Ännu en helg till handlingarna...

Freitag:
Femkamp med jobbet. Banka grodor och kasta bollar och slutligen, tillsammans med resten av Team Z utklassa Team Mellanchefen. Mellanchefen som sannolikt kan vara Sveriges sämsta förlorare och surnade genast till.

Tills någon frågade honom om hans sommar och han fick mala på om verandabygget en stund och stämningen lättade en aning. Sedan mat. Sedan flytande förtäring. Mest jag, kollega Z, trevliga kollegan och hon-från-ekonomin-som-är-mycket-trevligare-icke-nykter, som hängde ihop.

Sedan komma hem trött som en gnu. Då drabbas av insikten att man, om inte alltför många timmar, förväntas stå klarögd och postbeachfräsch.¤ Redo att träna. I baddräkt. Och att det då finns saker man behöver göra.

Saker som man skjutit upp en smula med motiveringen att fredagsgymet ändå uteblivir den här veckan och "det är ändå bäst att göra kvällen innan." Bara det att kvällen innan är liksom dåtid när jag hasat hem. Imperfektum.

Nu är det natten innan. Och man är sådär lagom trött och borde-undvika-vassa-saker-fumlig. Men kräm over alles känns sådär joxigt. Så man inleder lite storstilat med att kladda ner halva badrummet med kräm. Sedan tar man fram saker. Vassa saker. Och det kan naturligtvis bara gå åt ett håll. Åt h-vete. Blodvite. Som väl är har jag begåvats med betydligt bättre läkkött än framförhållning.

Hur det gick? Jodå det var kul faktiskt. Trots att typ alla utom jag tävlingssimmat. Således ingen som blev sjukt imponerad av min enastående vattenvana¤¤. Lite missnöjd där. Men lite motstånd är bra. Och det kommer definitivt bli en ny bra vana. Kändes faktiskt rätt bra efteråt.



¤ Postbeach fräsch, äkta eller fejkat dårå.

¤¤ Jämfört med amatörer är jag duktig. Jämfört med de som tävlingssimmat hela uppväxten är jag, well, en klar amatör.

Det är ett hårt jobb men någon måste göra det.

Nu ut för lite teambuildande AW tillsammans med med/motarbetare från jobbet. Jag är redan trött. Oh well. Sova får man göra när man blir pensionär.

And some women are from Mars ..

Lunch med småstressad Tjejkompis1* beklagar sig över Tjejkompis 2:
"- Förstår nästan att det tog slut emellan dem. Och nu kommer vi få timmar av analyser om hans känslomässiga tillkortakommanden. Jag orkar fan inte lyssna snart.."

T om jag som är van att prata sånt börjar bli lite less på vår gemensamma kompis som ska analysera sönder allting** och skickar superlånga sms svar på den enklaste fråga.

Tjejkompis1: "-Du ser. T om du är less.." Funderar ett slag...
"-Men alltså. Kan inte hon bara skaffa sig en bögkompis. Någon åt det dramatiska hållet. Som orkar lyssna i timmar?"


* Tjejkompis 1 inte mycket för hobbyterapeutiskt finlir och känslosnack. När det var jobbigt med exet erbjöd hon sig helt sonika att klå upp honom. Visserligen föga troligt, speciellt eftersom hon just gipsat armen just då. Men det är tanken som räknas.

** Vi snackar seriöst överkurs analyserande här. Inte bara sånt som de flesta i av oss andra i tjejgänget, myself included, kan köra ibland.

Grönanhelgen

Lördag. Förra helgen. Kompisar från landet på besök. Klasskompis och hennes pojkvän. När man väl lyckats lotsa dem igenom stan låter de bilen stå tills det är dags att åka hem igen. Säkrast så. Men såklart vi måste gå på Grönan. De hade ju sina lantispass att utnyttja. Norrlänningen fick följa med på ett hörn också. Så vi blev jämna par. Åka lite. Femkampa lite. Kryddhylla lite. Jag har för ovanlighetens skull inte varit på Grönan med systersonen i år. Han har blivit stor nu. Ville göra annat. Och Grönan är sig inte lik plötsligt. Scream-rides i all ära, men ihopträngda överallt?

Veteranbilarna flyttade. Pariserhjulet borta. Lugnt hörn man kan sitta o prata en stund borta. Fullt av snorungar har det alltid varit. Men nu är det på något sätt sämre. Smäckigare. Tråk-kommersiellare. Vafan. Det ska vara som det alltid har varit.* Eller i vart fall inte sämre.

Söndag. Sova. Långpromenad. Demonstrera min inbillade goda hand med djur genom att ha en bekants bekants papegoja på axeln. Samtidigt som jag försöker förtränga skräckhistorier om vad den där vassa näbben skulle kunna göra med någons fingrar. Eller nos. Nej, gojan pratade inte. Men den kunde busvissla. Typ rakt in i örat.


* Jo, jag vet. I'm having a bit of a PRO moment here. Men iaf. Grönan är ett jävla liv för mindre kul numera. Och snart ska man dit igen.

Amen to that

Lisa sammanfattar.

Goldplay

Konversation vid kaffeautomaten på jobbet:

Man runt 35: -Var en massa folk utanför Stadion i helgen. Stod något om Goldplay. Vet du vad det var?

Jag: -Eh, du menar Coldplay?

Han: -Coldplay? Vad är det?

Men herregud. Vissa blir tydligen gubbar tidigt.

I fredags

Bättra på sminket och byta kläder lite snabbt och sedan smita iväg lite tidigare från jobbet i fredags. Ta bilen till fin middag i närheten av slott. Där glatt skutta ur bilen och iväg ett par meter innan jag inser att jag fortfarande har de slitna joggingskorna jag kört i. Till kjol. Snabbt byta till nya, snygga med klack. Bara för att inse att kvällen liksom är tänkt att inledas med " en mysig promenad i den stora slottsträdgården." I nya skor. Med skapliga klackar. En smula smärtsamt. Sedan god mat, trevlig sällskap och en mer än lovligt påflugen servitör.¤

Det pratas. Det blir sent. Sedan måste jag, hur otajmat som helst, ta bilen hem igen, eftersom jag får besök dagen efter. Hemfärd. Stanna vid en mack och tanka. Trött, superkissnödig och uppenbarligen inte den enda kvinna iklädd snygg kjolen unt bilkörar sneakers. Gå mot toakön. Där vagt igenkänna kvinnlig b-kändis. Samt en kille som jag först tror smörar för henne för att hon är halvkänd. Men sedan raskt fortsätta med mig såfort jag ställt mig i kön. Ska prata. Skämta. Demonstrera hur übertrevlig unt kvick han själv tycker att han är. En typisk trålare.¤¤ T om hålla upp toadörren för en.¤¤¤ Men gå och dö, liksom. Suck.

Lyckas ta mig hem och nästan somna innan telefonen ringer.
Tjejkompis: "-Ja, hej, det xx (hennes namn), världens sämsta kompis, om du kommer ihåg mig? Jag kom just hem och först då kom jag på att du ju fyllt år. Och jag har inte ens ringt som jag brukar. Förlåt, förlåt, förlåt.."

¤ Ni vet typen som kommer förbi var tredje minut och småpratar lite sådär. Nästan på gränsen mellan trevligt och nästan lite för personligt, ni vet. Har hänt oroväckande ofta på sistone. Kanske kan ha något med den flagranta avsaknaden av piercingar, nitar och hotfull uppsyn att göra.

¤¤ Kille som raggar med trålfiskemetoden. Inte så noga med målgruppen utan finkammar helt sonika stora områden i hopp om att åtminstone något ätbart ska fastna. Och egentligen, om man raggar på tjejer på en bensinstation mitt i natten. I toakön. Hur desperat måste man inte vara då?

¤¤¤ Not A Good Idea. Very vafanhållersnubbenpåmed-vibbar. Totalt fel tidpunkt och plats.

Jag hade inte tänkt blogga det men..

En ordningsförseelse till kammaråklagare mindre. Bra. Anser man att våldtäkt kan vara ett etikettsbrott har man ingen trovärdighet som åklagare i dylika mål.

Tales from Hemstaden..

Alla känner apan...

Det där att alla känner igen en. Alla. Fast det var ungefär hundra år sedan ni sist sågs. Och själv får du förtvivlat gissa dig fram.

1. Ute på lokalt jippo. Massor av folk. Hon hejjar. Jag hejjar tillbaks. Hon kommer fram och pratar.
Hon: -Ja, eller..du kanske inte känner igen mig?
Jag: -Njaee...(tänker förtvivlat.)
Visar sig vara en tjej som var ihop med en av mina äldre manliga kusiner en gång i tiden. Mig veterligen sågs vi senast när hon satt i soffan och hånglade och kollade på tv hemma hos honom och jag och hans lillasyster sprang runt och lekte med Barbie och var allmänt i vägen. Hon var runt 15-16 då och jag rätt mycket yngre. Om hon kände igen mig direkt? Jamen självklart.

2. Den enda som inte känner igen mig direkt träffar jag och Tjejkompis på den lokala beachen. Lokala skummisen. Jag hejjar luttrat* som den väluppfostrade flicka jag är eftersom han ser vagt bekant ut. Han tittar. Jag tittar bort. Han utbrister "-Nämen, det är ju du!" (Ja, jag är jag. Åtminstone är jag rätt säker på det.?) Han utbrister: "-Jag, kände inte igen dig först. Du har blivit så olik dig.**" (Oh, that's a first. Visserligen X antal år sen vi sågs. Men vilka illegala substanser har du tagit då som inte känner igen mig på en gång som alla andra Hemstadingar.) Sen ska han naturligtvis rusa upp och ta i hand med. Hand som man helst inte vill tänka på vart den kan ha varit nyss. Ryser diskret. Jag och Tjejkompis avlägsnar oss hastigt. På hemvägen diskuterar vi hurvida vi borde hugga av den kontaminerade handen. Eller om det räcker med att bara decinficera den.

3. Sista kvällen i stugan innan det är dags att åka hem. Fullt med kläder jag håller på att packa. Underkläder på tork inne eftersom det ska bli regn på natten.*** Det knattrar på vägen utanför. Uppenbarligen ung kille som är ute och buskör sin fars fyrhjuling, ingen ovanlig syn i Hemstaden såhär års. Jag slänger en förströdd blick ut genom fönstret och muttrar något om idiot.¤ Bara för att se honom svänga in på vägen in mot stugan.

Jag knallar ut. Han hejjar. Jag hejjar nu vant tillbaks. På en kille strax över 20. Som glatt babblar på. Frågar hur min sommar varit. Om det har gått bra att bo i stugan själv? Om jag ska vara där igen osv. Jag svarar lite avvaktande samtidigt som jag försöker räkna ut om han är den nya generationens Hemstadsligist som frågar för att han ska veta när jag åkt så det är säkert att göra inbrott, eller om det är någon jag faktiskt förväntas känna. Han verkar ha stenkoll på vem jag är. Jag däremot har ingen aning. Alls.

I Hemstaden är det en riktigt stor faux-pas att fråga vem någon är. Öppet erkänna att du inte har den blekaste aning om vem du talar med när de genast känner igen dig. Som om du inte tyckte de var viktiga nog att komma ihåg. På sin höjd kan du försöka räkna ut det genom att babbla på och ställa ledande frågor. Så det gör jag. Frågar ler skämtsamt och frågar nåt i stil med "nämen oj, var kom du ifrån då?". Han svarar glatt att han kört hemifrån. Att han är hemma och hälsar på mamma. (Ingen ledtråd där. Inget precicerande om vem hans föräldrar är.) Säger att hans pappa köpt fyrhjuling för att köra i skogen med. (I skogen? Skogsskifte? Och ingen jag känner?)Han pratar glatt på. Frågar hur det gått med att fixa till stugan. Med spacklingen. (Hur i glödheta han kan veta det?) Hur mycket jag fått i ordning osv. Jag fattar vinken. Jag borde ha bjudit in honom. Bjudit honom på kaffe.¤¤

Men det är sista kvällen av ett par veckors rätt socialt och kaffedrickande lantliv och jag orkar bara inte. Inte ens när han diskret antyder att han bor i Storstaden nu. Och jobbar som målare. När han lite stukat åker därifrån anar jag plötsligt vem han kan vara. Jag ringer mamma och pappa. Jodå, familjen X har både köpt skogsskifte och fyrhjuling sen jag var sist hemma. Fan också. Hur skulle jag kunna veta att den där välbyggda 1.80 killen var samma som den där lille fräknige jobbige killen som brukade komma springandes när vi red förbi? Han är inte ens lik någon av föräldrarna. No fair. Vafan, han är ju trevlig. Dessutom handyman. Och stugan som jag nu, sedan syrran och systersnubben köpte eget, kommer att kunna nyttja rätt mycket behöver målas. Och jag orkade inte ens bjuda in honom på kaffe för ett expertutlåtande. Man är en idiot.

* I Hemstaden hejjar man på folk. Om man inte vill framstå som en dryg Storstadsbo eller annat pack. Dessutom är det i 9 fall av tio någon som tycker de känner dig lite iaf.
** Fatta misstaget. Han kände inte igen mig. Här hade jag kunnat smyga runt inkognito för den typen en hel sommar under the pretext att jag var sommargäst från Storstaden bara. En sån som inte måste hejja och prata med ortsbefolkningen. Och så är jag dum nog att hejja. Fan också. Hur jag känner honom? Han köpte en släktings hus en bit bort och hans tjej hade häst ett tag.
*** Jodå jag tvättade lite innan jag åkte hem. I förebyggande syfte. Vem vet, jag kanske rentav håller på att bli vuxen?
¤ Jo, en del av mig grämde mig lite för att jag inte hunnit med att låna en fyrhjuling och köra lite jag med. Och nu var det sista kvällen och jag var tvungen att packa och städa. Vuxengöra. Boring.
¤¤ Sen fick jag lite dåligt samvete faktiskt. Ifall han blev ledsen. Men han vinkade glatt åt mig när jag körde förbi honom dagen efter på väg hem iaf. Så han kom förhoppningsvis över det.

Tales from Hemstaden..

Oväntat besök.

Blev mycket sådana nu i sommar. Både i Kuststaden o Hemstaden. Bland andra dök Norrlänningens kusin upp med kort varsel. Han hade ju ändå "vägarna förbi".* I enlighet med gammal fin hemstadssed för behandling av spontana besökare sattes han genast i arbete. Fick bära en massa tunga saker och hjälpa till att skruva upp hyllor. Till midnatt ungefär.

Innan han äntligen fick duka upp det medhavda drickat och sitta och ta det lugnt och
bara prata vid tända ljus. Så som han förmodligen tänkt sig från början. Kanske borde jag vara orolig för honom. Han avslöjade att han både lurats att dansa** och dricka vin på sistone. Och jo, han kunde nog tänka sig att göra om det. Bara det inte blev för ofta.*** Jag var tvungen att fråga om han mådde riktigt bra egentligen.**** Sen var jag ju tvungen att bjuda honom på lunch dagen därpå med. Som tur var hade jag lite prylar hemma och kunde sno ihop en pesto och pasta lite snabbt. ¤

Några dagar efter ringer han och frågar om han glömt en bok hos mig. Frågar om jag ska skicka den någonstans. Han säger att jag kan väl behålla den. Fast ta med den till stan. Så får han en anledning att hälsa på igen.


* Bara X antal mils omväg.
** Han skyllde på att tjejen hade tjatat upp honom. Var inte hans fel.
*** Norrlandskillar av hans typ dansar helst inte. Vin och annat tjafs är också en aning suspekt.
**** Jodå. Han var nog bara sällskapssjuk misstänker jag för han far ofta söderut nu tycker jag. För att vara honom.
¤ Lite prestige här. Han är grymt duktig på att laga mat.
Och ja, med 5 timmars resväg kvar dit han skulle fick han sova över. I gäststugan. Där ingen vaknade av hans snarkande.

Tales from Hemstaden...

Typiska mammakonversationer.
Mamma: -Du äter väl ordentligt?
Moi: -Jadå, mamma..jag har allt jag behöver här. (Och hur tror du jag överlevt alla år jag bott hemifrån egentligen?)
Mamma: -Med det där lilla pentryt. Ska det vara något att laga mat på det? Jag tycker du äter så dåligt..
Moi: -Nej, det går bra mamma... (iaf sedan man vant sig vid att det är aplångt till affären här så det gäller att planera lite så man inte plötsligt står där utan grillihiili* till grillningen .)
Mamma: -...yada,yada..och så äter du så dålig frukost med.** Men du kan väl komma över till oss och äta i morgon iaf? Det blir bulgur och falaffelgryta..***



* Min kompis som läst finska påstår att det betyder grillkol och inte alls något fult hon lurat i oss.
** Ja, det gjorde jag. När jag var tonåring och bodde hemma.
*** Min mamma. Lagar allt från slottsstek till veg. och det blir alltid gott. Jo, jag åkte över och åt ibland när det blev tråkigt att laga och äta själv i stugan jag bodde i. Jag är en svag förtappad själ.

I Hemstaden

Prata flyg med pappa. Pappa (tittar upp på det lilla privatplanet i luften ovanför Hemstaden) :
- Jasså G är ute och flyger.
Han brukar inte våga sig så långt ifrån flygplatsen numera. Ifall han behöver landa i förtid. WV motorn är inte så bra..( Tittar upp igen efter planet. Lyssnar på motorn. Skakar på huvudet.)
- Fast det finns förståss ett stort plant fält vid (liten by) som han kan landa på i nödfall...

Sen får jag lite tips på hur jag ska bära mig åt om jag råkar ut för en dubbel birdstrike och behöver nödlanda en Airbus i Hudsonfloden*. Typ någongång. Det där med vikten av att hålla sig cool och vara lätt på gasen. Blir nog bra.**


* Hur det ska se ut

** Eller bra och bra. Inte för att jag vill skrämma någon här. Men om vi har en fullsatt Airbus och jag är den bäst lämpade att ta över spakarna hoppas jag verkligen folk har tecknat sina efterlevandeskydd i försäkringen.

Do as I say, don't do as I do..

Jodå det kommer mer om semestern. But last things first..

Man fyller år.

* Första grattis sms:et plingar in i mobilens inbox 01.50. Med tillägget, Grattis!...hah, jag var först, eller hur? (från en tjejkompis som alltid brukar vara kroniskt sen till bussen när vi var små.)

* Bjuda kontoret på glasstårta.¤

* Få blommor. Med blombud till kontoret. Tre röda rosor.#

* Få samtal från Killkusinen som nyss landat på Arlanda. Som inte gick ut på att jag borde släppa allt och komma och hämta honom för att han tappat sina nycklar och glömt plånboken någonstans. Utan bara för att gratta mig med att sjunga "ja, må hon leva" över telefonen. Dessutom hävdade han bestämt att hans mamma inte alls påmint honom om att jag fyllde år. Att han kom ihåg det alldelles själv. Att han faktiskt hade det uppskrivet. Sådeså. And Hell just froze over.##


* Bra hårdag. Lagom lugn jobbdag. Men sen.

Ok barn små. Och stora. Don't...

* Jobba hela dagen, ät lite lätt middag och bege dig sedan ut i vimlet för lite gammalt hederligt AW/födelsedagsfirande.

* Snubbla över "han vi känner som jobbar i krogsvängen." Som visserligen inte jobbar just där ni är men såklart känner bartendern och självklart ska han bjuda dig på en drink. För det är ju inte varje dag man fyller år och han har inte sett dig på hela sommaren och fan vakul att ses och hela altet.¤¤

* Av honom bli presenterad för hon som du sett förut på håll och tyckt verkat vara en typiskt överdriven och lite blondbitchig storstadsbrud med märkesklädekomplex. Not so tonite. För ni är inte bara på samma våglängd. Ni upptäcker att ni är födda på samma dag. Värsta låtsastvillingarna. Ni är plötsligt ett item. Ni är The Birthday Girls.

* Självfallet kan du ju inte bara gå nu. Först måste du ju hälsa på hennes kille. Och alla hans glada polare. Speciellt de Irländska.



* Do not go drinking or clubbing with the Irish¤¤¤ on a weekday. You haven't got the stamina. Plus you always somehow end up in a late and lenghty discussion about something like Leprechauns when really should be at home getting your beautysleep instead.

Kommer gå åt åtskilliga koppar starkt kaffe för att låtsas vara pigg innan den här dagen är över.


¤ Orkade inte baka egen i år. Fortfarande semesterlat.

¤¤ Jodå han är fortfarande ihop med flickebarnet. Hon som är typ tjugo. Fast han började gnälla lite på henne. Konstigt nog vill hon plugga, resa och festa. Inte slå sig till ro, skaffa hus och börja producera små barn som halva hans umgängeskrets redan gjort och han själv börjar bli rätt sugen på. Big surprise. (Jo, jag lyckades kväva ett "vad var det vi sa" och bara le artigt. Var ju tidigt på kvällen gubevars.)

¤¤¤ Oh, yes we do like the Irish. As of yet never met a boring Irlandais. Even the crazy ones are crazy in an interesting way.

# Långskaftade ofcourse.

## Är det cyniskt av mig att misstänka att alldeles nya flickvännen satt i närheten o han ville visa vilken trevlig och välartad kille han vill att hon ska tro att han är? Alternativt att han snart kommer att behöva be mig om en stor tjänst och vill ha goda diplomatiska förbindelser?

The Birthday Diet

När man fyller år får man ostraffat äta glasstårta till lunch, visst då?

Semstern

Landet. Kuststaden. Hemstaden. Och några korta turer elsewhere. Fixa i ordning liten stuga utanför Hemstaden. Tänka landet. Tänka varva ner. Finna mig själv. Kanske börja meditera. Bli ett med naturen. Ta lite paus från mitt supersocial vardagsjag. Inte riktigt bli så. Blev rätt bra ändå. Trots lite väl mycket oväntade besök.

Nu iaf åter. Lite blondare. Lite solbrändare. Motvilligt tillbaks till lägenhet. Där blommorna till min förvåning fortfarande levde och frodades tillsammans med en oidentifierbar biologisk odling i en tillbringare Killkusinen hällt upp vatten i och sedan glömt av. Det vill säga den gången han faktiskt vattnade mina blommor. Som han lovat göra.* Han vattnade ungefär en gång. Sen blev det jobbigt. Han drog till Spanien och delegerade uppgiften till sin mamma. Antar att det är ett framsteg att han iaf såg till att jobbet blev gjort. Om än av någon annan.


* Eftersom han enligt uppgift skulle vara hemma o slita o jobba ihop pengar hela sommaren. Som jag, vis av tidigare erfarenhet, regelbundet påmint honom om att göra via sms.

Åter från grönbetet

Med en himla massa oväsentligheter att berätta. Så fort jag samlat mig. Sett botten på inboxen. Lärt mig hitta till kaffeautomaten som något snille flyttat på under semestern.