Glad Påsk!

Det är mycket nu. All work and no play de senaste dagarna. Det tänker jag ta igen nu. Ska bara ta mig igenom* påskjippo tillsammans med kollegorna först. Sedan lämnar jag Staden illa kvickt för att vila upp mig lite i Hemstaden.

Träffa människor som inte har så stenhårt karriärfokus. Som prioriterat andra saker i livet. Andas luft med betydligt högre syrehalt. Vara ute i solen och röra på mig. Varje dag. Ladda batterierna igen. Vad gör du i påsk?

* Snälla. Säg att vi slipper någon form av tipsrunda i år. Iaf om jag och kollega Z inte vinner den. Heh.

"Men jävla slynor att ljuga.."

Det här är fan otroligt. Jo. Det är ju enklast så. Mycket enklare att skuldbelägga offret än att kanske faktiskt lyckas inse att vidriga handlingar kan begås av personer som ser helt vanliga ut. Om det vore någon annan. En udda, socialt missanpassad snubbe, visst då kanske vi skulle tro på en fjortonårig tjej.

Men en inte en populäre polaren Per, med snygga kläder och snygg frisyr. Inte en av våra grabbar. Det vore ju jävla jobbigt om det vore så. Om vi blev tvugna att ompröva vår egen människokännedom. Lättare då att sikta in sig på den som försatt oss i den här jobbiga situationen. Offret.* Lägga allt krut på att skjuta hennes trovärdighet i sank genom att ljuga ihop och sprida vidriga småstadsrykten. Samma påståenden som vi känner igen ifrån tidigare uppmärksammade fall. Att tjejen nog var kär i killen. Att hon är ute efter hämd. Att hon är ute efter pengar. Att hon är ett psykfall och lösaktigt stycke som självfallet inte kan våldtas eller överhuvudtaget behöver tas på allvar. Komplett med hemsnickrade teorier och spekulationer. "Det var nån som sa..." **

Något är jävligt ruttet i den här historien. Det är en sak att rättsväsendet borde ha bättre rutiner när en tonårskille våldtar. Rutiner som i att alltid så snart möjligt dom plocka bort honom ifrån en omgivning som uppenbarligen inte fungerar och sätta honom i några års vård på annan ort. Inte bara för att ge offret möjlighet att gå ut skolan i lugn och ro. Utan också för att gärningsmannen ska få tid att bearbeta och bryta sina destruktiva mönster. Då. Direkt. Första gången det händer. Det är en sak.

Det jag inte kan fatta är hur vuxenvärlden reagerar. När det finns erkännanden. Domar.

Och en vuxenvärld som har fullt upp med att ducka för ämnet. Som genom att hävda att man inte "tar ställning" gör just det. Tar ställning. Ställningen att de inte bryr sig ett skit när en väldigt ung tjej blir våldtagen. En kyrka vars präst först tycker att det är "synd om pojken". Som när han får höra om nästa våldtäkt automatiskt reagerar med "stackars grabb". Som ordnar en stödcermoni för gärningsmannen och tycker det är en fin manifestation för mänskligheten. Solklart vilken del han syftar på. ¤

Sånt är läget idag. I Sverige 2010. Och det är förjävligt. Så vad kan vi göra?
Börja med att syna de uppenbara bluffarna. Nästa gång någon driver tesen att våldtäkt bara begås av de där andra. Och skulle någon tjej påstå annat ljuger hon. Ifrågasätt. Att beviset för att han är oskyldig är att han är "tillräckligt snygg för att kunna få sex ändå..." Eller att den killen minsan inte skulle kunna göra något sånt. Nästa gång någon påstår att offret var kär i honom. Nästa gång offrets sexliv diskuteras som om det på något sätt hade med saken att göra. Alls.¤¤ Ifrågasätt.

Nästa gång gärningsmännens närstående drar igång hatkampanjer på nätet hellre än att erkänna för sig själva att de faktiskt känner någon som våldtagit. Någon som de inte gör en tjänst genom att underlätta förnekelsen för. Fråga hur de tänker. Ifrågasätt handfallen skolpersonal som börjar svamla om "utbildning" "värdegrunder" och andra modefloskler som inte betyder ett skit mer än att de vill sluta svara på obehagliga frågor.


Och bete er som vuxna. För så inåthelvete inavlade kan väl inte hela byn vara så att de inte fattar att vi lämnat häxbränningstakterna bakom oss. För ett antal sekel sedan. För om inte ens ortens vuxna vågar inskärpa rätt och fel hos femtonåringar vem ska då göra det?




* Ja, hade hon inte sprungit i vägen för honom i sina tajta jeans hade han ju inte behövt bli anklagad där grabbstackaren. Hon kunde väl gett fan i att existera. Iaf just där och då. Klart det var hennes fel. Det är det ju alltid.

** Jamen var det "nån" som sa? Jamen det bevisar ju saken. Inte så att du bara sprider skvaller och lösa rykten n'est-ce pas?

¤ Hur fan kan man få sitta kvar som präst när man hyllar våldtäkter såpass att man tycker det gör ont i hjärtat att våldtäktsmän döms och inte får gå kvar som vanligt. Men inte ens orkar reflektera över hur den som drabbats känner det. Alls. En riktig präst hade åtminstone sagt, lyssna. Det du gjorde var helfel. Men nu har du chansen att berätta det för hela skolan. Ta på dig ansvaret. Få slut på rykteskarussellen. Ta den.

¤ ¤ För bara riktigt "fina flickor" kan våldtas remebah? De andra ville ju egentligen. Eller var kära. Eller var ute efter pengar. Eller hämd. Or all of the above.

Dejten

Jodå. Strålande väder. Gå långpromenad i vacker park as first part of date-väder. En Ninde som tyvärr inte hunnit färga ögonfransarna. Hata att omsorgsfullt behöva applicera vattenfast mascara in pre-date. mode.¤ Bara hata. Men ibland har man inget val. Men attans vad snygg jag var i håret. Iaf. En Hemstadspojke av årsmodell ett par år äldre än mig. Fullt godkänd casual stil.* Jo, jag vet vem han är. Vi har gemensamma bekanta. Men inte mer än så. Trodde jag.



Det var tydligen fel. Enligt honom hade vi lekt ihop en sommar någongång i forntiden. På nåns lantställe. Kan inte direkt säga att jag minns det. Måste ha förträngt att vi tydligen låste in efterhägsne grannkille X i en liten fallfärdig lada och annat han berättade. ** Antingen gjorde jag redan då ett outplånligt intryck. Eller så är det snarare det faktum att dejtkillen är några år äldre som gör att han minns det jag inte minns.






Men dejtkillen då? Jo. Trevlig. Varm person. Lite lagom storebroraktigt retsam. Men jag och Hemstadskillar. Nja. Very much nja on that.


+ Jordnära. Killar för vilka ord som "pannrum" , "snöskottning" och "tina upp frusna vattenledningar" är mer än bara abstrakta begrepp.


- Viss fördel med killar som är såpass avtrubbat Storstadsvana att de inte ideligen förbluffas över " hur mycket folk " det är här.

+ Rankar en som värsta snyggt glamorösa Citytjejen även om han inte ens under pistolhot skulle kunna redogöra för hur det går till. Och efter att ha sett hur vissa Hemstadstjejer ter sig ut på Fejjan# numera är jag böjd att hålla med honom. Am fecking Fabulous. I jämförelse.

- Ser dig som värsta Snygg in da City tjejen. For real. Kommer att tro att du kan hålla samma standard i längden utan att investera i mer än billigaste schampot och smuligt smink från byns ICA. Kommer ha noll förståelse för varför du inte vill klippa dig hos Bettans-kusin-medhundtrimmern-nästan-gratis så att det blir mer pengar över till hans nya storbildstv. Typ.



+ Van vid och tycker om djur. Som i även den sortens djur som inte åker tunnelbana. Samma favorithundras som mig. Dessutom seriösa planer på att skaffa sådan som hund nr 2.


- Det finns en gräns för hur länge det är kul att prata hund och Hemstad. Faktiskt.

- Bara en Hemstadskille kan trassla in sig så i lovprisandet av kuperad terräng. Heh. ***

- Hemstadskillar som inte hängt på den traditionella flytten-direkt-efter-gymnasiet brukar ha svårt att rota sig på längre sikt i Storstaden. Tyvärr.

- Jo trevlig. Och mysig och uppförde sig exemplariskt och.. nä. Inte egentligen-helst-vilja-slita-av-kläderna-nivå. Alls. Tyvärr.¤¤ En trevlig kille i ett nötskal. Bara.¤¤¤

¤ Och annars också faktiskt. Får alltid lite fjortisvibbar in a bad way av det. Permanentfärgning är bara såå mycket bättre, sitter snällt där den sitter så länge den sitter. Typ.

* Eller jävligt bra för att vara Hemstadsindivid av manligt kön.

** Dock rätt säker på att grannkillen överlevde incidenten utan att bli alltför svårt traumatiserad. Detta baserar jag inte bara på det faktum att han framgångsrikt lyckats både gifta sig och föröka sig sedan dess. Utan dessutom på det faktum att han hälsade glatt när vi sågs på niornas återträff för ett antal år sedan.



*** Komplett med lyriska recensioner av kullarna norr om Hemstaden, där min släkt bor. As opposed till den något plattare del han bor i nu som ligger en bit söder om. Som inte sägs vara lika vacker. Eh.

# Okej, nu är jag lite orättvis här. Kanske inte direkt Hemstadstjejerna. Mer tjejerna som aldrig lämnade småbyarna utanför Hemstaden jag syftar på. De som fortfarande klär sig och sminkar sig som de gjorde i gymnasiet. Fast det gått minst 25 kilo sedan dess. Typ.

¤¤ Höga krav you say? But of course, I say.

¤¤¤ Och har vi riktig tur betyder kram och "det här var jättetrevligt", just det. Vara vänner/rinna lite ut i sanden nivå. Inte I will stalk thee until hell freezes over- nivå.

Post Dejtum

Mja. Men han är en trevlig kille. Absolut.

Update

Söta klipptjejen fixade det. Blir klippning. Slingor. Och dejt.

Äntligen fredag

Och jag har en dejt i morgon. Kanske. Om jag kan lösa hårkrisen som kommer sig av att jag inte hunnit iväg och klippa mig på alldelles för länge. Fått boka av senaste gången. Torsdagkväll fick jag tag på Söta Klipptjejen på privatmobilen*. Förklarade läget. Major Hair Crisis. Tror hon förstod allvaret. Hon skulle se vad hon kunde göra. Skulle säkert gå att ordna. ** Hon måste bara stuva om lite. Ringa mig ifrån jobbet i morgon med besked. Således har jag en dejt i helgen då. Pending new haircut.*** Blir den bra blir det av. Annars måste jag väl eh "jobba." Eller nåt.

* Den enda som får sätta saxen i mitt blonda, just nu lite väl långa, hårsvall. My Precious.
** Har jag nämnt att hon är bästaste klipptjejen. Ever?
*** Och lite sommarljusa slingor eller glanstoning/inpackning och lite annat smått o gott som aldrig är fel.

Freitag mit Killkusinen

Fira att han fyller år i dagarna. Träffa nya flickvännen och hennes kompisar. Nya trevliga, men kraftigt sminkmissbrukande flickvännen that is. Herregud vad är det med unga tjejer och smink egentligen? Och hur i helafriden kan föräldrar släppa ut en med såna krigsmålningar i ansiktet? Inte för att man kanske lyssnade så noga på deras råd alla gånger*. Men får jag en dotter ska jag fan betala sminklektioner hos något proffs åt henne så hon åtminstone har någon aning om vad hon håller på med. Så att folks första tanke när de ser henne är mer åt "vad fräsch hon ser ut" än "herrejävlar vad sminkad hon var"..

Jodå det var kul.¤ Även om Killkusinen fick lite många drinkar och skulle försöka para ihop mig med sin kompis. Sin för tillfället bostadslöse kompis. Dessutom var det ett jävla tjat om hans spis. Blev nästan lite rädd där ett tag. Att han fått ett istapp i huvudet nån dag o plötsligt blivit huslig nog att faktiskt alldelles själv ha rengjort den skinande rena ugn han så stolt förevisade. **

Visade sig vara falskt alarm. Tydligen hade grannen flyttstädat med hjälp av en synnerligen effektiv städfirma. Sedan hade nya grannarna ställt ut större delen av köksmöblemange i trappen inför totalrenovering. Där Killkusinen en glad kväll hittat dem och fått en snilleblixt. Glad i hågen hade han beväpnat sig med en skruvmejsel och raskt bytt ut alla lösa delar på sin spis mot grannens av samma märke. Grannens skinande renskrubbade, pensionärsanvända delar. I sitt eget tycke var det väldans smart gjort. Han beklagade bara att spisen som helhet var så tung. Annars hade han baxat ut och bytt ut hela altet mot sin gamla. Städning, the Killkusinen way.




* Finns ett kort på mig och M på väg ut en lördagkväll. Efter svårt brunutansol/smink missbruk.Kan bara hoppas att det var jävligt mörkt inne på utestället vi skulle till den kvällen. Fast i ärlighetens namn hade man väl fått in stilen efter gymnasiet iaf.

¤ Lite kul när man kan känna sig sjukt lyckad i sällskapet för att man har både jobb o egen lägenhet. Även om man nu råkar vara äldst.

** Med tanke på att hans vanliga definition av matlagning brukar vara att kremera en Billypizza i micron.

Helgen i korthet:

Fredag: Fira Killkusinens födelsedag

Lördag: Fest/Utgång

Söndag: Födelsedagsfest hos Tjejkompis.

I morgon måndag: Tidigt, viktigt morgonmöte inplanerat. Känns vältajmat. Verkligen.

Internationella Kvinnodagen

En dag att kasta en blick på sakernas tillstånd och vara förbannad.

Som jamen "öh öh, grattis" till det Blå Laget för veckans Smidighet. Verkligen.

Ja. Låt oss gullifiera Internationella Kvinnodagen och reducera den till nån sorts gratta alla kvinnor för att de råkat födas till kvinnor dag. Så slipper vi diskutera sånt där annat ni vet. Sånt där jobbigt. Som att kvinnor straffas för att de bär och föder barn.

Att det finns personer som vill ha bort vår abortlagstiftning. Åklagare som kallar våldtäkt för etikettsbrott. En backlashvåg som gärna mistänkliggör och förringar kvinnor som blivit våldtagna. Att mannen fortfarande på många håll är normen. Sånt där jobbigt. Som vi kan behöva en dag att påminna om att vi inte gjort oss av med. Än.

I helgen

Fika med trevlig västkustkille i bekantskapskretsen som har sökt jobb här i Storstaden. Får han det flyttar han hit. Till Sveriges framsida. Fast han envisas med att kalla det baksida.
Håller tummarna för det. Är ett kanonjobb. Plus att det vore kul att ha honom på närmare håll igen. Är jag nästan säker på iaf.

I övrigt så

Nästa vecka ska Reinfeldt och Bildt till Ryssland för att mäkla fred. Då kanske de kan be ryssarna lära SJ och Banverket hur man kan köra tåg fast det snöar.

Branschutbildning

Hamnar brevid Businesswoman på 40+. Lite kyligt korrekt sådär. Iaf fram till första kaffepausens smalltalk. Då samtalet av någon anledning kommer in på vem min Chef *är. Varpå hon genast börjar tindra med ögonen.

Hon: -Åh, jasså du har honom som chef. Han som är så snygg.
Jag: -Eh..jo..#
Hon: -Jag kommer ihåg honom ifrån..**Lång och mörk...bla bla bla...

Jag (sänker rösten konspiratoriskt¤) -Jo, han är riktigt trevlig faktiskt ...***
Hon (drömmande): -Jasså? Det ante mig...och inte verkar han bli äldre heller...

I'd like to think we sort of bonded there. Eller iaf kommer hon komma ihåg mig. Might come in handy some day..



* Inte Mellanchefen då. Il Big Boss.
# Jodå han ser väl inte illa ut. För att vara någon som bara är lite yngre än min pappa.
** Nån presentation han höll i för flera år sedan.
¤ Tänkte det var bäst att smida medan järnet var varmt här.
*** Jaja han är okej. Sådärja, får jag löneförhöjning nu?

...och sedan.

Efter den upplevelsen kändes det som det enda raka var att bearbeta den genom att gå ut och marinera hjärnan en smula i alkoholhaltiga drycker* och gott Tjejkompis sällskap. Således utgång. Och kvällens sötaste pojke visade sig vara ambulanskille. **

Ungefär en miljon empatipoäng över the average manlige läkare i min bok. Samt lite manchopoäng för actionfylld/farlig arbetsmiljö där. Lyssnade andäktigt på hans beskrivning av arbetet samt jämförelse med brandmannayrket. Inte alls missnöjd med sällskapet. Hade inte hans övriga konversationsskills varit av typen: "-Jaha, kul att vi tog guld i..."¤ Så hade jag nog inte varit så snabb med att radera hans nummer sedan.¤¤




* Åja. Så farligt var det inte. Faktiskt. Vill tro att det mer beror på att jag blivit en smula mogen. Och inte på att jag blivit en av de där trista som bara jobbar och tränar numera.

** Nej, jag ringde inte 112 och begärde assistans. Var han som kom fram och pratade.

¤ Jo, jag vet. I blame Canada. Bitvis nästan saknat den där vardagen av andrahands-sportreferat som bara en riktigt sportpedagogisk pojkvän kan erbjuda. Men inte på första träffen. Herregud.

¤¤ Jo, han var söt. Men att basera ett framtida liv med någon som man helst vill ska prata om sitt jobb eller hålla käft kanske kan bli en aning slitigt i längden.