Halloweenhelg i Hemstaden

Träffa Mor och Far. Syster Yster, Systersnubben, Systersonen och lilla söta Systerdotter.

Åta mig att demonstrera hur man firar en riktig Halloween genom att laga världens godaste pumpasoppa. Få hemodlad pumpa till skänks. Levererad till bron. Där spendera en ungefärlig halvtimme väl påpälsad med att tranchera då jag snabbt insåg att den var ett par storleksklasser över vad jag skulle orka bära in.

Där ställas inför frågeställningar man aldrig ställs inför i Storstaden. Som vad som är det bästa verktyget att gröpa ur en pumpa med är. Kan meddela att två olika sorters vassa köksknivar att ta loss köttet/kärnorna och sedan gröpa ur resten av inkråmet med en hammare innan man gör lyktor funkar rätt bra.

Sedan jag lyckats skaka fram Garam Masala, Aioli och lite annat exotiskt i kryddväg från Hemstadens (och kanske även Sveriges) dyraste ICA blev soppan succé. En klart lyckad kväll. Lite utklädnad. Godis. Rostade pumpakärnor. Spökhistorier*. Och trevligt sällskap.

Samt Grå Katten. Som är lite kluven. Iofs jätteglad över sällskap av människor som han godkännt. Men nu har han noterat att det kommit ett litet nytillskott i familjen. Som iofs är jättespännande. Men emellanåt låter lite illa. Han sitter gärna med. Fast lite i säkerhet lite högre upp. Och betraktar allt med sina nyfikna, mandelformade kattögon.

Lagom till Halloweenhelgen hade han passat på att skaffa sig ett lite lätt rivet öra. Troligen en souvenir från att ha avhyst någon som inkräktat på hans revir. Han vägrade berätta. Såg bara väldigt nöjd ut med sig själv när han kom hem. Passade på att gräla lite på honom för den rufsiga pälsen istället. Han svarade med att spinna, glittra med ögonen och bita lite lätt i borsten när han tyckte jag borstat honom länge nog.


Dagen efter slita lite mer på de redan nästan utslitna jogginskorna. Träffa på två andra Hemstadstjejer i min ålder ute på joggingtur. Naturligtvis stanna och prata. Konstatera förmodligen historisk händelse då jogging inte är direkt vanligt i de trakterna. Sedan skiljas åt. Sedan jag fått stående inbjudan att komma över nästa gång jag hade vägarna förbi tjejen som bodde närmast. Och själv utfärdat sammalunda. Nästa gång jag hon såg min bil stå utanför den lilla stugan jag numera kan husera fritt i sedan Syrran o Systersnubben skaffat eget.

Sen gå hem till mor och far. Få detaljerad redogörelse vems barnbarn tjejen som bodde närmast var ihop med**. Placera henne i den sociala infrastrukturen. Sådär som man gör i Hemstaden.

Träffa på grannar i Hemstaden. Få den, i Hemstaden helt naturliga frågan om hurvida jag "känner igen folk som åker förbi på vägen än?" För om jag inte kände igen bilarna kunde jag ju bara "ta en tur runt i trakten. Så ser du vad folk har för bilar. Så du vet menar jag.." Jo. För det vore ju hemskt att inte veta vilka grannar som framför de typ fem bilar som åker förbi på byvägen per dag. Vore ju minus dagens huvudnöje i Hemstaden redan där.

Och nu är man tillbaks i Storstaden. Här där man inte känner igen några bilar alls. Inte ens hypotetiskt kan muttra något om "det var då tusan vad Börje far fram och tillbaks idag då. Han har ju redan farit till kiosken en gång. Det här är andra gången.."

* Systersonen helt lyrisk. Underhöll mig med bloddrypande skräckhistorier från senaste träningslägret han varit på. Han älskar sånt. Precis som jag gjorde i hans ålder. Eller föressten fortfarande.

** Hon var ihop med den där lille fräknige småretsamme killen vi brukade möta på på cross när vi var ute och red i skogen. Killen vars pappa i sin tur gick i samma skola som min pappa här i Hemstaden fast var lite yngre. Och ville jämt hänga efter när min pappa o hans Storebror lekte fast de tyckte han mest var i vägen.