanligt att komplikationer tillstöter.
Barn föds för tidigt. Mammor blir sjuka. Barn får kolik. Och vill du ta risken att inte finnas där när du behövs som bäst. Vill du förklara för ditt barn att år 2010 var det år då du storsatsade på karriären och tja..jovisst det var så sant. Du blev visst förälder också. Fast du kunde ju inte vara hemma så mycket. Du hade ju en karriär att tänka på.
Men vafan. Ungen hade ju en mamma också säger du? Som gärna stannade hemma och tog hand om barnet. Så du kunde göra karriär. Förressten var alla som kritiserade dig såna där ojämnställda bakåtsträvare. Som bara attackerade dig för att du var man. Såna människor som påstår att du inte kan göra två saker precis samtidigt. Att du skulle sakna simultankapacitet bara för att du är man.
Lika tveksam skulle jag vara om Benke skulle genomgå en operation som visserligen högst troligt skulle lämna honom fullt återställd en liten tid efteråt. Men som i vart fall föregås av en flera månader lång behandling som gör honom tyngre, tröttare och i risk för att hastigt få sjukskriva sig därför att hans blodtryck inte klarar av stressen. Skulle jag då applådera om han valde att ta ett nytt krävande jobb just då? Knappast. Jag skulle jag råda honom att vänta några lite och ta nya tag när han var fit for fight igen. För både honom själv och hans familjs skull. Men om han hävdade att det var drömjobbet han verkligen inte ville låta någonting "stå ivägen för"?
Jag skulle sucka och säga, visst. Sök du tjänsten om det är det du verkligen vill. Vi väljer ju själva vad vi anser viktigt att satsa på. Men förvänta dig ingen sympati ifrån min sida om du går rakt in i väggen när du försöker vara duktig och det blir två halvdana projekt istället för ett bra.
Kanske skulle jag ta två för mig positiva exempel ur verkligheten. Den manliga chef som berättade för mig att han sitter på två viktiga poster. Som VD och som pappa. Och hur han brukar påminna sig själv om att det bara var på den ena posten som han är oersättlig. *
Eller den manliga företagsledare/trebarnspappa som stenhårt hävdar att han tänker betrakta mötet som avslutat** klockan fem för att hinna hem och umgås med sina barn.
Men nu var det ju inte en man det handlade om. Nu var det ju Birgitta. Som aviserat att hon planerar att stanna hemma cirkus en månad efter nedkomst och sedan lämna över till barnets pappa för att själv satsa på karriären. Ska staten förbjuda kvinnor som inte vill ta en massa månaders föräldraledighet? Nej. För till skillnad mot Birgitta och co anser jag att det inte är staten utan hon och hennes man som ska bestämma hur de delar upp sin ledighet.
* Mycket bra arbetsklimat på den arbetsplatsen för övrigt.
** Vilket vanligen leder till mycket mer korta och tidseffektiva möten eftersom alla vet vad som gäller.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Åhhh du får till det så himla bra. För det är ju så, det handlar inte om huruvida kvinnor är ute för lite i arbetslivet alla gånger utan om att FÖRÄDLRAR kan var ganska risiga på att prioritera sina barn. Det är både roande och ganska hemskt att se att återigen är det mannen som är norm, vi måste ut i arbetslivet till varje pris för annars är vi inte tillräckliga karriärmänniskor, när det i själva verket är så att bägge parter borde nedprioritera karriären en aning.
Ja du ser ju det blir way mycket rörigare när jag skriver det än när du gör det men tänk såhär: Jag sitter just nu och liksom hötter med näven i luften för att uttrycka hur mycket jag håller med dig, det är svårt att uttrycka sig sansat då :-)
msn00b: Småskrev lite snabbt mellan jobb. Glad att du andemeningen gick fram! Tack för feedbacken! :)
Sannerligen bra formulerat!
Bra skrivet!
Jag stör mig framför allt på att det inte finns något "rätt" att svara på en frågor huvuvida man ska tillbaka till jobbet, vara hemma eller göra lite av varje. Det finns alltid något rabiat läger som har åsikter. Kvinnor som väljer att gå hemma hela tiden kan stundtals stämplas som bakåtsträvande och elaka för att nekar pappan värdefull tid med barnet, medan andra kan ge en karriärmamma däng för att de är av åsikten att hon borde stanna hemma och detsamma med män, som antingen förlorar chancer till avancemang för att de delar föräldraledigheten eller får höra om hur gubbigt ojämställda de är om de väljer att inte göra det. Så många åsikter, så laddat och så jävla personligt. Man hade kunnat tro att det är deras egna barn det rör sig om, eller att föräldern ifråga bad om en tjugoniotimmars föreläsning genom att svara på en fråga som ställts i fikarummet. Herregud, kommer vi någonsin att låta andra göra sina egna val?
Jag lovar dyrt och heligt att nästa person som räknar pengarna i min ficka eller moraliserar över mina framtida barns tillvaro kommer att åka på en podzatylnik av det seriösa slaget.
Peppe: Thx honey! :)
Liz: Väl rutet!
Aldrig förstått hur det på något sätt skulle vara "bra för jämnställdheten" att byta ett slags rigida regelverk för hur män och kvinnor får vara mot ett annat. Iställer för att låta alla sorters människor få plats...
Förövrigt får jag nog ta lite podzatylnik-lektioner hos dig, ha ha. Känns som det behövs i dagens läge..;)
Det är alldeles fantastikt hur pendeln kan växla. I en annan artikel skulle man kunna läsa om hur diskriminerad hon varit om hon inte fick jobbet. Så vad har man vunnit om man i jämlikhetens namn skall bli erbjuden ett arbete som man sedan måste tacka nej till
Hans Royal höghet Bengt
Håller så klart med dig i det du skriver men det finns en annan sida oxå. Som inte handlar om normer och ledighet. Det här är hennes första barn och hon har helt enkelt ingen aning om vilken känslostorm som väntar henne. Att ta ett jobb för att inte skilja män från kvinnor, absolut men en man kan omöjligt känna det kvinnor känner efter att vi fött barn. (Lika lite som vi kan känna det män känner)Jag tror att en man kan uppfostra och nära ett barn precis lika bra som en kvinna kan men stackars birgitta kommer sitta på sitt rum i bryssel och slitas isär av längtan till sitt barn! Ett barn som buffat och stånkat i henne i nio månader, som hon precis börjat lära känna, utan dialog. Som hon sen ska lämna innan snippan ens läkt ihop. Hon borde tacka nej till jobbet för sin egen skull. Inte för att hon tycker att man och familj kan ta hand om barnet lika väl som hon.
Royal: "Så vad har man vunnit om man i jämlikhetens namn skall bli erbjuden ett arbete som man sedan måste tacka nej till". Exakt! Man blir så trött..
anna: Frånsett amningen håller jag med dig där. Tog dock medvetet inte upp hormonbiologi osv denna gång för att smalna av det hela lite. Men visst har du säkert rätt där.
Post a Comment