Torsdagskväll i Storstaden

Trött efter en stressig jobbdag. Hade sett fram emot att ha en lugn hemmakväll med långt skumbad i nya badkaret. That was not to be. Istället middag på stan med tjej från Hemstaden. * Längre föreläsning om magneternas underbara värld...

Hon: -Bla, bla, bla fantastiskt...hjälper mot allt möjligt...bla bla..ökar förbränningen..
Jag: -Uhm. Um. Vad exakt gör den? (Är det bara jag som utgår ifrån att allt är lurendrejeri tills dess att motsatsen är bevisad?)
Hon: -Bla bla bla....ökar microcirkulationen. På cellnivå...(insert lite NkB nivå cellförbränningstermer här)
Jag: -Ok-ej (ska jag orka?) Hur vet du det? Forskningsrapporter?
Hon:- Det finns en film om det. Jag har sett den två ggr. Men man måste nog se den fler gånger för att förstå allt. ..
Hon: -Jag tror den finns på You Tube också...
Jag: -You Tube? (Såja. Le snällt nu. Inte hånskratta. Inte hånskratta..)

Hon: -Jo men den funkar. Har testat på flera stycken redan.
Jag: -Ok. Hur funkade det?
Hon: -Bra. Eller alltså. Min lillebror fick en massa eksem överallt.
Jag: -Men det var väl inte så bra?
Hon: -Så då kollade jag på tillverkarens hemsida och det stod att man kunde få det. Att man måste bli sämre för att kunna bli bättre. Han hade säkert en massa skit som måste rensas ut.
Jag: -Är du säker på att det där? Att det är så bra?
Hon:-Jo. Fast man får inte cancer eller så av det. Det har jag kollat..
Jag: -?!?
Hon: -Jo, för det här är likström som är naturligt. Cancer får man bara av växelström.
Jag: -Likström? Eh..alltså.. (Jomen vänta nu här...visserligen var inte fysiklektionerna ledda av Elake Arne mitt favoritämne i skolan. Men..orka. )

Hon: -Jo alltså vi är ju inte gjorda för att sitta stilla. Utan för att vandra och söka föda..
Jag: - Sant. Men..?
Hon: -Alltså likström förekommer naturligt i naturen. Och då vi vandrade runt så utsattes vi för den automatiskt..

Jag: -Eh..och?

Hon: -De här magneterna fungerar likadant. Alltså du sover. Fast kroppen tror att du gått runt. För den känner av magnetfälten. Det är därför den förbättrar cirkulationen..

Jag:-"Känner av " magnetfälten?

Hon:-Ja. Eller alltså, det sker på cellnivå. Den ökar microcirkulationen. Förbränningen. Kroppen känner av magnetfälten och tror att du har varit ute och gått. Fast du har sovit. Typ.

(Men strålande. I've gotta get me one of those. Iaf om man kan få kroppen att tro att jag varit förbi styrketräningen med. Tänk vad vältränad jag kommer bli.. uj, uj..)


* Av modell trevlig men lite väl okritiskt hm..alternativ ibland.

Dagens fundering

Okej lite på samma tema här. Folk som är födda i fel kropp och vill byta kön. Fine. Men hur blir det då? Om t ex en tjej är ihop med en tjej så är de ett gaypar. Men om den ena tjejen byter kön, räknas de då som straighta? Eller var åtminstone den som bytte kön det hela tiden, eftersom hon känner sig som en man inuti och alltid har gjort det? Eller? Hm. Nu blev det komplicerat här..*



* Sen kan man ju undra varför det är så viktigt att dela in i olika preferensgrupper in da first place...

Veckans variation i Fejjanträsket

Han hittar mig via fejjan. "Hej, kommer du ihåg mig? Du brukade leka med mina släktingar när vi var små..." The usual story. Och visst minns jag dem. Men inte honom. Och det är då det slår mig. Then he was a she*. Oh.


* Och av någon anledning gick jag sedan och smånynnade på den här låten resten av dagen.

Helgens akward moment

Tjejkompis med barn: - Äntligen barnvakt i helgen.
Vi andra: -He, he he.. och ?
Tjejkompis med barn: -Ha ha jo. Fast numera är det ju mest, okej vi börjar med det så vi kan få sooova sedan.
Tjejkompis utan barn:-Sedan? Du menar mellan? ...Eller?

Bloody eye

Att sitta och jobba mittemot någon som har råkat ut för ett smärre missnöje och fått en blödning i ögat är inte det lättaste.

Jag (lite lätt chockad): -Du, det där ser inte så bra ut..
Trevliga Kollegan: -Jo, det svider lite. Men det är inte så farligt. Det är bara en blödning. Fast kolla, visst har den blivit större nu va?
Jag:(Vågar knappt titta )- Jo. Men borde du inte ligga ned med en kall handduk på då eller något?
Trevliga Kollegan: -Nja. Jag har ju jobb att göra. Det blöder bara. Någongång slutar det väl..

Känns som om det är läge för helg snart. Mycket snart. Innan någon av oss svimmar.

The Badrumsskåp

Jodå det blev ett badrumsskåp. Efter några turer till byggvaruhus där oförstående manspersoner försökt föreslå skrattretande små skåp* som komplett badrumsskåp blev det tillslut ett större spegelskåp. Inte mitt förstahandsval. Men det enda godtagbara som kostade under 5000.

Sedan matmutat killkompis Norrlänningen att komma över med borrmaskinen och sätta upp eländet.**
För att glädja honom ytterligare föreslog jag att vi tittade på film helt i hans smak. Inglourious Basterds. Massa krig o våld¤. Elller ja krig för honom. Brad Pitt för mig att titta på. Or so I thought. Brad Pitt som gubbe more like it. Visst, ett halvt fotbollslag med småknoddar kan väl få t om en Hollywoodkändis att åldras i förtid antar jag. Men de hade väl inte behövt göra saken värre genom att tillsätta den ultimata utseendeförstöraren, mustasch. Upprörande folks. Mycket upprörande.



* Bara för att något som rymmer din Gilettehyvel och en tandborste kan det icke definieras som fullvärdig badrumsförvaring. I'm sorry.

** Jodå det gick bra. Nya kaklet varken rasade ner eller sprack. Även om jag såhär i efterhand kom jag på att den kanske skulle satts en cm lägre ändå. Fast det vågade jag ju inte säga. Vill ju gärna kunna utnyttja hans handymanskills fler gånger.

¤ Tarantino är ju alltid Tarantino.

Dagens man i uniform

Lite spinnoff på Msn00b's eminenta inlägg om polismannen som poserar på nätet i uniform.

Visst, o m vi nu utgår ifrån att han nu är polis kan man anföra att hans arbetsgivare får skylla sig själv om de inte har tydliga, uppdaterade "Code of conduct" för när uniformen är på i offentlig miljö. Vilket öppna forum på nätet väl kan sägas vara. T ex att lösa problemet genom att inte visa ansiktet på bilder han lägger ut med uniformen på för offentlig beskådan på barnförbjudna sajter osv. Fair enuff i så fall.

Men. Och det är ett stort men, om han väljer att lägga ut bilder på sig själv i slutet sällskap, borde det snarast vara att jämnställa med hans eget vardagsrum? Och vad han gör där har arbetsgivaren helt enkelt inte med att göra så länge han inte bryter mot någon lag. Simple as that. Däremot ser det ut som om vi snart skulle behöva förstärka individens rättsskydd på det området. Förtydliga att arbetsgivaren inte har i privatlivet att göra.

Slutligen två undringar.

"– Helt oacceptabelt och även barnsligt att försöka locka till sig tjejer på det här sättet, säger Leena Kangas, chef för Stockholmspolisens interna utredningsenhet, till Metro. "

1. Hur vuxenseriös är man själv om man går ut i media och uttalar sig om en kollegas raggningsstil?

"Det var en utredare vid polisen i Västra Götaland som upptäckte bilden.."

2. Surfa runt på nätet i jakt på män i uniform? Sämre jobb kan man säkert ha. Känns ju verkligen skönt att Västra Götalad inte har några allvarligare brott att ta itu med. Man kanske rentav borde flytta dit?

Mission impossible?

Helgens uppdrag: Att hitta nytt badrumsskåp som rymmer mina ungefär 2500 viktigaste tjejgrejor* som just nu är hemlösa. Härbergerade i papperskassar ända sedan badrumsombyggnaden. Misär. Således nytt skåp av yttersta nödvändighet.** Måste vara snyggt. Och rymligt. Och inte kosta 5000 spänn. Självfallet med speglar och bra belysning.


* Och då har jag ändå rensat lite.
** Finns som bekant inte något som heter för mycket tjej-grejor. Bara för litet badrumsskåp. Eller skogarderob. Or whatever.

Uppdatering: Badrumsskåp införskaffat. Uppsatt av handymankompis. Nu ska jag bara hitta en container stor nog att rymma allt som måste rensas ut. Mer senare.

Dagens Konspirationsteori

Det kunde man väl gett sig fan på. Att det är Norges fel att vi fryser. Genom att "punktera atmosfären med en högenergistråle" har de skickat hela norra halvklotet in i frysboxen och sitter just nu och hånskrattar åt oss som icke hava någon egen olja. Men vänta nu. Har vi inte just löst problemet med den Globala Uppvärmningen?

Saker som bara händer mig, del 138

Den var en sen kväll. Borde egentligen gått och lagt mig för länge sedan. Avslutat lite jobb och skulle bara kolla av privatmejlen lite snabbt. När jag hittade den där påminnelsen om att det var dags att beställa nya linser.

Så ypperligt snällt av dem tänkte jag. Övervägde att ta det en annan dag men vafan. No time like the present. Just do it and get it over with. Kan ändå inte använda samma länk två gånger och orka leta upp sidan nästa gång och..

Så jag klicketiklickade. Beställde. Nöjd med min nya effektiva giv gick jag och la mig o glömde genast hela saken. Tills jag häromdagen började få en gnagande känsla av att något var fel. Jo, jag hade ju kommit ihåg att beställa nya linser. För en dryg vecka sedan.

Linser som brukar komma dagen efter. Nu satt jag här. Snart utan linser. Hm. Och det var då det slog mig. Jag klickade bara på länken. Jag kollade aldrig adressen de skulle skickas till. Mierda. Det kunde väl inte..? Jodå.

Efter att ha satt diverse släktingar i arbete lokaliserades till slut linspaketet. I en sedan länge översnöad brevlåda strax utanför Hemstaden.

Nu är frågan. Hur klarar engångslinser i vätska minst en veckas väldigt minusgradigt uteliv? Är det ens någon idé att be någon skicka dem vidare? Om jag ska reklamera dem. Kan jag på något trovärdigt sätt skylla på Storstadsposten då?* Och frågan framför allt. Hur i helafriden lyckas jag hamna i såna här situationer till att börja med?


* Som jag och mina grannar har ett horn i sidan till eftersom de emellanåt är så dåliga på det där med att matcha rätt brev med rätt brevlåda.


Update: Paketet med linserna framme. So far so good. Nu hoppas vi att de klarar morgondagen. Kan bli lite småjobbigt annars med tanke på att jag har en enda ickefryst lins kvar.
Update II: Andra dagen med de-frost linser. Verkar gå att använda trots allt...

Trettonsjuksafton

Äntligen bättre nu. Men det började ju bra det här. Det nya året alltså. Feber. Dunderförkyld. Hosta som en gammal åsna. Vafan. Jag som aldrig är sjuk. Och när jag väl blir det så är det inte ens någon glamorös åkomma som bara lämnar en lite blek men skön. Nejdå. Värsta oglamorösa. Ville bara dra täcket över huvudet och slippa vistas ibland andra människor. Jobbade lite på halvfart. Mest hemifrån. Släpade mig igenom en tillvaro fylld av självömkan och pappersnäsdukar. Så helg. För sjuk för att göra något meningsfullt utan att hosta lungorna ur mig. För frisk för att bara ta det lugnt utan att ha sjukt tråkigt.

Så. Jag erkänner. Gick in dit folk som inte har ett liv afk brukar spendera all sin tid med att göra menlösa updateringar. Fejjan. Har ju varit inne då och då tidigare. Försökt hålla antalet fejjanfränder nere. Lagom. Men nu. Hade inte varit inne på ett tag. Packat i inboxen. Trött hjärna. Kombinationen feber och extrem utråkning är inte att leka med. Det ena gav det andra. Inte blev det bättre av att Fejjan nu slagit i de breda folklagren i Hemstaden. *

Således dräller min hangout nu av en drös människor jag inte är alldelles övertygad om borde vara där.¤ Dessutom hade jag inte bara lyckats gå med i ett par grupper. Illa nog. Än värre har jag givits befogenheter att godkänna nya medlemmar i en av dem. Utan att närmare specificera vilka krav som skulle ställas. Funderade ett tag på att mejla grundaren o fråga. Men vafan. Jag kvalade in på mina kontakter. Inte på kompetens.** Är väl bara att improvisera lite. Sätta mina egna regler. Jag tänker fjäsk och mutor här, fjäsk och mutor.

Som inte det vore nog kunde jag inte låta bli att tjuvkika lite. Sådär som man aldrig någonsin ska göra. Kolla vänlistan hos en bekants bekant. Hitta honom. Han som bodde i Storstan om vintern och några somrar var Hemstadens absolut snyggaste kille. Übercool frisyr. De rätta kläderna. The works.Bara så jävla rätt att man nästan dog av tacksamhet om man var bjuden på samma fest som honom. Och nu. OmiGod. Han ser ut som en lätt överviktig hamster. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig ifrån chocken ännu.***


* Men grattis grattis. Bara ett antal år efter resten av världen hörrni.

** Nästan lite lokal kommunpolitik över det hela va?

¤ Henceforth kommer mina fejjan uppdateringar att vara starkt censuererade. Om ni undrar kommer jag vara tjejen som enbart jobbar över eller tar långa stärkande promenader och bara har bilder där jag klappar gulliga kattungar/hjälper gamla tanter över gatan. Typ.

*** Det sorgliga är väl att han skulle kunna se rätt bra ut. Fortfarande. Om han hade satsat på något annat än singel-IT-kille-utan-gymkort-looken.

Nyårsafton 2009

Nyår i Kuststaden. Brukar dela min tid emellan två fester normalt. I år blev det en väldigt kort visit på fest 1. Som verkade lite trött. Lite avslagen. Full av folk jag klarar mig utan att spendera flera timmar med igen. Som killen som kallade mig "liten docka" och annat dumt vid en tidigare Kuststadsfest. Kändes fullt tillräckligt att småprata lite med några utvalda o sedan dra innan den festen riktigt fick upp farten.



Sedan dra till vidare till Festen. I en stuga vid havet. Till...



* Oxfilé med kantarellsås. As usual. Hade iofs föredragit gratinerad hummer. Men jag är inte den som är den.


* Nytt för i år förutom sedvanligt tolvslagsbubbel även småflaskor med bubbel istället för drinkar. Underbart för oss som hellre dricker bubbel än konstiga likörer/aperitifer. Helt klart en idé värd att upprepa.


* Dresscode: Den lilla svarta. Förstärkt med den Stora svarta Täckjackan ute vid tolvslaget. Am done freezing on new years eve.


* Ett kraschat champagne glas av typen det bara fanns några av. Självfallet inte mitt fel. Den som är dum nog att ställa ett lätt självmordsbenäget champagneglas sådär nära kanten får skylla sig själv om han hoppar. Syntes ju lång väg hur han bröt ihop när nån kille traschade en av hans släktingar tidigare på kvällen. Var bara en tidsfråga. Sådeså.


* Tensions. Mellan två personer som är släkt men inte drar jämt. Alls. Vill man vara snäll kan man säga att han är bohemisk och hon ekonomisk. Vill man inte det säger man att han är en ständigt vandrande ekonomisk katastrof och hon är en moralistisk snåljåp. Förvånar mig att de alls umgås.


* Uncomfortable silence. Några vid bordet diskuterar det oerhört förvånande i att nåns grannar tydligen har fått "ett tjockt barn."


Person 1: Ja, pappan har man sett. Han är ju som en sticka iaf. Men mamman är väl inte tjock hon heller va?

Person 2: Nej, alltså hon är smal. Fast normal. Tränar och så. /tankepaus/

Hon ser ut ungefär som Ninde¤ i kroppen..


Detta illustreras av att hon pekar ogenerat på mig. Varpå alla, precis alla, i hela rummet vänder sig om och granskar mig ingående. Precis hur pinsamt som helst.


* Systersnubbens kompis. Som länge haft ett gott öga till mig. Ju högre promille dessto godare. Vid middagens ville han höra mina åsikter om livet på landet. Vid dess slut ville han veta hur många barn jag ville ha. ¤¤


* Vintervackert snölandskap komplett med utejulgran och gnistrande istappar. Iskall skumpa. Fyrverkerier. Stå utomhus och räkna ned. Kasta en blick in genom fönstret. Där tv:n står på. Med Ring, klocka, ring och en egen nedräkning ingen av oss satt inne och lyssnade på. Skålande. Raketer. Nyårskramar. Tysta nyårslöften. Framförallt. Att bli snällare mot mig själv. Inte jobba ihjäl mig det här året. Träna mer. Andas mer. Slarva mindre med att äta även om jag har mycket att göra.


* Kvällens skenet bedrar. Prydlig, ordentlig liten tjej. Som ser hur präktig ut som helst. Sin firmas klippa när det gäller det ekonomiska. Stenkoll på tusen skatteregler. Som efter några glas glatt berättar hur hon nu äntligen fått körkortet tillbaka. Det som varit indraget. För att hon kört som hon själv sa "lite för fort" med nya bilen. Ungefär den sista person i rummet jag hade gissat det om. But then again, this year Hell really did freeze over.


* Höra ljudet när mobil-inboxen kraschar under tyngden av alltför många sms. Försöka få iväg svar. Samtidigt som ungefär halva Sveriges befolkning försöker sig på samma sak. Över samma bristfälliga nät.


* Norrlänningens kusin. Vars "God Jul-sms" väckte mig 07.00 på julafton. Luttrad hade jag mobilen på ljudlös på nyårsaftonsmorgonen. Första sms från honom iaf. Som hade en lugn nyårsafton framför sig på annat håll. Men gärna ville ses på nyårsdagen, innan jag åkte tillbaka. Kanske åka pulka med honom och hans syskonbarn på nyårsdagen?

Jag säger vi får se. Tidiga förmiddagar är inte min starka sida. Inte den efter nyår iaf. Nyårsdagen är jag kanske inte den mest überpigga versionen av mig själv. Känns som nog utmaning att hasa upp, ta en dusch och ladda för att gå promenad med syrran och utmana Systersonen i snowracingbacken först när nyårsdagen övergått i eftermiddag. Umgås med de mina. Bara ta det lugnt innan jag ska köra hem.




Sedan i sanningens namn inte sådär sugersugen på att träffa hans syskonbarn heller just nu. Eftersom en av dem fortfarande var lite småkrasslig i sviterna av vinterkräk. Just den knodden som av någon anledning är superförtjust i mig. Vore ju lite typiskt att få det och behöva vara hemma första arbetsdagen efter nyår. Så jag tackar nej. Skyller på tidsbrist. Vi tar det en annan gång. End of story från min sida. Så inte ifrån hans. Nejdå.



Först ett sms med hur jag verkligen missat något idag. Att det var jättehärligt ute i solen. Svarar att det var härligt ute här med. Att vi får ta det en annan gång.



Tror ni han ger sig? Nejdå. ett par timmar senare får jag nästa sms:



"-Hej! Synd att vi inte hann träffas. Hoppas att åka till ...(Storstaden) så vi kan träffas......"



WTF? Sen när förvandlades han från en cool kille till att bete sig som en jobbig efterhängsen tjejkompis? Gillade honom bättre när han bodde på sin fjälltopp i norr. Den här flytten söderut till Kuststaden kanske inte var så bra för honom ändå.







¤ Ja hon sa så. Fast mitt förnamn

¤¤ 5 stycken kanske är lite att ta i. Men tänkte det skulle avskräcka honom lite.

Lite i efterhand...

Traditionsenlig hemstadsjul

* Med praktfull julgran. Som under inga som helst omständigheter får vara köpt. Eller av plast. Traditionsenligt tagen på annan mark än din egen. Extrapoäng för om du lyckats ta en riktigt fin gran någon annan redan har märkt ut .¤

* Julgröt. Och till syrrans ohöljda förtjusning fick jag mandeln. ¤¤

* Hemstadliga konversationsämnen. Som hurvida man bör måla om en traktorskopa varje år eller inte. Grannar som stoppar en för en längre utläggning om isoleringen i deras numera utflugna barns nyinköpta hus. Samt för att skvallra att yngste sonen nu hade tjej. Äntligen. Även om det ju var lite småsurt att han varit tvungen att hitta en svårflyttbar som bodde i andra änden av vårt avlånga land.

* Nytt för i år. Förutom systersonen nu också umgås med lilla söta systerdottern. Ta hand om systerdotter när syrran o jag julhandlar det sista. Tar ut henne på promenad så syrran får handla ifred. Men så måste jag handla lite snabbt själv. Går bra tills vi hamnar i kön på Storköp. Med alltför många människor. Systerdotter börjar verbalisera små invändningar. Syrran i annan affär. Värsta kön framför mig. Ser hur sur tant suckar. Ser hur hon tänker "oh, nej, inte en strejkande unge nu också. Kan inte de jobbiga jävlarna hålla sig hemma såna här dagar?"

Ungefär som jag skulle ha gjort om det inte var jag som stod där. Med systerdottern. Jag kallsvettas. Börjar betvivla mina barnvaktsskills. Får snilleblixt. Börjar showa och småsjunga allt jag kan komma ihåg från dagistiden. Systerdottern skrattar. Det gör sura tanten med. Och förmodligen halva kön i smyg. Det bjuder jag på.


* Umgås med familjen. Leka med systerbarn och Grå Katten.¤¤ Samt "gå på stan." Där stan då är Hemstaden. Och du ofelbart springer på valda delar av folket ifrån förr. Han som lyckats i utlandet. Hon som fortfarande har samma frisyr som när vi gick ut nian. Några kompisar du passar på att dricka lite glögg med. Sedan personer som du nästan glömt. Hon som var lite udda redan då, när ni gick i skolan. Lite utanför. Och du är lite småstressad.

Men du stannar och pratar. För att du tycker att du är skyldig henne det. Kanske ser hon dig som en av de snälla. De som faktiskt sa ifrån ibland. Ni har aldrig varit nära vänner. Kommer inte att bli det heller. Men du hälsar och pratar lite när ni möts. För att du tror att hon uppskattar det. Hon frågar ut dig. Om ditt liv. Och nu vill hon visa något. Något hon kallar "han som jag bor med." Din första tanke är "men herregud. Jamen hoppas han är snäll iaf. "

Sedan gör du ditt bästa för att skjuta undan alla automatiska-omstylingtankar. För han är den sortens person som får en att tänka tankar som antiseptiskt bad i kombination med längre vistelser på hälsohem. En till rätt udda individ med andra ord. Komplett med svampigt handslag, udda klädstil och allt. Du hälsar artigt. Pratar lite. När du ska gå vidare betonar hon hur trevligt det var att träffa på dig igen. Sådär så att du nästan får dåligt samvete. Men du är glad att hon har någon. Och hoppas ärligt att de är lyckliga ihop. För även udda fåglar borde få plats i samhället.





¤ Och nej, den här traditionen gäller inte Storstadsbor. Det gäller bara i Hemstaden. Och bara om du har egen skog. Varifrån ska din granne annars få sin julgran?

¤¤ Och vi vet ju alla vad det betyder, eller hur?

¤¤¤ Som inte alls förstod varför julgranen stod inne i Det Förbjudna Rummet där allt roligt hände på julafton. Och han utanför. Men som plåster på såren fick han egen julklapp. Presentpaket med leksaker och godis. Leksaksmöss som han genast satte i gång att trasha.

Okej vi börjar väl ifrån början då..

Hemstadsjulen 2009. Att komma hem igen var sannerligen ingen schlager. Snarare mer åt Skinnarmo äventyr hållet.



Först ta sig dit. Passera igenom en vit vägg av snö. Köra själv eftersom Killkusinen skulle på hedersuppdrag i Storstaden hos flickvännens familj.* Nattkörning. Vad gör man inte för att slippa trängas med kreti och överlastade barnfamiljspleti när lådfolket ska lämmeltåga ut till landet. När jag tagit mig om en kolonn idiotiska gasa-bromsa människor anföra av en bucklig 240 var det jag, vägen och två plogbilar som körde i skytteltrafik.



En liten bit utanför Hemstaden mötte jag upp Systersnubben och vi kolonnkörde sista biten. Vilket skulle visa sig vara en himla tur. Jag börjar ana oråd redan sista slingriga milen. För mycket snö. För sent. För längesedan plogat. Snö som skrapar mot bilens underrede.


Det är vid den sista lilla backen upp till stugan där jag har tänkt sova som det tar stopp. Tvärstopp. Fullastad bil. Mitt i natten. Minusgrader och snöfall. Inte direkt drömläge att lasta ur och gå sista biten.



Jag tänker, f*ck miljöbilselände. Ge mig en stor fet fyrhjulsdriven med nya dubbar och vinsch. Eller en riddare i skinande traktor. Med snökedjor.** Men jag hade iaf Systersnubben. Värsta coola snubben. Rör inte en min. Muttrar lite bara.



Jag är så imponerad av hans lugn att jag inte säger högt det jag tänker. Att det aldrig kommer att gå. Att vi kommer köra i diket/snöa över och frysa ihjäl. Alternativt att jag kommer att frysa ihjäl och sedan snöa över på väg mot stugan med julklapparna i handen. Sluta mina dagar som en av de där Narnianerna som råkat gå i vägen för den Elaka Vita Häxan.



Systersnubben som snällt erbjudit sig att se till att jag kom fram provar. Samma klena resultat. Muttrar lite. Det är då jag plockar fram de nya bilstrumporna. Och jodå. Upp kom vi. Det tog bara en kvart eller så. Preparatus supervivent# som det heter. Framme och redo för julfirande.




# Den förberedde överlever..

* Som tomte. Kanske inte den jag först skulle se som tomte. Varken tjockmagad eller speciellt förtjust i att dela ut presenter till andra än sig själv.Men han tog tydligen uppgiften på fullaste rollspelande allvar. Förväntade mig nästan att han skulle ha en släde med renar parkerad någonstans på balkongen.

** Inte riktigt läge att väcka någon sådär sent. Eller snarare tidigt.