Kaos

" Just a stomach flue away from goalweight." Jodå, vi brukar skämta så. Didn't count on getting the real deal. Smidigt tajmat till värsta jobbkaoset. Problem som måste lösas. Helst igår. Ingen som är ansvarig. Allt Någon Annans Bord. Det är så man mår illa. Bokstavligen. I'll be back.

Hemstadshelgen II

Grannen ringde. Frågade om jag sett hennes man. De var inte "on speaking terms". Han hade muttrat surt och försvunnit ut till skogs. Allt bara för att hon råkat tvätta hans skjorta. Med mobilen i innerfickan. Det mådde den inte så bra av. Sen hade hon försökt göra allt bra igen genom att erbjuda honom sin egen telefon. En liten söt sak. Med mobilsmycken. Det generösa förslaget hade, för att uttrycka sig milt inte fallit väl ut. Mer motagits med attityden "hellre dör jag än visar mig ute med den där." Således var den äktenskapliga lyckan nu i fara.

Dagen efter springer jag på grannen på väg till brevlådan. Han prisade finsk kvalitet och sin egen fingerfärdighet. Tydligen hade mobilen demonterats. Torkats. Monterats ihop. Och, under över alla under, återupplivats. Gick som en klocka. Allt som nu syntes var en liten lätt morgondimmerand på skärmen. Lite lätta krigsskador sådär. Gjorde bara mobilen till en ärrad slagskämpe. En överlevare. Utan mobilsmycke. Husfriden var räddad.

Update: Enligt säkra källor var lyckan endast kortvarig. En förtvivlad herre hade siktats strax norr om Hemstaden. Förtvivlat försökandes ringa hustrun han ålagts att hämta. Någonstans. Med en mobiltelefon som stendött. Sorgset hade han uppgivet att inte ens finsk kvalitet stod pall. Den hade nog fått nådastöten nu. Nu var frågan bara om han skulle kunna köra med samma sak som sist* när han lämnade in den. "Hänt? Nej, inget speciellt. Jag vet inte. Den bara dog."


*Sist var ytterhöljet mirakulöst helt efter att ha tappats X antal våningar ned. Men telefonen stendöd. Han lyckades få det på försäkringen.

Seså, utmana mig!

Han sa så. Min vän den nakne kocken. Så visst fick han skylla sig själv när jag gav honom lite kluriga saker att ge mig recept på. Fick snabbt sms svar. Att min önskan var hans lag. Men att han måste klura lite först bara. Sen ett mejl med första receptet. Att resten var på g.* Han skulle bara göra lite pannacotta och sedan dö först.





* Borde jag ha dåligt samvete för att han sitter o grejar recept till mig istället för att sova. Eller borde jag vara avis för att han bor på glassigt hotell?

Ryk

Nej, jag är inte rökare. Ja, tobaksrök kan luktar fan. Kan skada. Och ja, det är helrätt med rökförbud på sina ställen. Ja, det finns rökare som inte visar hänsyn precis som det finns icke rökare som vill moralisera över andra. Folkhälsoinstitutet vill förbjuda det mesta som har med rökning att göra.. Som helförbud på tågperronger och i handikappades hem.

Om jag vore Folkhälsoinstitutet skulle jag ta itu med lite andra saker. Som ickerökare är det hyfsat lätt att undvika rökare på tågperronger. På de flesta jobb funkar rökpauser på annan plats. Den som rökare röker, den som inte röker låter bli. Leva och låta dö. Typ.

Som ickerökare fruktar jag bara en enda sak. Att det ska flytta in en kedjerökare på balkongen under. För då måste jag fan flytta. För det är av någon obskyr anledning tillåtet. För det första fattar jag inte vitsen med balkongrökning.

Du gillar rök. Men du röker inte under fläkten för du vill inte ha röklukt i hela din lägenhet menar du? Men vad fint att du istället generöst delar med dig av röken till dina ickerökande grannars balkonger och via friskluftsintaget in i deras sovrum då. Bra tänk där. Verkligen.

Bara snäppet mindre puckat är det geni som kom på policyn med "Rökfria Sjukhus". Ja, vi tar bort rökrummen. Ingen får röka inne på sjukhuset. För tänk om någon ickerökare av misstag skulle förirra sig till ett rökrum. Vore ju elände. Bättre då att tvinga rökarna utomhus. Sen lägger vi officiell rökplats såpass avlägset att ingen tar sig dit. Istället får ickerökarna med 95% säkerhet passera en mur av desperat bolmande rökare utanför sjukhusdörrarna för att ens komma in på stället. Bra tänk där också. Eller hur.

Hemstadshelg

Tjejkompis (Står och beundrar utsikten vid fönstret):
Tjejkompis: -Du? Kolla där på vägen.
Jag (Lagom impad och en bit bort sysselsatt med något annat.): -Mmm. Sen.

Hon: -Jo. Kom får du se. Det går en halvnaken karl där på vägen. I jeans. Bara.
Jag (tvivlande*): -Jovisst. Tror du jag går på allt eller? (Herregud människa. Har du glömt att vi har gått i samma klass sen forntiden. Jag har hört dina skämt. Ett par hundra ggr.)
Hon: -Hur mycket ska vi slå vad om?

(Jag går motvilligt fram o kollar. Inser att hon faktiskt har rätt. Det går en halvnaken man där. Med jeans. Och lagom tvättig tvättbräda.)

Jag: -Ojdå. Han kan inte vara härifrån.
Hon: -Undrar vart han är på väg? Sådär. Utan skjorta.
Jag: -Ja. Han kanske har fått fel på bilen eller något?
Hon: -Eller gått vilse.
Jag: -Han kanske behöver hjälp.
Hon: -Absolut. Vi kanske borde bjuda in honom på kaffe?

Kristi Flygare

Idag spendera kvällen med finaste tjejkompisarna i Storstaden. I morgon mot Hemstaden för lite välbehövlig ledighet. Åter nästa vecka. Trevlig helg alla!

Sous Chef

Killkompis som är kock*: -Har du provat det där kakreceptet jag gav dig än?
Jag: -Chokladkakan? Nej, det har jag inte hunnit. Inte haft gäster eller nåt som kunnat äta den än. (Inte helt säker på att den ryms i min beach 2010 planering just nu om jag ska vara helt ärlig.)

Killkompis: - Du kan väl baka den ändå?
Jag: -Behöver du ett utlåtande snart eller försöker du bara göda mig?
Killkompis:-Kanske lite både ock. He he.


* Tänk en svensk variant av den nakne kocken. Med kläder.

Balansakt

Middag med Mr Players* Storebror o hans tjej i helgen. Jättetrevligt. Storebror Player värsta sällskapsmänniskan. Hans tjej har den där sortens lite smågalna västkustmentalitet** som jag ibland kan sakna här i Storstaden. Och vi pratar om hur det var när hon lärde känna Storebror Players bekantskapskrets.

Hur vissa bara blev glada över att han verkat stadga sig. Hur andra såg henne som ett hot. Ett hot på göteborska. Förmodligen samma Storstadstjejer som hon säger brukar komma fram på fester och lite smådrygt inleda med, "jahaja, så du är från Göteborg. Och hur känns det då?"# Och Storebror Player själv ler och säger något om att en gemensam bekants kille iaf verkade en smula lättad när han berättade att han flyttat ihop med sin nuvarande. Slutade se honom som ett hot och fattade att han bara var kompis med hans tjej. Inget annat.

Och jag ler artigt och säger varken bu eller bä. Undrar i mitt stilla sinne hur mycket hans nuvarande tjej vet. Om hon vet att han varit ihop med min kompis M. Att de blev ihop på en fest jag var med att ordna. En fest där jag strängeligen förmanat henne om att inte på något sätt ha något med Mr Player att göra. Det hade hon inte heller. Istället gick hon hem med hans Storebror.*** En lite messy breakup senare övergick han till sin nuvarande.

Och fast det är flera år och mycket vatten under broarna sedan är det fortfarande lite "hmpf, jasså han" över det hela. Vilket är just exakt orsaken till att jag skulle föredra att mina kompisar lät bli att dejta varandra. I synnerhet om killen ifråga är någon av herrarna i Playerfamiljen¤. För det är jag som kommer få lyssna på utläggningarna sedan. Svara på frågorna om hur jag tror att han tänker. Och jag orkar bara inte.

Så jag ligger lågt. Umgås lite lagom med Storebror Player. Tänker inte ljuga. Men behöver ju inte specificera för kompis M att han o hans tjej alltid hör av sig och vill träffas när de är i stan. Att jag är bjuden till deras hus. Anytime. Att jag faktiskt tycker hans tjej är supertrevlig. Sånt är saker M inte behöver veta.

* Mr Player?
** Första gången jag träffade henne inledde hon med att imitera Weiron i Ottan under en diskussion om Storstads kontra 031 mentalitet. Bara en sån sak. Hur kan man inte gilla det?

*** Vilken jag tydligen missat att varna henne för. Så tekniskt sett gjorde hon faktiskt som jag sa. Brukade hon senare framhålla.

# Och vad förväntas man svara på det egentligen? Kändes bra tills du dök upp?

¤ Alla män i den familjen borde förses med varningstext. Seriöst.

And tragedy strikes

Inte hos mig. Men hos en kompis. Det där som inte får hända. Och plötsligt ens egna lyxfunderingar och nojjande över världsliga problem stannar upp för en reality check. Hon ringer och jag får anstränga mig att inte snubbla på orden. Orden som känns för små, för futtiga för så stora händelser. Så jag skriver istället. Och önskar att det fanns något jag kunde göra för att göra allt bra igen. Men det finns det inte. Mer än att erbjuda min hjälp med det praktiska. Försöka finnas där när hon behöver. Dagen efter käkar jag middag* med pappa och ber honom lova att låta bli såna där dumheter. Som att bli sjuk. Eller dö i förtid. Han lovar göra sitt bästa för att låta bli iaf.


* Mina fönster är hur fina som helst nu. Och jag vet att jag är lyckligt lottad.

Dagens försumlig dottter

Ännu ett exempel på att det som inte står i min kalender, det finns inte i min värld. Pappa kommer till stan. Tur att han ringde dagen innan för avstämning.* Nu återstår bara att övertyga honom om att det vore försumligt av honom att inte stanna såpass länge att jag hinner bjuda honom på middag hemma.**



* Så att jag han föräldraanpassa lägenheten. Och pimpa krukväxterna en smula. Strängt tillhandahålla dem att visa sig ifrån sin bästa sida. Så att jag inte får skäll för att jag på något sätt dragit vanära över odlarbegåvningarna i släkten.

** Hur skulle han annars hinna putsa mina fönster?

Valborg

* Låtit bli att klä mig alldelles för kallt och studentikost supa skallen av mig i studentstad.Istället beundrat fyrverkerierna indoorsdrickandes bubbel och beundrandes utsikten-Check (Vuxenpoäng helt klart va?)



* Istället gått på middag hos kompis. Där blivit placerad brevid den där singelkillen. Han som ser helt okej ut. Är trevligt sällskap. Tills han öppnar munnen. Och tjatar hål i huvudet på en med sina historier och vilda planer på Det Snabba Klippet. Allt han pratar om snurrar runt pengar. Hur man kan tjäna så mycket som möjligt och vad man kan göra av med dem på. Samt spekulationer om hurvida hans pappa verkligen ordnat det för honom så att inte hans styvmamma får mer del av en eventuell arvskaka än absolut nödvändigt om nu hans pappa skulle gå och dö knall och fall i förtid.¤¤

* Gjort något jag inte borde ha gjort och sedan ångrat.-Check



* Deklarerat alldelles av mig själv. Innan mamma skickat påminnelsemejl¤ t om.-Check
(Sjukt med vuxenpoäng där va? )









¤ Vilket hon inte gjorde förrän på söndagen i år. Skandal. Tänk om jag hade haft tusen frågor till Skattmasen? Och inte kommit fram på tfn bafatt det var i sista minuten. Nästan som om hon tror att man borde vara stor nog att komma ihåg sånt själv nu. Upprörande.

¤¤ Är det hemskt elakt av mig att nästan hoppas lite att pappan får en knäpp och sätter sprätt på alla pengarna själv när han går i pension, så att Fru nr2 och särkullsbarnen inte har något kvar att bråka om sedan?