Hyllningsinlägg till min BankTant

I begynnelsen hade jag en personlig bankman. Eller man och man. Mansperson iaf. Av den typen som hade slips som satt lite för hårt åt och och skjortor som såg lite för varma ut* över den begynnande 30årsmagen.

Jag brukade förlora mig i tankar på hur jag skulle stajla upp** honom om jag vore hans stylist/personliga hälsocoach istället för bankkund. Allt medan han passade på att dra sedvanlig säljpitch om fondsparande eller något annat sjukt långtråkigt, de få gånger jag var inne på banken.

Jag ville byta. Men jag ville ju inte göra honom ledsen.¤ Så en dag när jag bara skulle springa in lite snabbt stod hon plötsligt där. I kassan. Min Drömbanktant. Hon såg sådär trevlig-erfaren-trovärdig ut att jag blev alldelles knäsvag och direkt bad om hennes visitkort.

Så nu har jag den perfekta personliga bankkvinnan. Proffsig, erfaren och alltid med ett sådär varmt vill-en-väl-leende. När jag tycker det känns lite läskigt och funderar att låna till ny lägenhet och det är kris överallt och allt är upp och ner. Då går jag till min personliga Bank Tant. Som räknar. Jag frågar vad hon tycker. Hon ler lite beskyddande. Säger att det visserligen är ett lite dyrt område i hennes tycke. Men att hon förstår. Hon har ju en dotter i min ålder som också väljer att lägga pengar på att bo bra.

Och när hon säger att kalkylen håller så känns det lite bättre. Lite tryggare. Lite lättare att våga kasta sig ut. Just för att jag litar på henne. Hon har varit med tillräckligt länge för att ha jobbat sig igenom några ekonomiska kriser.

Själv tycker jag ekonomi generellt är skrämmande tråkigt. Boring-me-to-tears tråkigt. De enda siffror jag älskar att ha superkoll på är min säljstatistik ,löneutbetalningar och liknande. Resten ser jag som ett av straffen för att jag lever i en västerländsk civilisation. Kan med nöd och näppe uppenbara såpass mycket intresse att jag ser till att ligga på plussidan. Men i övrigt vill jag så långt det går, slippa befatta mig med tusen transaktioner och begrepp hit och dit.

Då känns det lite lättare att ha en banktant som vet vad hon talar om. Så att jag kan sitta och tänka: åh, så måste det vara. Ja, vad duktig hon är. Snygg¤¤ och snyggt klädd dessutom, inte ett dugg tantigt. Hoppas jag också ser ut sådär när jag är i hennes ålder...

Kan inte låta bli att undra om inte den ekonomiska krisen hade sett en smula annorlunda ut om vi hade haft fler erfarna banktanter på höga befattningar.



* Varför är det ofta just de personer som alltid ser lite blankkindat småsvettiga ut som väljer mörka konstmaterial som ser obekväma ut och inte andas?
** Han hade viss potential, det hade han.
¤ Säkert mitt fel att han sa upp sig och flyttade kort därefter. Jodå.
¤¤ Snygg som i snygg åt det lite elegana men mer snäll-mammiga hållet än äldre-skinny-bitch hållet.