29 februari

Skott dagen. Som i komma-till-skott-dagen. Det är idag tjejen får fria till mannen i sitt liv. Vilket jag nog inte skulle göra. Har han haft över 300 dagar på sig att fråga bara det senaste året och inte gjort det så får det faktiskt vara. Jag är traditionell när det gäller frieri. Vill han får han minsan fråga. Helst ett par gånger.

Dagens Barnprofetia

Inne i en affär på lunchen. En av de uppsatta tantiveckan tidningarna har bild på Daniel och Victoria. Framför mig står en mamma med litet barn.

(Ungen pekar på Daniel) "-Mamma,mamma där är Kungen?"
(Mamman, lite trött) "-Neej. Daniel är inte kung. Öh. Än."

Low

Regnsmutsig vårvinter. My least favorite time of the year. Förra året lovade jag mig att nästa vårvinter, då ska jag vara långt härifrån. Så blev det inte. Och jag vet faktiskt inte varför jag är så låg just idag. En sån där dag då det känns som om ingen älskar en och allt går en emot. En sån där dag då jag skulle gå in på toa och gråta en stund. Om man inte fick så fult röda ögon.

Zzyzx Rd.

Bokrea

I natt inga mardrömmar. Inatt dubbel kaffe och ge sig ut på den årliga happeningen. Bokrean. För det är på natten det måste ske. Reanatten är då man skiljer agnarna från vetet, då de riktiga entusiasterna ger sig ut för att dyka direkt på fynden och slippa stångas med kreti och pleti. Dock inte som vissa iklädd pyjamas. Där går faktiskt någonslags gräns.

23.45 Det börjar redan i kön. Man mäter varandra med blicken, räknar antalet köande, beräknar konkurrensen. Vilka kan tänkas vara ute efter samma böcker som mig? Vilka är ofarliga? Vilka kan jag liera mig med?

Hon där ska nog köpa svinalängorna eller nåt, bara att gira runt och dyka in på mina egna favoriter. Och han är antingen med som bärare eller i den mån han är läskunnig vill han ha "atlas om andra värlskriget". Men hon där i min ålder ser smart ut, hon kan bli farlig. But if she wants to mess with me she'd better be good. Tror knappast hon plöjt biljettsläpp och HM's Madonnadesignsläpp, tacklar in henne i kundkorgarna om hon mot förmodan skulle försöka vara snabbare hah.

Lierar mig med ett par unga studenttjejer framför mig. Sedan de avslöjat att deras främsta mål var att tillskanska sig en komplett vuxenutgåva av Harry Potter, blev vi riktigt såta vänner. Slutade med att de underhöll mig med att sjunga soundtracket till "Bumbibjörnarna" och muttrade sarkastiska kommentarer om hur personalen själva länsade butiken innan de släppte in oss.

24.00 Så öppnas dörrarna. Folk väller in som en flock flyende råttor. Jag väljer att inte sinka tid på att ta en korg. Går direkt på favoritboken. Betar av beställningsjobben åt de olycksaliga som icke hava någon bokhandel om hörnet. Norpar åt mig lite skojig kuriosa och en studiebok och retirerar snabbt till ett lugnare hörn av butiken för en snabb genomgång av bytet.

24.25 Retirerar hemåt med två kassar och ett nöjt leende.



* Bumbibjörnarna? http://www.youtube.com/watch?v=TO6vkK4nh6I&feature=related

Vårlik Måndag

I natt drömde jag att jag befann mig i ett udda land i Mellanöstern. I ett utrymme stort som en flygplanstoalett med massor av kontrollpanel. Därinne stod jag inklämd tillsammans med en ganska storvuxen människa och lyssnade på Sveriges Radios utlandssändningar alltmedan syret började ta slut. / Vaknade. Tog det som ett tecken på att det nu kan vara dags att lägga undan duntäcket..

I helgen

* Titta på smältande is. Vacker sådan. Coola skulpturer karvade ur Torneälven. Ditlurad av Norrlänningen. Samåkte. På väg dit blev vi nästan prejade av en galen bilist i en sopig 740. Norrlänningen upprörd. På norrländskt vis. Han muttrade argt att han minsan borde tryckt tillbaks honom med sin egen bil. Jo, det borde han ha gjort. Hade minsann varit rätt åt honom. Han var butter i flera minuter innan han åter blev sitt vanliga fridsamma jag.

* Toulouse-Lautec utställningen för att beundra Cabaret affisherna. Inte med norrlänningen. Däremot trängas med Sveriges alla "kulturbärare" (kvinnfolk på 55+ med pärlhalsband.) Ett par fransmän. Och så en decent looking grabb. En. Sällskaper flippade på alla russin. "De där gamla är ju sju resor värre än alla yngre. De bara står överallt och är allmänt i vägen. Inte flyttar de på sig heller." Själv ansträngde jag mig mest för att le snällt och se väluppfostrad ut. För att inte bli snäst och fräst av tantmaffian. De var trots allt i majoritet.

* Bjudmiddag. Utsökt komplicerad pasta och sallad. Nedsköljd med Sauvignon Blanc 2006vitt vin från Syd-Afrika. Lite smörighet, kryddigt. Gott.

* I bildningens spår med kompis för att lära oss lite om spårning. Av cool kille. Sån som pratar om flock, alfapar och att vad vi kan lära av djuren. En spårningens Mc Gyver. En sån som man skulle velat ha med sig om man strandade på en öde ö. We like. Blir antagligen fler gånger.

* På väg hem stannar jag till och lyssnar på ett annat föredrag, under det att jag väntar på att kompisen jag ska fika med ska sluta jobbet. Föreläsningskvinnan pratar om indianer och tron på häxor. I samma andetag förnekande att det nu skulle finnas sådana, förmodligen för att det fanns barn i publiken som hon inte ville skrämma. Det skulle hon inte ha gjort. En av åhörarna blev upprörd. Häxor fanns visst. Hon kände rentav ett par, så att lura i små barn att de inte fanns var rätt fördomsfullt ansåg hon.

Finns häxor? Tja, inte på så många statliga myndigheter som man kan tro. Däremot satt ett par i växeln på ett tidigare privatföretag jag jobbade på. Nä, jag skojar inte. Inte det sedvanliga "trött på att få all skit för att vi sitter i växeln sura" heller. We're talking pure evil¤ here. Stolta över sitt öknamn brukade de tom underteckna sura interna PM med "Växelhäxorna"

* Fika med kompis på café. Exotiskt te och övertalad att smaka av kompisens kaka med massor av skojiga ingredienser. Frön. Solrosrön..och hampa i säger kompis. Hampa¤¤?! Men varför, frågar vi oss? Kanske var haschkakorna slut? Vi blänger på fikets bladrika krukväxt. Den ser plötsligt väldigt skyldig ut.


¤ Ja, för sakens skull då, det finns goda häxor med. Sägs det. Kan vi säga att jag varit tillräckligt fördomsfri nu?

¤¤ Nej, jag förespråkar inte illegala och/eller skadliga droger. Speciellt inte kombinationen socker+snabba kolhydrater. Däremot förespråkar jag massor av humor.

Fredagshumor: Lost Luggage

Fredagshumor - Part 2

Fredagshumor - Part 3

Dagens dissning

Nivea-irriterande-poppa-upp-och-vara-ivägen reklam som förpestar msn. Okej för stillaliggande ads i en gratistjänst. Men gränsen är överskriden när man måste klicka sig förbi deras produkter varenda gång man har bråttom för att gå in och kolla mejlen lite snabbt och råkar komma åt nåt.

Så kära Nivea. Jag tränar flera gånger i veckan. Förbrukar massor av duschtvål och lotion. Nu kan ni fetglömma att den kommer komma från er nästa gång jag handlar. Bojkott. Tror ni vi är så dumma i huvudet att vi köper mer ju mer irriterande reklam ni har?

For auld lang syne my dear?

Numera försöker jag hålla mig ifrån komplicerade relationer. Sådana som slukar mer kraft än de ger. Hålla det enkelt. Teater kan man spela i jobbet. Inte privat. Jag är den där sociala. Har många av bekanta som jag uppskattar. Som känner valda bitar av mig.

Som jag inte kräver samma saker av som den den innersta kretsen. Den för de närmaste vännerna. De som känner en utan och innan. Många är barndomskompisar. Som jag alltid har kunnat lita på. Med ett enda undantag, E.

En konflikt som är äldre än den här bloggen och utspelade sig i tiden då det var som värst med Exet. En tid som är jobbig att bli påmind om. Vi har pratat om det. Hon har bett om ursäkt. Vi är inte ovänner nu. Frågan är om vi kan bli vänner på riktigt igen.

På hennes initiativ har vi börjat försöka hitta tillbaks till varandra. Vi saknar båda den där vänskapen vi hade då. Kommer jag kunna lita på henne igen? Är det värt det, eller bara nostalgi? Jag vet faktiskt inte. Och just för att vi var så nära känns det rätt jobbigt.

Postmannen är alltid två personer?

Antar att vi kan sortera in det här i facket "saker som bara händer mig". Tecknen har funnits där. Sedan en tid tillbaka har jag närt en spirande misstanke om att allt inte står rätt till med den postiliala nogrannheten där jag bor.

Då och då har jag med en irriterad suck fått återbörda ellos kataloger, personaltidning och annat trams till deras rättmätiga ägare. Ibland tycker jag mig ha fått posten en aning försenad vilket jag antog trodde berodde på Kittymejls nya utdelningsrutiner i stil med "alla tisdagar vid fullmåne".

Länge lyckades jag intala mig själv att det hela bara var ren inbillning från min sida. Noterade bara förstrött att jag inte fått Amelia* på ett tag. Antog att det berodde på att min presentprenummeration tagit slut och ryckte på axlarna. Så plötsligt anlände två helt olika nummer. Samtidigt. Varav det ena var klart tummat och läst.

Nu tyckte jag att grannarna började ta sig lite väl stora friheter och beslöt att ta tag i det hela. Sen. Iallafall om de skulle började ge sig på favvoblaskor som Cosmo. Eller öppna mina räkningar utan att ha för avsikt att betala dem.

Så igår när jag just hunnit hem ringde mobilen. Mitt i "Gossip girl". En ung man vars avsikt var att fastställa om jag verkligen är jag*. Användandes mitt fullständiga namn. Min gatuadress. Samt vilken våning jag bor på. Jag väntar bara på att han ska tillägga "det här var från polisen..."

Istället får jag höra en entusiastisk redogörelse för hur han ansträngt sig för att få tag på mig. Han hade kollat eniro massor av gånger. Och först nu låg jag inne. (La in ett nummer på eniro ganska nyligen. Och det är ungefär där stalker-alert lampan tänds.)

Visar sig att han bor på samma gata och har ett liknande efternamn. Något som tydligen räckte för att han då och då skulle få valda delar av min post. Först de med fel (hans)gatunummer. Sedan även post med rätt (mitt) gatunummer. Post som han enligt egen utsago gjort sitt bästa för att vidarebefodra trots att han inte haft portkoden till min port. Lagt på lådan igen.

Under det att han glatt babblar på hinner jag fundera på vad sjutton han nu kan ha fått av min post. Inga rikshemligheter iofs men ändå. Han rabblar upp föreningstidningar och privatbrev. Det känns inte helt stabilt. Och var inte ett kuvert lite halvöppnat i kanten en gång?

"..men nu när jag vet var du bor, vet jag ju var jag ska lägga breven", fortsätter han glatt. "Eh..alltså det är ju inte riktigt meningen att du ska behöva jobba extra som min brevbärare", protesterar jag och lovar att ta de skyldiga i örat. Inga problem, säger killen. En av hans kompisar har flyttat in i min port så nu har han koden. Han har ändå vägarna förbi och kan komma förbi om något mer skulle droppa in.

Men visst skulle han ringa om det hände igen..nu när han hade mitt nummer (eh..?) Så nu har jag en personlig postman. Som jag inte bett om. Känns som om det är dags att ringa ett par samtal. Till lantisar som slarvar med gatunumret i tron att det räcker med en ungefärlig vägbeskrivning*** à la Hemstaden. Till Posten/Kittymejl/dyslexiförbundet eller vem det nu är som delar ut posten numera. Frågan är bara om man vågar klaga. Kanske får man ingen post alls då?



* Något jag i det flesta fall är ganska säker på. Och ja, det tog ungefär 3 sekunder innan min hjärna automatiskt försökte analysera hans röst och placera in honom på nån sorts inbillad snygghetsskala.

** Fick prenumeration. Har vissa bra artiklar men jag är inte förtjust i layouten. Eller alla reportage om sjuka barn. Känns lite för "gammal".

*** Typ: Familjen XX i det lilla gula huset om man svänger höger vid macken och tar tredje postlådan till vänster vid den gamla ladan.

Outbreak?

Ett elakt virus härjar i bloggbyn. Filosofia. Ängeln. 404. A. Någon mer? Nu håller vi tummarna att det är bootbart. Krya på er folks!

Happy Ending

Låtfestivalen

* Luuks "soo-stiff-it-only-works-in-my-own-show" stil hånas¤. Speciellt det sexistiska i att han påar Carolas nummer med att helt omotiverat slänga fram hennes ålder. Speciellt när hon lagt ner en massa på skalfasadtänder och annan fysisk totalrenovering. Och hur gammal är du själv liksom, gubbe?

* Tvillingbröder¤¤ med hyfsad melodi men för högt tonläge. Tjejpanelen mycket impad över den sofistikerade designen. "Jamen pojkar, ni kör röda kläder vettja. Å, röda gitarrer mä. Ja, för tjyven de gör vi.."

* Accessoir-hunden spyr på mattan.

* Teorin om att "Borka" i själva verket är en come-back från den där snyltaren som flyttade in i Mattisborgen för en himla massa år sen. Samma rövare taffligt förklädda till tartarer.

* Någon med mycket små hundtassar står på mina fötter och tittar förhoppningsfullt på mig. Eftersom han inte verkar fatta hur man själv hoppar upp och jag har sett honom bli mycket upprörd om någon han inte känner väl försöker lyfta honom så förklarar jag att jag inte kan göra så mycket åt saken och vänder åter blicken emot Melodifestivalen. En stund senare har han fått V att lyfta upp honom i sitt knä och sedan skutta därifrån till mitt knä. S sliter fram kameran och jag ber henne snabba sig. I den händelse han skulle spy mer. Jo, jag klappade honom, han var liten och behändig. Jag kommer bra överens med de flesta djur. Har kallat både maffiga rottweilers och små toy-terriers för urgulliga. Har träffat småhundar förr. Men just den här hunden hade något lite sjukt över sig. Ohundigt¤¤¤.

* Livlig diskussion om hurvida en kvinnlig artist egentligen är en han. Jag låtsas intervjua M som med perfekt fejkat dialekt utbrister "Jao, de första 20 åren hette jag ju Anders..men sen så flyttade jag till Stockholm och blev Anna¤¤¤¤" Övriga tjejer dör av skratt.

* Diskussion utbryter om hurvida Carola är fet eller inte. Hurvida det är vanvördigt av V att beskriva hennes klänning som "den gula faran" och hävda att hon skriker.
En viss oenighet om eventuell slemmighet i hennes medsångares utseende. Alla utom V eniga i att de borde gått vidare direkt till finalen.


Jaha, det var det hele. Och nu är bara frågan hur många Pizzerior som kommer att döpa kebabpizzan till Slibo..f'låt Slivovitsa.



¤ Han är mycket för kall och stel för att hans skämt ska sitta bra i det sammanhanget.

¤¤ Jomen de verkade iaf trevliga. Eller också är jag partisk, bara för att jag tycker det är lite häftigt med tvillingar.

¤¤¤ Massor av små hälsoproblem som kommer med att vara en populär hundras. Sånt som gör mig beklämd över folk dumhet. Ska man avla på gentiska defekter måste det vara inom den gräns som ändå tillåter djuret ett friskt liv.

¤¤¤¤Som då självfallet syftades på nån som egentligen inte hette Anna.

Helgen: Accessoarhund och tacoschlager

Lördag:
Middag hos tjejkompis S i det där nya området M tycker ser ut som en interiör ur SIMS. Anländer samtidigt som tjejkompis V bärandes på suspekt väska. Ur vilken det sticker ut ett litet huvud. Huvudet visar sig tillhöra den ynkligaste lilla accessoarhund jag någonsin sett. Iklädd rosa polotröja.

Hade V flippat efter brytningen med pojkvännen och förvandlats till Paris Hilton? Nejdå, försäkrade hon. Hunden var hennes syrras. Men hon fick låna den så mycket hon ville. (Sedan följde en lång utläggning om hur hon strulat med exet som vi stoppade innan hon kom till den där biten om hur bra i sängen han är. Hon hade iaf tvingat honom att gå ut med ynkliga accessoarhunden trots att exet tycker allt mindre än rottweiler är omanligt skämmigt.)


Hon klär av den lilla ynk hunden som blir ännu mindre. S katt kommer fram för att hälsa och backar med ett uttryck av skräckblandad avsmak i ansiktet. Ungefär som katterna brukade reagera när man försökte få dem att ta stora stallråttor som anabolat sig till skräckvälde genom en proteindiet på havre. Jag kan nästan hålla med lite där. Det var något lite råttlikt över honom.


Vi käkar tacos och tjejsnackar. Några av mina bästa vänner och ett par andra. Sen bänkar vi oss framför Melodifestivalen*. Somliga för att häckla. Andra för att bara roas.



* Jo,jag vet att jag sagt att jag bara skulle se slutfinalen. Men eh..det bara blev så. Lite kul är det att se det med en grupp tjejer med.

Busy Being Fabulous

Dagens: Ränderna går aldrig ur?

En anställd vid förskolan i Gällivare får migränattacker av randiga och prickiga kläder. Rektor förbjuder barnen på just den avdelningen att ha annat än enfärgat. Rektorn intervjuades i tv, vikandes barnkläder. Iklädd, just det, en svart/vit kofta. Med prickar och ränder. Ehm?

Såhär dagen efter hjärtedagen..

Låt oss gå igenom det här med alla hjärtans dags presenter. Kort är trevligt. Blommor är mer än trevligt. Långskaftade röda rosor trevligast. Men tårta..tårta? Någon?

Happy Valentines Day!

Chaps and Chapesses. Whatever you're doing. Själv har jag tackat nej till att fira dagen med långlunch på det där stället som börjar med Villa. Känns som ett moraliskt högtstående beslut. Eller bara jävligt korkat.

Almost Oups..

Har just avvärjt något som kunde ha gått mycket åt skogen. Hann stoppa det i tid. Nu ska jag andas ut. Med gott samvete ägna en stund åt att ta reda på var man kan hitta de bästa rosenbladen. Helst ätbara.

Sahara Hotnights - The Loneliest City Of All

Mobilhelg

Under parolen "man behövder inte vara nåbar jämt" gjorde jag något flummigt i helgen. New ageigt rent av. Jag stängde av mobilen. Inte bara ljudet som jag brukar utan hela telefonen. När jag sent omsider slog på den igen och plöjde igenom missade samtal/sms högen fick jag en chock. "Hej, nu har vi gift oss..." Barndomskompisen med pojkvän som i hemlighet dragit iväg och gift sig. Utan att inviga någon i planerna. Hemligheter och intriger som gått min lilla nos förbi. Jag borde anat oråd när hon inte ringt på nästan en vecka.. Åsså nu detta.

"Gift er? Grattis! Men vart f-n är festen, tårtan och den snygga bordskavaljeren då?"var min första impuls att sms:a tillbaka. Hejdade mig. Ringde istället.

Grattade. Skällde lite pliktskyldigt samtidigt som jag stöder deras sätt att göra sin egen grej. Det är deras dag. De bestämmer. Släkt och vänner får gilla läget.
Framtida festmiddag utlovades. Jag fick höra hela historien. Sedan antog jag uppdraget att ringa runt till lite folk i Hemstaden och informera dem om att jag har bättre koll på vad som försigår i deras trakter än vad de själva har.

Helgen: Jordråttans år

Lördag: I sann anti-anda firar vi Losar. Det Tibetanska* nyåret. Firar att vi går in i år 2135, jordråttans år. Med traditionell sång. Eftersom alla tibetaner firar sin födelsedag på den dagen sjunger vi även "Ja må du leva". Sedan nyårcermoni. En ursprungligen hednisk cermoni då det är tänkt att man ska lämna allt som är dåligt kvar i det gamla året och gå vidare mot något nytt. Avslut. Nystart.

Sädeslag för den manliga principen och en skål med soppa för den kvinnliga. Kasta några korn med tre snabba gester över axeln, doppa lillfingret i den gyllene skålen. Sen dina förhoppningar inför det nya året. Vad önskar du dig? du måste önska, det är viktigt, säger den lille genomtrevlige mannen framför mig. Han ler vänligt åt min tvekan. För ett ögonblick undrar jag vad han skulle säga om han visste oredan i mina tankar just nu. Han har spenderat tid i ett munkkloster. Kanske är han gift nu. Förmodligen genomharmonisk. Strukturerad. Med största sannolikhet vet han vad han vill göra på alla hjärtansdag. Jag ler tillbaks och fångar en undflyende önskan.

Sen smakar vi på traditionell plockmat och dricker chang (tibetanskt öl). Avslappade människor av alla sorter. Någon upptäcker att det speciella smörteet** tagit slut. En vilt främmande tjej erbjuder mig att dela hennes, men som den idiot jag tackar jag nej, samtidigt som jag undrar när jag blev såhär feg. Hon är svenska, men urtypen för en backpackande globetrotter. Öppen, avslappad, nyfiken. Den sortens människor jag gärna dras till. Som inte stelnat i sina egna fördommar och levnadssätt. Naturligtvis har hon luffat runt alla de där länderna jag har kvar. Jag känner suget. Längtan bort. Kanske en liten anledning till att jag skjuter upp stora beslut jag snart måste ta.


Senare på kvällen djupa akademiska disskussioner över en vegetarisk Mulligatawny*** soppa och aprikosbröd. Varvid jag än en gång förundras över hur akademiker kan ha en sån naiv syn på hur affärsvärlden fungerar. Kvällen avslutas med kaffe på en redaktion och någon som försöker värva mig att jobba gratis. En klart udda men kul lördag.


* Kina är ett fantastiskt land på många sätt. Men det de gör emot folket och miljön i Tibet är absolut förkastligt. Synd att världens ledande nationer hellre ser till potentialen i att tjäna pengar på Kinas enorma marknad än att ta ställning emot deras ockupation och miljöförstöring.

** Te med jaksmör. Gotta try everything once. Hur var det de sa i kultiga "The Beach" ?"Never refuse an invitation". Nästa gång ska jag tacka ja.

*** Typ sån soppa:
http://allrecipes.com/Recipe/Mulligatawny-Soup-II/Detail.aspx

Fri-ett-tag

Snart. Fika med norrlänningen direkt efter jobbet. Som ringde idag och undrade om jag hade något emot att han tog med sig en kollega (av typen inte-intressant-men-ändå-ganska-snygg.) Tack som f-n för den framförhållningen. Får bli svarta kläder, svart humor. Och troligen recension av gårdagens South Park.

Sheryfa Luna - Il avait les mots

Herr Klämkäck och Fröken Duktig

Jobb. I konferensrummet och herr Klämkäck presenterar mig för sina kollegor. Med en sådan ljudvolym och tydligt artikulation att ingen på det våningsplanet kunnat missa det. Användandes både för och efternamn. Två gånger. Sedan fortsätter han jovialiskt med sin syn på saken. Redan innan han är klar vet jag att det inte kommer att funka.

Att det stavas h-lvetesveckor för ett resultat som i slutänden ändå inte är värt det. Egentligen vill jag fixa allt, alltid. Tvingar mig att sätta ner en liten klackad fot. Mopsa mig. Säga ifrån. Det kändes svajjigt. Men jag landar. Han landar. Fortfarande jovialisk när jag går. Vore jag inte så fåfäng skulle jag bita på naglarna i en vecka nu tills jag får besked om de nappar på ändringarna.

Dagens Fortune Cookie: " An admirer will soon contact you "

Och efter en mycket lång dag ska jag hem och ha tvättstugan. Bara så ni vet om jag inte bloggar på några dagar..
http://stockholm.expressen.se/nyheter/1.1037032/granne-laste-in-kvinna-i-tvattstugan

New Model Army - Vagabonds

Dejtlördag

Dejten. Typ blond rugbyspelare som får en att känna sig som en spröd liten älva i jämförelse. Vi har varit på samma fest och har gemensamma bekanta. I övrigt kan vi bara konstatera att:

* Att en kille kan alla låttexter på Queens Best of album utantill behöver inte betyda att han är smart.

* Att han nyss köpt en splitterny platt-tv, stor som en halv vägg impar inte på mig. Alls.

* Att allt vitt vin inte är gott.

* Att ibland behöver man bara en kväll med någon som talar om hur himla snygg och fantastisk du är. Så att du nästan tror på det själv.

* Att redan när man skiljs åt försöka boka upp tjejen på en ny dejt måste bara vara ett flagrant etikettsbrott. Borde det inte gå åtminstone några eftertanketimmar däremellan?

Fettisdagen

Var det idag. Mellanchefens favoritdag alla kategorier. Dagen då han får tvångsmata alla kollegor*, klappa sig på magen och förnöjt skrocka något om att det är massor av månader kvar till badsäsongen.

* Z hade åkt på det hedersamma uppdraget att inhandla dem så det fanns minisemlor. Årets första och högst sannolikt sista semla för mig. För mycket mandelmassa. För lite choklad.

Helgen

Fredag: Vanliga stället. Jag, M och några till. The usual suspects. Han som gifte sig för ett tag sen kommer förbi och pratar lite. Han ser redan både gladare ut och rundare i ansiktet, förmodligen hälsosamt för honom att inte bara syssla med fotboll och musik dygnet runt. Bryter vitveckorna med en Smirnoff Ice men tar det annars lugnt.

Inför lördagen:

And now for something completely different. Trodde jag. Tills det dagen innan visade sig att kompis virrat ihop datumen och planerna blev ändrade. Inför valet att sitta hemma och glo på Götarnas Kanal på tv eller tillbringa den i manligt sällskap föreföll det senare en aning mer lockande. För säkerhets skull tvekade jag lite lagom tjejigt och föreslog söndag* först. Sedan jag lagt in några brasklappar om oavslutade saker och "inte redo att börja dejta egentligen", tackade jag ja till att bli bjuden på lördagsmiddag.


* Superbowl söndag. Grabbgängens heliga söndag. Tom jag övervägde för ett ögonblick att titta en stund. Innan jag skrämd av mina egna tankar somnade om.

SOMETIMES

Lipglossary

Ängeln frågade hur många läppglans jag hade i väskan. Inte så värst många. Har ju rensat nyligen. Bara det allra nödvändigaste.

Snart helg

Två vita veckor till ända. Jag lagom utvilad. Utråkad. Ikväll kan vad som helst hända..

Fredagsflippen-Pushing Daisies

Gladomtumlad

Igår morse. Steg upp i vad jag trodde var god tid. Duschade. Tvättade håret. Obsessade över klädvalet. Jag har någon sorts naiv föreställning om att jag på morgonen ska öppna garderobsdörren och där ska den hänga. Den perfekta outfiten, nystruken och färgkordinerad i väntan på Viktiga mötet. Nog hängde den där alltid. Men..

* Behövde den inte strykas på lite? (Slita fram strykbräda och strykjärn)
* Prova blusen först efter att jag omsorgsfullt strukit den. Inse att den sitter lite väl tajt över ett område som inte är midjan och skulle kunna väcka viss oönskad uppmärksamhet. Byta kläder ytterligare tre gånger innan jag är någorlunda nöjd. Som plåster på såret hade jag en sjukt bra hårdag. Bara torka håret, borsta och sätta upp.

* Inse att jag inte kommer hinna både frukost och allt annat. Prioriterar omsorgsfull men diskret make-up och hinner käka en halv banan under tiden jag bläddrar i mina papper och försöker påminna mig själv vad jag vill ha ut av dagens möte.

Skänker en tanke till manliga chefer. De måste ha det svårt på morgonen. Hm.. Den blå eller den grå slipsen? De svarta eller de andra svarta lågskorna. Hm.. vilken av mina vita skjortor har frun strukit och lagt fram till mig idag då?*

Anländer till jobbet och finner leende chef. En sån där dag när han är oslagbar. Han gick på min linje och den duktiga flickan i mig sträcker stolt på sig. Jag behövde den där bekräftelsen av någon jag respekterar som yrkesperson. Utan att gå in på detaljer så fick jag sy ihop en kompromiss. Inte ideala förutsättningar men som jag ser det den enda möjliga lösningen. Lite djupt vatten för mig men han höll med mig och det känns bara så skönt. Jag är på rätt väg.

Passade på att sondera semesterterrängen när jag ändå hade medvind, lite för att jämna marken innan jag lämnar in ansökan. Vi avslutar mötet med att diskutera flodbåtsfärder i Amazonas. En dyr dröm. Mycket dyr. Att infrias så fort chefen fattat piken och chockhöjer bonusen eller arvet efter en okänd släkting ramlar in.

* Jo jag vet att det finns de som stryker sina skjortor själva. Fler än vad man tror enligt H. Man kan ju alltid hoppas.