De där dagarna i ni vet. Eftermiddag. Hjärnan känns seriöst överhettad. Ska bara in ett snabbt ärende till. På Claes Ohlsson av alla ställer. Åkt in till en mindre stad. Iklädd kjol och liten topp. Parkerar bilen. Sträcka sig efter den där lilla tunna koftan man sedesamt drar över sig ibland i valda sammanhang. För att inte objektifiera sig själv i onödan. Men ändrar sig. Lite folk i butiken. Det är trettiograder gassande sol ute. Kofta? Såfan heller.
Den blonda expeditkillen blir förtjust. Han vet inte hur väl han vill mig.* Tillslut blir jag nästan lite generad å hans vägnar.** Så när han t om när jag har betalat börjar irra runt för att hitta en påse åt mig föreslår jag stillsamt att jag kanske kan ta en själv istället. Som t ex de där som hänger på väggen rakt framför mig. ***
* Med tanke på att butikskedjans målgrupp måste vara mer åt Sven-Bertil 53 som ska bygga altan-hållet vet jag inte hur smickrande det är egentligen.
** Thats not how we do things in Hemstaden. At least not in a sober state.
*** Fast han var nästan lite söt när han generat började svamla fram ett svar på det. He he.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
nu finns på Listan igen. kram!
Vilken söt, irrig kis. :)
Peppe: Gulle! Kram!
Kim: Japp. Hade han varit lite mindre osäker hade han varit ett kap..;)
Post a Comment