Pensionärsfredag

Gymet. Planen var att släpa sig dit. På nåt sätt lyckas värma upp och sedan dra planlöst i några maskiner under det att jag såg lidande ut. Tills någon förbarmade sig över mig. Behövde inte ens göra det. Sprang på rätt person direkt. Hon som jag vet har lagom ryggvänlig bakgrund. Iförd min martyrigaste uppsyn och ynkligaste röst anförtrodde jag henne problemet. Hon erbjöd sig på stående fot att knäcka till mig.

Jag var en aning skeptisk innan. Visserligen är jag inte direkt jättestor men den här tjejen är väldigt tunn. Måste ha exakt rätt teknik för att orka manipulera någons rygg utan att skada sig själv. Det hade hon. Satte den direkt. Tog tre sekunder och en djupandning. Ett knak och allt föll på plats på första försöket. Lättad kände jag hur saker la sig till rätta och smärtan började lugna sig. I could almoust have kissed her.¤

Fylld av tacksamhet hasade jag mig mycket försiktigt hemåt. För fira en vild partyfredag genom att halvligga i soffan framför "Så ska det låta." Konstatera att de måste ha bytt ut pianisterna sen jag sist såg. Eller också var Robert Wells jäkligt solbränd och yngre än sist. Och det pinsammaste av allt. Motvilligt erkänna för mig själv att att jag faktiskt tycker en femtiotalsfantast som egentligen är döpt till Kjell är en rätt cool kille. Brolle. Borde inte vara min tekopp. Men han har talang. På ett sånt där sympatiskt norrländskt "jag gör min egen grej"-sätt dessutom. Inte tu tal om den saken. Jag ger upp. Erkänner. Jag gillar. Killen har det.

Slötitta på tv. Gå och lägga sig vid halvetttiden. Nykter och skötsam. Vaknar med ett ryck av oljud uppifrån. Kastar ett argt öga på klockradion som visar 03.20. Demonhour. Vilket visade sig vara den tidpunkt då någon granne ovanför kom hem och beslöt sig för att lyckliggöra resten av huset med sin "Best of Mariah Carey" kollektion. Man lägger kudde över huvudet. Man stönar. Mariah fortsätter yla. Man vill soova. Man tänker den förbjudna tanken att banka i taket. Skräckslagen undrar man om man håller på att bli en sån där beige person som klagar på att andra spelar hög musik. Man lugnar sig själv med att ens första tanke faktiskt var "amen vad i h-lvete spelar du för sk-tmusik, sätt på något lyssningsbart." Och först den andra var "..och såhär dags?!"

Så blir det tyst. Man tror att det är över. Men nädå. Grannen däruppe har fler skivor. Snart strömmar "Ontz-ontz" ur högtalarna. Bäbistechno. Det är då jag börjar beklaga att jag har en så laglydig och skötsam bekantskapskrets. När jag skulle behövt typen man kunde mitt i natten ringa för att "ta hand om problem." Visualiserar hur jag skulle be en sån bekant slå in grannens dörr, skjuta ihjäl stereon* och helt lugnt informera grannen om att hans musikspelar privilegier blivit indragna pga det uppenbara missbruket. Med omedelbar verkan. När eländet äntligen tystnar är jag för arg för att somna om direkt. Så i sann pensionärsanda hasar jag mig upp och förbereder mig på att irritera mig på att morgontidningen inte har kommit än. Det hade den. Läser tre rader innan jag somnar om. Väcks klockan tio**. Av något som låter som soundtracket till helgmålsbön ovanifrån och omedelbart ger lätt huvudvärk.***

Lördag: Träffa bästaste klipptjejen. Long overdue. Fick lite panik där ett tag när jag inte fick tag på henne ens på mobilen. Såg framför mig hur jag skulle förfalla till ständig fraggelfrillan. Alternativt behöva ta till det förbjudna. Och låta en främmande frisör sätta saxen i mina blonda lockar. Tydligen hade hon varit sjuk. Men nu back in business. Gjorde lite slingor i en annan blond ton. Klippte topparna och känner mig som en ny människa. Sjukt nöjd. Redo för helgen. Dessutom har jag nu helt klart uppgraderats till Stamkund i hennes ögon. Hon kommer automatiskt med kaffe under tiden slingorna tar. Samt uppmanar mig ta för mig direkt ur personalens skåp om jag vill ha något annat. Som godare kex. Eller en mindre tummad tidning.


¤ Sån där kunskap om rygg och rörelseorgan som borde finnas på varenda vårdcentral. Egentligen. Knäck, värme och Radital vs tabletter och förlängt lidande 1-0.

* Ja, naturligtvis med ljuddämpare då. Nån hänsyn får man ju visa de grannar som försöker sova.
** Yes. Am not pensionär. Yet. Insomnia over. Allt som behövdes var att någon höll mig vaken på sedvanlig efterfesttid.
*** Vafan har hänt. Jag som trodde vi hade en överenskommelse i det här huset. Att det inte skulle vara ett lyhört hus. Ska det spelas högt ska det spelas ovanför vardagsrummet. Det ska vara bra musik. Och på kvällstid. Gör om. Gör rätt.