Wednesday, October 20, 2010
Ok. Let's drive..
Då var det dags. Tandeländet ska dö. Vill. Inte. But hey, tänka positivt var det. Med lite tur hinner jag avlida av ren skräck innan eländet hinner börja. Sådärja, då känns det lite bättre. Or who am i kidding here? I'll be the one screaming "give me all the drugs you've got". Återkommer med rapport. Om jag överlever.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Det är en befriande känsla som infinner sig. Ut med den bara. UT!
Det jobbiga är lätet. Och lampan. Och att förmå sig räta ut sig ur fosterställningen efteråt.
Åh hjälp hur har det gått?
Alla: Jag överlevde. More to follow..
Post a Comment