Handyman Hunt

Jo, så gör man, påstod min vän Norrlänningen#. Man begär in offerter. Ber dem göra ett överslag, jämför pris och tid. Meeh. Tänk om de blir jättesura när jag inte tar just dem då? Kan jag inte bara ta första bästa?* insköt jag. Norrlänningen skakar på huvudet. Frågar mig hur jag kan vara en så tuff tjej i jobbet. Jag kan ju sånt här finlir. Varför är jag då värsta mesproppen nu plötsligt? Guess he's got a point.

Så jag ringer ett par firmor. Jo, jag vet. Det borde vara tre. Men jag kroknade efter två. Så nu har vi två kandidater. Jag har iofs redan bestämt mig för nr 2. Om han inte är dubbelt så dyr som nr 1. Har pratat med bägge i tfn och de ska komma hem och titta på badrummet. And the runners up are:

¤ Kandidat nr1: Typisk Storstadsaktig hantverkarsnubbe i tfn. Blev kopplad från någon annan på firman till honom. Han hälsade mig med ett luttrat "vare en vattenskada eller?" följt av "ere bråttom eller?". Standardmodellen för vanlig halvdryg hantverkare I pressume. Blir bra som second opinion.

¤ Kandidat nr2: Trevlig, varm, telefonröst.** Lite lätt beskyddande i tonen sådär. Verkar fatta att jag kollar runt just nu. Rekommenderar mig att "oavsett vem jag väljer" bara anlita någon vars firma godkänns av branschrådet och varnar mig lite allmänt för skojare i branschen. Erbjuder sig att, efter besiktning av badrummet erbjuda fast pris istället för timbaserat. ***

Sådärja. Nu håller vi tummarna att åtminstone en av dem är något att ha. Åtminstone i ha som i baddrumsrenoveringsbehjälplig då. Samt att båda inte dråsar in samtidigt ikväll.

# Jo, försökte jag tjata lite på Norrlänningen också. Som jag tyckte borde känna någon som kände någon som kände någon. Han framhärdade att han faktiskt inte kände några såna hantverkare. Och jag nog fasen t o m fick bättre service än vad han brukade få när jag ringde runt själv.

* Första bästa från listan av de med sjuttioelva certifikat och rekommenderade av branschrådet och yada,yada,yada that is...

** Kostar säkert ett antal tusen extra redan där. I trevlighetstillägg.
*** Jo, jag fattar. Han kör hantverkarversionen av bad cop/good cop för att framstå som erfaren och rekorderlig. Men iaf trevligt med någon som klarar av att bilda hela, mutterfria, meningar i telefon.

Dagens Satir

Står Badlands Hyena för.

Off

En sån där dag. Då det känns som om livet är en enda lång uppförsbacke kantad av vardagsmonotoni och obetalda räkningar i ett allt kallare Storstadsklimat. Som om man måste slåss med näbbar och klor för att hålla sig flytande. Fast man egentligen bara känner för att gå hem och dra täcket över sig. Dagar då man saknar en famn att försvinna in i. Någon som kan tala om för en att allt kommer att ordna sig.

Anna Anka i Ankdammen

Ja hon gick stenhårt ut för att provocera. Det kan inte ha varit speciellt svårt. Bara landa med värsta åsiktsmässiga magplasket i den lilla fina korrekta ankdamen. Och de andra små ankorna i ankdammen blir jätteupprörda.

Utom KD ankan som blir förtjust över möjligheten att hon kanske kan utöva lite gott inflytande på ankhonor i hans närhet. Så förtjust att han öppet deklarerar att hon minsan är välkommen i hans flock. Sen blir det lite halvjobbig stämning i hans eget gäng så han tar raskt tillbaks det.

Andra ankor rasar i Ankebladsposten. Hon får tala ut hos Skavlan. Tja, vad säger man. Snygg PR för en dokusåpa. Vars tongivande dam nu ännu fler kommer att bänka sig för att älska att hata. I övrigt, gäsp.

Handyman

Jag: -Jag behöver en handyman.

Tjejkompis: -Ja, vem f-n behöver inte det..

Jag: -Jo, men en riktig den här gången....

Tjejkompis: -Mmm..men du? Han i Idol. Han som såg ut som Jihde. Var inte han plattsättare?

Utgång i lördags

Kille i 30 års åldern kommer fram och pratar lite. Ganska nybliven singel. Hejjar avmätt på en tjej som går förbi och tittar nyfiket på oss. Förklarar att det är hans ex. Men att det bara är så over. För att* han:
"-Vill ju helst ha en smart och snygg tjej." /tanke paus/
"-Den där var inte smart iallafall.."

Vi däremot skulle passa jättebra ihop. Enligt honom.
Jag (lätt sarkastisk): "- Alltså, jag är nog inte tillräckligt smart för dig vet du.."
Han: "-Det vet jag att du är. Du är söt./tankepaus/ Och har snygga bröst."**

Kvällens trevligaste kille var annars Le Chef. Killen som jobbar som kock på ett annat ställe. Världens goaste o snällaste. Kunde ha blivit något emellan oss en gång i tiden. Men först blev jag ihop med någon och nu är han upptagen. Numera är vi kompisar. With benefits. Benefits som består i att jag frågar honom om matlagningsråd och han mig om hundträning och tjejproblem. Dessutom lär han mig nya ord hela tiden. Som Städöl. Tydligen iskall motivation som är vilkoret för att få kockarna att städa fint efter passet på hans jobb.

Dessutom hann jag umgås lite extra med Tjejkompis M. Nyss hemkommen från kurs i Bryssel. M very successfull businesswoman. Me very impressed. Iaf tills hon försöker återge hur hon tog sig fram på sin bästa skolfranska under shoppingen efter kursen. Då skrattar jag halvt ihjäl mig.





* Nej, jag frågade inte varför det tog slut, redan då började jag fundera på ett sätt att göra en snygg sorti.


** Jamen dåså, då gör det inget att jag inte är så smart då. Fint.

Okej, då muntrar vi upp oss med min favorit badguy

Dagens morr

Ni vet en sån där person som får en att nästan avlida av ren irritation så fort han eller hon ens öppnar munnen? Var länge sedan jag var så sugen på att be någon dra åt det där varma stället med hornprytt Management som just nu..

Hyllningsinlägg till min BankTant

I begynnelsen hade jag en personlig bankman. Eller man och man. Mansperson iaf. Av den typen som hade slips som satt lite för hårt åt och och skjortor som såg lite för varma ut* över den begynnande 30årsmagen.

Jag brukade förlora mig i tankar på hur jag skulle stajla upp** honom om jag vore hans stylist/personliga hälsocoach istället för bankkund. Allt medan han passade på att dra sedvanlig säljpitch om fondsparande eller något annat sjukt långtråkigt, de få gånger jag var inne på banken.

Jag ville byta. Men jag ville ju inte göra honom ledsen.¤ Så en dag när jag bara skulle springa in lite snabbt stod hon plötsligt där. I kassan. Min Drömbanktant. Hon såg sådär trevlig-erfaren-trovärdig ut att jag blev alldelles knäsvag och direkt bad om hennes visitkort.

Så nu har jag den perfekta personliga bankkvinnan. Proffsig, erfaren och alltid med ett sådär varmt vill-en-väl-leende. När jag tycker det känns lite läskigt och funderar att låna till ny lägenhet och det är kris överallt och allt är upp och ner. Då går jag till min personliga Bank Tant. Som räknar. Jag frågar vad hon tycker. Hon ler lite beskyddande. Säger att det visserligen är ett lite dyrt område i hennes tycke. Men att hon förstår. Hon har ju en dotter i min ålder som också väljer att lägga pengar på att bo bra.

Och när hon säger att kalkylen håller så känns det lite bättre. Lite tryggare. Lite lättare att våga kasta sig ut. Just för att jag litar på henne. Hon har varit med tillräckligt länge för att ha jobbat sig igenom några ekonomiska kriser.

Själv tycker jag ekonomi generellt är skrämmande tråkigt. Boring-me-to-tears tråkigt. De enda siffror jag älskar att ha superkoll på är min säljstatistik ,löneutbetalningar och liknande. Resten ser jag som ett av straffen för att jag lever i en västerländsk civilisation. Kan med nöd och näppe uppenbara såpass mycket intresse att jag ser till att ligga på plussidan. Men i övrigt vill jag så långt det går, slippa befatta mig med tusen transaktioner och begrepp hit och dit.

Då känns det lite lättare att ha en banktant som vet vad hon talar om. Så att jag kan sitta och tänka: åh, så måste det vara. Ja, vad duktig hon är. Snygg¤¤ och snyggt klädd dessutom, inte ett dugg tantigt. Hoppas jag också ser ut sådär när jag är i hennes ålder...

Kan inte låta bli att undra om inte den ekonomiska krisen hade sett en smula annorlunda ut om vi hade haft fler erfarna banktanter på höga befattningar.



* Varför är det ofta just de personer som alltid ser lite blankkindat småsvettiga ut som väljer mörka konstmaterial som ser obekväma ut och inte andas?
** Han hade viss potential, det hade han.
¤ Säkert mitt fel att han sa upp sig och flyttade kort därefter. Jodå.
¤¤ Snygg som i snygg åt det lite elegana men mer snäll-mammiga hållet än äldre-skinny-bitch hållet.

Oh my God, there's one more of them

Finns det inte någon slags övre gräns för hur många Jihde varianter vi måste dras med?

Det rör på sig.

Det är mycket nu. Som i kanske flytta lite på mig-mycket.

Helgen

Träning på lördagen. Med de andra tjejerna. Innegänget dårå. Varav två varit på ansiktsbehandling strax innan. Och nu nojjade över att resultatet skulle förstöras av träningen. Amatörer. En av dem visar sig dessutom ha en pojkvän som råkar ha en identisk tvillingbrorsa. Tvillingbrorsa som var singel. Vilket han råkade få in i lite casual conversation när vi alla tog en kaffe efter träningen. Två gånger. Måste vara praktiskt. Identiskt DNA i dubbel upplaga som levande reklampelare för sig själv. Vad är oddsen för det liksom.¤


Födelsedagsfest i helgen. Mestadels jämna par mellan 30-40. Enda gången jag riktigt kände att jag hade behövt mer sprit. Mycket mer. För att mildra den skrämmande upplevelsen..

* Bordskavaljeren. A.k.a The Desperatly Seeking Singelkille. Hantverkare som värdinnan konspiratiriskt drog mig åt sidan och gjorde sitt bästa för att framhålla vilket kap hon tyckte han var.¤¤ Han var lite blyg först. Sedan han tankat lite flytande mod underhöll han mig genom att berätta att berätta allt jobbskvaller om de närvarande som jobbade på samma firma som honom. Inklusive öknamn. "-Visst serru. Stämningen är hård men hjärtlig, he he. Gör man ett misstag på mitt jobb så får man genast ett nytt öknamn. "

"-Han därborta tex (nickar i riktning mot en annan kille i rummet.) Han kallas för 'Ormen'. För han är så lömsk. Ringer jämt runt och försöker lura andra att ta hans skitgöra." "Och han där (nickar mot en liten försagd sak i ett hörn.) Han kallas munken. För han har inte haft nån tjej på aslänge.¤¤¤ ..och sen har vi en kille som vi kallar för Dampen. För han har nog fan alla bokstavskombinationer som finns. Helt sannslöst jobbig. Vi brukar sätta honom på att ringa folk o övertyga dem om att vi ska ha jobbet. Han tjatar hål i huvet på dem tills de går med på att anlita oss. Sa jag att stämningen var rå men hjärtlig på mitt jobb?.."

* Födelsedagsbarnet. Som blev rörd nästan till tårar av min present. Själv rätt nöjd med mig själv där. Hon var lite av ryttaridol när syrran o jag var små. Tänkte att hon skulle upp till bevis nu. Har fixat så att hon ska få rida värsta hästen. En heldag. Inklusive skjuts, foto och lunch. Samt moraliskt stöd i form av mig o syrran.
Som kronan på verket blev mitt# tilltag att köpa ett "Grattis på 30-årsdagen" kort och sedan envist hävda att det var väl 30 hon fyllde minst sagt väldigt uppskattat. Antar att förnekelse är stort bland gamlingar runt 40.##

* Smug married couples. Ett antal jämna-par-med-barn-och-hus mellan 30-40. Några trevliga. Några oh,well.. Som han som efter några glas fryntligt bekräftar att de har barn nr 2 på väg redan med orden "jomen visst, förstår ni. Nä, varför ska man vänta heller? Nä, här är det minsann inga blanka skott i bössan inte, hö,hö,hö.."¤¤¤¤ Liksom, jo vi fattar. Ni har gjort det. Minst två gånger t o m. Vill du ha medalj eller?


¤ Ja, tvillingbrorsan var singel. Tydligen. Och jag som trodde enäggstvillingar alltid gjorde samma saker. Levde samma sorts liv.

¤¤ Jo, det är säkert bra att han har en bil med dragkrok och stark motor som gjord för att köra eventuella framtida hästsläp. Men det räcker tyvärr inte. Jo, jag vet, jag är sjukt kräsen. Och när jag hör hur din kille låter efter ett par öl påminns jag om varför det är bra att vara det, he he.

¤¤¤ Jo, jag frågade. Aslänge var tydligen minst tre år iaf. Till skillnad mot den jag pratade med som bara varit singel i ett drygt år. Typ.

¤¤¤¤ Inte för att jag bryr mig nämvärt. Men kanske inte fullt lika kul för paret brevid som jag känner lite o vet kämpat ett tag med att försöka få till nr 1.

# Tack för tipset Sorken. Du är ett geni!
## Visst -10 kanske är att ta i, så nojjig är jag inte. Men själv tänker jag inte fylla mer än 25 iaf på ett bra tag framöver. Hör ni det?

Saker som bara händer mig, del 137

Man är trött och sådär lagom ofokuserad. Man kliar sig sådär lite smådisträ i ögonen. Blinkar till. Den ena linsen är kvar. Den andra har dragit. Gone for walkabout. Man gnuggar lite till. Blinkar. Muttrar. Hasar till spegeln. Listiga linsen gömmer sig. Syns inte. Men känns. Man spolar med koksalt. Linsen fnyser hånfullt och klamrar sig envist fast.

Man byter strategi. Tänker efter. Tänker att man är ju ingen rookie på linsområdet. Gäller bara att minnas vad man gjorde sist det här hände. Typ i gymnasiet. Uj. Jag gick till skolsköterskan. Hon hittade inget. Jag gick till optikern. Som färgade ögat gult för att se bättre. Han hade inte bättre tur. Skickade hem mig med orden "de brukar komma fram förr eller senare." Det gjorde den också. En morgon när jag vaknade o inte såg något på höger öga för att en dubbelvikt färgad lins lagt sig tillrätta mitt i synfältet. Hm. Men vänta nu var ju något en kille i klassen sa han brukade göra. Typ trycka i ögonvrån. Man provar. Trycker och grejar så mycket man vågar. Spolar.

Blir arg. Blir alltmer övertygad om att detta är straffet för att man övermodigt brukar slänga ur sig hur man minsan aldrig har några problem med linserna. Man avvaktar. Ögat skaver. Man försöker lokalisera den genom att peta lite i ögat. Med finger vilket bara resulterar i smärta. Man blir alltmer övertygad om att man kommer behöva åka in till ögonakuten i helgen. När allt är stängt och ingen vettig läkare jobbar. Utan någon klåpare som slinter med verktygen och... Man inbillar sig. Radar upp skräcksenarion. Hornhinneskada. Röda ögon i morgon. Linsförbud. Saker som smärtar fåfängan. Också.

Man tänker till. Linsfan måste ut. Men vänta nu. Oh. Have new cunning Plan.
Ta en ny lins. Sätt in den i samma öga på den plats den här linsen fortfarande skulle ha suttit om den inte hade varit så rymningsbenägen. Så är det lättare att känns var den lille rackaren måste vara.

En stund, några liter koksalt och en undercover-lins senare är idiotlinsen äntligen funnen. Jag kunde nästan ha svurit på att den flinade åt mig.

Murphys

Den dagen vi beslutat oss för att be Trevliga Kollegan plocka upp lunch, kom han tillbaks till kontoret och rapporterade att det varit fullt med uniformerade polismän på lokala fiket. I full färd med att beslagta varsin kopp kaffe. Det finns inte ord för att uttrycka hur besvikna kollega Z och jag är just nu.*





* När jag eller Z är där tidigt någongång är det ofelbart antingen barnvagnsmaffian eller ilskna pensionärer. Det slår aldrig fel.

Dagens Privatlektion

På lunch med Tjejkompis.
Hon: -Tack för hjälpen med franskan förut föressten.
Jag: -Ja, just ja, gick det bra?
Hon: -Mycket, den där fransmannen som kommer in ibland blev hur glad som helst när jag hackade fram mina små fraser på franska.
Jag: -Ha,ha lyckat alltså?
Hon: -Ja. Fast sen kom han tillbaks lite senare på dagen bara för att tala om för mig hur vacker jag var. Ha,ha typiskt smöriga fransmän...

Note to self: Nästa gång hon vill ha franskalektion lär vi henne frasen "Min pojkvän är mycket svartsjuk."

En enkel fråga

Jag ställde en sådan. En som kan besvaras med ja eller nej. Om den hade ställts till en vanlig människa vill säga, istället för en Svammelakademiker. Om jag fick svar på frågan? Nej. Däremot ungefär en halvtimmes utläggning om något jag inte frågat om. Jag blir så trött.

Helgträning

Den traditionella lördagsträningen.* Sjukt självbelåten med att jag börjat hasa mig iväg på helgen nu med. Nästan så att jag kan låtsas att jag är tillbaks i gamla hederliga träna 5-6 dagar i veckan tiden.** Lite kul det där med gruppdynamiken som blir när man tränar samma gäng.

Liksom lutade mig tillbaks och undrade lite hur det skulle utveckla sig, det där med allianser och vilka grupperingar det alltid blir. Vilka som pratar i omklädningsrummet o på träningen. Verkar som om jag blivit adopterad¤ av snygga-inne-tjejer gruppen nu. Vi snackar balanserande på gränsen mot size zero. Alla yngre än mig. Buhu. Verkligen självförtroendehöjare där.

Kanske inte mitt förstahandsval på gruppering egentligen.¤¤ Vill ju egentligen bara kunna ta en dusch, sätta upp håret i en hästsvans o dra på mig träningskläderna. Är ju ungefär dubbelt så jobbigt att behöva se snygg unt modemedveten ut samtidigt som man bara vill träna järnet. Men orka liksom. ¤¤¤ Hade onekligen varit enklare att liera sig lite med den där lite trivsamt avelstobukiga småbarnsmamman som frågade mig en massa förra gången. Om hon inte hade verkat sådär lite småjobbigt efterhängsen.#

Men vafan. Är väl bara bra med lite utmaning. Motstånd. Ta nya tag motivation. För även om jag slitit ut både jogging och promenadskor under sommaren så behövs lite nya rutiner nu. Gymrutiner. Så. Nu kör vi. Dubbla påsar morötter. Mer mat. Mindre onyttigt. Utöka chokladförbudet med förbud för fikabröd på vardagar. Yes. Toppform, here I come.


*2:a ggn nu. Ville bara påpeka det.
** Inte för att jag egentligen känner att jag vill det. Eller ens har tiden. Men iaf.

¤ Uppdagades att en av tjejernas kille jobbat med mitt ex. I ett slag steg min coolhetsfaktur avsevärt. Tydligen.
¤¤ Kastade en blick på dem förra gången o beslöt att det inte var värt besväret. Lite som "klassens populära tjejer" gruppen i skolan. De där man visst hade kunnat hänga på i utkanten av lite på nåder sådär. Men det var roligare att umgås med de i mitten. De man kunde vara lite mer avslappad med.

¤¤¤ Aldrig i h-vete jag står o grejar med vattenfast mascara innan träningen som vissa. Jag kör naturligt. Eller nja. Åtminstone ska här permanentfärgas fransar lite oftare. Så att jag kan låtsas att det är naturligt. He he.

# Däremot kanske jag ska börja ta skåpet brevid henne i omklädningsrummet. Så ser jag genast sjukt smal o mer vältränad ut. I jämförelse.

Och nu ska jag svära i kyrkan..

Dagens diss. Fejjan. Jo faktiskt. Jag var tveksam i början. Gav efter för tjat. Och kompis som grundat en så kul grupp. Jo, lite kul var det då. Kolla upp en massa löst folk man tappat kontakten med. Inse att kontakten kanske i de flesta fall var bäst tappad. Kolla hur gamla/feta folk som gått i samma skola i Hemstaden blivit på bild. Småskratta åt Mr Players spänniga badpojkebilder på tjejmiddagen.* Gå med i en och annan grupp. Men sedan.

Hundramiljoner fåniga tävlingar och rankingar. Mer eller mindre meningslösa symboler som ska bollas fram och tillbaks. Nätverk du inte bett om, med folk som du aldrig skulle orka träffa i verkligheten. Småsunkig bildpolicy.** Saker du inte orkar sitta och slösa tid på med ett jobb att sköta. Så man slänger in ett städat kort. Håller låg profil. Addar inte folk i onödan. Försöker hålla tillbaks sitt vanliga sociala jag en smula för att inte drunkna i vågen här. Funkar ganska bra rätt länge. Tills helt nyligen.

Tredje stora Facebook vågen når Hemstaden och folk börjar adda en hejvilt*** In väller kusiner från landet. Tjejkompis kille som jag inte träffat på ett par år, har noll gemensamt med, och noll intresse av att facebooka med.¤

Och nu har Norrlänningens kusin börjat skicka en massa fjantiga hjärtan också. Vafan liksom, trött jag blir.¤¤ Kunde han inte bara skicka det senaste hockeyskvallret¤¤¤ som vanligt?



*Jo, han har klätt på sig lite nu sedan han gifte sig i somras. Vi håller tummarna för att det håller. Faktiskt.

** No way att den sorts privata familjebilder som en del gör, på ett ställe som Fejjan som hävdar rättigheterna till dem.

*** Ja, nu, men grattis redan liksom, kommer ni nu när vi andra hunnit tröttna.

¤ Till saken hör att jag (liksom de flesta av hans tjejs kompisar) tycker han är ett stort svin sedan en rätt osnygg otrohetshistoria för några år sedan. Ingen aning hurvida han vet att jag vet eller inte. Visst, kan hans tjej förlåta honom får vi andra hålla god min. Men känns lite långsökt att han letat upp mig på Fejjan, speciellt som hans tjej och jag inte umgås så ofta utöver lite jobbluncher.

¤¤ Jo, det var jag som fick honom att gå med. Han skötte sig exemplariskt i början. Skickade små korthuggna meddelanden. Men nu plötsligt detta.

¤¤¤ Om vår favorithockeyspelare och hans lag. Favorit av olika skäl visserligen. Men ändå.

Dagens frågeställning.

Vad sjutton ska man köpa i present till en kvinnlig 40 åring? Botox?

Även i helgen

* Bjuda mamma som var i stan på födelsedagsmiddag. På restaurang. (Snilledrag av mig då jag knappast hunnit superstäda hemma denna helg.)

* Träffa kvinnlig släkting. Hon som är sådär långbent och mörhårig¤¤ och nästan overkligt vacker.¤¤¤ Sådär vacker att man skulle ha hatat henne lite i smyg# om hon inte vore en så avslappad person med svart humor, under den där fina ytan.


* Gå på vernissage. Försöka säga snälla, lagom konstkännande, saker till konstnären jag känner lite. In own opinion göra värsta intrycket. Tills misstaget att stå brevid kompis som frågar om "måla på beställning"och dylika whitetrashiga kommentarer. Konstnären ser skrämd ut. Svarar att han inte gör sånt. Kompis framhärdar. Konstnär mumlar något om diffust om skapandeprocessen och sedan något ödmjukt om prestationsångest¤. Höll nästan på att skämmas ihjäl innan jag lyckades släta över lite och dra henne därifrån.

* Hälsa på hästar. Klappa varm hästmule och andas in doften av häst. Inte hinna rida trots värsta nostalgitrippen. Jo du läste rätt, inte hinna rida. Då är något fel i prioriteringen va? Helfel.

* Prata skit med roligt jänkartroll. Jag kan ha försökt mig på att imitera en sydstats dialekt med. En smula. Och jo..han sa att han tyckte det var kul. Jättekul. Sådeså.




¤ Underförstått riktiga artister målar inte på beställning. De skapar. Men eftersom jag är en så snäll och socialt välanpassad person, fast jag är en konstnär, lägger jag fram det som att jag är rädd för att inte leva upp till dina krav av det du vill att jag ska måla av.

¤¤ Uppenbarligen brås vi på olika släktgrenar där. Jag syrran brås på de små blonda grenarna.

¤¤¤ Helt övertygad om att hon aldrig har dåliga hårdagar. Till på köpet är hon den där praktiska outdoor typen. Fast tjusig. Fortfarande grymt impad över att hon kan vända en kajak och komma upp och se ut som hon skuttat rakt ut ur en schamporeklam.

# För att hon sätter standarden så sjukt högt för oss andra.

So tired I could'nt even sleep

När jag för en gångs skull la mig tidigt vaknade jag lik förbaskat mitt i natten utan att kunna somna om. I guess sleeping is so last season. Således idag tidigt uppe. Påklädd. Frukosterad. Med massor av extratid på morgonen. Känns nästan lite scary.