Lördagkväll i Storstaden

Utgång sa S. Nja, sa jag. Jodå sa hon. Du behöver det..¤ Så vi går ut. I akt och mening att stuttsa runt på diverse dansgolv samt dränka våra problem i alkoholhaltiga alternativ med fantasifulla namn. Med oss får vi också två andra tjejer. En av dem tjejkompis W. Som ser ut som Barbies lillasyster Skipper. Fortfarande. Sedan..

Jag luftar mina jobbproblem:
"Alltså. Jag har ingenting emot att jobba mycket. Men att jobba mycket med någon som hela tiden kikar mig över axeln och ska ha en förklaring på alla våra rutiner suger. And not in a good way."

S luftar sina jobbproblem: "Alltså du vet att äldre män inte riktigt är min grej."
Jag: "Ha ha nä, samma här...Why?"
S: Men alltså häromdagen....ny kund. Absolut alldelles för gammal sådan. Och gift. Och ändå...du vet när nån bara har det. Så snygg att jag blev alldelles disträ.
Jag: Aha..Sean Connery varning igen?
S: Ha,ha ja skojar du? Very much Sean Connery för ett antal år sedan...
Jag: Och du klagar?
S: Jamen. Hur ska jag kunna fokusera på jobbet och låta proffsig med honom mittemot..?

Sedan springer jag på den där Mannen som känner H via jobbet. Lite delikat situation. Vet att han är intresserad. Han har frågat H om mig. Och H kan ju inte gärna säga som det är. Utan har svarat svävande att jo, jag är väl en trevlig tjej som han känner via ett tidigare jobb. Jodå, vi brukar luncha ibland. Nä, han vet inte säkert om jag är singel..

Tyckte det var lite gulligt först. Innan han började mejla mitt jobb. Svarar H sanningsenligt när han frågar med lite lätt oro i rösten om jag är intresserad av den här Mannen. Hade jag varit 16 hade han varit såå min typ. Lite modellsnygg sådär. Men nu har jag högre krav än så. Han är några och trettio. Ser bra ut. Till och med mycket bra. Men på ett lite hänsynslöst sätt. Små, små tecken i det han säger och gör som jag lärt mig att se som varningssignaler. ¤¤

Jag dansar gärna med honom. Men går till hans förtret hem ensam. Ett mejl med en länk till hans senaste tv-klipp väntar på mig i inboxen dagen efter. Som en bekräftelse på det var rätt beslut. ¤¤¤


¤ Hon sa en massa annat också. Mindre bloggbart.
¤¤ Framåtanda är bra. Framåtanda utan att respektera gränser är det inte.
¤¤¤ Såå inte rätt metod om man vill imponera på mig. Alls. Gäsp. Vill jag se tradiga klipp från tv kan jag åka hem till en släkting...