Dagens..

Mancho uppvisning: El-killen som envisas med att gå i t-shirt idag. Även utomhus.

Berömd: Jag. Av kund. Alltid trevligt när folk förklarar för en hur socialt kompetent och bra att samarbeta med jag är. Ännu trevligare vore om de väntade med berömmet till jag fått i mig lite morgonkaffe och eventuellt jourhavande hjärnceller hunnit ta över ifrån morgonautopiloten.

Dilemma: Att ringa sin mediakontakt och diskret sondera terrängen för att ligga steget före om/när man får klartecken på det. Or go by the book och invänta möte först. Därvid riskera att någon entusistiskt försöker tänka själv med mindre lyckat resultat.

Hellweek

Uppbokad med möten och en massa viktigt varje dag och ett par kvällar. Sedan uppbokad hela helgen. Känndes som en bättre idé i teorin än praktiken. Redan dubblat min koffeinranson och det är bara tisdag än. Phew.

Helgen i punktform

* Inledde helgen med att få min häck kommenterad av ett gäng fullständigt onödiga tonårskillar av typen som står och hänger utanför pressbyrån. Dagens ungdom i ett nötskal. Hela jävla nätet till deras förfogande o de ofredar gamlingar på stan. Men tacksomfan för det curlingföräldrar.

* Lördagsshopping med Vanilla Latte. Presentshopping. Maskeradfestklädsångest.

* Kallt vitt vin med Tjejkompisar. Supposedly bakteriedödande.

* Kvällens skamligaste förslag. Att hänga med hem på en f*********sm. Det nya svarta apparently. Vafan hände med att gå hem och "dricka te"?

* Söndag. Skogpromenad och S ringer o ber om en killkompis mobilnr. Antar att hon har något tungt elände som behöver flyttas nu igen..

Liten skräckhistoria

Komma till väntrummet. Starkt överväga att vända i dörren redan där. Känna sig lätt svimfärdig. Knipa med tårna. Sådär som man fick lära sig på den där dramakursen för hundra år sedan. Just knew that might come in handy some day. Skriva in sig. Dilemma. Slutligen göra något jag aldrig gjort förut. Kryssa i tandvårdsrädd i hopp om lite vip behandling. Kommer det ut i Hemstaden kommer jag för evigt få bära Storstadsfjanteristämpeln. But right there and then beyond the point of caring.

Få invänta eländet i eget bås. Brevid killen med biffiga överarmar prydda av suspekta tatueringar och lätt ommöblerad käke. Då ångra en smula att jag inte gått till den där privatkliniken i de fina kvarteren som jag först tänkt. Få små vita tabletter av snäll syster i vit rock. Dubbla dosen mot vad jag hade tänkt mig iofs. Tänka tandkirurgen kanske jobbig dag. Vill ha extra fogliga patienter. En smula beklaga det faktum att det nog vore en aning olagligt av mig att smussla undan en av dem för framtida bruk. Typ smyga i kaffet nästa gång man har att göra med någon hysteriskt jobbig människa. Men eftersom det verkar vara allmän handout på stället ber jag om extra smärtstillande också. Just to be on the safe side.

Hinna läsa nästan hela prettoinredningsblaskan innan kvinnan i vit rock kommer tillbaks och frågar om jag känner någonting. Tänka helt jävla värdelösa piller. Inte så mycket som en enda liten skär elefant i sikte. Just a little fuzzy around the edges. Ett tag hade jag hoppats att den fula konstsmöjängen på väggen skulle visa sig vara en hallucination. Dock visade den sig efter en lätt realitycheck vara riktig. Och sånt betalar folk dyra pengar för. Kör på endorfinkickar istället och toppa med koffein. Och köp konstreproduktioner av någon känd konstnär om du inget kan. Istället för något som ser ut som ett terapiprojekt.

Komma kirurg. Tänka ser stabil ut. Spritfri andedräkt. Ickedarrande händer. Snälla, icke sadistiska ögon och allmänt lugn. All good signs. Komma in. Få halvligga i tandläkarstol. Sedesamt begravd under skynke. Very much Kill Bill Moment där. Som i den delen då Beatrix blir levande begravd. Kontemplera möjliga tekniker att ta sig ur kista i den situationen. Eller hurvida man i den situationen bara skulle orsaka en massa jord som rasade in till ingen nytta..fast om man hade en stabil ficklampa..? Återbördas till verkligheten att en stor spruta viftas ett par cm ifrån mitt ansikte och en försäkran om att "just den bedövning brukar göra rejält ont att sätta."

Ska bespara er resten. But other than that he did good. Efteråt. Vackla ut. Tacka nej till att ligga ned en stund. Inte för en jädra liten visdomstand. Dock känna mig en smula ynklig. Bli beordrad sitta ned. Sitta väntrum. Bita kompress. Tills rummet slutat snurra och jag vågar smita ut. Sjukt glad över att ha överlevt.

Russian Roulette

Ok. Let's drive..

Då var det dags. Tandeländet ska dö. Vill. Inte. But hey, tänka positivt var det. Med lite tur hinner jag avlida av ren skräck innan eländet hinner börja. Sådärja, då känns det lite bättre. Or who am i kidding here? I'll be the one screaming "give me all the drugs you've got". Återkommer med rapport. Om jag överlever.

Little tale of horror..

I helgen..

M:-Och när ska den dö då?
Jag:- På torsdag.* Men jag ser fan inte fram emot det.
M:-Fast vänta nu lite här.. Sa du inte att han var rätt snygg tandkirurgen?

Jag:-Jo, iofs... **
M: -Och han erbjöd dig droger? L e g a l a droger.
Jag: -Japp. Massor. In any shape or form. Fast jag är ju egentligen lite emot sånt..***
M: - Men ta det. Herregud. En snygg man erbjuder dig riskfria droger och du gnäller?

Jag: -Hm. När du framställer det så... Hm.

* Bökig visdomdjävlatand. Hade bönat o bett att få en fredagstid men mötts ett olycksbådande mummel om att det var nog säkrast att göra det dagen före en vardag. Ifall något gick fel.

** Inte helt skräckinjagande iaf. Snälla ögon. Inga uppenbara tecken på sadism.

*** Bit ihop. Just take the pain är mer Hemstadsmässigt.

Is it just me..

Eller är mäklarkillar alltid extremt flörtiga?

Tecken på att du blivit stammis hos din lokala koffeindealer II

Baristan har slutat fråga dig vad du ska ha. Hon räknar kallt med att du stoppar henne i tid om du vill ha något annat än den vanliga vuxenvällingen. En dubbel-lätt-latte i mitt fall. Även om jag i smygg funderar på att go i lite wild n' crazy någon dag. På en cortado. Vad dricker du?

They came first for the...

Mycket att göra idag så jag länkar till eminenta Msn00b istället. Hon säger ungefär det jag tänker i ämnet iaf. I övrigt nöjer jag mig med att citera Martin Niemöller..

"They came first for the Communists,
and I didn't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for me
and by that time no one was left to speak up."

Fredagshumor

Recap

Helgen som var...
Lördag: Biodejt. Trevligt. Men bara trevligt. Och sent.

Söndag: Tydligen sedan länge utlovad träningsdag med S. Som ringde för att påminna mig om att en lördagsdejt på intet sätt kunde räknas till godtagbara ursäkter* för att avvika ifrån den överenskomna träningsnystarten. Jag hatade henne en smula då om vi ska vara helt ärliga.** Innan. Även om jag tackade henne efteråt.
Så. Springa. Hinderbana. Asjobbiga övningar. Sen avsluta med att springa lite till. Snabbdush. Sen sushi på restaurang. Utan att strecha tillräckligt. Sen ont i varenda muskel jag inte har i flera dagar.

Dennna vecka. Jobbstrul. Och mer strul. Nu möjlig lösning i sikte.


Och nu helg igen. Kanske åka till Kuststaden. Inte bestämt mig helt hundra än.






* Till godtagbara ursäkter räknas att man hastigt avlidit eller brutit alla ben i kroppen. Ungefär.

** Hon är sjukt morgonpigg. Det är jag däremot inte.

Riksdagis?

Men vad är det för j-vla dagisbarn vi har till politiker? Är ni fem år gamla eller? Ska vi byta ut talmannen mot ett gäng erfarna dagisfröknar kanske? Som kan lära er att ibland måste man kunna sitta brevid någon man tycker är dum i hela huvudet . Som kan se till att alla har gått på toaletten i tid innan omröstningarna. Herregud.

Årets Nobelpris i medicin

Går till Robert Edwards, provrörsbefruktningens fader. Något som har fått Vatikanen att gå i taket. Påven är upprörd. Vad är väl några våldtagna korgossar/gravida nioåringar mot riktigt upprörande saker? Som att barnlösa par ska få en chans att bli föräldrar. Eller för den delen att de som inte kan eller vill ta hand om fler barn ska få en chans att slippa det. Sånt är ju långt mer upprörande. Verkligen.

Inlägget jag hade hoppats slippa skriva...

Eller i andra hand hade jag tänkt vänta tills att jag hade tid. Tid att sätta mig ned och skriva något långt och välformulerat. That's just not gonna happen anytime soon. Men iaf. Valet.

Ja, jag blev chockad jag med. Hade ju trott att Piratpartiet skulle ta hem en betydligt större andel av missnöjesrösterna. Men å andra sidan var det inte många veckor sedan jag levde i den naiva tron att alla kandiderande partier skulle få ställa upp i slutdebatten i tv. Att även småpartierna skulle få vara med. Ställas mot väggen. Frågas ut om hela sitt partiprogram. Inte bara få komma fram i debatten nån gång då och då när det handlar om deras profilfrågor. Jag trodde på en öppen debatt. Att väljarna själva skulle få ta ställning till om småpartierna bara var enfrågepartier eller om deras resonemang höll fullt ut när de inte bara fick mala på om sina favoritämnen. Istället las locket på. Leden slöts. Svarta får uteslöts.

Och vi andra, vi som inte röstar på sd uppmanades att förena oss. Gå med i Facebooksgrupper för inbördes beundran där vi alla kan slå oss för bröstet och tala om för varandra vilka fina, vidsynta och rättskaffens medborgare vi är. Så toleranta att vi tolererar allt. Utom oliktänkande såklart. För såna kan vi inte tolerera, det fattar ni väl själva. Såna där inskränkta. Som inte är som oss. Som har konstiga åsikter. Låt dem inte tala för bövelen. Låtsas som om de inte finns så kanske de försvinner. Ja, det gjorde de ju verkligen. Eller hur?

Jag tror inte på att lägga locket på. Och nej, man ska förvisso inte mata troll. Men man ska dra fram dem i ljuset. Prata med dem. Bemöta deras argument. Inte med våld, hot eller visselpipor utan med ord. Motargument. Och helst då bättre sådana än att man inte vill sminkas i samma sminkstudio för att man ser sin chans att plocka billiga politiska poäng bland sina egna. Suck.