Har märkt att man liksom utvecklar ett speciellt beteende på lunchen. Små leenden. Små meningsutbyten. Vi-som-är-kvar-och-jobbar-i stan-lojalitet. Igår på lunch stället kom kocken ut och pratade på mig. Expediter ler och småpratar och Storstaden får en tillfällig gemytlig småstadskänsla. Lunch. Klädrea. Det där tillfället då alla kedjor ska slumpa bort udda och defekta varor för att ge plats åt höstkollektionen. Jag sväljer stoltheten och ger mig av för att köpa något jag sagt att jag aldrig skulle ha på mig när det blev inne för ett tag sen. Halvlånga tights. Och en liten vit klänning. Jag föll för grupptrycket när kompis såg så snygg ut i det. Kommer ha den på helgens födelsedagsfest. Utan tights om det blir plusgrader.
* Tror det var första gången han släptes ut ur köket. Någonsin.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Men Ninde, du verkar ju få napp så fort du går ut? :) Kanske ska försöka lära mig något där!
Hoppas du får en skön tripp, själv ska jag börja nedräkningen till resan. 4 v kvar...
filo gumman: Napp, ha ha nja, jag fiskade ju inte, inte v a l iaf ;) Menade mer att även Storstadsfolket kan bli småstadsgemytliga. Om det var färre av oss.. :D
Post a Comment