Postmannen är alltid två personer?

Antar att vi kan sortera in det här i facket "saker som bara händer mig". Tecknen har funnits där. Sedan en tid tillbaka har jag närt en spirande misstanke om att allt inte står rätt till med den postiliala nogrannheten där jag bor.

Då och då har jag med en irriterad suck fått återbörda ellos kataloger, personaltidning och annat trams till deras rättmätiga ägare. Ibland tycker jag mig ha fått posten en aning försenad vilket jag antog trodde berodde på Kittymejls nya utdelningsrutiner i stil med "alla tisdagar vid fullmåne".

Länge lyckades jag intala mig själv att det hela bara var ren inbillning från min sida. Noterade bara förstrött att jag inte fått Amelia* på ett tag. Antog att det berodde på att min presentprenummeration tagit slut och ryckte på axlarna. Så plötsligt anlände två helt olika nummer. Samtidigt. Varav det ena var klart tummat och läst.

Nu tyckte jag att grannarna började ta sig lite väl stora friheter och beslöt att ta tag i det hela. Sen. Iallafall om de skulle började ge sig på favvoblaskor som Cosmo. Eller öppna mina räkningar utan att ha för avsikt att betala dem.

Så igår när jag just hunnit hem ringde mobilen. Mitt i "Gossip girl". En ung man vars avsikt var att fastställa om jag verkligen är jag*. Användandes mitt fullständiga namn. Min gatuadress. Samt vilken våning jag bor på. Jag väntar bara på att han ska tillägga "det här var från polisen..."

Istället får jag höra en entusiastisk redogörelse för hur han ansträngt sig för att få tag på mig. Han hade kollat eniro massor av gånger. Och först nu låg jag inne. (La in ett nummer på eniro ganska nyligen. Och det är ungefär där stalker-alert lampan tänds.)

Visar sig att han bor på samma gata och har ett liknande efternamn. Något som tydligen räckte för att han då och då skulle få valda delar av min post. Först de med fel (hans)gatunummer. Sedan även post med rätt (mitt) gatunummer. Post som han enligt egen utsago gjort sitt bästa för att vidarebefodra trots att han inte haft portkoden till min port. Lagt på lådan igen.

Under det att han glatt babblar på hinner jag fundera på vad sjutton han nu kan ha fått av min post. Inga rikshemligheter iofs men ändå. Han rabblar upp föreningstidningar och privatbrev. Det känns inte helt stabilt. Och var inte ett kuvert lite halvöppnat i kanten en gång?

"..men nu när jag vet var du bor, vet jag ju var jag ska lägga breven", fortsätter han glatt. "Eh..alltså det är ju inte riktigt meningen att du ska behöva jobba extra som min brevbärare", protesterar jag och lovar att ta de skyldiga i örat. Inga problem, säger killen. En av hans kompisar har flyttat in i min port så nu har han koden. Han har ändå vägarna förbi och kan komma förbi om något mer skulle droppa in.

Men visst skulle han ringa om det hände igen..nu när han hade mitt nummer (eh..?) Så nu har jag en personlig postman. Som jag inte bett om. Känns som om det är dags att ringa ett par samtal. Till lantisar som slarvar med gatunumret i tron att det räcker med en ungefärlig vägbeskrivning*** à la Hemstaden. Till Posten/Kittymejl/dyslexiförbundet eller vem det nu är som delar ut posten numera. Frågan är bara om man vågar klaga. Kanske får man ingen post alls då?



* Något jag i det flesta fall är ganska säker på. Och ja, det tog ungefär 3 sekunder innan min hjärna automatiskt försökte analysera hans röst och placera in honom på nån sorts inbillad snygghetsskala.

** Fick prenumeration. Har vissa bra artiklar men jag är inte förtjust i layouten. Eller alla reportage om sjuka barn. Känns lite för "gammal".

*** Typ: Familjen XX i det lilla gula huset om man svänger höger vid macken och tar tredje postlådan till vänster vid den gamla ladan.